Fluorerade växthusgaser

Miljösanktionsavgift kan tas ut för överträdelser som sker från 1 januari 2017 och framåt, förutom för de bestämmelser i MSA-förordningen respektive SV nya f-gasförordning som träder i kraft vid senare tidpunkt.

I MSA-förordningen saknas övergångsbestämmelser för hur äldre överträdelser ska hanteras, det vill säga de som skedde innan den 1 januari 2017.

Vid författningsändringar, som i avsaknad av övergångsbestämmelser, träder i kraft någon gång mellan tidpunkten för händelsen som ska prövas och tidpunkten för själva prövningen finns principer att utgå från. En allmän förvaltningsrättslig princip är att prövningen av ett ärende ska grundas på den författning som är i kraft vid tidpunkten för prövningen. Det förefaller dock inte rimligt att till den enskildes nackdel tillämpa en lagstiftning retroaktivt, i vart fall inte om det inte föreskrivs i övergångsbestämmelser eller i övrigt kan utläsas av regelsystemet. Därtill framgår av straffrättsliga principer, som även brukar användas för miljösanktionsavgift, att man ska välja det som är mest fördelaktigt för en enskild när ny lagstiftning finns och det även finns en äldre som kan tillämpas.

Utifrån detta synsätt och ur en generell synvinkel bör därför äldre överträdelser hanteras enligt den lagstiftning som gällde vid tiden för överträdelserna, det vill säga SV äldre f-gasförordning och EU:s äldre f-gasförordning samt den då gällande MSA-förordningen, så länge en tillämpning av nu gällande reglering skulle leda till ett sämre resultat för den enskilde.

För överträdelser som skett före 2017 ger förbudet mot retroaktiv tillämpning och legalitetsprincipen enligt Naturvårdsverkets uppfattning dock upphov till möjliga problem beträffande förutsättningarna att ta ut miljösanktionsavgift. Grundläggande för Naturvårdsverkets tolkning är att miljösanktionsavgift bör följa legalitetsprincipen.

MSA-förordningen, 9 kap. 1-4 §§, hänvisade tidigare direkt till EU:s äldre f-gasförordning som är upphävd sedan 2015. Beaktande legalitetsprincipen och hänvisningen till en upphävd reglering anser Naturvårdsverket att det bör saknas stöd för att ta ut miljösanktionsavgift för de överträdelser som skett under perioden 2015-2016.

MSA-förordningens, 9 kap. 14, 15, 16 och 17 §§ hänvisade tidigare till SV äldre f-gasförordning som är upphävd sedan årsskiftet 2016/2017. Utifrån bestämmelsernas olika utformning samt förhållandet att vissa av bestämmelserna rör svenska särkrav utan koppling till EU:s äldre f-gasförordning, såsom exempelvis underrättelse till tillsynsmyndigheten, bör det enligt Naturvårdsverkets mening vara möjligt att ta ut miljösanktionsavgift för överträdelser gällande vissa av dessa bestämmelser.

För utrustningar som uppfyller mängdkravet enligt både den SV nya och äldre f-gasförordningen, dvs. både mängd i kg och i ton koldioxidekvivalenter så kan, utifrån ovan, både nya och gamla MSA-förordningen väljas till grund för uttagande av miljösanktionsavgift. Under förutsättning att de materiella kraven i övrigt är desamma. För utrustningar som enbart lever upp till mängdkravet i SV äldre f-gasförordning bör däremot enbart den gamla MSA-förordningen anses tillämplig.

I MSA-förordningen 9 kap. 18 § hänvisades tidigare till SV äldre f-gasförordning som i sin tur hänvisade till Kommissionens genomförande-förordning (EG) nr 303/2008 om fastställande av minikrav och villkor för ömsesidigt erkännande av certifiering m.m., som är en upphävd EU reglering. Enligt Naturvårdsverkets bedömning bör därför miljösanktionsavgift inte heller kunna tas ut för överträdelser av denna bestämmelse.