Förbränningsanläggningar
Medelstora förbränningsanläggningar
Bestämmelser för medelstora förbränningsanläggningar. Med en medelstor förbränningsanläggning avses en anläggning där den sammanlagda installerade tillförda effekten är högst 50 MW, men minst 1 MW.
I Sverige finns det cirka 2 000 medelstora förbränningsanläggningar. Medelstora förbränningsanläggningar omfattas av förordningen (2018:471) om medelstora förbränningsanläggningar (FMF). FMF innehåller bestämmelser om sammanräkning av enskilda pannors effekt för att bedöma anläggningens storlek. I det fall en medelstor förbränningsanläggning står tillsammans med en samförbränningsanläggning kan de tillsammans komma att omfattas av BAT-slutsatser om stora förbränningsanläggningar (LCP BATC).
Den här sidan vänder sig till
Verksamhetsutövare, länsstyrelser och andra myndigheter, tjänstemän och politiker i kommuner.
Tillstånd och anmälan
Fler än hälften av de medelstora förbränningsanläggningarna i Sverige är tillstånds- eller anmälningspliktiga. Regler om tillstånds- och anmälningsplikt finns i 9 kap. 6 § miljöbalken samt i 1 kap. 3 och 10 §§ miljöprövningsförordningen (MPF).
Miljöbalk (1998:808) (riksdagen.se)
Tillstånd
Tillståndsplikt gäller för förbränning med en total installerad tillförd effekt av mer än 20 megawatt, men mindre än 50 megawatt, enligt 21 kap. 10 § MPF (verksamhetskod 40.51). För att avgöra anläggningen storlek ska effekten för alla enskilda förbränningsanläggningar på platsen summeras. Summeringen gäller för alla pannor, gasturbiner och stationära förbränningsmotorer oavsett vilka bränslen som används (även avfallsklassat bränsle).
Anmälan
Anmälningsplikten beror av anläggningstyp, storlek och bränsle.
Anmälningsplikt gäller för förbränning med en total installerad effekt av 20 megawatt eller mindre, enligt 21 kap. 11 och 12 §§ MPF (verksamhetskod 40.60 för förbränningsanläggning och verksamhetskod 40.70 för gasturbinanläggning).
För gasturbinanläggningar gäller anmälningsplikt utan nedre storleksgräns.
För övriga typer av förbränningsanläggningar, pannor och stationära förbränningsmotorer, gäller en nedre storleksgräns med en total installerad tillförd effekt av
- mer än 500 kilowatt, om annat bränsle används än enbart fossil eldningsolja eller biogen eller fossil bränslegas, eller
- mer än 10 megawatt, om inget annat bränsle används än fossil eldningsolja eller biogen eller fossil bränslegas.
För att avgöra anläggningens storlek, ska effekten för alla enskilda förbränningsanläggningar på platsen summeras. Det gäller oavsett om olika bränslen används. Om inte alla enskilda förbränningsanläggningar på platsen eldas med olja eller bränslegas inträder anmälningsplikten för hela anläggningen vid 500 kilowatt.
Stationära förbränningsmotorer avsedda endast som reservaggregat vid elavbrott är undantagna anmälningsplikten.
För de minsta anläggningarna krävs varken tillstånd eller anmälan. Mindre pannor kan omfattas av bestämmelser i enlighet med Ekodesigndirektivet.
Lagstiftning
Miljöprövningsförordningen (2013:251)
Industriutsläppsdirektivet (2010/75/EU) (IED)
Industriutsläppsförordningen (2013:250)
Förordningen (2013:252) om stora förbränningsanläggningar
Förordningen (2013:253) om förbränning av avfall
BAT-slutsatser för stora förbränningsanläggningar
BAT-slutsatser för avfallsförbränning
Direktivet om medelstora förbränningsanläggningar (2015/2193/EU) (MCP)
Förordning (2018:471) om medelstora förbränningsanläggningar
Förordning med särskilda bestämmelser
Förordningen (2018:471) om medelstora förbränningsanläggningar (FMF) genomför huvuddelen av direktiv 2015/2193/EU om begränsning av utsläpp till luft av vissa föroreningar från medelstora förbränningsanläggningar.
I FMF anges, beroende på bränsle och den medelstora förbränningsanläggningens effekt, krav på högsta tillåtna utsläpp av stoft, kväveoxider och svaveldioxid. Endast nya medelstora förbränningsanläggningar omfattas av sammansräkningsregler som avgör vilka högsta tillåtna utsläpp som gäller för anläggningen. Det är också beskrivet när och hur utsläppen ska kontrolleras. Bestämmelserna anger endast lägsta gällande miljöambition för anläggningarna. Villkor i tillstånd eller försiktighetsmått beslutade i anmälningsärenden ska däremot sättas med stöd av de allmänna hänsynsreglerna i 2 kap. miljöbalken. Detta leder i många fall till strängare krav än vad FMF anger.
Förordningen gäller inte för förbränningsanläggningar som omfattas av förordningen (2013:252) om stora förbränningsanläggningar (FSF) eller förordning (2013:253) om förbränning av avfall (FFA).
Den 1 augusti 2024 träder förordning om ändring i förordning (2018:471) om medelstora förbränningsanläggningar i kraft. Genom förordningen föreskrivs ändringar av 18, 19, 23 och 36 §§ FMF. Ändringarna innebär att kravet på användandet av e-tjänst tas bort och det tydliggörs att säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter enligt säkerhetsskyddslagen (2018:585) inte ska publiceras offentligt på webbplats av tillsynsmyndighet. Därutöver sker vissa språkliga ändringar i bestämmelserna. Naturvårdsverket kommer med anledning av detta så snart som möjligt att uppdatera vår skrift ”Vägledning om medelstora förbränningsanläggningar” och den vägledning som finns på våra webbplatser.
Länk till förordning om ändring i förordning (2018:471) om medelstora förbränningsanläggningar på regeringens hemsida:
Här finns ytterligare vägledning.
Vägledning om medelstora förbränningsanläggningar (pdf 372 kB)
Registreringsplikt och övergångsbestämmelser
Verksamhetsutövare som driver eller planerar att driva en medelstor förbränningsanläggning är skyldig att lämna underrättelse till tillsynsmyndigheten. De uppgifter som verksamhetsutövaren ska informera tillsynsmyndigheten om framgår av 18 § FMF.
En medelstor förbränningsanläggning får inte vara i drift utan att vara registrerad. För nya förbränningsanläggningar har registreringsskyldighet och begränsningsvärden för utsläpp till luft redan börjat att gälla. Vid vilka tidpunkter vissa bestämmelser ska tillämpas på 2018-anläggningar framgår nedan.
| Ny anläggning, högst 5 MW | Ny anläggning, > 5MW | 2018-anläggning, högst 5MW | 2018-anläggning, > 5MW | |
|---|---|---|---|---|
| Registrering, 21 § | 1 juni 2018 | 1 juni 2018 | 1 januari 2029 | 1 januari 2024 |
| Begränsningsvärden, 29–31 §§ | 20 december 2018 | 20 december 2018 | - | - |
| Begränsningsvärden, 25–28 §§ | - | - | 1 januari 2030 | 1 januari 2025 |
En 2018-anläggning är en medelstor förbränningsanläggning som tas i drift senast den 19 december 2018, och en ny förbränningsanläggning är en medelstor förbränningsanläggning som inte är en 2018-anläggning, jfr. 5 § och övergångsbestämmelser punkten 2 FMF.
Tillsynsmyndigheten är skyldig att hålla register över medelstora anläggningar. Enligt 23 § FMF ska uppgifter ur registret tillgängliggöras på en webbplats som tillhör tillsynsmyndigheten. Uppgifter om personnummer, födelsedatum och bostadsadresser samt säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter enligt säkerhetsskyddslagen (2018:585) ska dock inte offentliggöras. Naturvårdsverket vägleder inte kring vad som kan vara säkerhetsskyddsklassificerad information i de uppgifter som lämnas in av verksamhetsutövarna. Lämpligt är att tillsynsmyndigheten informerar om säkerhetsskyddsreglerna och de regler tillsynsmyndigheten har för inlämning av sådan information samt hur sådana uppgifter ska rapporteras in.
För mer information kring genomförandet av direktivet se:
Frågor och svar
Om du inte hittar svaret du söker här, ta en titt på frågor och svar om registrering av medelstora förbränningsanläggningar.
Vart vänder jag mig om jag har frågor?
Försök att så långt som möjligt hitta svaret på din fråga genom att läsa informationen på vår webbplats.
- Är du verksamhetsutövare, kontakta i första hand den myndighet som har tillsyn över din verksamhet, eller din branschorganisation.
- Är du handläggare på kommun, kontakta i första hand din länsstyrelse. Vi försöker prioritera att vägleda samlat till länsstyrelser för att nå ut till flera samtidigt och vägleda på ett effektivare sätt.