Förorenat släckvatten från brandsläckande verksamhet

Optimalt ska områden och verksamheter vara riskbedömda på förhand utifrån exempelvis omgivningens känslighet och risk för allvarlig fara vid en brand eller vid en släckinsats. Det kan exempelvis omfatta skyddade områden enligt 7 kap. 27 § miljöbalken eller vattenförvaltningsförordningen (2004:660) men begränsas inte till dessa. Förekomsten av ekologiskt känsliga områden, komplexa hydrologiska system, platser med höga naturvärden, vattenskyddsområden och verksamheter med hög risk för allvarlig fara är exempel på objekt med hög skyddsnivå och bör kartläggas då de kräver särskild hänsyn vid en släckinsats. Läs mer om Känsliga områden och skyddsvärda miljöer i kapitel 4 i Handläggarstöd för släckvattenutredningar:

Handläggarstöd för släckvattenutredningar, miljösamverkan Västra Götaland och Miljösamverkan Halland (miljosamverkansverige.se)

Här är samverkan mellan miljöförvaltningen och räddningstjänsten i kommunen viktig för att kunna ta fram ett underlag som ger ett enkelt och miljöriskbaserat stöd som beskriver markområden och verksamheter inom kommunen. Digitala kartor eller annat informationssystem är exempel på stöd som kan användas operativt för taktiska val av släckmetod, släckmedel, skyddsåtgärd, släckvattenhantering samt när en släckinsats bör avbrytas. Här kan även samverkan med andra relevanta privata aktörer vara aktuell. 

I en sådan samverkansrutin kan riskbedömningar göras för relevanta objekt, dvs. objektets inneboende fara i kombination med sannolikheten att omgivningen kan påverkas av brandens och släckinsatsens skadeverkan. Riskbedömningarna bör omfatta skattning av objektets:

• Skyddsvärde – områdets känslighet, exempelvis ett vattenskyddsområde, kategoriseras utifrån grad av konsekvens om området utsätts för förorenat släckvatten (och andra utsläpp, exempelvis rök) 
• Inneboende fara – exempelvis beroende på explosionsrisk eller risk för bildning av farliga ämnen som kan spridas med släckvatten (giftig rök), etc. 
• Sannolikhet för exponering av skyddsvärda känsliga områden vid brand – beror av exempelvis avstånd eller genomsläpplighet av mark, etc.
• Möjligheter till riskhantering – koppla riskkategori med relevant riskhanteringsåtgärd, dvs. hur påverkar möjligheterna att kontrollera riskerna konsekvens av och sannolikhet att något exponeras.

Riskbedömningen som är gjord i förebyggande syfte måste dock alltid kompletteras med en ny bedömning på plats vid olyckstillfället.

Ett användbart verktyg för att systematiskt kategorisera objekt baserat på risk är att använda en riskmatris. Exempel på hur en riskmatris kan användas och byggas baserat på motsvarande parametrar i punkt 1–3 i listan ovan finns i Handläggarstöd för släckvattenutredningar (se länk ovan), och här:

Riskanalys av Uppsala- och Vattholmaåsarnas tillrinningsområde ur grundvattensynpunkt (uppsala.se)

Viktigt att poängtera i sammanhanget är att behov och förutsättningar varierar och det är nödvändigtvis inte relevant eller rimligt för alla verksamheter att motsvarande verktyg tas fram. Exemplen ska ses som stöd för hur man principiellt kan tänka för att beskriva och bedöma risker både för släckverksamhet och vid tillsyn av den. 

Sårbarhetskartor för grundvatten som är anpassade för räddningstjänstens behov har tagits fram i samarbete mellan Sveriges Geologiska undersökning (SGU) och MSB och är ett annat relevant hjälpmedel i en rutin om miljöriskbedömning. Kartmaterialet är tänkt att användas som underlag i förebyggande arbete, som till exempel i risk- och sårbarhetsanalyser, men också akut i samband med olyckor som kan påverka grundvattnet negativt. Informationen är särskilt framtagen för att vara vägledande i valet av åtgärder och för att räddningstjänsten snabbt ska kunna besluta om en saneringsinsats behövs eller inte. Målet är att förhindra att föroreningar når grundvattnet, eftersom saneringsinsatserna då blir både större och mer kostsamma. 

Om tillsynsmyndighetens information om och påpekande av brister kring rutiner för samverkan och utbildning inte leder till önskade åtgärder ska tillsynsmyndigheten förelägga om detta. 

Läs mer:

Sårbarhetskartor för grundvatten (sgu.se)

För att verksamheten ska förvara och hantera kemiska produkter säkert och skapa förutsättningar att efterleva princip 4 – använda tillsatsmedel till brand/släckvattnet med de minst skadliga kemiska egenskaperna – kan tillsynsmyndigheten kontrollera att

• rutiner finns för att arbeta med kemikalieförteckning och att den är korrekt och uppdaterad;
  läs mer om vägledning vid tillsyn av Kemikalieförteckning:
  Kemikalieförteckning
• förvaring och hantering av kemiska produkter är korrekt;
  läs mer om vägledning för tillsyn av korrekt förvaring och hantering av kemiska produkter i Frågor och svar i Naturvårdsverkets tillsynsvägledning om Reach:
  Frågor och svar om Reach
• kunskap och rutiner finns för att arbeta utifrån produktvalsprincipen och att det finns en plan för utbyte av kemiska produkter som innehåller särskilt farliga ämnen och också för hur planen ska följas;
  läs mer om hur tillsyn av Produktvalsprincipen.
  Produktvalsprincipen 
  
  Tillsyn av produktvalsprincipen med fokus på PFAS är en aspekt som är särskilt relevant vid tillsyn av brandsläckande verksamheter. 
  Tillsyn av produktvalsprincipen med fokus på PFAS

Att tillämpa produktvalsprincipen för brandläckande verksamheter handlar till stor del om utfasning av PFAS-innehållande brandsläckningsskum men också att begränsa skumanvändning generellt. Att använda skumsläckmedel (både A- och B-skum) innebär generellt sett högre risk för negativa effekter i miljön jämfört med andra tillsatsmedel eller rent vatten som släckmedel.

Släckmedel för räddningstjänst (msb.se)

Inom brandsläckning innebär produktval inte enbart att ha gjort produktval i fråga om inköp utan även att välja rätt produkt vid själva insatsen (se avsnittet nedan om Rutiner för tillämpning av bästa möjliga teknik vid släckning av brand).