Bekämpning av invasiva främmande växter på land

Parkslide är en seglivad växt med mycket stor spridningskraft och kan snabbt ta över stora områden och tränga ut andra arter. Den är ett stort problem i trädgårdar och infrastruktur och är mycket svår att bekämpa.

Parkslide förväxlas ibland med sin släkting jätteslide. Dessutom finns en hybridart som kallas hybridslide. 

Information om parkslide, jätteslide och hybridslide

Eftersom parksliden lätt får fäste på nya platser och är svår att bekämpa, är det viktigare att inte sprida parksliden till nya platser än att bekämpa den. Avvakta därför med att bekämpa tills du har tillräckligt med information samt ekonomiska förutsättningar och tid för att kunna genomföra en säker bekämpning.

Några saker som är extra viktiga att tänka på för att undvika spridning är:

• Tänk igenom varje steg i din hantering i förväg och säkerställ att du kan hantera jord och växtmaterial rätt.
• Om du väljer att ta in en entreprenör för bekämpning; försäkra dig om att den hanterar växtdelar och jordmassor på ett säkert sätt.
• Om du köper jord, kontrollera med säljaren var jorden kommer ifrån och att den är ren från parkslide (och andra invasiva arter).
• Hantera växtavfallet på rätt sätt för att undvika spridning vid transport av avfallet. Transportera till exempel aldrig någon del av parksliden oförpackad i öppna släp eller gallersläp. En del av spridningen utmed vägkanter kan bero på att växtdelar trillat av i transport. 
• Kontrollera att kommunens återvinningscentral tar emot växtavfallet innan du börjar din bekämpning och vilka instruktioner som finns för hur du ska packa avfallet. Mer information om växtavfall finns längre ner på den här sidan.
• Rengör redskap från jord efter kontakt med parksliden.
• Jord från det bekämpade området ska inte flyttas utan återföras till samma plats eftersom de fortfarande kan innehålla grobara delar.

Om du inte tänker bekämpa parksliden bör du inte ändra på något som du gjort tidigare och som har fungerat. Om du till exempel har trimmat den några gånger per år under växtsäsongen kan du fortsätta med det.

Om du inte vet hur parksliden har skötts tidigare och inte har för avsikt att bekämpa den utan bara vill städa i trädgården bör du vänta tills plantan vissnat ner på hösten innan du klipper den.

Ett sätt att bedöma om plantan sprider sig kan vara att ha växten under uppsikt och markera ytterkanterna av beståndet (kanske med pinnar i marken) för att notera om den sprider sig från år till år.

Situationer som kan vara aktuella kan vara vid ombyggnad eller anläggning av trädgård på din tomt om den börjar sprida sig till grannen eller börjar närma sig ett vattendrag eller en sjö.

Inför bekämpning är det viktigt att förbereda sig ordentligt. Viktiga saker att tänka på är:

• Läs på om parkslide. 
• Läs på om olika bekämpningsmetoder och bestäm dig för vilken metod som är mest lämplig. Information finns i denna vägledning.
• Prata med grannar om beståndet har spridit sig. Sträva efter att genomföra en samordnad insats.
• Hantera växtavfallet på rätt sätt för att undvika spridning; läs om vad du bör tänka på i denna vägledning och i vägledningarna om växtavfall. 
• Vid större exploatering som vägar eller bostadsområden är det viktigt att i ett tidigt skede identifiera förekomst av parkslide och ta fram en plan för hantering av den.
• Ta fram en plan för bekämpningen och tänk på att bekämpa hela beståndet. Detaljerna i bekämpningen är ofta viktiga, hoppa inte över steg.

Information om parkslide

På sidorna nedan kan du läsa mer om hur du gör och vad du bör tänka på:

Det finns många faktorer som spelar in när du ska välja metod. Plats, storlek på beståndet, ekonomiska förutsättningar och tidsresurser spelar roll. Det går inte att rekommendera en metod som fungerar för alla, eller ens de flesta. Många gånger kan en kombination av metoder användas. Idag finns det inte en enda metod som garanterat helt tar bort parksliden från en plats.

Grävning med bortforsling och inneslutning med markduk är metoder där en engångsinsats kan lösa problemet, men som ofta innebär en stor engångskostnad. Dessa metoder har också flera riskmoment som gör att det kan bli mycket efterarbete. Metoderna har också sina begränsningar; markduk kräver till exempel att marken är fri från träd, buskar och byggnader eftersom det annars är svårt att få markduken att fästa så att det blir tätt.

Ytligt mekaniska metoder som klippning och rotdragning är “billiga” och kan utföras av de flesta, men har du ett gammalt bestånd med ett utbrett rot- och jordstamssystem kan bekämpningen behöva ske under många år. Det finns också en risk för att plantan “sticker iväg” i sidled, kanske till någon annans mark som du inte har rådighet över. Då krävs samarbete och vilja att bekämpa även från den angränsande fastighetsägaren. Tänk också på att metoden måste upprepas ofta; sker det för sällan är den verkningslös och kan leda till större problem.

Kemisk bekämpning med produkter som innehåller glyfosat är bevisat effektivt men har många restriktioner. Den är till exempel inte tillåten att använda i närheten av vatten. Kemisk bekämpning får bara utföras av personer med behörighet att använda växtskyddsmedel. Även denna metod måste upprepas under flera år. 

Du kan läsa mer om metoderna nedan och i metodkatalogen:

Med mekanisk bekämpning menas metoder där växtdelar åtgärdas genom klippning, rotdragning, grävning,  täckning eller bekämpning med betesdjur. 

Alla former av mekanisk bearbetning av de ovanjordiska delarna under växtsäsongen riskerar att stimulera plantans vilande rötter och jordstammar att sätta nya skott längre bort från ursprungsplantan, särskilt när plantan är väletablerad. Du får därför vara beredd på att plantan ”sticker iväg” och kanske blir tätare.

Detta gäller oavsett om du väljer att klippa, dra upp parksliden med rötterna eller vid bekämpning genom bete. 

Om mekanisk bekämpning påbörjas på en väletablerad planta sätter den ofta många sidoskott, också långt från ursprungsplantan. Om plantan står nära andra fastigheter eller tomter kan det vara bra att prata med grannarna innan du bekämpar och få godkänt att ta bort skott även på deras mark.

Kemisk bekämpning bör undvikas och bara användas om andra metoder inte bedöms fungera. Det är mycket viktigt att följa de försiktighetsråd, förbud och regler som gäller vid användning av växtskyddsmedel samt anpassa till förhållandena på den plats där bekämpningen är tänkt att genomföras.

Det är också viktigt att följa instruktionerna för respektive produkt; hur ofta växtskyddsmedlet får appliceras samt vilka koncentrationer som är tillåtna.

Du kan kombinera flera av metoderna ovan men du bör läsa igenom samtliga riktlinjer för varje enskild metod.  Alla kriterier för varje metod måste följas för en effektiv och säker bekämpning.

Du kan till exempel kombinera grävning med klippning eller rotdragning. Gräv då bort stora rotbitar och följ upp med att dra upp skott som kommer. Det är fortfarande mycket viktigt att hantera jordmassor och växtdelar rätt. Tänk på att båda metoderna kan orsaka spridning till nya platser och att plantan sätter rotskott som drar iväg långt. Det är viktigt att du är beredd på att lägga ner mycket tid på efterarbete med rotskott. Annars kan du förvärra situationen.

Klippning eller rotdragning kan vara ett bra komplement till markduk om det kommer upp skott vid sidan av duken. Du bör dock tänka på att lägga duken enligt beskrivningen i vägledningen ovan och använda klippning eller rotdragning endast som komplement. Att lägga duken med kort marginal eller dålig överlappning kommer leda till en stor mängd skott och mycket efterarbete.

Du bör vara försiktig med att kombinera mekanisk bekämpning med glyfosat men ibland kan det vara en bra lösning. Till exempel kan den gröna delen av växten först klippas ner och återväxten behandlas senare på säsongen med glyfosat. Att klippa ner växten har samma syfte som en tidig kemisk bekämpning: att försöka trötta ut växten genom att ta bort grön växtmassa. Det är dock mycket viktigt att den gröna växtmassan efter nedklippning tas omhand på rätt sätt så att spridning undviks. Det bör också gå minst sex veckor mellan nedklippningen och besprutningen så att växten utvecklat ordentlig bladmassa. Tänk också på att inte klippa eller dra rötter förrän plantan börjar vissna efter den kemiska bekämpningen (cirka två veckor efteråt).

För att glyfosatet ska ha god verkan behöver plantan ha en ordentlig bladmassa och ordentligt utvecklade blad. Ju större bladyta, desto större träffyta. Ju mer välmående planta desto effektivare följer glyfosatet med ner i rötterna.

Olika metoder för att hetta upp parkslidens jordstammar och rötter är under utveckling och visar hoppfulla resultat. Samtliga metoder är dock fortfarande så pass nya att en fullständig utvärdering inte har kunnat göras. Gemensamt för samtliga upphettningsmetoder är att du behöver ta in en entreprenör med specialbyggda maskiner.

Upphettningsmetoderna kan delas in utifrån två skilda strategier; upprepade behandlingar och engångsbehandling.

Eftersom parksliden är så svårbekämpad har många bekämpningsmetoder testats; tyvärr också metoder som är mycket miljöfarliga, ineffektiva och olagliga.

Det är inte tillåtet att hälla bensin eller diesel på parksliden, inte heller saltsyra, svavelsyra, kaustiksoda (”propplösare”) eller batterisyra. Förutom att det är mycket miljöfarligt och olagligt är det dessutom ineffektivt eftersom ämnena inte aktivt tas upp av rötterna.

En metod som har testats av många är att försöka salta ihjäl parksliden. Parksliden är dock väldigt tålig mot salt; den växer gärna både på strandängar och i vägkanter som saltas. De mängder salt som behövs för att döda parksliden är mycket skadliga för naturen och tar död på organismer i jorden, både lokalt och en bra bit ifrån platsen. Salt ändrar också kemin i marken och markens vattenhållande egenskaper och tar mycket lång tid att skölja ur jorden.

Parksliden orsakar ökade kostnader och förseningar vid anläggningsarbete och grönyteskötsel i infrastrukturen. Fundera på om ni måste gräva genom eller precis i närheten av parksliden. Går det att gräva runt eller på en annan plats? Måste området klippas?

Alla företag som jobbar med infrastruktur bör ha en strategi för hantering av parkslide och säkerställa att all personal känner till riktlinjerna. Strategin bör innehålla riktlinjer för kartläggning, planering, utförande, uppföljning och tillbud.

Se exempel på innehåll i en möjlig strategi här: 

• En kartläggning innehåller eftersökning av parkslidebåde i kartmaterial och på plats. Lokaler med parkslide bör märkas ut, så att ingen av misstag gräver i eller klipper ner den.
• Vid grävning i bestånd med parkslide, eller i nära anslutning till den, bör en riskhanteringsplan göras som klargör hur det säkerställs att jordmassor inte sprids.
• Riktlinjer för hur riskhanteringsplanen följs: finns till exempel en arbetsledare som ansvarar för att varje steg följs och som t övervakar arbetet med parksliden?
• Krav på att nya massor till ett område är fria från parkslide och andra invasiva växter, oavsett om de finns på områden sedan innan eller inte.
• Efter arbetet ska maskiner och maskindelar (samt skor och handspadar) som varit i kontakt med jord med parkslide rengöras noggrant, antingen borstas eller högtryckstvättas. All jord måste avlägsnas och jorden som sköljs av ska inte hamna på icke förorenad mark. Rengöringen kan till exempel genomföras på en genomsläpplig fiberduk. Alla redskap och maskindelar som varit i kontakt med jord med parkslide måste rengöras.
• Arbetet bör följas upp och utvärderas; kan något förbättras eller göras annorlunda? 
• Strategin bör också innehålla riktlinjer för olyckshändelser. Vilka åtgärder ska genomföras om jord hamnar på fel plats, maskiner inte rengörs eller om någon råkar köra över parkslide med en gräsklippare eller slåttermaskin?

Om du jobbar med klippning av grönytor och träffar på parkslide, kontrollera om parksliden ska klippas och hur beställaren vill att den klipps. Parkslide bör inte slaghackas och växtdelar bör inte lämnas på platsen utan samlas upp och transporteras väl försluten till en återvinningscentral, eftersom även gröna delar kan slå rot.