Fluorerade växthusgaser

En hänvisning till förordning EU 517/2014 ska ses som en hänvisning till EU 2024/573. I Bilaga X i EU 2024/573 finns en jämförelsetabell mellan förordningarna.

Den som har tillsynsansvar enligt Miljötillsynsförordning (2011:13) kan påföra miljösanktionsavgifter. För närvarande saknas tillsynsansvar för F-gaser i mobil utrustning annan än motorfordon, flyg eller tåg.

I de flesta fall är det operatören som ansvarar för anläggning och utrustning och därmed mottagare för sanktioner. Operatören är vanligtvis den som äger utrustningen, men i vissa fall kan det vara någon annan än ägaren som har det faktiska tekniska ansvaret över utrustningen.

När en anläggning har bytt ägare övertar denne även ansvaret för att underlag med mera för rapportering finns. Om man tar över en verksamhet där underlag saknas så att rapporteringen inte kan skickas in i tid, så faller ansvaret för rapporteringen på den nye operatören.

Ansvar att skicka in en årlig rapport till tillsynsmyndigheten vilar på den som äger anläggningen vid rapporteringstidpunkten under det år som rapportering ska ske.

Om ett ägarbyte har skett efter att läckagekontroller skulle ha genomförts så är det generellt sett den dåvarande ägaren som är mottagare av sanktion. Den nye ägaren ansvarar för de läckagekontroller som ska ske efter ägarbyte, om inga läckagekontroller skett. ska den nye ägaren se till att de genomförs.

Då en tekniker utan certifikat tar uppdrag där certifikat krävs har uppdragsgivaren, dvs operatören, ett ansvar att kontrollera att teknikern har certifikat och uppdragsgivaren blir mottagare av sanktion. Även teknikern kan bli mottagare av sanktion, vilket också gäller företag om företagscertifikat saknas.

utrustningar vid en anläggning har berörts i två vägledande avgöranden från Mark- och Miljööverdomstolen (MÖD).

Av MÖD 2017:59 framgår att då det finns flera olika kylaggregat inom en anläggning ska de ses som olika applikationer som kan påföras en miljösanktionsavgift för varje kylaggregat.  Notera dock att de läckagekontroller skulle ha genomförts utifrån den förordning som gällde vid tiden för överträdelsen, dvs EU 842/2006. I den förordningen användes begreppet applikation, vilket kan jämföras med begreppet utrustning som används i nu gällande förordning EU 517/2014.

Av MÖD 2001:14 framgår att ett jordbruksföretag kunde påföras miljösanktionsavgift för var och en av fyra anläggningar för djurhållning som var spridda på fyra olika jordbruksfastigheter. För en fastighet kunde däremot inte dömas ut flera avgifter för en anläggning som bestod i flera anläggningsdelar med samma funktion (en gödselanläggning med två flytgödselbehållare). Det talar för att det bara ska påföras en miljösanktionsavgift om det för en anläggning finns flera utrustningar på samma ställe, i samma verksamhet. 

Domarna MÖD 2001:14 och MÖD M 2017:59 kan anses behandla olika situationer för när aggregat/utrustning används för samma eller olika ändamål. Naturvårdsverkets bedömning är att MÖD:s dom i mål M 2017:59 exempelvis är tillämplig då flera olika typer av kylutrustningar finns i en butik och det då handlar om en miljösanktionsavgift per typ av kylutrustning. Ett exempel kan vara när flera aggregat/utrustningar tillsammans ger kyla till ett kylutrymme, då kan MÖD 2001:14 vara tillämplig.

Om flera olika överträdelser förekommer för samma anläggning och operatör är det möjligt att ge en miljösanktionsavgift per gärning. Då ingen rapport har lämnats in och det inte heller finns uppgift om läckagekontroll så har de överträdelserna i några domar dock setts som direkt kopplade till varandra. Det har därför inte setts som möjligt att ta ut miljösanktionsavgift för båda överträdelserna. Mer om det finns i handboken om miljösanktionsavgifter.

Dubbla miljösanktionsavgifter, det vill säga vid återkommande överträdelser, kan påföras om operatören inte åtgärdar överträdelse trots att möjlighet och tid har funnits för detta. Mer om dubbla miljösanktionsavgifter finns i handboken om miljösanktionsavgifter.

Vilka tillsynsavgifter som kan bli aktuella beror på hur den kommunala tillsynstaxan ser ut.

Den svenska F-gasförordningen eller EU 517/2014 ger ingen möjlighet att utfärda dispenser. Däremot finns i 30 kap 2 § miljöbalken om miljösanktionsavgifter förutsättningar för när det inte är skäligt att ta ut en sanktionsavgift.

" 2 §   En miljösanktionsavgift skall tas ut även om överträdelsen inte har skett uppsåtligen eller av oaktsamhet.

Avgiften behöver dock inte tas ut om det vore oskäligt med hänsyn till

1. sjukdom som medfört att den avgiftsskyldige inte förmått att på egen hand eller genom att uppdra åt någon annan göra det som ålegat den avgiftsskyldige,
2. att överträdelsen berott på en omständighet som inte kunnat eller borde ha förutsetts eller som den avgiftsskyldige inte kunnat påverka,
3. vad den avgiftsskyldige har gjort för att undvika att en överträdelse skulle inträffa, eller
4. att överträdelsen har föranlett straff enligt bestämmelserna i 29 kap."

Det är tillsynsmyndigheterna som i det enskilda fallet kan besluta om när en miljösanktionsavgift ska tas ut. Punkt 3 i paragrafen ovan ställer krav på att den avgiftsskyldige gjort vad som är möjligt för att uppfylla aktuella krav. Det finns inga riktlinjer om vad det skulle kunna omfatta.

För retroaktiva sanktioner och sanktioner som berör förhållanden under pandemin covid-19 finns ytterligare vägledning

Sanktioner med anledning av COVID-19 pandemin

De beskrivningar som nämns i följande tabell, är inte uttömmande utan är tänkta som en kortfattad vägledning för att hitta rätt lagrum för sanktioner.

Den fullständiga förordningstexten behöver läsas innan sanktionerna tillämpas i det enskilda fallet.