Bekämpning av invasiva främmande växter på land
Bekämpning och hantering av jätteloka
Här hittar du allmän information om bekämpning och hantering av jätteloka.
Om arten
Jätteloka, Heracleum mantegazzianum, härstammar ursprungligen från Kaukasus och Centralasien. Arten blommar från juli till augusti eller september och en individ producerar vanligtvis mellan 1 500 till 100 000 frön per säsong och har en stor rot som kan överleva ett par år. Fröna kan överleva i marken och potentiellt gro efter upp till 7 år, dock har majoriteten av fröna grott eller dött redan efter det andra året. Jätteloka innehåller en giftig växtsaft som i kombination med solljus kan orsaka kraftiga skador på huden.
Så bekämpar du jätteloka
Jätteloka är med på EU:s förteckning över invasiva arter, så som markägare måste du ta bort den om den finns på din mark. Här får du veta hur jättelokan ser ut, var den växer och framför allt vad du ska tänka på om du behöver bekämpa den.
Val av metod
I första hand bör någon form av mekanisk bekämpningsmetod användas. Av hänsyn till natur och miljö ska kemiska växtskyddsmedel så långt som möjligt undvikas. Vid val av bekämpningsmetod ska man ta hänsyn till följande:
- Metoden ska vara tillåten att använda på den specifika platsen.
- Välj en metod som är effektiv och lämplig utifrån syfte (utrotning/spridningsbegränsning av bestånd på lång eller kort sikt), plats, omgivande miljö och naturhänsyn, tidpunkt på året samt storlek och ålder på bestånd.
En bedömning av vilken metod som fungerar bäst bör göras från fall till fall. På Naturvårdsverkets webbplats finns en metodkatalog med mer information om enskilda metoder och dess för- och nackdelar som stöd i denna bedömning. Där finns också referenser till publicerad forskning om metoden.
Metodkatalogen
Metodkatalogen ska underlätta för myndigheter och andra aktörer som i större omfattning bekämpar invasiva växter att välja bekämpningsmetod.
Tidpunkt
Bekämpningen bör påbörjas tidigt på säsongen. Även ur arbetssynpunkt är en tidig bekämpning att föredra eftersom små vårplantor är lättare att ha att göra med. En annan möjlig tidpunkt är vid blomning då jätteloka satsar alla resurser på blomning.
Man måste dock vara mycket uppmärksam på att blomställningarna inte hamnar på marken eller lämnas kvar på platsen, så att fröerna inte får chansen att utvecklas klart.
Blomställningarna bör stoppas i sopsäck och tas med från platsen eller alternativt brännas på platsen. Exempelvis kan man försiktigt trä en påse eller säck över fröställningen och avlägsna den innan plantan rycks eller kapas. Bekämpningen bör pågå till sent på året eftersom det kan komma upp enstaka höstplantor.
Prioritering
Kommer man igång sent, gäller det i första hand att förhindra blomning och därmed fröspridning. Då ska man i första hand ta de stora plantorna, som kan antas vara blomningsklara.
Att tänka på:
- Bekämpa innan växten hinner sätta frö.
- Avlägsna och förstör alla blom- och fröställningar. Även när de är avhuggna från stammen kan växten utveckla frön från blomman.
- Ta hand om avfall på ett säkert sätt för att undvika spridning.
- Skydda hud och ögon från stänk och beröring av växtsaften.
- Följ upp bekämpningen och upprepa tills inga nya plantor kommer upp, potentiellt i upp till sju år, dock troligen betydligt kortare i praktiken.
Jätteloka är väldigt vanligt förekommande i vissa delar av Sverige och man kan därmed behöva prioritera mellan olika bestånd och platser. Mer information om hur man kan arbeta med arter som har stor spridning finns här:
Säkerhetsåtgärder för att undvika skada från växtsaften
Hela växten innehåller ämnen som i kombination med solljus ger en kemisk reaktion. Får man växtsaft på sig och vistas i solen uppstår en reaktion inom två dygn med brännande sveda, rodnad och ibland svullnad och brännblåsor.
Vid bekämpningen måste man därför skydda hud och ögon noga. Använd kläder av vattentätt tyg, gummihandskar och skyddsglasögon. Vid användning av motordrivna verktyg bör man vara särskilt försiktig. Får man växtsaft på huden bör man genast tvätta bort saften och du bör skydda det utsatta hudområdet mot sol under minst en vecka om du har fått en hudirritation med rodnad och blåsor. Du bör skydda hudområdet mot sol under minst två dagar även om du inte märker någon reaktion i huden efter kontakt med växten. Läs mer här:
Mekanisk bekämpning
Den mekaniska bekämpningen syftar till att trötta ut jättelokorna och utarma deras lagrade energi. Oavsett vilken metod som används, måste man alltid se till att förstöra eller samla in eventuella blomställningar. Annars kan frön eftermogna och göra arbetet ogjort. Mekaniska metoder bör upprepas flera gånger per år, beroende på var i landet man befinner sig (cirka tre gånger).
Slåtter
Jättelokorna slås bäst med lie, speciellt om det är många plantor. En roterande klinga är olämplig, eftersom en dimma av växtsaft virvlas upp. Om en roterande klinga används är det särskilt viktigt att använda ordentlig skyddsutrustning. Plantorna bör slås när de är cirka halvmetern höga, men man kan även vänta tills de börjar blomma eftersom då förlorar så mycket kraft att de förhoppningsvis dör. Bestånden bör slås cirka tre gånger på ett år, eftersom plantorna sätter nödskott.
Avhuggna delar kan ligga kvar, bortsett från eventuella blomställningar med mogna frön. Lokan får inte ges möjlighet att sätta frö. En nackdel med att slå är att lokan troligen är den växt på platsen som snabbast återhämtar sig. Därmed kan den till och med förstärka sin dominans efter ingreppet.
Rotkapning och uppgrävning
Rotkapning är en effektiv metod. Pålroten kapas av några centimeter under tillväxtpunkten, vilken sitter i eller strax under markytan, vid övergången mellan rot och stam. Det görs med hacka eller spade. Metoden är lättast att tillämpa tidigt på året, innan plantorna blivit för stora. Fördelen är att växten dör.
Har man tillräckligt med tid kan man totalutrota växten på detta sätt. Handlar det om relativt få plantor, eller om plantorna är så små att rotkapning är svårt, kan ett alternativ vara att gräva upp hela växten. Det ger samma effekt. Kom ihåg att använda skyddsutrustning när man hanterar växten.
Jordbearbetning
Jättelokan är känslig för traditionell jordbearbetning och finns sällan i brukad mark. Plöjning, användning av kultivator eller jordfräs fungerar utmärkt. Möjligen ger detta en bättre effekt än både slåtter, grävning och rotkapning. Men självklart ska jordbearbetning inte användas på mark som hyser värdefull vegetation. Däremot kan det vara en lämplig åtgärd på ruderatmark (mark som ofta störts av mänsklig verksamhet) där jättelokan tagit över helt och hållet.
Intensivt bete
Bete med nötkreatur, får, getter eller grisar fungerar i regel bra för att utarma eller ta bort bestånd av jätteloka. Raser med mörka pigment kring munnen bör användas för att minimera risken för att djuren tar skada av de fototoxiska ämnena i växtsaven. Vi rekommenderar att starta tidigt på säsongen eftersom betesdjuren föredrar unga plantor. Då är även plantorna mindre fototoxiska.
Hetvatten
Hetvattensmetoder har visat sig vara effektiva för att bekämpa jätteloka. Vatten med väldigt hög temperatur sprutas på växten med hjälp av särskilda verktyg så att den dör. För jätteloka bör särskilda verktyg som underlättar att vattnet sprutas in i jättelokans rot, exempelvis lansett, spett eller liknande, användas. Tekniken är relativt ny och den här sidan uppdateras löpande efter att tekniken används och utvärderas vidare.
Kemisk bekämpning
Bekämpning med kemiska växtskyddsmedel ska ske i enlighet med gällande lagstiftning och med lämplig skyddsutrustning. Bekämpning med sprutning av växtskyddsmedel får inte ske närmre än sex meter från vattendrag, vilket begränsar användningen vid många jättelokaförekomster.
Vid kemisk bekämpning av jättelokan är det olämpligt att spruta. Sprutar man dör all växtlighet och man får ett stycke barmark. Frön av jätteloka, som med största sannolikhet finns i marken, kan då gro utan konkurrens och tar snabbt över området. Istället används så kallad stämpling eller avstrykning av de enskilda plantorna.
Stämpling innebär att man använder en skaftförsedd svamp eller liknande och pressar på en liten mängd av bekämpningsmedlet på plantan. Det är särskilt lämpligt på små plantor i stora bestånd tidigt på våren. Vid avstrykning används en sorts penselverktyg till att stryka bekämpningsmedel på delar av större plantor. Kom ihåg att använda skyddsutrustning när man hanterar växten.
Avfall
För att förhindra spridning bör avfall av jätteloka behandlas försiktigt då arten producerar stora mängder frön och frukter kan eftermogna.
Enbart blom- och fröställningar behöver tillföras förbränning. Övrigt växtmaterial kan lämnas på växtplatsen och därigenom minskas avfallsmängderna om så behövs i det enskilda fallet. De fototoxiska gifterna bryts ner på cirka ett dygn och blir oskadliga därefter. Nya snittytor kan dock ge upphov till färsk växtsaft.
Så tar du hand om hushållets avfall från invasiva främmande växter
Vägledning för säker avfallshantering för att undvika spridning av invasiva växter
Frågor i specifika fall?
Naturvårdsverket kan ge generell vägledning och information, men svarar inte på frågor om specifika fall. Vänd dig till din länsstyrelse om du behöver råd för en specifik situation där du bor.