Arbete med arter med stor spridning enligt EU-förordning om invasiva främmande arter
Här hittar du information om vad som gäller för landlevande arter med stor spridning inklusive vägledning om bekämpning och spridningsbegränsning.
Den här vägledningen syftar till att stödja länsstyrelsens arbete med arter som anses ha stor spridning enligt artikel 19 i EU-förordningen om invasiva främmande arter EU (1143/2014). I nuläget finns det tre arter på EU:s förteckning över invasiva främmande arter som anses ha stor spridning i Sverige: jätteloka (Heracleum mantegazzianum), jättebalsamin (Impatiens glandulifera) samt signalkräfta (Pacifastacus leniusculus).
Den här sidan vänder sig främst
dig som jobbar med invasiva främmande arter på länsstyrelsen.
Bra att veta
Signalkräftan omfattas av Havs- och vattenmyndighetens hanteringsprogram och föreskrifter (HVMFS 2019:21). Den här vägledningen kommer att uppdateras i takt med att nya regler fastställs och att arter läggs till på EU:s förteckning samt på den kommande nationella förteckningen.
Lagstiftning
EU-rätt
Svensk lagstiftning
Vad innebär det att arter har stor spridning?
Som huvudregel ska medlemsstaterna vidta åtgärder för snabb utrotning när EU-listade invasiva främmande arter upptäcks inom territoriet (artikel 17 i EU-förordningen), men särskilda regler gäller för EU-listade arter som redan har stor spridning i landet.
För invasiva främmande arter som listats av EU och som har stor spridning i en medlemsstat ska medlemsstaten i stället införa effektiva hanteringsåtgärder enligt artikel 19 i EU-förordningen. Hanteringsåtgärder ska enligt bestämmelsen ha som syfte att minimera artens effekter på biologisk mångfald och relaterade ekosystemtjänster samt, i förekommande fall, människors hälsa och ekonomin.
Åtgärderna ska bestå av fysiska, kemiska eller biologiska åtgärder för utrotning, populationsbegränsning eller inneslutning av en population av en invasiv främmande art. Det innebär en lättnad från det absoluta kravet på utrotning som annars gäller och ger en möjlighet att tillåta åtgärder i syfte att i stället begränsa en population av en art med stor spridning eller att innesluta en sådan art.
Hur man kan arbeta effektivt med bekämpning av arter med stor spridning
Här beskrivs hur länsstyrelsen i nuvarande läge på ett effektivt sätt kan arbeta med arter som har stor spridning och hur insatserna kan prioriteras.
Kanske det viktigaste steget i bekämpningen av invasiva främmande arter är att bedriva en långsiktig planering så att bekämpningen utförs effektivt. Bekämpningen av invasiva främmande arter är ofta väldigt kostsam och om inte åtgärderna genomförs på ett korrekt sätt samt om uppföljningen är bristfällig riskerar åtgärden att ha liten effekt.
I värsta fall kan åtgärden i stället medföra en ökad spridning av de arter som man vill ta bort, till följd av att frön eller andra växtdelar sprids exempelvis vid transport av avfallet eller vid själva bekämpningen. Vissa arter ökar sin reproduktionsförmåga (antal satta frön, vegetativ spridning m.m.) till följd av störning, vilket innebär att åtgärder riskerar att öka spridningen av arterna om inte bekämpningen följs upp ordentligt.
En plan för att bekämpa en art med stor spridning bör innehålla:
1. Kartläggning av förekomster av arten
En kartläggning av förekomsterna inom länet är en förutsättning för att åtgärder kan genomföras på rätt plats. I vilken utsträckning en särskild inventering behöver göras över arternas utbredning eller om tillgängliga uppgifter (exempelvis genom artportalen.se) är tillräckliga behöver bedömas i varje enskilt fall.
För att ta fram en bra kartläggning av arternas förekomster inom länet så kan den med fördel tas fram i samverkan med andra aktörer. Värdefulla källor för information kan vara system för regional eller övergripande miljöövervakning eller inventeringar som gjort hos kommuner eller myndigheter, exempelvis Trafikverket eller Skogsstyrelsen.
2. Prioritering för bekämpning
Bekämpning av invasiva främmande arter är ofta mycket kostsamt, särskilt när det behöver ske i större skala. Det finns därför oftast behov av att prioritera åtgärder. Vi föreslår att följande områden kan prioriteras för åtgärder som syftar till utrotning:
- områden som omfattas av områdesskydd enligt 7 kap. miljöbalken,
- andra områden med höga naturvärden
- bostads- och rekreationsområden,
- områden kopplade till de största spridningsvägarna för arten,
- områden med risk för spridning till de områden som anges i 1–4
Det kan vara lämpligt att göra en särskild inventering eller undersökning av förekomster av arterna inom dessa områden om inte denna information finns direkt tillgänglig hos länsstyrelsen. Denna prioritering görs med fördel i samspel med länsstyrelsens arbete med Grön infrastruktur.
Ytterligare en viktig aspekt är att planera för rådande samt framtida budgetläge. Om inte budget finns för att genomföra åtgärder på ett tillfredsställande sätt bör man undersöka om det finns billigare metoder tillgängliga eller om man kan prioritera att genomföra en mer utförlig bekämpning inom ett mindre område.
3. Metod och avfallshantering
För att bedriva en effektiv bekämpning bör det även utredas vilken bekämpningsmetod som är bäst lämpad utifrån rådande omständigheter. Till exempel behöver närhet till vattendrag eller populära rekreationsområden tas i beaktning om kemisk bekämpning övervägs.
Hur man hanterar avfall i samband med bekämpning är ett viktigt led för att förhindra fortsatt spridning. En enkel regel är att transportera växtdelar från invasiva främmande växter i slutna kärl, till exempel i sopsäck eller stängda flak.
Det är viktigt att regionala återvinningscentraler kan ta emot och hantera växtavfall på korrekt sätt. I regel är förbränning av växtavfall av invasiva växter att föredra men lokala förutsättningar på återvinningscentralerna kan innebära att avfallet behöver hanteras på särskilt sätt.
Exempelvis förekommer det att brännbart material krossas inför förbränning och om detta görs utomhus riskerar frön och rotdelar att spridas med vinden. Det är därför viktigt att ha en dialog med återvinningscentralerna och de lokala avfallsbolagen.
4. Upprepade insatser och uppföljning
En bekämpningsinsats är sällan tillräcklig för att få bort ett bestånd av en invasiv främmande växt. Det varierar från art till art, vissa kräver relativt få insatser medan andra har långlivade fröbanker där det tar flera år med åtgärder innan man lyckas utrota de lokala bestånden. I planeringen av uppföljning behöver därför tas i beaktning de artspecifika förutsättningarna.
Uppföljning i form av övervakning bör alltid göras efter genomförd bekämpning för att försäkra sig om att arten inte återetablerar sig. Kostnad för bekämpning minskar efter varje insats i takt med att bestånden krymper och att fröbanken dör av men missar man en uppföljning eller att en växt sätter frö ökar kostnaderna igen.
5. Återställandeåtgärder
Åtgärder som sätts in mot invasiva främmande arter kan orsaka skada för mark och miljö, exempelvis efter att grävning har utförts eller att bekämpningsmedel har använts. Därför är det viktigt att genomföra åtgärder och uppföljning som syftar till att återställa området till en miljö som underlättar återetableringen av naturligt förekommande arter.
Återställandeåtgärder är åtgärder som syftar till att underlätta återhämtningen av ett ekosystem som har försämrats, skadats eller förstörts av en invasiv främmande art (artikel 20 i EU-förordning om invasiva främmande arter).
Innan dessa åtgärder vidtas ska en kostnads-nyttoanalys baserad på tillgänglig information genomföras. Återställandeåtgärder bör genomföras om analysen visar att kostnaderna för åtgärderna, inom rimlig säkerhet, inte blir höga och oproportionella i förhållande till fördelarna med ett återställande.
Länsstyrelsen ska vidta de återställandeåtgärder som krävs enligt artikel 20 i förordning (EU) nr 1143/2014 enligt 45 § i den svenska förordningen. Dessa åtgärder och detta tillvägagångssätt bör vid behov även tillämpas vid bekämpning av andra invasiva arter som inte omfattas av den här lagstiftningen.
Naturvårdsverket kommer att ta fram mer vägledning om återställandeåtgärder.
Metodkatalogen
Metodkatalogen ska underlätta för myndigheter och andra aktörer som i större omfattning bekämpar invasiva växter att välja bekämpningsmetod.
Ramavtal för bekämpning
Naturvårdsverket har slutit ramavtal med sex företag som kan anlitas av länsstyrelserna för bekämpning av besvärliga invasiva främmande växtarter som växer på land. Upphandlingen har gjorts för att länsstyrelserna snabbt och enkelt ska kunna anlita utförare som är experter på växtbekämpning.
För mer information, kontakta Naturvårdsverket.
Frågor i specifika fall?
Naturvårdsverket kan ge generell vägledning och information, men svarar inte på frågor om specifika fall. Vänd dig till din länsstyrelse om du behöver råd för en specifik situation där du bor.