Tillsyn och användning av biocidprodukter
Frågor och svar om spridning av biocidprodukter
Svar på vanliga frågor som Naturvårdsverkets får om spridning av biocidprodukter.
Sidan vänder sig till
Tillsynsmyndigheter och verksamhetsutövare som yrkesmässigt använder biocidprodukter.
Lagstiftning
EU-lagstiftning
Svensk lag
Svenska förordningar
Föreskrifter från Naturvårdsverket
Är spridning av biocider inte längre tillåtet?
Innebär Naturvårdsverkets föreskrifter att spridning av biocider inte längre tillåtet?
Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:3) om spridning av vissa biocidprodukter innebär inte något förbud mot kemisk bekämpning av skadedjur. Föreskrifterna ställer krav på att så långt som möjligt välja den metod eller det medel som är minst skadligt för människors hälsa och miljön. De ställer också krav på att icke-kemiska metoder för bekämpning i första hand bör övervägas.
3 kap. 1 § är inte något förbud utan ska alltså ses som ett förtydligande av produktvalsprincipen. Kapitlet har utformats för att tydliggöra att val av kemisk bekämpning alltid ska föregås av en bedömning av om det finns mindre farliga produkter eller metoder att tillgå för att uppnå syftet med bekämpningen.
Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:3) om spridning av vissa biocidprodukter
Krav på hur länge en bekämpningsinsats mot skadedjur får pågå
Finns det något krav på hur länge en bekämpningsinsats mot skadedjur får pågå?
I Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:3) om spridning av vissa biocidprodukter finns det inte någon fastslagen bortre tidsgräns för hur länge en bekämpningsinsats får pågå. Men enligt 4 kap. i föreskrifterna ska den som sprider biocidprodukter på en plats som allmänheten har tillträde till dels informera allmänheten om spridningen och dels underrätta kommunen om bekämpningen.
För att informations- och underrättelseskyldigheten ska kunna uppfyllas ska en bortre tidsgräns för spridningen kunna anges.
Det innebär i praktiken att verksamhetsutövaren behöver kontrollera betesstationer som står utplacerade under en längre tidsperiod för att se till att informations- och underrättelseskyldigheten uppfylls.
När den angivna tidsperioden har löpt ut har tillsynsmyndigheten möjlighet att kontrollera om spridningen fortfarande pågår och i sådana fall om spridningen sker i enlighet med de användarvillkor som Kemikalieinspektionen har meddelat för den specifika produkten.
Vid spridning av biocidprodukter som allmänheten har tillträde till fungerar alltså reglerna som ett styrmedel för att spridning av biocidprodukter ska ha en bortre tidsgräns. Reglerna innebär också att verksamhetsutövarna ska kontrollera utplacerade betesstationer och se till att spridningen sker inom ramarna för de uppgifter som har lämnats till tillsynsmyndigheten.
Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:3) om spridning av vissa biocidprodukter
Informera allmänheten
Hur ska allmänheten informeras vid spridning av biocidprodukter i betesstationer?
Kraven på att informera allmänheten enligt 4 kap. i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:3) om spridning av vissa biocidprodukter gäller även för spridning i betesstationer. Spridningen får anses vara påbörjad när produkten placeras ut och pågår så länge det verksamma ämnet finns kvar i produkten.
Det är spridningens utsträckning i tid som är styrande för när information till allmänheten ska lämnas. Om det verksamma ämnet byts ut eller fylls på behöver information om detta inte lämnas på nytt, så länge den ursprungliga informationen finns kvar. För betesstationer bör informationen sitta kvar minst en vecka efter att spridningen har avslutats.
Mer vägledning finns under rubriken ”Information till allmänheten” i Naturvårdsverkets vägledning om tillämpning av Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:3) om spridning av biocidprodukter.
Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:3) om spridning av vissa biocidprodukter
Vad är straffbart?
Är det straffbart att inte lämna in en underrättelse eller att inte informera om spridning av biocidprodukter på platser som allmänheten har tillträde till?
Naturvårdsverket gör bedömningen att straffbestämmelserna i 29 kap. miljöbalken inte är direkt tillämpliga på överträdelser av informations- och underrättelseskyldigheten i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:3) om spridning av vissa biocidprodukter. Det finns inte heller några miljösanktionsavgifter kopplat till överträdelser av bestämmelser i föreskrifterna.
De möjligheter som finns för tillsynsmyndigheter är att ställa krav på rättelse genom föreläggande, som kan förenas med vite om samma överträdelse begås igen.
Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:3) om spridning av vissa biocidprodukter
Att granska och handlägga underrättelser om spridning av biocidprodukter
Måste alla underrättelser om spridning av biocidprodukter granskas och handläggas av kommunen?
En underrättelse ska senast göras omedelbart efter spridningstillfället.
Underrättelseskyldigheten innebär inte något krav på att kommunen ska granska innehållet i varje enskild underrättelse och det är därför upp till varje kommun att avgöra hur underrättelserna ska hanteras och i hur stor omfattning innehållet ska granskas.
Syftet med underrättelseskyldigheten är att kommunen ska få information om de bekämpningsåtgärder som görs inom kommunen för att utifrån denna information kunna bedriva behovsanpassad tillsyn. Den information som kommer kommunen till del genom dessa underrättelser kan utgöra ett underlag för prioritering av tillsynen.
Är mottagande och diarieföring av en underrättelse att betrakta som tillsyn?
Att tillsynsmyndigheten tar emot en underrättelse enligt 4 kap. 2 § i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:3) om spridning av vissa biocidprodukter räknas inte som tillsyn på det sätt som beskrivs i 26 kap. 1 § miljöbalken. Därmed kan heller inte en tillsynsavgift tas ut.
Underrättelseskyldigheten finns för att tillsynsmyndigheten ska få information om vilka insatser för sanering av skadedjur som genomförts i kommunen. Den informationen ska kunna ligga till grund för eventuella tillsynsinsatser. Underrättelsen innebär inget krav på att tillsynsmyndigheten ska öppna ett tillsynsärende och granska innehållet i själva underrättelsen. Det är upp till varje tillsynsmyndighet att själv bedöma hur underrättelserna ska hanteras och i vilka fall ett tillsynsärende ska inledas.
Att enbart registrera och diarieföra en underrättelse räcker inte för att åtgärden ska definieras som tillsyn. Att enbart kontrollera om samtliga uppgifter finns med i en underrättelse är också en alltför begränsad åtgärd för att det ska ses som tillsyn, och därmed medföra en tillsynsavgift. Däremot, om en tillsynsmyndighet beslutar att inleda ett tillsynsärende och begära in ytterligare uppgifter eller på annat sätt kontrollera att föreskrifterna (NFS 2015:3) efterlevs kan en avgift tas ut för den tid som läggs ner i tillsynsärendet.
Mark- och miljödomstolen har klargjort att enbart registrering och diarieföring av en underrättelse inte utgör tillsyn i den mening som avses i miljöbalken.
Mål: M 2506-23 - Mark- och miljööverdomstolen vid Svea hovrätt (domstol.se)
Krav för användning av biocider i produktgrupperna desinfektionsmedel och konserveringsmedel
Vilka krav finns för användning av biocider i produktgrupperna desinfektionsmedel och konserveringsmedel?
Biocidprodukter i produktgrupperna desinfektionsmedel och konserveringsmedel omfattas inte av Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:3) om spridning av vissa biocidprodukter. Däremot gäller de generella bestämmelserna för biocidprodukter i 3 kap. 15 - 20 §§ bekämpningsmedelsförordningen (2014:425).
Användningsvillkoren för sådana biocidprodukter gäller förstås också och villkoren framgår av bekämpningsmedelsregistret hos Kemikalieinspektionen. På Kemikalieinspektionens webbsida finns mer information om de olika produktgrupper och produkttyper som biocidprodukter delas in i.
Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:3) gäller för spridning av vissa biocidprodukter inom
- produkttypen träskyddsmedel (produkttyp 8) samt till
- biocidprodukter inom produkttyperna rodenticider (produkttyp 14) och
- insekticider, akaricider och bekämpningsmedel mot andra leddjur (produkttyp 18).
När det gäller biocidprodukter inom produkttypen träskyddsmedel gäller föreskrifterna endast för biocidprodukter som används för att bekämpa angrepp av insekter i trä.
Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:3) om spridning av vissa biocidprodukter
Förordning (2014:425) om bekämpningsmedel (riksdagen.se)
Ta reda på om en biocidprodukt är farlig för miljö och hälsa
Hur kan man ta reda på om en biocidprodukt som används av en firma är farlig för miljö och hälsa?
I första hand kan man vända sig till firman som utför arbetet. De är enligt miljöbalken skyldiga att skaffa sig den kunskap som behövs för att deras verksamhet ska bedrivas på ett miljömässigt korrekt sätt och ska alltså kunna ge svar.
Generellt gäller att biocidprodukter måste vara godkända av Kemikalieinspektionen för att få användas i Sverige. Produkten ska då ha ett registreringsnummer och med hjälp av det går det att söka information om produkten i Kemikalieinspektionens bekämpningsmedelsregister. Där finns uppgifter om produktens farliga egenskaper och eventuella krav på försiktighetsåtgärder för att skydda människors hälsa eller miljön.
Mer information om biocidprodukter finns på Kemikalieinspektionens webb. Kemikalieinspektionen är även den myndighet som kan svara på frågor om enskilda biocidprodukters farliga egenskaper.
Användningen av råttgift
Hur regleras användningen av råttgift?
Hur man får använda råttgift beror helt på vilket medel det rör sig om. Användarvillkoren och vilka medel som är godkända framgår av Kemikalieinspektionens bekämpningsmedelsregister.
Biocidprodukter för bekämpning av råttor får bara användas yrkesmässigt och kräver utbildning och tillstånd. Dessutom gäller Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:3) om spridning av vissa biocidprodukter och det finns därmed en skyldighet att informera allmänheten och underrätta kommunen vid spridning av råttgift på platser dit allmänheten har tillträde. Kemikalieinspektionen har mer information på sin webb om bekämpning av råttor och möss.
Bekämpningsmedelsregistret (apps.kemi.se)
Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2015:3) om spridning av vissa biocidprodukter
Uppläggningsplatser för kreosotbehandlat trä
Kan uppläggningsplatser för kreosotbehandlat trä, som exempelvis gamla järnvägsslipers, läcka gifter till marken?
Kreosotbehandlat trä läcker kreosot i någon mån. Det mesta läcker ut i början och gamla produkter har sannolikt släppt en stor del av allt kreosot under tiden de användes.
Det kan finnas rester kvar som läcker i ett senare skede, men då komponenter i kreosot vanligtvis binds hårt till jordpartiklar så begränsas föroreningarna till området närmast uppläggningsplatsen. Några decimeter därifrån kommer halterna troligen att vara nere på bakgrundsnivåer, men man bör ändå inte odla ätbara grödor i omedelbar närhet av kreosotbehandlat trä.