Vägledning

Motortrafik i naturen

Spår efter däck på barmark.
Granskad: ‎den ‎10‎ ‎december‎ ‎2024

Körning med motordrivet fordon i terräng regleras i terrängkörningslagen och terrängkörningsförordningen. Här vägleder Naturvårdsverket kring de regler som gäller för fyrhjulingar, snöskotrar och andra motordrivna fordon som körs i naturen.

Lagstiftningen är till för att skydda naturen och gäller därför oavsett vem som äger marken, även för den som behöver köra på egen mark. Eftersom körning med motordrivet fordon i terräng inte ingår i allemansrätten så kan man även behöva tillstånd från markägare. 

Sidan vänder sig till

I första hand till handläggare på länsstyrelser och kommuner. Även andra myndigheter, företag och privatpersoner som vill veta mer om terrängkörning kan ha nytta av informationen. 

Bra att veta

Tänk på att allemansrätten inte ger rätt till terrängkörning av något slag, inte ens för husbilar och husvagnar. Mer information finns i handboken.

Fyrhjulingar och motorcyklar

Reglerna för terrängkörning finns i terrängkörningslagen och terrängkörningsförordningen. Körning i terräng med motordrivet fordon för annat ändamål än jordbruk eller skogsbruk är förbjuden i hela landet på barmark. 

Det har skett en ökning av markskador, bland annat kring stugor och fiskevatten som inte ligger vid väg. Denna körning är förbjuden såvida man inte har sökt och beviljats dispens. Att inte enkelt kunna ta sig till sin stuga eller sitt fiskevatten kan kännas besvärligt men förbudet finns där för att vi inte ska skada naturen.  

Förbudet mot terrängkörning på barmark gäller även den som äger marken eftersom lagstiftningen har kommit till för att skydda naturen. Reglerna för terrängkörning finns i terrängkörningslagen och i terrängkörningsförordningen.

Syftet med körningen är helt avgörande för om den är tillåten eller inte. Undantagen från förbudet att köra på barmark gäller främst de som behöver köra motordrivet fordon för att utföra sitt arbete. Förutom terrängkörning i direkt samband med jordbruk, skogsbruk och renskötsel finns ytterligare undantag från terrängkörningslagens generella förbud. Det gäller bland annat för körning: 

  • I samband med byggande och underhåll av vägar, kraftledningar och andra anläggningar som är viktiga för samhället. 
  • I räddningstjänst och vid akut sjuktransport.  
  • Vid hämtning av fälld björn, älg, hjort eller vildsvin i samband med jakt. 
  • Vid arbeten i parker och friluftsområden. 
  • Vid parkering precis bredvid en väg. 
  • Inom anläggningar som har anmälts till kommunen som permanent tävlings-, tränings- eller testbana för motorfordon.

Även om din körning räknas som tillåten kan du behöva tillstånd från markägaren. I vissa fall kan länsstyrelsen besluta om undantag (dispens) från terrängkörningsförbudet, till exempel om du har en funktionsnedsättning. Undantag kan också medges för parkering eller körning i terräng i samband med tävlingar eller andra arrangemang. 

En länsstyrelse kan besluta om undantag (dispens) från förbudet enligt 12 § TKF.

Länsstyrelsen får, om det finns särskilda skäl, föreskriva om ytterligare undantag eller besluta om undantag i enskilda fall. En dispens kan till exempel sökas för ett visst specifikt tillfälle, område, arrangemang, verksamhet eller person. 

Det krävs särskilda skäl för en dispens

Särskilda skäl för dispens kan vara rörelsehinder, bevakningsarbete, forskning, utbildning, räddningstjänstens övningar, malmprospektering, funktionärsarbete i samband med golftävling, motorsporttävling eller transportbehov till en fastighet av byggmaterial. I samband med jakt efter de större viltarterna så kan man också söka dispens för körning till jaktstuga om den ligger väldigt långt från väg.

Tillstånd från markägare

Körning med motordrivna fordon i terrängen omfattas inte av allemansrätten. Den som fått en dispens är därför skyldig att själv inhämta markägarens medgivande för körningen. En del undantag, till exempel körning i räddningstjänst eller rennäring ger tillträde till marken genom annan lagstiftning. Då finns inget ytterligare krav på kontakt med markägaren.

Se till att kunna visa godkänd dispens

Om polis eller naturvårdsvakt ber om det behöver den som har dispens kunna visa identitetshandling samt dispensbeslut. 

Polisen har hand om tillsynen över terrängkörning. Länsstyrelserna kan utse naturvårdsvakter som också utövar tillsyn inom vissa områden. Vänd dig till polisen om du vill rapportera olovlig terrängkörning eller om du uppmärksammar större skador. Den som bryter mot bestämmelserna kan du dömas till böter eller fängelse. Om det uppstår skador kan du bli skadeståndsskyldig gentemot markägaren.

Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot någon av bestämmelserna döms till böter. Om gärningen är ringa, ska det inte dömas till ansvar.

Om gärningen medför ett strängare straff enligt brottsbalken så är det i första hand bestämmelserna om skadegörelse och tagande av olovlig väg som är aktuella att tillämpa. Straffskalan för dessa brott innefattar böter eller fängelse.

Den som har orsakat skador genom sin körning kan också bli skadeståndsskyldig gentemot markägaren och andra med särskild rätt till marken.

Vem som helst kan anmäla överträdelser av lagstiftningen till polisen. Exempel på överträdelser är att köra utan en dispens eller köra trots att körningen inte omfattas av undantagen från förbudet mot barmarkskörning

Vad menas med enskilda färdleder som är avsedda för motorfordonstrafik?

Leden behöver vara anlagd för motorfordonstrafik. Alltså räknas inte leder eller spår som skapats i samband med annan körning inom exempelvis skogsbruk, jordbruk, anläggningsarbeten eller rennäring. Den som äger marken eller leden har även rätt att förbjuda all körning.

Vad gäller på arbetsplatser?

Bara de som arbetar på arbetsplatsen får köra där.

Till arbetsplatser räknas även täkter som fortfarande används. Körning på avslutade och efterbehandlade täkter omfattas inte av undantaget.

Vad gäller för tävlings-, tränings eller testbanor för motorfordon?

Dessa typer av banor ska vara anmälda till kommuner.

Det handlar om utpekade permanenta banor och områden och omfattar inte slingor i terrängen utanför sådana banor eller områden.

Vad menas med "andra liknande områden"?

Andra liknande områden kan vara grusplaner som huvudsakligen används för parkering.

Parkering direkt i anslutning till en väg, till exempel vid en vägren, ingår också bland undantagen. 

Även den som omfattas av ett undantag eller har fått dispens ska planera sin körning för att minimera risken för skador på mark och djurliv. Viss mark, till exempel uppe på kalfjället, är extra känslig. Det gäller även våta marker som myrar, stränder och diken.

Dessa marker bör man undvika helt att köra på.

Håll reda på annan lagstiftning som gäller

Det är den som kör i terrängen som bär ansvaret för att se till att körningen är tillåten även enligt annan lagstiftning. Här är några exempel:

  • Enligt miljöbalken (delar av 2 kap 3 § ) framgår att alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd ska utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden inte medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.
  • Enligt rennäringslagen (delar av 94§ punkt 2) är det är förbjudet att skrämma eller på annat sätt ofreda renar.
  • Enligt artskyddsförordningen (delar av 4, 7, 8 §§ artskyddsförordningen) är det förbjudet att avsiktligt störa fåglar och flera av våra vilt levande djurarter. Detta gäller särskilt under deras parnings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttningsperioder. Det är även förbjudet att ta bort eller skada vissa växtarter som är skyddade enligt artskyddsförordningen. 

Elcyklar och mindre motoriserade fordon

Att köra elcyklar och andra mindre motoriserade fordon i naturen, ingår inte i allemansrätten. Det betyder att de inte får köras på stigar och leder eller fritt i terrängen utan lov av markägaren. Ibland behövs dessutom dispens.

Till ”motoriserade fordon” räknar Naturvårdsverket olika typer av elassisterade cyklar med en maxeffekt på 250 W. Flera olika propositioner, utredningar och lagkommentarer (bland annat SOU 2019:67, prop. 2009/10:238, prop. 1995/96:226, SOU 1993:51, lagkommentaren till 17 § NVL, lagkommentaren till 7 kap. 1 § miljöbalken) har hittills slagit fast att det inte finns någon ”motoriserad allemansrätt”. 

Det finns ingen lagstiftning som ger någon rätt att färdas med motoriserade fordon på någon annans mark utan lov av markägaren. 

Allemansrätten är icke-motoriserad. Om du vill köra elcykel på stigar och leder eller i terräng behöver du därför tillåtelse av den som äger marken – annars får du hålla dig på vägar. Den som fått lov av en markägare ska, som alltid, vara aktsam på att inte störa eller förstöra. 

Att färdas i naturen med hjälp av elcykel är en relativt ny företeelse. Varken nuvarande terrängkörningslagstiftning eller allemansrättens innehåll har utvecklats med hänsyn till sådana motoriserade fordon.

Naturvårdsverkets tolkning kring elcykel med max 250 w motoreffekt i terräng grundar sig på att flera olika propositioner, utredningar och lagkommentarer har slagit fast att det inte finns någon motoriserad allemansrätt. Eftersom elcyklar har motorer faller de därför utanför den nuvarande tolkningen av vad som ingår i allemansrätten. 

Om motoreffekten är över 250 w och ger ett krafttillskott över 25 km/h klassas det som ”motordrivet fordon” och faller in i kategorierna moped klass 1-2 samt lätt eller tung motorcykel, beroende på max effekt/hastighet.

Förutom markägarens tillstånd krävs för dessa fordon även en dispens från förbudet i terrängkörningslagen för att köras på barmark utanför väg. Mer information finns här: 

Fyrhjulingar och motorcyklar

Husvagn och husbil

Det är inte tillåtet att köra i terräng med husvagn och husbil. Att ställa upp husbil eller husvagn med dragfordon ingår inte i allemansrätten. 

Det är inte heller tillåtet att köra i terräng med husvagn och husbil. Praktiskt taget all naturmark är terräng i lagens mening. Förutom "skog och mark" räknas även stränder, hagar, parkmark och gräsmattor som terräng. Förbudet finns i Terrängkörningslagen.

Lagen gäller även för markägaren själv. En markägare kan alltså inte ge någon annan tillstånd att köra ut i terrängen på den egna marken.

Det finns inga bestämmelser om hur länge någon kan ställa upp sitt motorfordon i anslutning till väg som inte är terräng. När det gäller tält anses gränsen gå vid något enstaka dygn. En husvagn eller husbil uppfattas förmodligen som mer störande än ett tält.

Fråga alltid markägaren om lov innan husvagn eller husbil ställs upp i närheten av bostadshus, även om det bara är för en natt.

Den som övernattar med husvagn eller husbil på en rastplats kan i regel stanna i högst 24 timmar. På lördagar, söndagar och helgdagar går det att stanna kvar till nästa vardag. Om andra regler gäller syns detta på en tilläggstavla under P-märket vid rastplatsen.

I kommunens lokala trafik- eller ordningsföreskrifter kan det finnas regler för övernattning och uppställning av husvagn eller husbil på rastplatser.

Det är upp till den som äger en enskild väg att avgöra om trafik med motordrivna fordon ska vara tillåten. Ägaren har rätt att förbjuda motortrafik, eller visst slag av motordrivna fordon.

Motorfordon kan ställas upp alldeles intill vägen. Men förutsättningen är att marken inte skadas och att markägaren inte hindras i sin verksamhet. Motorfordonet får inte heller hindra eller utgöra någon fara för trafiken.

På enskilda vägar gäller samma bestämmelser för parkering som på andra vägar. Om en markägare vill reglera parkering kan det ske genom lokala trafikföreskrifter.

En markägare kan förbjuda eller tillåta parkering enligt vissa villkor i "Lagen om kontrollavgift vid olovlig parkering”. Markägaren måste sätta upp skyltar med de villkor som gäller.

Information om enskild väg - vad gäller?

Information om enskilda vägar på Trafikverkets webbplats

Snöskoter

Att köra snöskoter eller annat motordrivet fordon ingår inte i allemansrätten. Därför är det inte självklart att du får köra på annans mark. Bäst är att följa skoterlederna och att alltid köra på väl snötäckt mark utan att störa, förstöra eller på annat sätt bryta mot lagen.

Det är förbjudet att: 

  • passera annans mark om det uppstår skada 
  • köra på skogs- och jordbruksmark, om det inte är uppenbart att det kan ske utan risk för skada på skog eller mark 
  • generellt förbud gäller för körning på skogsplanteringar eller i ungskog som är lägre än två meter över snötäcket 
  • köra alltför nära bostäder och bebyggelse. 
  • allmän snöskoterkörning är också förbjuden i skidanläggningar eller i anslutning till dessa. 

Ta reda på vad som gäller

Ta i förväg reda på om det finns några områden med begränsningar för snöskotertrafik. Mer information finns hos kommunerna, länsstyrelserna eller lokala snöskoterklubbar.

Regleringsområden

I fjällen finns ett antal så kallade regleringsområden och i en del av dessa får körning endast ske på allmänna snöskoterleder. I andra regleringsområden gäller totalt snöskoterförbud för allmänheten.

Utöver de statliga regleringsområdena har en del kommuner beslutat om kommunala regleringsområden med särskilda bestämmelser, sök information hos aktuell kommun. 

Nationalparker och naturreservat

i nationalparker och naturreservat gäller särskilda bestämmelser. I föreskrifterna för respektive skyddat område anges om snöskoteråkning är förbjuden.

Sveriges nationalparker

Lokala förbud 

Länsstyrelsen eller kommunen kan förbjuda snöskoterkörning i vissa områden med hänsyn till bland annat friluftsliv, rennäring, djurliv eller naturvård. Kommunerna kan också reglera snöskoterkörning genom lokala trafikföreskrifter.

Allmän och enskild väg

Det är inte tillåtet att köra snöskoter på allmän väg, utom när du ska korsa vägen, eller köra kortast möjliga sträcka om terrängen är oframkomlig. På enskilda vägar kan snöskoterkörning vara förbjuden.  

På skoterlederna kör du säkrast och stör minst. Vissa leder kan även vara gemensamma med skidleder. Ta alltid hänsyn till skidåkare och andra du möter.  

Skoterleder i fjällen, är liksom övriga fjälleder, markerade med ledkryss. De är dessutom markerade med skyltar eller märken som visar vad som gäller på leden.

De allmänna skoterlederna finns inlagda på fjällkartan och mer information om lederna finns hos Länsstyrelserna i fjällänen. 

Vattenskoter

I Sverige får man enligt vattenskoterförordningen endast köra vattenskoter i allmänna farleder samt inom områden där länsstyrelsen har beslutat om undantag från det generella förbudet. Du som kör en vattenskoter är ansvarig för att inte skada människor, natur eller miljö.

Förordning (1993:1053) om användning av vattenskoter anger att det endast är tillåtet att köra vattenskoter i allmänna farleder samt i områden där länsstyrelserna beslutat om undantag från det generella förbudet. 

Genom en dom från EU-domstolen har den svenska vattenskoterförordningens giltighet ifrågasatts. Resultatet av detta är att det i dagsläget inte bedrivs någon tillsyn utifrån reglerna i vattenskoterförordningen. Däremot gäller miljöbalken och allmänna sjötrafikregler även för vattenskoter. 

Domstolsbeslut; Mickelsson och Roos C-142/05, EU:C:2009:336

Den som kör vattenskoter betraktas som ”befälhavare” i lagens mening och har ansvar att köra säkert och inte orsaka skada eller olägenhet för människors hälsa, natur eller miljö. Det ansvaret följer av miljöbalken och sjölagen, som gäller oavsett oklarheter om vattenskoterförordningens legala status. 

Vattenskoter

Hur påverkas miljön?

Att köra vattenskoter kan påverka människa, natur och miljö på flera sätt. Intensiv körning inom ett begränsat område kan orsaka oljud och buller.  I grunda vatten med mjuka bottnar finns risk för skador.  Vattenskoterkörning kan också påverka fåglar, till exempel under häckningstiden.

Den 1 juni 2019 infördes en ny bestämmelse i vattenskoterförordningen om åldersgräns på 15 år för att få framföra vattenskoter. Samtidigt infördes en möjlighet för Transportstyrelsen att i enskilda fall ge dispens från ålderskravet under särskilda tävlingsarrangemang anordnade av medlemsförbund i Riksidrottsförbundet. 

Bestämmelserna finns i 3 c och d §§ i förordningen. 

Från och med den 1 maj 2022 gäller krav om förarbevis för att framföra vattenskoter: 

Förarbevis för vattenskoter (transportstyrelsen.se)

Den allmänna sjötrafiklagstiftningen ger möjlighet att till viss del reglera bland annat färd med vattenskoter: 

  • Länsstyrelserna ges i 2 kap. 2 § sjötrafikförordningen vissa möjligheter att genom föreskrifter reglera färd på vatten med olika farkoster. 
  • Polisen och kustbevakningen kan utöva tillsyn över reglerna i sjötrafiklagstiftningen. Detta följer bland annat av 20 kap 3§ sjölagen. 
  • Kommuner kan tillämpa miljöbalkens bestämmelser om bland annat buller, vilka kan aktualiseras i vissa fall vid stadigvarande verksamheter. 
  • Naturvårdsverket har inget myndighetsansvar rörande sjötrafiklagstiftningen. Naturvårdsverkets möjlighet att ge vägledning utifrån vattenskoterförordningen är i dagsläget oklar eftersom förordningens överensstämmelse med EU-lagstiftningen har ifrågasatts.

    Av den anledningen kan Naturvårdsverket inte ge någon specifik vägledning kring hur vattenskoterförordningens regler ska tillämpas i enskilda fall. 

Ordlista

När marken inte är snötäckt eller när snödjupet är så litet eller snön så lös att fordonet kommer i kontakt med marken, räknas körningen som barmarkskörning.

All naturmark utanför vägar, till exempel skogsmark, kalfjäll, våtmarker, stränder, hedar, parker, åkrar och ängar räknas som terräng. Det gäller även stigar, vandringsleder, motionsspår och leder eller spår som skapats i terrängen vid till exempel skogsbruk. Det behövs inga förbudsskyltar för att förbudet mot terrängkörning ska gälla.

Till ”motoriserade fordon” räknar Naturvårdsverket olika typer av elassisterade cyklar med en maxeffekt på 250 W. Flera olika propositioner, utredningar och lagkommentarer (bland annat SOU 2019:67, prop. 2009/10:238, prop. 1995/96:226, SOU 1993:51, lagkommentaren till 17 § NVL, lagkommentaren till 7 kap. 1 § miljöbalken) har hittills slagit fast att det inte finns någon ”motoriserad allemansrätt”. 

Det är alla slags fordon som drivs med motor till exempel bilar, motorcyklar, fyrhjulingar, mopeder, snöskotrar, traktorer och andra motorredskap. Det gäller även om dessa fordon drivs med el.

Definitionen av en vattenskoter enligt vattenskoterförordningen är: 

”En farkost vars längd understiger fyra meter och som har en förbränningsmotor med ett vattenjetaggregat som främsta drivkälla och har utformats för att framföras av en eller flera personer som sitter, står eller står på knä snarare än befinner sig i den.” 

Handbok och folder