Skrovsanering av båtbottenfärg
Vägledning om aktuella bestämmelser vid tillsyn av sanering av båtbottenfärg som innehåller biocider som TBT och andra farliga ämnen från skrovet på fritidsbåtar. Här ges exempel på hur dessa bestämmelser kan efterlevas så att människors hälsa och miljön skyddas.
Båtbottenfärger mot skrovpåväxt innehåller ofta giftiga biocider. Därför är det av största vikt, för att skydda miljön och människors hälsa, att färg tas bort på ett sådant sätt att damm och färgflagor inte sprids i den omgivande miljön. Detta gäller såväl nya färger som färg i gamla färglager som ofta innehåller tennorganiska föreningar, exempelvis TBT (tributyltenn). Tennorganiska föreningar är mycket skadligt och förbjudet sedan länge, men fortsätter att spridas till miljön så länge färgen sitter kvar på båten.
Sidan vänder sig till
Vägledningen vänder sig främst till dig som utövar tillsyn av fritidsbåthamnar. Tillsynsvägledningen är avgränsad till den del av verksamheten som avser sanering (borttagning) av båtbottenfärg som innehåller farliga ämnen. Vägledningen avser inte tillsyn gentemot enskilda båtägare på en fritidsbåthamn.
Bra att veta
Det finns nästan 900 000 fritidsbåtar i Sverige och på cirka 20 % av dessa används båtbottenfärg. För att uppnå god status i Sveriges vatten är det viktigt att tillförseln av farliga ämnen från fritidsbåtsverksamhet minskar.
Lagstiftning
Båtklubbar och De allmänna hänsynsreglerna
Kraven i miljöbalken gäller alla som bedriver miljöfarlig verksamhet – exempelvis en fritidsbåtklubb eller en enskild båtägare. Enligt 2 kap 3 § miljöbalken är det den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd, i detta fall färgsanering, som ska känna till och vidta de försiktighetsmått som behövs för att på bästa sätt skydda människans hälsa och miljön.
Försiktighetsmått ska vidtas i den utsträckning det inte kan anses orimligt enligt 2 kap 7 § miljöbalken. Tillsynsmyndigheten kan ställa krav på försiktighetsmått som bedöms som tillräckliga, men också rimliga, för att uppfylla kraven i miljöbalken, exempelvis att båtklubben ska tillhandahålla viss utrustning som är nödvändig för en säker borttagning av färg.
Enligt 2 kap 2 § miljöbalken är det också verksamhetsutövaren som ska ha kunskap om vad bestämmelserna innebär för den egna verksamheten eller åtgärden.
Båtklubbar och egenkontroll
Enligt 26 kap 19 § miljöbalken ska alla som bedriver en verksamhet som kan medföra olägenheter för människors hälsa eller miljö genomföra egenkontroll. Det innebär att verksamhetsutövaren regelbundet ska kontrollera verksamheten och dess påverkan, samt organisera den på ett sådant sätt att skador på hälsa och miljö förebyggs.
Om vägledningen
Denna vägledning innehåller generella råd som kan behöva anpassas till de lokala förutsättningarna för vad som kan anses lämpligt och rimligt i det enskilda fallet (miljöbalken 2 kap. 7 §).
Tillsynsvägledningen är fristående från den rekommendation om sanering av bottenfärg som togs fram inom myndighetssamverkan Skrovmålet och publicerades av Transportstyrelsen i september 2021. Rekommendationen riktar sig till båtägare, fritidsbåthamnar och andra verksamhetsutövare som tar bort båtbottenfärg och kan i valda delar användas som stöd i tillsynsarbetet.
Rekommendationer till båtägare, båtklubbar och andra verksamhetsutövare (transportstyrelsen.se)
Principer för försiktighetsmått vid färgsanering
Åtgärder för att minska risken för spridning till miljön bör utformas och tillämpas med utgångspunkt i att allt damm och färgflagor kan innehålla farliga ämnen och därför ska samlas upp. Detta görs bäst genom att använda utrustning som möjliggör effektiv uppsamling av färgrester genom att skydda marken och minimera påverkan från väder och vind. Vidare bör även den som utför arbetet använda personlig skyddsutrustning för att inte utsättas för hälsofarliga partiklar. Avfallet (färgflagor, damm, kontaminerad utrustning, etcetera) som uppstår ska hanteras som farligt avfall om inte avfallet klassificerats som något annat.
Nedan följer en beskrivning av vad en inspektör bör ta i beaktande vid tillsyn avseende de försiktighetsmått som en verksamhetsutövare bör vidta för att skydda hälsa och miljö vid borttagning av båtbottenfärg och hantering av avfallet som bildas:
Samla upp och transportera bort färgrester
Avfall i form av damm, partiklar och färgflagor som uppstår vid underhåll av båtskrov kan som utgångspunkt antas innehålla farliga ämnen. Även förbrukningsmaterial som kontaminerats i samband med att färg avlägsnas från skrovet kan på motsvarande sätt antas innehålla farliga ämnen. Om inte motsatsen kan bevisas genom provtagning och analys bör därför sådant avfall anses vara farligt avfall i enlighet med försiktighetsprincipen i 2 kap 3 § miljöbalken.
Det finns två alternativ att hantera det farliga avfallet på:
- Antingen lämnar fritidsbåthamnens medlemmar avfallet till en mottagningsanläggning med tillstånd för mottagande av farligt avfall (exempelvis kommunens återvinningscentral, ÅVC),
- eller så kan fritidsbåthamnen upplåta en yta där medlemmarna kan lämna sitt farliga avfall.
Som utgångspunkt ska detta avfall inte anses som avfall från fritidsbåthamnen, utan från privatpersonerna och utgör därför som regel kommunalt avfall. Därför ska det hämtas av kommunen eller den som kommunen anlitar. Dock kan frititdsbåthamnen eller en verksamhet som fritidsbåthamnen anlitar också transportera bort det farliga avfallet om det är tillåtet enligt kommunens avfallsföreskrifter, eller om fritidsbåthamnen genom dispens eller annan överenskommelse med kommunen har rätt att transportera avfallet till ÅVC.
Yrkesmässig transport av farligt avfall omfattas av flera skyldigheter enligt avfallsförordningen. En sådan transport omfattas till exempel av anmälnings- eller tillståndsplikt till länsstyrelsen. Transporten ska antecknas och rapporteras till avfallsregistret, och ett transportdokument ska medfölja fordonet.
Avfall som uppkommer inom ramen för frititdsbåthamnens verksamhet och anläggningar och som fritidsbåthamnen ansvarar för ska klassificeras utifrån 2 kap avfallsförordning 2020:614. En privatperson behöver däremot inte klassificera sitt avfall med avfallskoder.
Vägledning om klassificering och kodning av avfall:
Antecknings- och rapporteringsskyldighet
Den som i sin yrkesmässiga verksamhet ger upphov till eller på annat sätt hanterar farligt avfall omfattas i regel av antecknings- och rapporteringsskyldighet enligt 6 kap i avfallsförordningen (2020:614). En fritidsbåthamn kan i detta sammanhang anses yrkesmässig och ska därför anteckna och rapportera det farliga avfall som frititdsbåthamnen transporterar bort, eller får hämtat från verksamheten. Fritidsbåthamnen kan till exempel anses antecknings- och rapporteringsskyldig för farligt avfall som härrör från fritidsbåthamnens egna anläggningar, till exempel en oljeavskiljare eller anordning för att samla upp avfall från en båttvätt.
Frititdsbåthamnen utgör däremot inte avfallsproducent för det farliga avfall som hamnens medlemmar ger upphov till vid skötseln av sina båtar, till exempel vid skrovsanering. Fritidsbåthamnen ska därför inte anteckna och rapportera sådant avfall såvida fritidsbåthamnen inte själv transporterar bort eller på annat sätt hanterar medlemmarnas farliga avfall. Frititdsbåthamnen bör dessutom kunna få tillhandahålla en gemensam uppsamlingsyta för dess medlemmar utan att behöva anses antecknings- eller rapporteringsskyldig för det farliga avfall som tillfälligt lagras där. Frititdsbåthamnen bör även kunna få genomföra vissa administrativa åtgärder, som att till exempel att ombesörja att avfallet samlas in av kommunen eller en privat en aktör, utan att omfattas av antecknings- eller rapporteringsskyldighet. En förutsättning är att fritidsbåthamnen inte ytterligare hanterar det farliga avfallet, till exempel genom att själv transportera bort avfallet från den plats där det uppstått.
Fritidsbåthamnens medlemmar omfattas inte av antecknings- och rapporteringsskyldighet för det avfall som de ger upphov till vid sanering eller annan skötsel av sin båt.
Vägledning om antecknings- och rapporteringsskyldighet:
Skydda marken under båten
Marken under båten där damm och färgflagor landar behöver skyddas. Att täcka marken under båten, exempelvis med en grov presenning i plast, är ett enkelt och billigt sätt att skydda marken från färgrester. Det förhindrar att farliga ämnen i färgresterna hamnar i marken där de kan tas upp av olika organismer eller spridas vidare till grundvatten, ytvatten och sediment. Marktäckningen är också en förutsättning för att effektivt kunna samla upp bortskrapade färgflagor och damm.
Ett sätt att ytterligare effektivisera uppsamling av avfallet och minska spridningen av färgdamm och flagor är att använda saneringsverktyg med automatisk uppsamling av avfallet. Exempelvis kan det uppnås genom att använda skrapa eller slipmaskin som kan kopplas till dammsugare.
Skydda platsen för saneringen från väder och vind
Vind och regn har stor påverkan på spridningen till miljön av färgflagor och damm och därmed de miljöfarliga ämnena som färgen innehåller.
För att undvika spridning av farliga ämnen vid borttagning av båtbottenfärg krävs en tät inneslutning av båten/skrovet. Utöver marktäckning ska båtens sidor (fribord) och eventuellt tak täckas med exempelvis skyddsplast som fästs i marktäckningen. Syftet är att området där arbetet utförs ska förbli vindstilla och torrt oavsett rådande väderförhållanden, allt för att så mycket som möjligt av de avskrapade färgresterna ska kunna samlas in och destrueras på rätt sätt.
Använd personlig skyddsutrustning
De färgflagor och damm som genereras vid sanering av båtskrov innehåller även hälsofarliga ämnen. Den som utför arbetet bör använda personlig skyddsutrustning för att inte utsättas för hälsofarliga partiklar.
Naturvårdsverket har inte tillsynsvägledningsansvar för personlig skyddsutrustning och därmed inte heller erforderlig kompetens när det gäller denna hälsoskyddsaspekt, vilket därför inte omfattas av denna tillsynsvägledning.
I Transportstyrelsens rekommendationer som nämns ovan finns ytterligare information om personlig skyddsutrustning.
Bakgrund
Tennorganiska föreningar har varit förbjudet att använda i bottenfärg för fritidsbåtar sedan 1989. I många vattenförekomster är halten tennorganiska föreningar i ytsediment fortfarande hög vilket tyder på att det finns en pågående tillförsel av tennorganiska föreningar och därför behöver potentiella källor ses över och kontrolleras. Äldre båtar kan vara målade med färg som innehåller tennorganiska föreningar och som fortsätter att spridas från gamla färglager när båten färgsaneras och sannolikt även när den ligger i vatten. Färgen och färgflagor kan förorena både mark, grundvatten, ytvatten och sediment. Genom riskminskande åtgärder kan spridningen förhindras och påverkan minimeras.
Även andra farliga ämnen, exempelvis koppar, zink och bly kan spridas från en behandlad båtbotten. Koppar och dess föreningar används som verksamma ämnen (biocider) i båtbottenfärger för att motverka påväxt och är giftigt både för växter och djur. Så även om färg som innehåller tennorganiska föreningar inte förekommer på skrovet är det viktigt att sanera båtskrovet på ett sätt som gör att inte heller dessa ämnen inte sprids vidare till luft, mark, grundvatten eller havs- och vattenområden.
Naturvårdsverket vill genom tillsynsvägledningen harmonisera och underlätta genomförandet av denna tillsyn eftersom det är en verksamhet med betydande miljöpåverkan som ofta pågår i känsliga kustområden och insjöar i hela Sverige.