Om länsstyrelsens arbete mot invasiva främmande landlevande växter
Förutsättningar för arbetet
I arbetet med invasiva främmande arter har länsstyrelsen flera viktiga roller. Utgångspunkten för ansvarsfördelningen kring vem som ska göra vad är att varje fastighetsägare eller annan rättighetsinnehavare själv ansvarar för att vidta och bekosta åtgärder mot invasiva främmande arter på den egna fastigheten.
Artikel 7 i EU-förordningen ställer upp ett antal förbud, bl.a. är det inte tillåtet att tillåta invasiva främmande arter att växa eller reproducera sig, det är inte heller tillåtet att odla dem. Det är den som har rådighet över en fastighet som kan sägas tillåta att arterna växer eller reproducerar sig eller som odlar dem.
Det är därför den som har rådighet som är skyldig att vidta åtgärder mot arterna. EU-förordningen hänvisar också till principen att förorenaren ska betala (artikel 21), och förorenaren i det här sammanhanget är den fastighetsägare/-innehavare där de invasiva arterna växer. När länsstyrelsen har rådighet över fastigheter i egenskap av förvaltare av ett skyddat område har därför länsstyrelsen också ett ansvar enligt artikel 7 att vidta åtgärder för att förebygga och hantera etablering och spridning av invasiva främmande arter i det skyddade området.
Arbetet i skyddade områden bör vara prioriterat eftersom invasiva främmande arter ofta kan utgöra ett hot mot de naturvärden som man vill skydda i dessa områden. Vidare är det viktigt att länsstyrelsen föregår med gott exempel och tar ansvar för att vidta åtgärder i de områden där länsstyrelsen har rådighet.
Länsstyrelsen har också en viktig roll som tillsynsmyndighet. Länsstyrelsen har ett ansvar att arbeta förebyggande och informera och vägleda invånare i länet och olika aktörer om invasiva främmande arter och hur dessa bör hanteras.
Det mest kostnadseffektiva sättet att hantera invasiva främmande arter är att förhindra att de introduceras, eller att stoppa dem i ett tidigt etableringsskede, och även det förebyggande arbetet bör därför prioriteras på länsstyrelsen.
För förekomster i landet av invasiva främmande arter är utgångspunkten som nämnts ovan att det är fastighetsägaren/-innehavaren som själv ansvarar för att vidta åtgärder mot växterna. Länsstyrelsen kan dock vara ett stöd för fastighetsägaren /-innehavaren vid tex. val av metod.
Utöver detta har länsstyrelsen även ett ansvar för att vidta utrotnings- och hanteringsåtgärder mot invasiva främmande arter enligt 30–31 och 42 §§ i förordning (2018:1939) om invasiva främmande arter (den svenska IAS-förordningen).
De roller som länsstyrelsen har kan i olika situationer överlappa varandra. Länsstyrelsen kommer därför att behöva göra bedömningar av i vilken roll länsstyrelsen kan och bör agera. Eftersom rådigheten är utgångspunkten för ansvaret att vidta åtgärder bör länsstyrelsen initialt göra en bedömning av om länsstyrelsen har rådighet över den aktuella fastigheten.
Har länsstyrelsen rådighet bör länsstyrelsen som huvudregel agera utifrån ett ansvar enligt artikel 7 i EU-förordningen. Typexemplet på när detta är aktuellt är när länsstyrelsen såsom förvaltare har rådighet över ett skyddat område, då länsstyrelsen bör vidta åtgärder i egenskap av förvaltare. Om länsstyrelsen inte har rådighet över den aktuella fastigheten gäller ändå fortsatt som huvudregel att det är den som har rådighet över fastigheten som ska vidta och bekosta åtgärderna. I första hand bör länsstyrelsen då agera som tillsynsmyndighet.
Som tillsynsmyndighet har länsstyrelsen ett ansvar att vägleda och informera, men kan också vidta mer ingripande åtgärder om det bedöms nödvändigt. Om länsstyrelsen vid en bedömning finner att det – på objektiva grunder – inte är rimligt att fastighetsägaren/-innehavaren själv vidtar åtgärderna bör länsstyrelsen inte agera som tillsynsmyndighet, utan istället vidta åtgärder utifrån det ansvar som länsstyrelsen har för utrotningsåtgärder enligt 30–31 §§.