Förbränningsanläggningar
Förbränning av animaliska biprodukter
Vägledning om bestämmelser för förbränningsanläggningar där animaliska biprodukter förbränns.
Animaliska biprodukter (ABP) är material från djurriket som inte är livsmedel och som omfattas av de krav på hantering och bearbetning/behandling som framgår av EU:s förordning (1069/2009/EG). Exempel är döda djur och biprodukter från slaktade djur där även kommersiellt fångad fisk och rens från sådan fisk omfattas. Andra exempel är rester från livsmedelstillverkning, naturgödsel, ull, fjädrar och äggskal. Vissa produkter fortsätter att omfattas av ABP-lagstiftningens krav även efter att de bearbetats/behandlats.
Jordbruksverket är central tillsynsvägledande myndighet för de förordningar som berör animaliska biprodukter och är en av flera myndigheter som har ansvar för att kontrollera att lagstiftningen följs. För mer information om animaliska biprodukter, aktuell lagstiftning, kontroll och tillsynsvägledning se Jordbruksverkets webbplats.
Tillstånd och anmälan
Miljöprövningsförordningen
Regler om tillstånds- och anmälningsplikt finns i 9 kap. 6 § miljöbalken samt i 1 kap. 3 och 10 §§ miljöprövningsförordningen (MPF). För förbränning av avfall gäller endera tillståndsplikt eller anmälningsplikt.
Miljöprövningsförordning (2013:251) (riksdagen.se)
Vägledning till 29 kap MPF
Enligt 29 kap. 13-14 §§ MPF gäller särskild tillståndsplikt för förbränning av animaliskt avfall i samförbrännings- och avfallsförbränningsanläggningar om den tillförda mängden avfall är mer än 10 ton per dygn eller mer än 2 500 ton men högst 18 000 ton per kalenderår (verksamhetskoder 90.212-i och 90-213-i).
Kommer förbränningen inte upp i de tröskelvärden som anges i 13 och 14 §§ alternativt om det förbränns mer än 18 000 ton djurkroppar eller animaliskt avfall per år kan verksamheten vara anmälnings- eller tillståndspliktig enligt någon av de övriga paragraferna i miljöprövningsförordningens kapitel 29. För ytterligare vägledning om anmälnings- och tillståndsplikt för förbränning av avfall, se sidan Avfallsförbränning.
Jordbruksverkets prövning enligt ABP-lagstiftningen
Jordbruksverket prövar anläggningar som förbränner djurkroppar, men även anläggningar som använder naturgödsel, animaliska fetter eller kött- och benmjöl som bränsle. För att Jordbruksverket ska kunna godkänna anläggningen måste den uppfylla vissa krav och vissa rutiner måste följas.
”Dubbelprövning”
För vissa förbränningsanläggningar som förbränner hela djurkroppar blir det aktuellt med, vad som lite slarvigt kan kallas för "dubbelprövning”. Det vill säga att anläggningen omfattas av parallella lagstiftningar och att verksamheten behöver ansöka om tillstånd eller anmälas och få ett godkännande eller registreras.
Exempel 1
Verksamheter för kremering av sällskapsdjur (”smådjurskrematorier”) eller förbränningsanläggningar inom jordbruksföretag (”gårdspannor”) som används för djur som dött på gården.
- De måste vara godkända av Jordbruksverket enligt ABP, och
- de omfattas av krav på tillstånd eller anmälan enligt miljöbalken, men
- verksamheterna omfattas inte av avfallsförbränningsreglerna i förordning (2013:253) om förbränning av avfall (FFA), se nedan.
Exempel 2
Förbränning av animaliska biprodukter som är obearbetade (till exempel biprodukter från slakt eller annan livsmedelshantering, naturgödsel eller kött- och benmjöl) som avfall.
- Det krävs registrering från Jordbruksverket enligt ABP-lagstiftningen,
- de omfattas av krav på tillstånd eller anmälan enligt miljöbalken, och
- de omfattas av avfallsförbränningsreglerna i FFA.
Det krävs ingen registrering från Jordbruksverket om produkterna inte längre omfattas av ABP-lagstiftningen. Detta beskrivs mer på Naturvårdsverkets vägledningssidor om avfallsdirektivet.
För information om vad som gäller när naturgödsel, bearbetade fetter eller kött- och benmjöl används som bränsle, se Jordbruksverkets vägledningssidor.
Förordning med särskilda bestämmelser
Reglerna om avfallsförbränning finns i FFA. Förordningen genomför huvuddelen av industriutsläppsdirektivet, kap. IV (2010/75/EU). Vissa avfall som anges i 17 § FFA är undantagna förordningens tillämpningsområde. Ett av undantagen som anges är djurkroppar (punkt 8). Med djurkroppar menas här både hela djurkroppar och hela djurkroppar som sönderdelats för att underlätta förbränningsprocessen. Hela djuret måste ingå vid nedmalningen, det vill säga även hud och svans.
Förbränning av hela djurkroppar omfattas alltså inte av FFA. Sådana förbränningsanläggningar kan alltså drivas utan att exempelvis kraven på mätning av utsläpp i förordningen behöver följas. Dock kan prövning, godkännande eller registrering behöva göras av Jordbruksverket.
För ytterligare vägledning om FFA se Vägledning om avfallsförbränning (pdf 324 kB)