Regler om invasiva främmande arter

Förordning (EU) nr 1143/2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter är utgångspunkten för regleringen av invasiva främmande arter. Centralt för EU-förordningen är den förteckning över arter som anses vara särskilt skadliga (se nedan). Dessa arter omfattas av en rad förbud:

• förbud mot att sälja,
• importera,
• odla,
• föda upp,
• transportera,
• använda,
• byta,
• släppa ut i naturen eller
• hålla levande exemplar. 

EU-förordningen är direkt tillämplig för alla i Sverige. Det innebär att myndigheter, kommuner, fastighetsägare, villaägare och andra har ett ansvar och en skyldighet att följa reglerna för att hindra spridning av de invasiva främmande arterna på EU:s förteckning. Exempelvis är du skyldig att ta bort en sådan art om den finns på din fastighet.    

På EU-förteckningen (unionsförteckningen) över invasiva främmande arter listas de arter som bedöms ställa till med störst skada för biologisk mångfald inom EU och som därför behöver förbjudas i alla EU:s medlemsländer. Bestämmelserna om de arter som finns upptagna på EU-förteckningen finns i EU-förordning 1143/2014 (se ovan).

EU-förteckningen uppdateras med nya arter vartefter ny forskning och information kommer fram. Det är medlemsstaterna i EU och EU-kommissionen som utifrån riskbedömningar föreslår nya arter till förteckningen. Experter utvärderar förslagen och det förs diskussioner mellan medlemsländerna och med intressentgrupper, till exempel näringar som berörs. De arter som slutligen går till EU-kommissionen för beslut måste först godkännas av medlemsstaterna via genomförandekommittén.  

Vägledning om EU-förordning

Den svenska förordningen (2018:1939) om invasiva främmande arter beskriver ansvarsfördelning mellan olika svenska myndigheter.  Det är Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten som samordnar arbetet med invasiva främmande arter i landet, vilket inkluderar att vägleda andra myndigheter, kommuner och i allmänhet om hur bestämmelserna ska tillämpas.

Länsstyrelsen ansvarar bland annat för att vidta snabba utrotningsåtgärder när en invasiv främmande art upptäcks och Tullverket, Livsmedelsverket och Jordbruksverket ansvarar för gränskontroller. Skogsstyrelsen har ett särskilt ansvar för vissa skogsträdarter.

Vem gör vad

Miljöbalken innehåller bland annat en straffbestämmelse i 29 kap. 9 c § som ska tillämpas när någon bryter mot reglerna om invasiva främmande arter. Även de allmänna hänsynsreglerna har betydelse, till exempel när en bekämpar invasiva främmande arter. Det betyder bland annat att hänsyn ska tas till miljön och människors hälsa vid val av metod för bekämpning. I 26 kap. finns bestämmelser som styr tillsynsmyndigheternas arbete.  

Tillsynsmyndigheternas ansvar i fråga om invasiva främmande arter fördelas i miljötillsynsförordningen (2011:13).   

Det är länsstyrelsen och Skogsstyrelsen som är tillsynsmyndigheter. Ansvaret kan överlåtas till kommuner. Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten vägleder tillsynsmyndigheterna. 

Tillsynsvägledning om invasiva främmande arter

Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten har arbetat fram ett förslag till en nationell förteckning över invasiva främmande arter med särskild betydelse för Sverige. Detta har gjorts främst för att kunna förbjuda och vidta åtgärder mot invasiva främmande arter som är ett problem i Sverige, men som inte omfattas av EU-förteckningen. 

Arbetet med nationell förteckning