Kartlägga områden för friluftsliv

Kartläggningen har flera användningsområden och kan kopplas samman med kommunens översiktsplan. Den kan vara ett underlag när en kommun ska göra en grönplan eller en  friluftsplan. Kartläggningen visar hur friluftsområden är spridda i landskapet, hur tillgängliga olika områden är, vilka som har tillgång till områden för friluftsliv. Digitala kartverktyg gör det enkelt för medborgare och besökare att hitta till friluftslivsområden. Se exempel på Lyckseles webbplats där de har kartläggningen integrerat med besöksinformation.

Den är beskrivande och praktiskt användbar. Det är bra med en gemensam metod för oss i kommunerna som ska utföra kartläggningen. Den gör det också lättare för oss att lyfta värdet av friluftsliv i kommunerna. Kartläggningen ger en översiktlig bild av friluftsområden i kommunen. Metodens beskrivning av områdestyper är tydlig och lätt att förklara.

Arbetet med kartläggningen kan ge värdefulla kontakter och stärka samarbeten och nätverkande.

Vid första anblicken kan metoden upplevas som väldigt omfattande. Men tänker man på att man kan använda och ha nytta av befintliga underlag så är det inte så svårt.

Tid och vilja, och att allt inte måste vara perfekt från början utan det går att ändra.

Områden viktiga för friluftsliv ska vara till för lokalbefolkning/boende i tätort och byar, besökare och företag/arbetsgivare, alla åldrar, funktionsvariationer och bakgrunder.

Områden viktiga för kommuninnevånares och besökares friluftsliv kan skilja sig åt. Det lokala begreppet friluftsliv handlar, som vi bedömer i vår kommun, i många stycken om ett sätt att leva/en livsstil där man inte tänker i begreppet ”friluftsliv”. Man plockar bär, jagar, fiskar, strövar, åker skidor, kör skoter med mera i sin livsmiljö inte i ett friluftsområde. Det handlar ofta om naturområden man traditionellt nyttjat, både ”hemmamarker” och områden längre bort från byn eller tätorten. Det rör sig då om stora delar av kommunens areal. Men lokalbefolkningen vistas också i stor utsträckning i samma friluftsområden som besökare, såsom mer tillrättalagda friluftsområden, vandrings- skoter- och skidleder, områden med dass, vindskydd och/eller natur- och kulturvägledningsinformation.  Besökare kan även nyttja områden som lokalbor sällan använder för friluftsliv, till exempel de som är ”paketerade” av besöksnäringen. Lokalbefolkningen kan också vara ”besökare” i olika delar av sin stora egna hemkommun.

Avsätt tid till en arbetsgrupp med bred kompetens. Det behövs bland annat kunskap inom GIS, samhällsplanering och folkhälsa. Ha gärna referensgrupper för olika områden (beroende på hur stor kommun man är).

Om det inte finns digitalt material över var stigar och friluftsområden finns, så behöver ni samla in och digitalisera det, och då tar det mer tid. Allt behöver inte vara perfekt från början utan starta arbetet. Det går att uppdatera om någon områdestyp eller värdering inte blev ”rätt”.

Politisk förankring och intern förankring inom kommunens organisation bör finnas i beslutade mål, strategier och åtgärder. Ge kommunstyrelsen och berörda enheter kontinuerlig information om hur arbetet med kartläggningen fortskridande. Gör det möjligt att delta och lämna synpunkter genom att regelbundet informera och rapportera på arbetsplatsträffar. Använd vid behov redan inplanerade möten med till exempel samrådsgrupper, föreningsdialoger, och näringslivsträffar. Processen får utvisa vilka insatser som behövs.

Naturliga avgränsningar har använts i många fall, till exempel fastighetsgränser och underlagsgränser samt naturliga avgränsningar i miljön.

I vissa delar av kommunen har vår arbetsgrupp mindre kunskap vilket gjorde avgränsningarna svårare och då använde vi referensgruppen mer.

Riksintressen för friluftsliv, både de enligt 3 kap. miljöbalken och de enligt 4 kap. miljöbalken ska tillgodoses i kommunens översiktsplan och detaljplan. Värdebeskrivningarna kan vara bra underlag. Riksintresseområdena kan behöva delas upp i olika områdestyper och det är inte säkert att hela området blir identifierat som ett område för friluftsliv. Den informationen kan ni återkoppla till länsstyrelserna som har uppsikt över riksintressena i länet. 

Grönstråk är en viktig områdestyp när man gör områdesindelningen. Tänk på att om kommunen saknar underlag för grönstråk, så är det lätt att missa eller avgöra vad och hur mycket som ska tas med i områdesindelningen.

Detta är en områdestyp som kan användas när man vill hantera kulturhistoriska platser och mindre områden som inte faller inom områdestypen tätortsnära natur.

Leder, både korta och långa sammanhängande, för vandring, cykling och skidåkning är viktiga för många människor. Det kan vara bra att digitalisera alla leder, såväl korta som långa och sprida den informationen separat och se det som ett verktyg i friluftsplaneringen. Exempelvis kan rundslingor och kortare leder finnas inom ett område som har fått en viss områdestyp, men det kan blir alldeles för detaljerat om varje stig/led ska bli en egen områdestyp. Men visa gärna upp dem för medborgare och besökare i kartor och besöksinformation. 

I vissa fall kan en områdestyp vara flera typer, till exempel tätortsnära och stränder och vattenområden. Då kan man behöva dela upp områden i mindre områden.

Det är viktigt att utgå från varje enskilt område vid värdering och därefter vid klassificering. Att ha tre steg vid klassning har fungerat bra.

Eftersom förutsättningarna och användningen av landskapet förändras över tid samt att nya underlag kan bli tillgängliga, är det nödvändigt att med jämna mellanrum göra en översyn av de områden som tidigare utpekats. En uppföljning av arbetet genomförs förslagsvis i samband med att kommunens planeringsstrategi tas fram och översiktsplanens aktualitet ska bedömas.