Om länsstyrelsens arbete mot invasiva främmande landlevande växter
Roll som tillsynsmyndighet
Som nämnt i föregående delar av denna vägledning så är det är den som har rådighet som är skyldig att vidta åtgärder mot arterna. Om länsstyrelsen inte har rådighet över en fastighet är därför utgångspunkten att länsstyrelsen bör agera som tillsynsmyndighet när invasiva främmande arter förekommer på privata eller kommunala fastigheter.
I tillsynsarbetet är det förebyggande arbetet viktigt. Genom information, vägledning, dialog och samarbete med fastighetsägare och olika aktörer kan stora vinster göras i arbetet mot invasiva främmande arter och länsstyrelsen bör därför prioritera det arbetet.
I de fall där det inte är tillräckligt kan länsstyrelsen som tillsynsmyndighet använda sig av 26 kap. i miljöbalken och bl.a. förelägga en fastighetsägare eller -innehavare att vidta åtgärder (26 kap. 9 §). Om fastighetsägaren eller -innehavaren inte följer länsstyrelsens föreläggande har länsstyrelsen möjlighet att tex. ansöka om verkställighet hos Kronofogdemyndigheten (26 kap. 17 §).
Länsstyrelsen kan även själv vidta åtgärder genom att besluta om rättelse på den felandes bekostnad (26 kap. 18 §). Om länsstyrelsen beslutar om rättelse på den felandes bekostnad måste länsstyrelsen förskottera kostnaden för rättelse, till skillnad mot verkställighet genom kronofogdens försorg. Det innebär alltså en ekonomisk osäkerhet för länsstyrelsen att vidta rättelse på den felandes bekostnad eftersom länsstyrelsen i första ledet står kostnaden för åtgärderna. Om länsstyrelsen hyser tvekan om den felandes vilja eller möjlighet att betala kostnaderna, kan länsstyrelsen istället begära verkställighet enligt 17 §.
Enligt 26 kap. 26 § får en tillsynsmyndighet bestämma att dess beslut skall gälla omedelbart även om det överklagas (verkställighetsförordnande). I specialmotiveringen (se prop. 1997/98:45, del 2 s. 285) anges att verkställighetsförordnande i första hand bör förbehållas ärenden där skyndsamma åtgärder krävs för att förhindra skador eller olägenheter eller om villkor i tillståndsbeslut eller föreskrifter som meddelats med stöd av balken inte har iakttagits.
Vid bedömningar måste länsstyrelsen även beakta andra lagrum än de som nämnts ovan, tex. 2 kap. miljöbalken inklusive rimlighetsavvägningen i 2 kap. 7 § miljöbalken.