Kväveoxidavgiften
För stationära anläggningar
Vägledning för dig på anläggning som omfattas av kväveoxidavgiften.
Sidan vänder sig till
I första hand verksamhetsutövare som omfattas av Lag (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion samt luftlaboratorier som utför jämförande mätning.
Lagstiftning
Reglerna kring kväveoxidavgiften är uppbyggda i flera nivåer. Riksdagen beslöt 1990 om lagen om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion. Därefter har regeringen beslutat om förordning som bland annat ger Naturvårdsverket rätt att ge ut föreskrifter med mer detaljerade regler. För att få ett fungerande system så tillämpas även andra lagar, främst skattebetalningslagen och sekretesslagen.
Dessutom påverkas många anläggningar och andra berörda av svenska och internationella standarder. En standard är normalt att betrakta som en överenskommelse mellan branscher om hur en sakfråga ska hanteras.
Kväveoxidavgiften finns endast i Sverige, det innebär att det inte finns några motsvarande EU-direktiv eller EU-förordningar.
De viktigaste lagarna
Miljöavgiften
Lagen om miljöavgiften anger vilka som berörs, hur stor avgiften är och hur Naturvårdsverket ska administrera avgiften.
Lag (1990:613) om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion (riksdagens webbplats)
Skatteteknik
Den skattetekniska delen av administrationen av avgiften regleras genom skatteförfarandelagen. Lagen innebär bland annat lagstöd åt Naturvårdsverkets granskning av deklarationer och möjlighet till revisioner. Här ges också en möjlighet att göra ändringar av deklarerade uppgifter sex år bakåt i tiden om det visar sig att det funnits felaktiga mätningar eller beräkningar.
Skatteförfarandelag (2011:1244) (riksdagens webbplats)
Offentlighets- och sekretesslag (2009:400) (riksdagens webbplats)
Offentlighets- och sekretessförordning (2009:641) (riksdagens webbplats)
Förordning
Föreskrifter
Naturvårdsverket har gett regler om hur berörda anläggningar ska hantera mätning av kväveoxidutsläpp. Det innebär krav på mätinstrument för NOx och krav på hur rökgasflödet bestäms. Här finns även krav på jämförande mätning.
Standarder (ett urval)
- SS-EN 14181 är en standard som behandlar kvalitetssäkring av automatiska mätsystem. Standarden berör stora förbränningsanläggningar och anläggningar som förbränner avfall genom hänvisningar från föreskrifterna NFS 2002:26 och NFS 2002:28. Standarden är inte kopplad kväveoxidavgiften, men berör många av de anläggningar som omfattas av kväveoxidavgiften.
- ISO 17025 reglerar de ackrediterade laboratoriernas verksamhet och deras ackreditering från Swedac.
- SS-EN 14792:2005 Referensmetod för mätning av kväveoxid.
Vägledning till NFS 2016:13 för verksamhetsutövare
Den 1 juli 2017 trädde mätföreskrifterna om mätutrustning för bestämmande av miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion (NFS 2016:13) i kraft. Kopplat till föreskrifterna publicerades också vägledningar för att tydliggöra innebörden i mätföreskrifterna.
Naturvårdsverkets har gett ut en vägledning som i första hand vänder sig till de anläggningsutövare som är avgiftspliktiga enligt Lag 1990:613 (NOx-lagen) om miljöavgifter på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion. Detta för att tillgodose behovet av en beskrivning av hur reglerna i mätföreskrifterna NFS 2016:13 om miljöavgift på utsläpp av kväveoxider vid energiproduktion kan tillämpas.
En uppdaterad version av vägledningen för anläggningsutövare gäller från 1 april 2019.
Vägledning till NFS 2016:13 – för verksamhetsutövare (pdf 889 kB)
Här följer några vägledningsfilmer om utvalda delar av Naturvårdsverkets mätföreskrifter NFS 2016:13. Filmerna riktar sig till er stationära anläggningar som omfattas av kväveoxidavgiften. Syftet är att sammanfatta information om föreskrifterna för att göra det enklare för er att förstå och följa dem.
Vägledning om nyttiggjord energi
Utöver vägledningarna till NFS 2016:13 finns det även en vägledning om nyttiggjord energi, som vänder sig till de verksamhetsutövarna med avgiftspliktiga anläggningar. Denna vägledning ger information om vad Naturvårdsverket bedömer är nyttiggjord energi utifrån 3 § NOx-lag (1990:613).
Vägledning om nyttiggjord energi för Kväveoxidavgiften (pdf 199 kB)