Reach
Frågor och svar
Svar på vanliga frågor om EU:s kemikalielagstiftning Reach.
Sidan vänder sig till
Dig som arbetar med tillsyn av verksamheter med yrkesmässig användning av kemikalier.
Bra att veta
Reach-förordningen ersätter stora delar av de kemikalieregler som gällde före den 1 juni 2007 i EU och i Sverige. Reach trädde i kraft inom hela EU den 1 juni 2007, men infördes stegvis och började gälla fullt ut 2018.
Lagstiftning
Allmänt om Reach
Vilket ansvarsområde har Naturvårdsverket när det kommer till Reach?
Naturvårdsverket ansvarar för tillsynsvägledning för yrkesmässig användning av kemiska produkter och vägleder om användningsförhållanden, hur bestämmelserna om egenkontroll förhåller sig till Reach samt hur miljöbalkens bestämmelser förhåller sig till Reach. Däremot har Naturvårdsverket ingen operativ tillsyn över reglerna i Reach.
Mer om Naturvårdsverkets och andra myndigheters roll finns beskrivet på webbsidan för vägledning om Reach samt på webbsidan om vem som gör vad inom arbetet med Reach och kemikalier.
Vart ska jag vända mig med frågor om import eller export av specifika kemikalier?
Vänd dig till Kemikalieinspektionen, den myndighet som är ansvarig när det gäller import och export av kemikalier.
Har Reach blivit svensk lag i sin helhet?
Reach är en EU-förordning och gäller därmed direkt i svensk lagstiftning. Det är en skillnad jämfört med EU-direktiv, som måste implementeras i svensk lagstiftning för att bli juridiskt bindande.
Vilka ämnen måste registreras enligt Reach?
Grundprincipen i Reach är att den som tillverkar eller importerar kemiska ämnen i mängder om minst ett ton per år ska registrera dessa hos den europeiska kemikaliemyndigheten Echa. Ju större mängd av ämnet som tillverkas eller importeras, desto mer information ska ingå i registreringen. Ämnen som inte är registrerade får inte släppas ut på EU-marknaden.
På Kemikalieinspektionens webbsida om guide till Reach-registrering finns mycket användbar information samlad.
Europeiska kemikaliemyndigheten, Echa (europa.eu)
Kemikalieinspektionens guide till Reach-registrering (kemi.se)
Hur vet man om ett visst ämne har registrerats enligt Reach?
För att ta reda på mer om ett kemiskt ämne och för att se om ämnet har registrerats enligt Reach kan man söka på den europeiska kemikaliemyndigheten Echas webbsida. För att få så bra sökresultat som möjligt är det bra att använda ämnets identifikationsnummer i form av CAS-nr eller EG-nr.
Vilka ämnen omfattas av begränsningar enligt Reach?
För att ett ämne ska kunna begränsas enligt Reach måste det finnas en risk för hälsa och miljö vid användning av ämnet. Riskerna måste dessutom bedömas omfatta hela EU.
Kemikalieinspektionen har mer information om begränsningar enligt Reach.
Begränsningar i Reach – EU-regler för vissa kemikalier (kemi.se)
Gäller reglerna i Reach bara för tillståndspliktiga verksamheter eller för samtliga?
Bestämmelserna gäller oavsett om en verksamhet är tillståndspliktig enligt miljöprövningsförordningen eller ej. Däremot kan bestämmelserna skilja sig åt för importörer, tillverkare, distributörer och nedströmsanvändare. Det som avgör om en verksamhet träffas av en viss bestämmelse är dels vem bestämmelsen riktar sig till och dels vilken roll företaget har enligt Reach.
Mer information om företagens olika roller enligt Reach finns på Kemikalieinspektionens webb.
Vem ansvarar för att reglerna följs när en beställare bestämmer vilken produkt som ska användas av en leverantör av en tjänst?
Det är företaget som köper in och använder kemiska produkter som ansvarar för att regler om exempelvis tillgång till säkerhetsdatablad och upprättande av kemikalieförteckning följs. Om det krävs att en leverantör av en tjänst ska använda en viss kemisk produkt, och det är leverantören som köper in och använder produkten i sin verksamhet, blir det alltså leverantörens ansvar att se till att de följer rekommenderade skyddsåtgärder i säkerhetsdatabladet.
Gäller kraven för säkerhetsdatablad på svenska om man köper en kemisk produkt från ett icke EU-land för eget bruk?
Krav på säkerhetsdatablad på svenska gäller om köpet av den kemiska produkten sker i Sverige. En utländsk leverantör som levererar kemiska produkter på den svenska marknaden måste därför tillhandahålla säkerhetsdatablad på svenska. Om man som egenanvändare istället köper en kemisk produkt i ett annat EU-land och själv för in den till Sverige finns inget krav på att leverantören ska lämna säkerhetsdatablad på svenska enligt Reach. Detsamma gäller om man köper en produkt från ett land utanför EU.
Viktigt att tänka på är att en egenanvändare som köper in produkter från ett land utanför EU betraktas som importör enligt Reach och kan därför vara skyldig att registrera ingående ämnen i produkten. Mer information om registrering och övriga skyldigheter vid import av kemiska produkter finns hos Kemikalieinspektionen.
Avslutningsvis är det också viktigt att komma ihåg att det enligt arbetsmiljölagstiftningen finns krav på att information om produkters farlighet ska göras tillgänglig för arbetstagarna på ett språk som de kan förstå. Mer information om arbetsmiljöregler vid kemikaliehantering finns på Arbetsmiljöverkets hemsida.
Har kemikalieleverantörer rätt att undanhålla vissa beståndsdelar av produkten, med hänvisning till att de är hemliga?
Verksamhetsutövare har rätt att få ett säkerhetsdatablad för kemiska produkter som klassificeras som farliga och för andra kemiska produkter som innehåller farliga ämnen över vissa halter. Innehåll av farliga ämnen ska, beroende på ämnenas farlighet och vilka koncentrationsgränser som gäller för ämnena, då anges i säkerhetsdatabladet. Tillverkaren har dock ingen skyldighet att uppge hela produktens sammansättning. Det finns även möjlighet för företag som inte vill uppge identiteten för vissa ämnen att ansöka om att få använda ett alternativt kemiskt namn för ett ämne. Mer information om alternativt kemiska namn finns hos Kemikalieinspektionen som även har mer information om reglerna för säkerhetsdatablad.
Bekämpningsmedel omfattas av flera lagstiftningar på både EU- och nationell nivå. Hur förhåller sig dessa till Reach?
Reach gäller även för bekämpningsmedel, men bara för vissa delar. Exempelvis ska bekämpningsmedel ha säkerhetsdatablad. Eftersom många bekämpningsmedel är undantagna registreringsplikten pga. att det gäller ett särskilt godkännandeförfarande för dem, så är det inte troligt att det kommer att finnas exponeringsscenarier kopplade till säkerhetsdatabladet eller att verksamma ämnen kommer upp på kandidatförteckningen, bilaga XIV (tillstånd) eller på begränsningslistan. Skulle det göra det, så kommer antagligen användningen som bekämpningsmedel att vara undantagen.
Finns det någon typ av vägledning eller sammanfattning kring vad som gäller för Reach och forskning?
Det finns egentligen inte någon samlad bra vägledning för vad som gäller Reach och forskning. Echa har en vägledning "Guidance on Scientific Research and Development (SR&D) and Product and Process Oriented Research and Development (PPORD)" men den gäller mest registrering av PPORD men det finns även lite definitioner och gränsdragningar. Du hittar den här:
Generellt sett är ämnen för vetenskaplig forskning och utveckling (SR&D) undantaget begränsningsreglerna (se artikel 67.1). Det ska anges i bilaga XVII om även PPORD är undantaget och den maximala mängd som undantaget gäller för. Då det gäller Reach-tillstånd (bilaga XIV) så är enligt artikel 56.3 i Reach även där användning av ämnen på bilagan undantagna vetenskaplig forskning och utveckling. I bilagan ska det även anges om PPORD är undantaget och vilken maximal mängd som i så fall undantaget gäller för.
Kandidatförteckningen är en lista över ämnen som kan bli föremål för tillståndsprövning och hamna på bilaga XIV. Här anges inga undantag.
Användning av kemikalier enligt Reach
Vilka företag eller verksamheter räknas som nedströmsanvändare?
En verksamhet kan ha flera olika roller enligt Reach. Exempelvis kan samma verksamhetsutövare vara nedströmsanvändare av en viss kemikalie men importör av en annan.
Definitionen förklarar att en nedströmsanvändare är en fysisk eller juridisk person som inte är tillverkare av ett ämne eller importör av ämnen och blandningar och som använder ett ämne antingen som sådant, eller ingående i en blandning, i sin industriella eller yrkesmässiga verksamhet. Begreppet är bara tillämpligt på ämnen och blandningar och inte på ämnen som ingår i varor.
Kemikalieinspektionen har mer information om vem som är nedströmsanvändare och vilka skyldigheter som gäller enligt Reach.
Måste nedströmsanvändaren säkerställa att kemiska ämnen som hanteras inom verksamheten är Reach-registrerade av tillverkaren eller importören?
En nedströmsanvändare ska, enligt Reach artikel 37.5, identifiera och tillämpa lämpliga åtgärder för att kontrollera risker som anges i information och i säkerhetsdatabladet från leverantören. För att nedströmsanvändaren ska kunna uppfylla dessa skyldigheter krävs det att kemikalieleverantören i sin tur uppfyller de krav på säkerhetsdatablad som anges i artikel 31.
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (pdf, europa.eu)
Skyldigheten att registrera ämnen enligt Reach ligger alltså på tillverkaren eller importören medan nedströmsanvändaren är skyldig att utifrån förmedlad information vidta åtgärder för att kontrollera riskerna med användningen. De krav som Reach ställer på nedströmsanvändare utgår från att information förmedlas korrekt i distributionskedjan och Reach ställer inga direkta krav på att nedströmsanvändare ska kontrollera att tillverkaren eller importören har registrerat sina ämnen på ett korrekt sätt.
Nedströmsanvändaren ska dock kontrollera att ämnet används på ett sätt som omfattas av leverantörens rekommendationer och kan i vissa fall behöva göra en kemikaliesäkerhetsrapport och anmäla detta till den europeiska kemikaliemyndigheten Echa. En nedströmsanvändare är också skyldig att vidarebefordra ny information uppåt i distributionskedjan om farliga egenskaper och lämpliga riskhanteringsåtgärder. Mer information om nedströmsanvändares skyldigheter enligt Reach finns hos Kemikalieinspektionen.
Vad gäller om en nedströmsanvändare får flera olika exponeringsscenarier för samma ämne?
En sådan situation tas upp i avsnitt 4.2.3.3 i Echas vägledning om krav för nedströmsanvändare. Där framgår att det är det strängaste villkoret som gäller om en nedströmsanvändare får flera exponeringsscenarier för samma ämne. Det viktigaste ur nedströmsanvändarens perspektiv är att kunna visa på att användningen av ämnet sker på ett säkert sätt enligt vad som anges i exponeringsscenarierna. Vid oklarheter är det viktigt att kontakta leverantörerna för förtydligande.
Ställer Reach krav på att det ska finnas exponeringsscenarier för alla kemiska ämnen?
Det beror på om ämnet är registrerat och i vilka mängder tillverkaren eller importören hanterar ämnet. För att en tillverkare eller importör ska behöva upprätta ett exponeringsscenario ska ämnet omfattas av registreringsplikt i mängder på minst tio ton per år och registrant. Indikationer på att det kan finnas ett exponeringsscenario är att det i säkerhetsdatabladet finns ett registreringsnummer angivet för ämnet, att ämnet är klassificerat som farligt eller att det i säkerhetsdatabladets avsnitt 15 anges att en kemikaliesäkerhetsbedömning har gjorts.
Kemikalieinspektionen har tagit fram ett faktablad om exponeringsscenarier, där det finns mer att läsa. På Naturvårdsverkets webb finns det också vägledning om exponeringsscenarier.
Kan Sverige på nationell nivå förbjuda användningen av kemikalier som är registrerade enligt Reach?
Oftast är reglerna om vilka kemikalier som är tillåtna att använda gemensamma för hela EU, men ibland kan Sverige ha nationella regler. Kemikalieinspektionen är ansvarig myndighet när det gäller frågor om vilka kemikalier som är tillåtna eller förbjudna att använda i Sverige och har mer information om nationella begränsningar och förbud.
Kan man använda en produkt för ett annat användningsområde än det tänkta och registrerade?
Ämnen som man vill använda måste vara registrerade för det tänkta användningsområdet.
Enligt artikel 2.5 b i Reach är ämnen som används i livsmedel undantagna från registrering, men om man vill använda sådana ämnen i andra kemiska produkter, som exempelvis produkter för rengöring, så måste de registreras enligt Reach.
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (pdf, europa.eu)
Det går att kontakta leverantören och försöka få denna att ta upp användningsområdet i registreringen. Man kan också välja att göra en egen registrering, eller att ta fram en kemikaliesäkerhetsrapport enligt artikel 37.4, under förutsättning att ämnet redan är registrerat enligt Reach.
Mer utförlig information om de olika processerna i Reach och vilka regler som gäller finns hos Kemikalieinspektionen.
Finns det något krav i Reach på en verksamhetsutövare att kontrollera om kemikalierna som används i verksamheten omfattas av begränsningar eller finns med på kandidatlistan?
Enligt Reach är en nedströmsanvändare av ett ämne som finns upptaget i bilaga XIV skyldig att:
- se till tillstånd beviljas för sin användning, till sig själv eller till en aktör högre upp i distributionskedjan (annars måste nedströmsanvändaren sluta använda ämnet före slutdatumet),
- uppfylla villkoren för tillståndet, och
- anmäla till kemikaliemyndigheten om företaget använder ett ämne med stöd av ett tillstånd som har beviljats till en aktör högre upp i distributionskedja.
Reach kan medföra begränsningar som inskränker ett företags möjligheter att använda ett ämne. Om det finns begränsningar för ett ämne som företaget använder som sådant eller i en blandning måste de rätta sig efter begränsningarna när de använder ämnet. Det innebär att företagen måste kontrollera att ämnen man hanterar inte finns upptagna på tillstånds- eller begränsningslistan. Däremot finns det inget krav att kontrollera mot kandidatförteckningen. För kemikalier som ingår i varor som företaget säljer vidare behöver företaget ha koll på om varan innehåller ämnen på förteckningen för att uppfylla sina skyldigheter att vidarebefordra information om ämnen i varor enligt artikel 33 i Reach. Att kontrollera mot kandidatförteckningen är snarare bra för företagen då dessa ämnen kan komma att omfattas av tillstånd.
Finns det några krav på att kemikalier som används i en verksamhet ska vara märkta på svenska? Vilka krav kan tillsynsmyndigheten ställa på märkning av kemikalier för egen användning?
Reach ställer inga krav på hur kemiska produkter som används i en verksamhet ska märkas, men innehåller krav på att säkerhetsdatablad för kemiska produkter som säljs i Sverige ska tillhandahållas på svenska. Regler för klassificering, märkning och förpackning av kemiska produkter finns i CLP-förordningen (1272/2008). Enligt CLP-förordningen ska kemiska produkter som släpps ut på marknaden i Sverige vara märkta på svenska. Därutöver har Arbetsmiljöverket regler om märkning av kemiska produkter på arbetsplatsen.
Utöver dessa regler finns det inte några ytterligare krav på märkning av kemiska produkter för egen användning. Kraven på att ta fram säkerhetsdatablad på svenska i Reach gäller endast vid utsläppande på marknaden vilket innebär import för egen användning inte omfattas. Enligt Reach-förordningen (artikel 37.5) är dock användare av kemikalier skyldiga att identifiera och tillämpa relevanta riskhanteringsåtgärder i säkerhetsdatabladet. Även om kraven i Reach och CLP i detta fall inte innebär att informationen i säkerhetsdatablad och märkning måste vara på svenska ska verksamhetsutövaren kunna svara på hur de följer riskhanteringsåtgärderna i säkerhetsdatabladet och ser till att användningen av kemikalier är säker. Om tillsynsmyndigheten bedömer att verksamhetsutövaren inte kan redogöra för hur de säkerställer detta kan krav på upprättande av rutiner ställas med stöd av Miljöbalken (26 kap. 9 § och allmänna hänsynsreglerna i 2 kap.) och egenkontrollförordningen. Att ta fram och förmedla information om säker hantering av kemikalier på ett språk som de anställda kan förstå skulle kunna vara en del av sådana rutiner.
Märkning på arbetsplatsen (av.se)
Observera att det är Arbetsmiljöverket som är ansvarig myndighet för tillsynen av deras regler. Tillsynsmyndigheter för miljöbalken kan dock informera om att Arbetsmiljöverkets regler finns och var mer information går att hitta.
Reach och återvinning
Vad gäller enligt Reach för återvunna material och produkter?
Den som gör så att avfall upphör att vara avfall betraktas som tillverkare enligt Reach. Återvinning av ett avfall till en ny produkt sker ofta i flera steg. Det företag som utför sista steget i återvinningen, där avfallet övergår till att vara en produkt, har skyldighet att se till att produkt- och kemikalielagstiftningen uppfylls för att produkten ska få säljas på marknaden.
Det är viktigt att reda ut om den återvunna produkten är ett ämne, en blandning eller en vara, enligt definitionerna i Reach eftersom kraven ser olika ut.
Producenter och importörer av varor är endast skyldiga att registrera ämnen i varor under vissa förutsättningar, som anges i artikel 7.1 i Reach. Om det istället är en blandning eller ett ämne gäller samma regler som för andra ämnen i Reach även om ursprungsmaterialet är ett avfall. Undantag finns för återvunna ämnen som redan är registrerade (artikel 2.7 d).
Mer vägledning för bedömning av när avfall upphör att vara avfall finns på Naturvårdsverkets webb.
Upphör ett ämne eller en blandning att vara ett avfall om det registreras enligt Reach och får ett säkerhetsdatablad?
Vad som är avfall besvaras utifrån avfallsdefinitionen och avfallsreglerna i 15 kap. miljöbalken samt utifrån avfallsförordningen. Bedömningen är oberoende av om en registrering har gjorts och bara det faktum att något har registrerats enligt Reach innebär inte att det har upphört att vara avfall.
Miljöbalken, 1998:808 (riksdagen.se)
Avfallsförordningen, 2011:927 (riksdagen.se)
Om man utifrån avfallsreglerna kommer fram till att ett material inte är ett avfall, utan en produkt, gäller Reach-reglerna som för andra ämnen i Reach, men vissa undantag finns.
Mer finns att läsa på Kemikalieinspektionens webbsida om Reach, i Echas vägledning om avfall och återvunna ämnen och på Naturvårdsverkets webbsida om när avfall upphör att vara avfall.
Finns det krav på Reach-registrering för att få sälja en återvunnen produkt?
Skyldigheten att registrera enligt Reach kan exempelvis infinna sig när en verksamhetsutövare tillverkar ett återvunnet ämne över vissa mängder och det är verksamhetsutövaren som är ansvarig för att ta reda på om en registrering krävs. Om det finns krav på registrering är det en förutsättning för att få sälja ämnet på marknaden. Undantag finns för återvunna ämnen som redan är registrerade (artikel 2.7 d).
För frågor om Reach-registrering är Kemikalieinspektionen ansvarig myndighet.
Allmänna kemikaliefrågor
Hur kan man veta om en viss produkt är farlig för miljön?
Om en produkt är klassificerad som miljöfarlig så ska det framgå av märkningen på produkten. För produkter som har ett säkerhetsdatablad kan man ta reda på hur produkten påverkar hälsa och miljö genom att titta i avsnitt 2, 11 och 12 i säkerhetsdatabladet. Information om avfallshanteringen för produktens finns i avsnitt 13.
En sökning på ämnets CAS-nummer i Echas klassificerings- och märkningsregister ger ytterligare information (på engelska).
Echas klassificerings- och märkningsregister (europa.eu)
Avslutningsvis så går det alltid att kontakta leverantören för att få mer information.
Var finns information om kemikalier i kosmetika?
Det är Läkemedelsverket och kommunerna som är tillsynsmyndigheter för kosmetiska produkter. Mer information kan fås via kommunerna och mycket finns att läsa på Läkemedelsverkets webbsida om kosmetiska produkter.
Var finns information om kemikalier i tvätt- och rengöringsmedel?
Förordningen (EG) nr 648/2004 om tvätt- och rengöringsmedel gäller för alla kemiska produkter som används till att rengöra fasta ytor, kläder, textilier och husgeråd. Förordningen gäller parallellt med övriga regelverk. Det är Kemikalieinspektionen är ansvarig myndighet och på deras webbsida om regler för tvätt- och rengöringsmedel finns mer information.
Förordningen (EG) nr 648/2004 om tvätt- och rengöringsmedel (europa.eu)
Vad behöver man göra om man vill starta egen tillverkning av rengöringsmedel eller kemikalier?
Till att börja med bör man kontakta Kemikalieinspektionen, som kan förklara vad om gäller för den som säljer kemikalier. De har även mycket information på sin webbsida, bland annat på sidan om vägledning för tillverkare eller importör, där det står om vad man som tillverkare och importör bör tänka på.
Vägledning för tillverkare eller importör (kemi.se)
Beroende på tillverkningens karaktär och omfattning kan verksamheten även omfattas av krav på tillstånd eller anmälan enligt miljöprövningsförordningen. Naturvårdsverket har mer vägledning om kemiska produkter och prövning enligt miljöprövningsförordningen.
Miljöprövningsförordningen, 2013:251 (riksdagen.se)
Kemiska produkter – vägledning om prövning enligt miljöprövningsförordningen
Var finns mer information om import av kemikalier?
Mer information om importörers roll och ansvar finns på Kemikalieinspektionens webbsida om företagens roller i Reach samt på deras sida om vägledning till tillverkare eller importör. Kemikalieinspektionen har även olika faktablad med mer information. Det går också bra att kontakta Kemikalieinspektionen för att få svar på fler frågor om import av kemikalier.
Om företagens roller i Reach (kemi.se)
Hur ska kemiska produkter förvaras?
Generella bestämmelser om förvaring av kemiska produkter finns i 2 kap. 3–6 §§ i Kemikalieinspektionens föreskrifter (KIFS 2017:7) om kemiska produkter och biotekniska organismer. I föreskrifterna finns bland annat bestämmelser om att hälso- eller miljöfarliga kemiska produkter, som är märkta med faropiktogram, ska förvaras svåråtkomliga för små barn och väl avskilda från produkter som är avsedda att förtäras.
Föreskrifter om kemiska produkter och biotekniska organismer, KIFS 2017:7 (pdf, kemi.se)
Vad som gäller för specifika produkter och ämnen framgår av rekommendationerna i säkerhetsdatabladet. Relevanta är då främst avsnitt 7 om hantering och lagring och eventuellt avsnitt 10.5 om oförenliga material. För vissa verksamheter finns det även utökade krav på lagring genom villkor i tillstånd för verksamheten.
Det finns även rekommendationer om att förvaring av kemikalier ska ske med möjlighet till uppsamling av vissa volymer vid eventuella läckage. Sådana rekommendationer grundar sig ofta på miljöbalkens allmänna hänsynsregler, där kan kommunens miljökontor kontaktas för ytterligare vägledning.
Vad anses vara ett kemikalieresistent underlag?
Ett kemikalieresistent underlag ska inte påverkas nämnvärt av kemikalier och måste vara anpassat efter de kemikalier som används i verksamheten.
Det finns inte någon generell definition av vad som är ett kemikalieresistent underlag, utan det krävs en bedömning i varje enskilt fall. I bedömningen kan materialvalet för underlaget diskuteras med leverantören av den kemiska produkten och leverantören av golv och golvskydd.
Hur kan villkor skrivas in i ett tillstånd för att undvika bristfällig hantering av kemikalier?
Skrivelser om villkor anger sällan exakt hur hanteringen ska gå till, eftersom det alltid krävs en anpassning utifrån vilken typ av hantering eller typ av produkt det handlar om och hur stora volymer det är.
Några exempel på generella skrivningar som är vanliga när det gäller kemikaliehantering i tillstånd är:
- Kemiska produkter och farligt avfall ska lagras och hanteras så att spill och läckage inte förorenar omgivningen. Flytande kemikalier respektive avfall ska förvaras innanför täta invallningar som minst rymmer den största tankens volym plus 10 % av de övriga tankarnas volym inom invallningen.
- Mottagning, hantering och lagring av produkter ska ske på sådant sätt att spill och läckage inte kan nå avlopp och så att förorening av mark, dagvattenbrunnar, ytvatten eller grundvatten inte kan ske.
- Kemiska produkter och farligt avfall som kan medföra störning på den yttre miljön ska hanteras på sådant sätt att spridning av produkt utanför hanterings- och lagringsytor inte sker.
- Lämpligt absorptionsmedel för uppsamling av spill av kemikalier utomhus ska finnas tillgängligt inom verksamhetsområdena i tillräckliga mängder.
Hantering av kemikalierester
Vad ska man som privatperson göra med gamla rengöringsmedel och kemikalier?
Det är kommunerna som ansvarar för att ta hand om avfall från kommuninvånarna. För att få säkra svar på var kemikalierna och produkterna ska lämnas kan man kontakta de som ansvarar för kommunens avfallshantering, men oftast kan resterna lämnas på kommunens återvinningscentral.
Det finns mer information om hur man bör hantera farligt avfall på Sveriges avfallsportal.
Vad ska man som privatperson göra med gamla och överblivna läkemedel eller läkemedelsrester?
Gamla och överblivna läkemedel eller läkemedelsrester får inte hällas ut i avloppet eller spridas i naturen. De ska lämnas in till ett apotek.
Det finns mer information om hur man bör hantera gamla läkemedel och mediciner på Sveriges avfallsportal.
Hur ska kemikalierester från en verksamhet hanteras?
För att få reda på hur kemikalierester ska hanteras är det först och främst viktigt att ta reda på vilken typ av avfall det är och hur det klassificeras enligt avfallsförordningen. EU kommissionen har tagit fram ett vägledningsdokument för avfallsklassificering som kan hittas på Naturvårdsverkets webbsida om hantering av farligt avfall.
Avfallsförordningen, 2011:927 (riksdagen.se)
Vägledning om hantering av farligt avfall
Det är också viktigt att komma ihåg att spillvatten som innehåller rester av farliga ämnen också kan klassificeras som farligt avfall. I sådana fall ska det tas om hand som farligt avfall och får inte blandas eller spädas ytterligare.
När bedömningen av avfallets typ och klassificering är gjord går det att ta reda på hur mycket hantering av avfallet kan kosta genom att kontakta några olika avfallsbolag som erbjuder den typen av tjänster.
Vad gäller vid återvinning eller återanvändning av kemikalier?
Om ämnet kan återanvändas direkt utan föregående bearbetning eller rening så är det fråga om återanvändning och det är då inte säkert att det definieras som ett avfall. Om det däremot krävs någon form av rening eller bearbetning så bör det ursprungliga ämnet ses som ett avfall och avfallslagstiftningen tillämpas.
Avfall kan upphöra att vara avfall om det renas och bearbetas så att det blir en produkt som kan sättas på marknaden. När avfall efter bearbetning upphör att vara avfall och övergår till att vara en produkt gäller produktlagstiftningen.
När det gäller tillhandahållande av säkerhetsdatablad, märkning och utformning av förpackningar för den nya produkten finns mer information hos Kemikalieinspektionen, som är vägledande myndighet. Mer vägledning för bedömning av när avfall upphör att vara avfall finns på Naturvårdsverkets webb.