EU-förordningen om invasiva främmande arter

För att skydda miljön och samhället mot utbredningen och skadorna som invasiva främmande arter förorsakar finns sedan 1 januari 2015 EU-förordning nr (1143/2014) om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter.

Syftet med EU-förordningen är att så långt som möjligt hindra att invasiva främmande arter kommer in i EU och att bekämpa de arter som redan finns här. Enligt EU-förordningen är det förbjudet att importera, sälja, odla, föda upp, transportera, använda, byta, släppa ut i naturen eller hålla levande exemplar av de arter som finns upptagna på EU-förteckningen över invasiva främmande arter. Det är inte heller tillåtet att låta dessa arter växa eller reproducera sig.

Totalt 88 arter omfattas av förbuden i EU-förordningen, 47 djur- 41 växtarter. Den senaste uppdateringen gjordes den 2 augusti 2022.

Läs mer om den senaste uppdateringen här 

EU-förteckningen över invasiva främmande arter uppdateras löpande och fler arter kan tillkomma framöver.

Information och fakta per art

EU-förordningen och dess förbud är direkt tillämpliga för alla i Sverige. Det innebär att till exempel myndigheter, kommuner, olika privata aktörer såsom stora fastighetsägare (mark och vatten), villaägare och andra privatpersoner har ett ansvar och en skyldighet att följa reglerna och hindra spridning av invasiva främmande arter. Utöver EU-förordningen regleras ansvaret i Miljöbalken och i den svenska förordningen om invasiva främmande arter.

Invasiva främmande arter – ansvarsfördelning

För kommersiella aktörer, ägare av sällskapsdjur och djurparker finns det undantagsregler.

EU-listade djur i handel och som sällskapsdjur

EU-listade invasiva främmande arter som redan finns i naturen i Sverige är:

Bisam, Ondatra zibethicus
Gudaträd, Ailanthus altissima
Gul skunkkalla, Lysichiton americanus
Gulbukig vattensköldpadda, Trachemys scripta
Japansk träddödare, Celastrus orbiculatus
Jättebalsamin, Impatiens glandulifera
Jätteloka, Heracleum mantegazzianum
Mårdhund, Nyctereutes procyonoides
Sidenört, Asclepias syriaca
Signalkräfta, Pacifastacus leniusculus, på havochvatten.se
Smal vattenpest, Elodea nuttallii, på havochvatten.se
Syrenslide Rubrivena (Koenigia) polystachya
Tromsöloka, Heracleum persicum
Kinesisk ullhandskrabba, Eriocheir sinensis, på havochvatten.se

Amerikansk kopparand (Oxyura jamaicensis), fågeln brun majna (Acridotheres tristis), nilgås (Alopochen aegyptiacus), sibirisk jordekorre (Tamias sibiricus) och tvättbjörn (Procyon lotor) är invasiva främmande djurarter på EU:s lista, som sporadiskt förekommer eller som vid enstaka tillfällen förekommit vilt i Sverige eller som hålls i djurpark eller som husdjur.

Några av trädgårdsväxterna på EU-förteckningen, Japansk humle (Humulus Japonica), Fjäderborstgräs (Cenchrus setaceus (f.d. Pennisetum setaceum) och röd jättegunnera (Gunnera tinctoria) förekommer endast tillfälligt i naturen och har ännu inte etablerat sig. De kan dock finnas i planteringar, parker, privata trädgårdar, i och vid trädgårdsdammar eller i akvarier och i handeln. ,   Kabomba (Cabomba caroliniana) är en vattenväxt med två rapporterade svenska fynd. På en av fyndplatserna, i Skåne, är den etablerad och spridd.

Solabborre (Lepomis gibbosus) har dykt upp på lite olika platser i landet. Den har då bekämpats men kan dyka upp igen. Även marmorkräfta (Procambarus falax f.virginalis) har rapporteras några enstaka gånger, senast var det ett fynd i Märstaån 2012.

Invasiva främmande arter i hav och vatten, på havochvatten.se

Flera av de EU-listade arterna bedöms inte kunna överleva långsiktigt i den svenska naturen eller anses inte kunna bli invasiva i vårt klimat. De har dock visat sig vara så skadliga på andra platser, att man har bedömt att det behövs samlade åtgärder i hela EU för att hindra att de sprider och etablerar sig.

Sådana gemensamma åtaganden är till exempel handelshinder och förbud att använda dessa arter. Med klimatförändringar kan dock dessa arter bli ett problem även i Sverige. Exempel på sådana arter är till exempel vattenhyacint (Eichhornia crassipes), fjäderbortsgräs (Pennisetum setacum), röd jättegunnera (Gunnera tinctoria) och storslinga (Myriophyllum aquaticum). Markägaren är skyldiga att ta bort dessa arter där de finns.

Nyazeeländsk plattmask (Arthurdendyus triangulatus) finns inte i Sverige och vi vill absolut inte få hit den. Den lever i jorden och äter daggmaskar vilket försämrar jordstrukturen som är nödvändig bland annat för jordbruket. Den finns i England och på Irland vars klimat inte ligger långt från vårt. De fyra myrarterna tropisk eldmyra (Solenopsis geminata), röd eldmyra (Solenopsis invicta), svart eldmyra (Solenopsis richteri) och mindre eldmyra (Wasmannia auropunctata), är bland de mest spridda invasiva arterna på jorden. De orsakar skada på biologisk mångfald genom att de konkurrerar ut andra myrarter och de kan även påverka ekonomi och människors hälsa genom att de kan sticka både människor och tamdjur. 

Särskilda regler gäller för EU-listade arter som redan har en stor spridning i landet. Signalkräfta, jätteloka och jättebalsamin bedöms vara arter med stor spridning i Sverige. Naturvårdsverket ansvarar för att ta fram hanteringsåtgärder för de landlevande arterna, jätteloka och jättebalsamin. Det ska klargöra för länsstyrelserna hur de ska arbeta för att begränsa vidare spridning av dessa arter. 

Arbete med arter med stor spridning enligt EU-förordning om invasiva främmande arter

Havs- och vattenmyndigheten ansvarar för och har tagit fram hanteringsåtgärder för signalkräfta.

Signalkräfta - regler för fiske och hantering, på havochvatten.se

Privatpersoner som äger sällskapsdjur som har listats som en invasiv främmande art av unionsbetydelse får behålla djuret tills det dör av naturliga skäl, förutsatt att:

1. de har ägt djuret innan förbudet trädde i kraft
2. djuret inte tillåts reproducera sig
3. djuret hålls under säkra förhållanden så att det inte kan rymma.

Kommersiella ägare av lager får sälja invasiva arter av unionsbetydelse till icke-kommersiella användare under ett år efter att förteckningen eller förbudet har trätt i kraft. En förutsättning är att ägaren av lagret hade förvärvat djuren innan arten förbjöds. Djuren måste förvaras och transporteras i sluten förvaring och de får inte kunna reproducera sig eller rymma.

EU-listade djur i handel och som sällskapsdjur

Tillstånd för att till exempel bedriva forskning och ex situ-bevarande av invasiva främmande arter av unionsbetydelse kan ges av Naturvårdsverket för landlevande arter och av Havs- och vattenmyndigheten för vattenlevande arter.

Mer om tillstånd och ansökan för landlevande arter