Avgöranden om industriutsläppsbestämmelser
Här samlas aktuella avgöranden där du kan följa hur vissa bestämmelser om industriutsläppsverksamheter används av prövningsmyndigheter.
Med information om avgöranden från prövningsmyndigheterna kan du följa rättsutvecklingen.
Sidan vänder sig till
Tillsyns- och prövningsmyndigheter, verksamhetsutövare och andra yrkesverksamma med anknytning till området.
Bra att veta
Sammanställningen är inte heltäckande, nya avgöranden kan tillkomma. Naturvårdsverket har också, tillsammans med Jordbruksverket, i uppgift att tillgängliggöra beslut och domar.
BAT-slutsatserna och bästa möjliga teknik
En avvägning enligt de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken kan leda till strängare krav än dem som följer av BAT-slutsatser. I bedömningen enligt de allmänna hänsynsreglerna kan uppgifter om teknik, hämtade från ännu icke beslutade och offentliggjorda BAT-slutsatser utgöra en del av bedömningsunderlaget av vad som utgör bästa möjliga teknik.
Mark- och miljööverdomstolens dom den 28 februari 2014 i mål M 4407–13 (domstol.se)
Mark- och miljööverdomstolen har uttalat följande när det gäller BAT-slutsatser och tillståndsprövning: Med dessa utgångspunkter framstår det som rimligt att kraven på verksamhetsutövaren ligger på den lägre nivån i det intervall som återfinns i de BAT-slutsatser som fastställts i EU-direktiv. Vid fastställande av villkor ska vidare miljöbalkens hänsynsregler tillämpas, vilket innebär att kraven kan bli mer långtgående än vad som framgår av nämnda direktiv. Det förtjänar dock att påpekas att till grund för fastställande av villkor ska alltid läggas en individuell prövning som tar hänsyn till de särskilda förhållanden som gäller i det aktuella fallet.
Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 21 december 2016 i mål nr M 3967–16 (domstol.se)
En bedömning mot de allmänna hänsynsreglerna kan resultera i tillståndsvillkor med strängare begränsningsvärden än vad som följer av en meddelad dispens från gällande BAT-AEL enligt 1 kap. 16 § industriutsläppsförordningen, eftersom kraven gäller parallellt.
Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 26 april 2024 i mål nr M 2586–23 (domstol.se)
Bedömning av vad som är huvudsaklig industriutsläppsverksamhet
Det är viktigt att fastställa vilken av flera industriutsläppsverksamheter som är huvudverksamhet eftersom det avgör vid vilken tidpunkt som verksamheten omfattas av flera krav enligt industriutsläppsförordningen (2013:250).
Mark- och miljööverdomstolen har fastställt följande om bedömningen av vad som är en huvudverksamhet på en anläggning enligt 1 kap. 2 § industriutsläppsförordningen.
- Jämförelsen mellan flera industriutsläppsverksamheter bör som utgångspunkt utgå från tillståndsgiven mängd eller kapacitet hänförlig till respektive industriutsläppsverksamhet, inte verksamhetens faktiska omfattning.
- Av betydelse för bedömningen är bland annat syftet med verksamheten och dess miljöpåverkan.
- Bedömningen ska ske utifrån förhållandena i varje enskilt fall.
- Ledning kan hämtas från EU-kommissionens vägledning för hur industriutsläppsdirektivet bör implementeras.
Mark- och miljööverdomstolens domar den 8 april 2024
Mål nr M 15029–22 och mål M 15030–22 (domstol.se)
EU-kommissionens vägledning behandlar frågan om bedömning av huvudverksamhet i kapitel 2, sid. 4.
En industriutsläppsverksamhet kan omfattas av flera huvudslutsatser
Frågan om vilka huvudslutsatser som gäller för en industriutsläppsverksamhet är viktig eftersom det avgör när slutsatser börjar gälla. Mark- och miljööverdomstolen har liksom Naturvårdsverket bedömt att en industriutsläppsverksamhet kan omfattas av flera huvudslutsatser och att CWW-BATC kan utgöra en huvudslutsats.
Mark- och miljööverdomstolens dom den 29 januari 2024 i mål nr M 15170–22 (domstol.se)
Mark- och miljööverdomstolen konstaterar att i 1 kap. 3 § industriutsläppsförordningen (2013:250) föreskrivs att med huvudslutsatser avses slutsatser om bästa tillgängliga teknik som omfattar en huvudverksamhet och att bestämmelsens ordalydelse inte utesluter att en huvudverksamhet kan omfattas av flera huvudslutsatser. Domstolen bedömer att ett sådan tolkning är förenlig med såväl industriutsläppsdirektivets lydelse som syfte och att inte heller de materiella innehållet i de aktuella slutsatserna talar för att tillämpa bestämmelserna på annat sätt.
För läsa mer om flera huvudslutsatser, se Naturvårdsverkets Vägledning om industriutsläppsbestämmelser, avsnitt 10.5.
Tillsynsmyndighetens förelägganden
En tillsynsmyndighet får i det enskilda fallet besluta om de förelägganden och förbud som behövs för att miljöbalken samt föreskrifter, domar och andra beslut som har meddelats med stöd av balken ska följas (26 kap. 9 § miljöbalken).
För detta krävs att beslutet har stöd i lag eller annan författning.
Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 10 januari 2018 i mål nr M 7914–17 (domstol.se)
Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 27 juni 2019 i mål nr M 9208–18 (domstol.se)
Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 21 september 2020 i mål nr M 7518–19 (domstol.se)
Dessutom krävs att föreläggandet eller förbudet ålägger verksamhetsutövaren att vidta eller avstå från en särskild åtgärd.
Mark- och miljööverdomstolens avgöranden den 27 juni 2019 i mål nr M 9208–18 (domstol.se)
Mark- och miljööverdomstolens avgöranden och den 21 september 2020 i mål nr M 7518–19 (domstol.se)
Exempel
Mark- och miljööverdomstolen har till exempel bedömt att en tillsynsmyndighet inte kunnat besluta att ett visst utsläpp inte ska räknas bort vid uppfyllande av en viss BAT-slutsats med stöd av 26 kap. 9 § miljöbalken.
Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 21 september 2020 i mål nr M 7518–19 (domstol.se)
Ett annat exempel på beslut som en tillsynsmyndighet, enligt Naturvårdsverket, saknar laglig möjlighet att besluta om är vilka BAT-slutsatser som gäller för en verksamhet och vilka som ska vara huvudslutsatser.
Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, avgörande den 5 september 2019 i mål nr M 4134–18 (pdf)
Ställningstaganden i sådana frågor får i stället avgöras inom ramen för andra beslut för vilka det finns författningsstöd, till exempel ett föreläggande enligt 26 kap. 9 § miljöbalken om att följa ett begränsningsvärde som följer av 2 kap. industriutsläppsförordningen.
Tillsynsmyndigheten får förelägga den som bedriver verksamhet eller vidtar en åtgärd som det finns bestämmelser om i balken, eller i föreskrifter som har meddelats med stöd av balken, att till myndigheten lämna de uppgifter och handlingar som behövs för tillsynen, 26 kap. 21 § miljöbalken. En verksamhet som omfattas av 1 kap. 2 § industriutsläppsförordningen ska i sin miljörapport ange
- dels vilken kod i miljöprövningsförordningen som bedöms motsvara huvudverksamheten, och vilken/vilka som i förekommande fall bedöms motsvara sidoverksamhet/er,
- dels redovisa en bedömning av hur verksamheten uppfyller slutsatser om bästa tillgängliga teknik för huvudverksamheten (se 4 § andra stycket 2 f och 5 b § 3 a Naturvårdsverkets föreskrifter om miljörapport).
För en verksamhetsutövare som inte uppfyller detta finns möjlighet för tillsynsmyndigheten att förelägga verksamhetsutövaren att inkomma med uppgifterna, detta med stöd av 5 b § 3 a föreskrifterna, 31 § 2 förordning om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd och 26 kap. 9 miljöbalken.
Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 11 maj 2022 i mål nr M 4389–21 (domstol.se)
Underlag vid prövning av ansökan
Mark- och miljööverdomstolen har, gällande en ansökan om förlängning av igångsättningstid, återförvisat ett mål till mark- och miljödomstolen eftersom bolagets underlag var bristfälligt bland annat gällande BAT-slutsatser. Detta medförde att det inte gick att ta ställning till behovet av nya eller strängare villkor.
Statusrapport
Mark- och miljööverdomstolen har funnit att länsstyrelsen inte haft rätt att avvisa en statusrapport på grund av skälet att det inte ännu publicerats huvudslutsatser för verksamheten. Mark- och miljööverdomstolen kom även fram till att ärendet inte skulle återförvisas till länsstyrelsen eftersom länsstyrelsen inte bedömdes behöva vidta någon handläggningsåtgärd.
Mark- och miljööverdomstolen dom den 27 april 2016 i mål nr M 7575‑15 (domstol.se)
Särskilt om dispenser
Möjligheten till dispens ska tillämpas restriktivt
Att möjligheten till dispens bör tillämpas restriktivt framgår av:
Anläggningens geografiska belägenhet – kall väderlek
Verksamhetsutövaren åberopade bland annat geografisk belägenhet i form av kall väderlek som skäl till dispens för förbränningsanläggning. Anläggningen till att dispens söktes var att verksamhetsutövaren skulle kunna säkerställa leverans av fjärrvärme även vid kallt väder i kombination med att ordinarie reservpannor inte kunde tas i drift. Miljöprövningsdelegationen avslog ansökningarna med motiveringen att vad bolaget anfört om anläggningens geografiska läge inte var skäl för dispens. Mark- och miljödomstolen avslog överklagande av beslutet.
Aktuella domar
Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom den 25 november 2020 i mål nr M 2494–20 och M 2498–20.
Anläggningens tekniska egenskaper – kommande ombyggnation
Verksamhetsutövare gjorde bland annat gällande att anläggningen skulle byggas om framöver. Vidare att det kunde vara svårt att införskaffa lågsvavelhaltig olja samt göra sig av med den råolja som fanns i lager. Miljöprövningsdelegationen avslog ansökan varvid verksamhetsutövaren överklagade till mark- och miljödomstolen. Domstolen ansåg inte att det var visat att kostnaderna jämfört med miljönyttan av att följa begränsningsvärdena kan sägas vara oproportionerligt höga. På grund av detta tillsammans med att ansökan avsåg en relativt lång tid under vilken det inte skulle pågå ett arbete med att konvertera anläggningen för eldning av träpulver eller bioolja avslog domstolen överklagandet.
Aktuella domar
Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom den 25 november 2020 i mål nr M 2494–20, M 2496–20 och M 2498–20).
Anläggningens tekniska egenskaper – det är inte möjligt att kontrollera om BAT-AEL uppfylls
Det förekommer att verksamhetsutövaren har svårt att visa att anläggningen klarar BAT-AEL eftersom utsläppsvärden för utsläpp av förorenande ämnen i slutsatser om bästa tillgängliga teknik enligt 2 kap. 3 § industriutsläppsförordningen ska, om inte annat sägs i slutsatserna, avse den punkt där utsläppet lämnar anläggningen utan hänsyn till eventuell spädning. I ett sådant fall leddes rökgaser ihop med ventilationsluft och det skedde således en utspädning innan rening och mätning. Verksamhetsutövaren kunde inte kontrollera om BAT-AEL uppfylldes och en ombyggnation skulle bli kostsam.
Mot denna bakgrund söktes dispens. Miljöprövningsdelegationen beviljade dispensen. Beslutet överklagades till mark- och miljödomstolen och därefter Mark- och miljööverdomstolen. Mark- och miljööverdomstolen anförde att syftet med dispensen var att anpassa kraven efter den aktuella verksamhetens förutsättningar utifrån det dispensskäl som förelegat. Med hänsyn till anläggningens tekniska egenskaper skulle det medföra oproportionerligt höga kostnader jämfört med miljönyttan att bygga om anläggningen på ett sätt som separerar rökgaser från ventilationsluft.
Aktuell dom
Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 21 februari 2020 i mål nr M 7388–18.
Anläggningens tekniska egenskaper – reningstekniken fungerar inte och är inte beskriven som BAT
Dispens söktes under en begränsad tid för att vidta mindre tekniska åtgärder för att få den valda tekniken att fungera som avsett. Miljöprövningsdelegationen avslog ansökan med motiveringen att det faktum att verksamhetsutövaren valt en annan lösning för rening än vad branschen i övrigt i Sverige valt, som dessutom fungerade som avsett, inte var skäl för dispens. Inte hellre något av de övriga skälen bedömdes vara tillämpliga. Verksamhetsutövaren överklagade beslutet till mark- och miljödomstolen som avslog överklagandet på de skäl som miljöprövningsdelegationen anfört.
Aktuell dom
Nacka tingsrätts, mark- och miljödomstolen, dom den 4 september 2020 i mål nr M 2927–20.
Begränsningsvärden i dispenser ska inte utformas som riktvärden
Mark- och miljööverdomstolen har anfört att det inte är nödvändigt att föreskriva riktvärden eftersom begränsningsvärdet i BAT-slutsatsen, och därmed dispensens begränsningsvärde, gäller vid normal drift.
Aktuella domar
Mark- och miljööverdomstolens avgörande den 21 februari 2020 i mål nr M 7388–18 och den 30 april 2021 i mål nr M 6398–20.
Relaterad vägledning
Sammanställning av IED-vägledning
Här kan du ladda ner en sammanställning av den vägledning som Naturvårdsverket har tagit fram gällande industriutsläppsverksamheter (IED).