Riskbedömning av förorenade områden

Ett förorenat område kan utgöra en risk för människor och miljön om exponering för giftiga ämnen sker inom det förorenade området eller i omgivningen. Med en riskbedömning uppskattar man vilka risker som föroreningssituationen innebär, idag och i framtiden och hur mycket riskerna behöver minskas för att oacceptabla effekter inte ska uppstå.

Riskbedömning är en del av utredningsprocessen som leder fram till val av efterbehandlingsåtgärd. Mer detaljerat om hur man kan bedöma miljö- och hälsorisker kopplade till förorenade områden beskrivs i vår rapport Riskbedömning av förorenade områden - En vägledning från förenklad till fördjupad riskbedömning (5977).

Om du misstänker att ett område är förorenat behöver du vanligen göra provtagningar och analyser, för att få föroreningen bekräftad. Om uppmätta halter är högre än bakgrundshalterna är området förorenat.

Bakgrundshalter i mark

Ibland finns annan information än uppmätta halter som visar att området är förorenat. Det kan till exempel vara missfärgad jord, lukt av stenkolstjära eller fri fas av olja.  

Om området är förorenat behövs en bedömning av om riskerna med föroreningarna är acceptabla eller inte. Visar riskbedömningen att riskerna inte är acceptabla utgör den ett underlag för utredning av åtgärdsalternativ, riskvärdering och formulering av mätbara åtgärdsmål.

Riskbedömningen och de beslut den leder till syftar till att föroreningen inte ska ge negativa effekter på människor, miljö och naturresurser. Varken på kort och lång sikt. Skydd av människors hälsa omfattar både akuta och långsiktiga risker.

Skyddet för markmiljö bygger på att områdets funktioner ska kunna upprätthållas. Det förorenade området bör inte heller medföra oacceptabla risker för hotade eller skyddsvärda arter inom området eller i omgivningarna. När man bedömer det förorenade områdets belastning på omgivningen är utgångspunkten att kvaliteten på ytvatten- och grundvattenresurser inte ska försämras på kort eller lång sikt.

Naturvårdsverkets riskbedömningsmetodik består - liksom de flesta internationella metodiker på området - av fyra huvudmoment: 

1. Problembeskrivning inklusive konceptuell modell
2. Exponeringsanalys
3. Effektanalys
4. Riskkarakterisering

Genom att följa metodiken ovan får du en strukturerad riskbedömning, oavsett om den avser jord, sediment, vatten eller byggnader. Metodiken kan användas för att bedöma såväl miljö- som hälsorisker och oberoende av omfattning och ambitionsnivå på riskbedömningen. Däremot bör du anpassa omfattningen av respektive moment utifrån projektets omfattning och komplexitet. Läs mer i riskbedömningsrapporten om vilka frågor din riskbedömning generellt behöver besvara.

Valet mellan förenklad eller fördjupad riskbedömning beror på situationen i det aktuella förorenade området. Ofta utgår man ifrån en förenklad riskbedömning, för att vid behov övergå i en fördjupad.

• Förenklad riskbedömning: Här jämför man uppmätta halter i de förorenade medierna (t ex jord, grundvatten och sediment) med riskbaserade haltkriterier (t ex Naturvårdsverkets generella riktvärden för mark, eller miljökvalitetsnormer för ytvatten). Om förutsättningarna för platsen avviker från de antaganden som gjorts för de generella riktvärdena, så kan riskerna överskattas eller underskattas. Då kan man istället ta fram plastspecifika riktvärden med hjälp av Naturvårdsverkets beräkningsverktyg. Man bedömer också det förorenade områdets belastning på omgivningen.
• Fördjupad riskbedömning: En sådan kan vara motiverad att utföra om relevanta jämförvärden saknas. Dent kan också behövas om föroreningssituationen är omfattande och komplicerad, stora osäkerheter finns, eller att flera förorenade medier bidrar till risken. 

Se till att dokumentera hela riskbedömningen. Metodik, underlagsdata, valda parametrar i beräkningar, bedömningar och antaganden som gjorts bör man motivera väl och redovisa. På så sätt blir riskbedömningen transparent och går att följa även för de som inte har deltagit i arbetet.