Om länsstyrelsens arbete mot invasiva främmande landlevande växter
Åtgärder på kommunal eller statlig mark
Ur ett statsstödsperspektiv är staten och kommunen att betrakta som samma ekonomiska enhet och länsstyrelsen kan därför som regel gå in på kommunala och statliga fastigheter och där vidta åtgärder mot invasiva främmande arter med stöd av 30–31 §§ i den svenska IAS-förordningen.
Länsstyrelsen behöver dock iaktta försiktighet när det gäller fastigheter där staten eller kommunen bedriver näringsverksamhet genom tex. bostadsbolag och parkeringsbolag samt verksamhet som består i drift av sport- och turistanläggningar. I dessa fall kan statsstödsreglerna ändå bli tillämpliga.
Det är i sådana fall viktigt att åtgärderna kan motiveras utifrån affärsmässiga skäl och att det bedöms vara rimligt att kostnaderna för åtgärderna läggs på staten. Bolag som ägs av staten eller en kommun betraktas som en privat aktör. Det som avses i detta stycke är alltså fastigheter där staten eller kommunen själv bedriver någon form av näringsverksamhet.
Även vid åtgärder på kommunala fastigheter ska länsstyrelsen beakta likabehandlingsprincipen och länsstyrelsen ska ha sakliga skäl för att vidta åtgärderna på egen bekostnad. Detta gäller så väl när kommunen bedriver näringsverksamhet som på andra kommunala fastigheter.
Vid åtgärder på statliga fastigheter kan länsstyrelsen ofta agera med stöd av 30–31 §§, men i många fall torde länsstyrelsen ha ett ansvar att agera så som statens representant med ett eget ansvar för åtgärderna enligt artikel 7 i EU-förordningen.