Förorenat släckvatten från brandsläckande verksamhet

Tillsynsmyndigheten bör kontrollera att kommunal räddningstjänst och annan brandsläckande verksamhet har rutiner som beskriver samverkan med andra aktörer och förvaltningar inom kommunen.

Kommunala förvaltningar och bolag som har en tydlig koppling till området är räddningstjänsten, miljöförvaltningen, tekniska förvaltningen, plan- och byggnadsförvaltningen samt exempelvis VA-bolag, men andra aktörer kan också vara relevanta. Se avsnitt 7 i MSB:S vägledning:

Effekter på miljön från kontaminerat släckvatten (msb.se).

Genom samverkan finns förutsättningar att förstå varandras roller, rutiner och arbete när en brand väl uppstår. Mycket av den verksamhetsspecifika kunskapen och informationen  finns ofta inte hos respektive behövande verksamhet utan att det planeras.

I händelse av brand är all information om riskerna med en verksamhet av betydelse för bekämpningen av branden och hur stora effekterna blir. Det gäller såväl information till potentiella släckobjekt kring hur denna verksamhet bör organiseras som att relevant information finns inom brandsläckande verksamhet kring hur den ska agera för att minimera skadorna vid en insats. Kunskap om vad bästa möjliga teknik är kan verksamhetsutövaren skaffa sig genom samverkan och genom att följa den utveckling som sker inom branschorgan, forskningsinstitut och liknande. 

Rutiner för samverkan mellan relevanta aktörer skapar nödvändiga förutsättningar för att de 5 principerna tillämpas (se avsnittet ovan om Egenkontroll och de allmänna hänsynsreglerna). Rutiner avseende förebyggande samverkan för att minimera miljöriskerna med bränder kan exempelvis innehålla:

• Kunskapsutbyte mellan exempelvis räddningstjänst och miljö/stadsbyggnadsförvaltningarna med syfte att rätt kunskap ska finnas på rätt plats vid rätt tidpunkt. En av de viktigaste aspekterna är att identifiera och få samsyn kring de miljömässigt känsligaste områdena och riskobjekten och ta fram ett kartunderlag inför det akuta skedet.  
• Kommunikationsvägar med olika aktörer, exempelvis Tjänsteperson i Beredskap (TiB) eller VA-huvudman för att i det akuta skedet löpande bedöma och behovsanpassa släckinsatser så att bästa tillgängliga teknik används beroende av plats och tidpunkt. Gäller både släckmetoder och hantering av förorenat släckvatten.
• Systematisk uppföljning och kommunikation med involverade aktörer efter släckinsats för att underlätta utveckling av släckverksamheten.

När en kommun planlägger ett område är samverkan mellan miljöförvaltning, stadsbyggnadskontor, kommunal räddningstjänst och aktuella privata aktörer viktig. Då kan förebyggande av brand samt omhändertagande och system för uppsamling av rester av släckmedel och förorenat släckvatten planeras i ett tidigt skede. Om räddningstjänsten är organiserad i förbund och då verkar inom flera olika kommuner ställs krav på en annan samverkanslösning än om räddningstjänsten bara verkar inom en kommun. Vid tillsyn av räddningstjänstförbund ställs också krav på samverkan mellan tillsynsmyndigheterna i olika kommuner.

Om tillsynsmyndighetens information om och påpekande av brister kring rutiner för samverkan inte leder till önskade åtgärder ska tillsynsmyndigheten förelägga om detta.