Frågor och svar

Helgprov är ett blandprov som beretts genom provtagning under en helg, det vill säga normalt från fredag morgon till måndag morgon. Föreskriften tillåter att dygnsprov för fredag- till söndagsdygnen får ersättas med ett helgprov. Denna möjlighet infördes av resursskäl då det i början av nittiotalet när kraven först infördes, inte ansågs rimligt att kräva de extra arbetsinsatser en provtagning på en enskild helgdag skulle medföra. Det är alltså en eftergift och ett medvetet avsteg från kraven i gällande standarder. Om personella resurser medger, är det att föredra att dygnsprov tas ut även under helger.

Som utgångspunkt ska föreskriftens utsläppskrav tillämpas enligt den avgränsning av anläggningen som följer av tillståndet, föreläggandet eller andra beslut. Det vill säga om det finns utsläppskrav i ett myndighetsbeslut så bör den fastställda provtagningspunkten för denna kontroll även användas som provtagningspunkt för att följa upp föreskriftens krav. Det kan dock finnas undantag från denna grundprincip utifrån förhållandena på en specifik anläggning. Omständigheter som kan medföra att en bedömning kan behöva göras av tillsynsmyndigheten kan röra såväl inkommande som utgående vatten. Ibland kan faktorer försvåra eller omöjliggöra uppföljning av delar av föreskriftens krav. Till exempel kan mottagning av externslam i rötanläggningen påverka beräkningen av reduktion i verket. Hur kontroll ska ske och följas upp kan fastställas i ett kontrollprogram. Då det finns många olika varianter täcker inte vår vägledning alla situationer som kan förekomma. Om det råder oklarheter om var och hur utsläppskraven ska följas upp kan verksamhetsutövare ta upp frågan med tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten kan få tillsynsvägledning av länsstyrelsen eller Naturvårdsverket.  

Enligt 10 § i föreskriften ska prov tas ut efter sista behandlingssteget och före eventuell desinficering. Avancerad läkemedelsrestrening (till exempel ozonering och aktivt kol) innebär även reduktion av bakterier. I dessa fall ska prov på utgående tas ut efter den avancerade reningen. Desinficering i föreskriften syftar i första hand på klorering. 

Det är viktigt att kylkedjan inte bryts när prov tas ut eller transporteras till laboratoriet. Temperaturkraven i Naturvårdsverkets förskrifter NFS 2016:6 har justerats genom en ändringsföreskift NFS 2022:6. Under provtagningen ska temperaturen hållas mellan 2-8 °C. Samma temperatur gäller för transport. Frysta prover ska hållas frysta under transport.  

Det är Swedac som på regeringens uppdrag är ackrediteringsorgan för laboratorier. Ackreditering är en kompetensprövning som görs enligt europeiska och internationella standarder.

Ytterligare information finns på Swedacs webbplats  

Det förekommer utbildningar till följd av de kompetenskrav på provtagare som följer av Naturvårdsverkets föreskrifter SNFS 1990:11 om kontroll av vatten vid ackrediterade laboratorier m.m. Dessa kurser kan vara relevanta för tillsynsmyndigheter.  

Föreskriften reglerar hur utgående prover ska tas i förhållande till flöde eller tid. För inkommande provtagning är detta inte reglerat i föreskriften. För att provtagningen ska bli representativ och jämförbar med utgående resultat bör inkommande prov tas på samma sätt som utgående med avseende på tidsstyrd eller flödesstyrd provtagning. En tillsynsmyndighet kan genom ett föreläggande fastställa hur prov ska tas ut. Beslutad kontroll bör framgå av ett kontrollprogram.

Den provtagning som regleras i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2016:6) har dels införts i syfte att införa avloppsdirektivets krav på kontroll av de utsläppskrav som finns i direktivet, dels för att reglera minimikrav för utsläppskontroll av anmälningspliktiga avloppsreningsverk samt kontroll av ammoniumkväve och metaller från reningsverk från 10 000 pe och uppåt. Den senare kontrollen följer av en avvägning mellan behovet av att kunna följa upp belastningen av dessa ämnen från denna sektor på recipienterna och kostnaderna för provtagning och analys. Vid införandet av avloppsdirektivet vid inträdet i EU införde Sverige en nationell möjlighet att följa upp utsläppen av organiskt material redovisat som BOD och COD som årsmedelvärden för att visa att direktivets krav uppfylls, då årsmedelvärden var vad som redovisats sedan tidigare i nationell rapportering. Årsmedelvärdet gäller parallellt med maxhalter och reningsgrad per mättillfälle. För att årsmedelvärdet ska kunna tillämpas behövs en mer omfattande provtagning än direktivet kräver. Därför går kraven på kontroll av utgående i föreskriften längre än direktivets krav. För de tillståndspliktiga reningsverken ska resultat från kontrollen redovisas i den årliga miljörapporten.

De provtagningar som ska genomföras utifrån föreskriften brukar också användas för kontroll av utsläppskrav som meddelats i tillstånd eller förelagts anmälningspliktiga reningsverk. Bedöms ytterligare kontroll nödvändig i det enskilda fallet kan tillsynsmyndigheten förelägga om detta. Vid utvärdering av om utsläppsvärden innehållits bör man vara observant på vilket sätt kraven är formulerade då det kan finnas skillnader i sättet utsläppskrav anges utifrån tidsbas. Om till exempel reningsgrad för BOD angetts i ett tillstånd avser det ofta ett årsmedelvärde eller kvartalsmedelvärde medan reningsgrad i föreskriften även utvärderas per mättillfälle.

Föreskriftens mätkrav är inte införda för att kontrollera inkommande belastning som maximal genomsnittlig veckobelastning (max gvb). Under vissa omständigheter kan den dock användas för detta. Se även svaret på frågan hur inkommande maxgvb ska provtas. 

Hur man kan kontrollera den inkommande maximala veckobelastningen beror delvis på förutsättningarna i det enskilda fallet. I vägledningen till miljörapportering för avloppsreningsverk finns en bilaga 8 (länk kommer inom kort). I bilagans vägledningsflik beskrivs hur inkommande max gvb kan beräknas och vilka prover som behövs för beräkningarna.