Prövning av flygplatser

Flygplatsverksamhet och flygtrafik påverkar miljön och människors hälsa. Verksamheten är tillstånds- eller anmälningspliktig enligt miljöprövningsförordningen, 24 kap. 3-5 §§.

Miljöprövningsförordning (2013:251)

Flygplatser med en instrumentbana som är längre än 1200 m (A- eller B-anläggningar) kräver tillstånd enligt miljöbalken och sådana verksamheter ska alltid antas medföra betydande miljöpåverkan. Flygplatser med mer än 500 flygrörelser per år men som inte omfattas av tillståndsplikt enligt ovan är anmälningspliktiga (C-anläggningar). Även helikopterplattor med fler än 500 flygrörelser per år är anmälningspliktiga. 

Även ändringar av en flygverksamhet kräver som regel tillstånd eller anmälan. Om ändringen, oavsett om den är mindre eller ej, innebär att en olägenhet av betydelse för människors hälsa eller miljön kan uppkomma, är den tillståndspliktig enligt 1 kap. § 4 miljöprövningsförordningen.

Tillstånd prövas av mark- och miljödomstolen eller länsstyrelsen genom miljöprövningsdelegationen. Anmälan prövas av tillsynsmyndigheten som kan vara länsstyrelsen, kommunen eller Försvarsinspektören för hälsa och miljö (FIHM, tidigare kallad Generalläkaren).

Flygplatsverksamhetens miljöprövning syftar till att uppfylla miljöbalkens mål och syfte att främja en hållbar utveckling. Det innebär att nuvarande och kommande generationer ska försäkras en hälsosam och god miljö.

För att nå miljöbalkens mål och syfte är det nödvändigt och viktigt att en prövning omfattar alla verksamheter och följdverksamheter med anknytning till flygplatsen. Flygplatsområdet bör vara utgångspunkten för bedömningen av vad som ska anses ingå i verksamheten, men inom ramen för en prövning bör alla olägenheter och störningar som uppkommer på eller utanför flygplatsområdet och som härrör från flygplatsverksamheten beaktas.

Miljöprövningen av flygplatsverksamheten behöver inte vara strikt fastighetsanknuten och krav med stöd av de allmänna hänsynsreglerna kan ställas på flygvägar och flyghöjder utanför flygplatsens avgränsade område. Exempelvis finns i mark- och miljööverdomstolens dom rörande Arlanda (mål M 11706-13) villkor på att startande flygplan inte får avvika från vissa flygvägar så länge ljudnivån på marken överskrider 65 dBA, vilket för många flygplanstyper sker först någon mil bort från flygplatsen. Villkoret finns för att skydda bebyggelse mellan flygvägarna från buller.

Villkor och krav på åtaganden kan även ställas på exempelvis transporter till och från flygplatsen och andra följdverksamheter, under förutsättning att verksamhetsutövaren har rådighet över åtgärderna som föreskrivs.

För det fall flera verksamhetsutövare bedriver olika delar av en flygplatsverksamhet bör prövningen ske gemensamt där så är möjligt. Gemensam ansökan bör också göras för de fall då tillstånd krävs för både miljöfarlig verksamhet och vattenverksamhet.

Ansökan om tillstånd bör innehålla beskrivning av det som anses ingå i en flygplatsverksamhet, det omfattar både byggnader, anläggningar och aktiviteter. Följande delar bör omfattas:

• flygtrafik inom LTO-cykeln, passagerartrafik samt gods- och frakttrafik
• flygvägar och flyghöjder samt in- och utflygnings-förfaranden, antal flygrörelser och flygplanstyper
• terminaler och övrig infrastruktur på eller i nära anslutning till flygplatsens område
• hangarer och verkstäder, markservice och motorkörningsplats
• brand- och räddningstjänst samt brandövningsplats
• rutiner för motorkörning och brandövningar
• avisning av flygplan och halkbekämpning av taxibanor och övriga hårdgjorda ytor
• underhåll och rengöring av rullbanor, taxibanor och rampytor
• omhändertagande av spillvatten, spillvattensystem, banavvattningssystem och omhändertagande av dagvatten
• kemikalie- och avfallshantering
• bränslehantering
• flygplatsens energiförsörjning

Ansökan om tillstånd till en flygplats bör utöver det som ingår i flygplatsverksamheten även innehålla en redovisning av miljökonsekvenserna från följdverksamheter till flygplatsverksamheten. Där ingår flygtrafik utanför LTO-cykeln i flygplatsens närområde och landtransporter till och från flygplatsen i flygplatsens närområde.

I praxis har begreppet närområde tolkats så att det för buller omfattar det område som störs av buller från verksamheten. Området kan bestämmas genom bullermätningar eller bullerberäkningar. När det gällt luftburna föroreningar har närområdet ansetts omfatta det område som påverkas av utsläppen från verksamheten. Avståndet kan vara olika stort beroende på avståndet från anläggningen, omgivningens beskaffenhet och den förhärskande vindriktningen (se MÖD 2005:52).

Enbart sådana följdverksamheter som har ett omedelbart samband med den verksamhet som tillståndsprövas ska beaktas vid tillståndsprövningen. Vilka följdverksamheter som ska beaktas avgörs genom en sammanvägning av omständigheter. För transporter kan det handla om transporternas karaktär och omfattning, var transporterna befinner sig i förhållande till anläggningen och olägenheterna från transporterna satta i relation till olägenheterna från övrig trafik och verksamhet (se NJA 2004 s. 421).

I prövningen bör inte ingå verksamheter som butiker eller restauranger som inte har en direkt koppling till eller inte kan anses utgöra en del av flygplatsverksamheten.

Mer information finns i Naturvårdsverkets handbok om flygplatser. Handboken är delvis inaktuell och en översyn av innehållet pågår:

Handbok med allmänna råd för flygplatser (Handbok 2008:1)

Generell vägledning om miljöbedömningar för tillståndspliktiga verksamheter:

Specifik miljöbedömning – miljöbedömning för verksamheter och åtgärder

Några av de prövningsärenden rörande flygplatser som Naturvårdsverket deltagit i:

Prövningsärenden rörande flygplatser

Handläggningstid för miljötillståndsprövning