Hållbar dagvattenhantering

För en hållbar dagvattenhantering är det viktigt att beakta olika regnscenarion och föroreningssituationer. Dagvattenhanteringen bör alltid utgå ifrån de platsspecifika utmaningar som föreligger inom ett avrinningsområde. 

En anläggning för lokalt omhändertagande av dagvatten, en dagvattendamm, ett dagvattenledningsnät, ett dike eller ett skyfallsstråk dimensioneras och utformas på olika sätt utifrån behovet av fördröjning, rening och avledning. Det är därför viktigt att välja lösning utifrån behovet och tydliggöra dagvattenanläggningens syfte, funktion och lämplighet. Exempelvis är syftet med ett grönt tak eller en regnbädd (biofilter) att omhänderta mindre regn och inte att omhänderta ett skyfall.

Nedan sammanställs parametrar som kan påverka dagvattenhanteringens utformning:

• Ett regn kan vara kortvarigt eller långvarigt, det vill säga pågå under olika lång tid.
• Ett regn kan vara lågintensivt eller högintensivt, det vill säga allt från ett lätt regn till en kraftig regnskur. 
• Regnets intensitet och varaktighet kommer att påverka dagvattnets volymer (m3), flöden (l/s) och föroreningsinnehåll (halt: µg/l, belastning: kg/år).
• Dagvatten kan vara allt från rent till mer eller mindre förorenat. Det kan innehålla olika föroreningar/ämnen i olika halter och mängder beroende på markanvändningen och arean som regnet kommer i kontakt med.
• Dagvatten kan rinna av långsamt eller snabbt, beroende på markytans egenskaper, som till exempel genomsläpplighet, lutning och råhet, d.v.s. markens flödesmotstånd.
• Dagvatten kan förekomma i små eller stora mängder och beskrivs som volym (m3). 
• Dagvattenflöden kan vara små eller stora och beskrivs som liter/sekund (l/s). 
• Markytans egenskaper, avrinningssystemets art (ledning, dike, markyta) och avrinningsområdets storlek påverkar tillsammans med nederbördsintensiteten flödet i en viss punkt. 

Läs mer om markanvändningens påverkan på vattenkvalitet hos Boverket:

Markanvändningens påverkan på vattenkvalitet - PBL kunskapsbanken - (boverket.se)

Under kapitel 5 i följande rapport kan du läsa mer om parametrar som kan påverka dagvattnets föroreningsinnehåll: 

Kunskapssammanställning Dagvattenkvalitet (svensktvatten.se)

Du hittar mer information om regnets variationer här:

Nederbördsintensitet (smhi.se)

Som ett stöd i arbetet med att skapa ett strukturerat och tydligt arbetssätt kring dagvatten så har flera kommuner arbetat fram egna riktlinjer eller anvisningar för hur dagvattnet ska hanteras inom den egna kommunen. På samma sätt som dagvattenstrategier kan även dessa se olika ut. En del riktlinjer är politiskt antagna, andra inte. 

Det är viktigt att komma ihåg att riktlinjer inte är bindande och inte ska förväxlas med bindande kommunala föreskrifter. Tillämpningen av riktlinjer för dagvatten behöver bedömas utifrån behov och användas där det är lämpligt. 

Riktlinjer kan innehålla en kombination av kommunens ambitioner och lagkrav, de kan inkludera befintlig och planerad bebyggelse, eller bara det ena, samt innefatta både kvartersmark och/eller allmän platsmark. Riktlinjer kan tillämpas och användas som stöd och vägledning i kommunens hela stadsbyggnadsprocess, från tidig planering till genomförande och förvaltning. 

Viktigt att tänka på när riktlinjer eller anvisningar tas fram är att ansvarsfrågan berörs och tydliggörs så att respektive förvaltning och eventuellt bolag känner till sitt ansvarsområde. En del riktlinjer beskriver vilka krav som kommunen vill ställa på allmän platsmark, fastighetsägare, exploatör. Vissa kommuner har även angivit dimensioneringsanvisningar och funktionskrav för olika dagvattenanläggningar. Exempel på åtgärder och principlösningar kan också inkluderas. 

Nedan följer ett antal exempel på riktlinjer.

Dagvattenhandbok, Göteborgs kommun (goteborg.se)

Stockholms riktlinjer gäller vid markanvisning, det vill säga då staden äger marken:

Riktlinjer för dagvattenhantering, Stockholm Vatten och avfall (stockholmvattenochavfall.se)

Dagvattenhantering är en fråga som berör många olika aktörer i olika skeden av samhällsbyggnadsprocessen. Att många berörs innebär att ansvaret för dagvattenhanteringen kan vara delat och upplevs många gånger som komplext. 

En del kommuner beskriver ansvarsfördelningen i sina dagvattenstrategier eller riktlinjer, andra har separata överenskommelser antagna på tjänstemanna- eller politisk nivå. En rekommendation är att ta fram någon form av skriftlig kommungemensam överenskommelse. Det kan vara bra att beakta såväl planeringsprocessen som förvaltningsskedet i överenskommelsen. Detaljeringsgraden kan variera, vilket innebär att den enskilda kommunen kan behöva definiera nivån och omfattningen på överenskommelsen. 

En väg framåt kan vara att kommunen gemensamt tar fram en beskrivning över vem som har det formella ansvaret för dagvatten i ett visst planeringsskede (plan-, genomförande- eller förvaltningsskede) eller på en viss plats. Beskrivningen kan inkludera principer för dagvattensystem inom och utanför verksamhetsområde för dagvatten. Det kan även vara lämpligt att beskriva vem som har vilket ansvar avseende anläggningar för lokalt omhändertagande av dagvatten på allmän plats, system för avledning, åtgärder för samlad rening och fördröjning samt skyfallssäkring. 

I vissa fall kan ansvarsfördelningen behöva beskrivas utifrån ett antal principlösningar. Det kan exempelvis handla om anläggningar för lokalt omhändertagande av dagvatten på allmän plats och multifunktionella ytor där en överenskommelse mellan park- och vägförvaltaren eller mellan kommunen och va-huvudmannen kan behöva ordnas. Det kan vara till stor hjälp att komplettera texter med ett antal illustrerade exempel. 

Nedan följer ett antal exempel på hur olika kommuner har valt att beskriva ansvarsfördelningen i planeringen, genomförandet och förvaltningsskedet. 

Dagvatten och system, Stockholm Vatten och Avfall (stockholmvattenochavfall.se)

Dagvattenhandbok 2018, Växjö kommun (vaxjo.se)

Dagvatten och skyfall i stadsplaneringen, Göteborgs Stad (goteborg.se)

Det finns många olika naturbaserade och tekniska lösningar som kan bidra till en hållbar dagvattenhantering. Valet av lösning behöver alltid utgå ifrån platsens förutsättningar och de behov som finns inom avrinningsområdet. Många kommuner har valt att ta fram exempelsamlingar för att visualisera och beskriva exempel på möjliga dagvattenåtgärder på kvartersmark och allmän plats.

Dagvatten, en exempelsamling (uppsalavatten.se) 

Goda exempel på dagvattenlösningar i Stockholms län (godaexempel.dagvattenguiden.se)

Checklistor, rapportmallar och typritningar kan ge vägledning för vad en kommun anser ska finnas med i en dagvattenutredning eller på en ritning. Dessa kan bidra till att arbetet utförs på ett tidseffektivt, enhetligt och kvalitetssäkrat sätt.

Rapportmallar kan förtydliga hur utredningar kan disponeras eller hur systemlösningar och dimensioneringsdata bör redovisas. Checklistor möjliggör att viktiga punkter inte glöms bort. Beroende på planerings- eller genomförandefas och unika förutsättningar i det enskilda projektet kan utredningarna och checkpunkterna bli olika omfattande. 

Typritningar och tekniska handböcker kan vara till stor hjälp men kräver sakkompetens vid förarbete och förståelse för hur dessa bör användas. En risk kan vara att typritningar kopieras rakt av i ett projekteringsskede utan vidare eftertanke, vilket då riskerar att resultera i en lösning som varken är lokalanpassad, långsiktig hållbar eller i vissa fall inte ens genomförbar. Det är av stor vikt att en anläggnings syfte är tydligt och att utformningen anpassas efter de platsspecifika förutsättningarna. 

Förslag på checklistor och mallar att arbeta med: 

• Mall för skötselplan - Avser mallar för olika anläggningstyper under garantitid, då byggentreprenören ansvarar för skötseln, och efter överlämnande till förvaltarorganisationen.  
• Checklista och rutin för egenkontroll av dagvattenanläggning i driftskedet. 
• Checklista för dagvattenutredning i detaljplan.
• Mall för dagvattenutredning i detaljplan.
• Checklista för bygglov och tekniskt samråd.
• Mall för dagvattenberäkningar och lösningar på kvartersmark 
• Projekteringsanvisningar och teknisk handbok för va-anläggningar och allmänna anläggningar samt typritningar.
• Mall för tekniskt PM i systemhandlings- och bygghandlingsprojektering.

Checklistor och rapportmallar för dagvattenutredningar (stockholmvattenochavfall.se)

Checklista för dagvattenutredningar (uppsalavatten.se)

Planprocessen för dagvatten och skyfall, Göteborgs Stad - inloggning med bankID krävs (goteborg.se)

Teknisk handbok Helsingborg (pdf, helsingborg.se)

En lågpunktskartering visar potentiella översvämningsområden vid kraftig nederbörd och är ett enklare underlag än en skyfallskartering. En lågpunktskartering, ibland kallad för ”blue-spot analys”, kan ge en första indikation om potentiella problemområden som behöver beaktas och eventuellt utredas ytterligare under planeringsprocessen. 

Vid lokalisering av dagvattenanläggningar så behöver det beaktas att det tekniska avrinningsområdet för dagvatten, bestående av bland annat ledningsnät, kan se annorlunda ut än det topografiska avrinningsområdet. 

Med GIS-programvara kan lågpunkter i terrängen identifieras och man får fram utbredning, volym och djup för respektive lågpunkt samt flödesvägar till och mellan lågpunkterna. 

Då lågpunktskarteringar inte är kopplade till ett regn med en specifik volym eller återkomsttid kan inte riskerna kvantifieras. Lågpunktskarteringar tar inte hänsyn till markens infiltrationsförmåga eller ledningsnätets kapacitet. Det går därmed inte att ange en sannolikhet eller varaktighet för de översvämningsdjup som visas. Flöden kan inte beräknas och översvämningens tidsförlopp går inte att studera. 

Du kan läsa mer om lågpunkts- och skyfallskarteringar i MSBs Vägledning för skyfallskartering samt under kapitlet skyfallskartering och skyfallssäkring. 

Vägledning för skyfallskartering - Tips för genomförande och exempel på användning (msb.se)

I länsstyrelsens geodatakatalog hittar du information om utförda lågpunkts- och skyfallskarteringar. Här kan du ladda ner filer och rapporter när du söker på skyfall:

Geodatakatalogen (lansstyrelsen.se)

Det kan vara en stor utmaning att planera för skyfallshantering inom befintlig och ny bebyggelse. Kommuner är olika sårbara vilket innebär att varje kommun behöver identifiera sina utmaningar, lokala förutsättningar och behov av utredningar för att hantera skyfall. 

För att förebygga och minska risken för negativa konsekvenser av skyfall behöver kommunen ha kännedom om översvämningsrisker som finns i den bebyggda miljön. En riskanalys kan bidra till att se över om det finns risk för att infrastruktur skadas, viktiga samhällsfunktioner slås ut eller framkomlighet hindras. En riskanalys kan även visa på om det finns risk för människors hälsa och miljön. Till vilken nivå samhället ska skyddas, till vilket pris och till när, är frågor som behöver tas hänsyn till i planeringen.

För stöd kring riskbedömning, som innefattar skyfall, i översiktsplanen:

Bedömning av översvämningsrisk - PBL kunskapsbanken (boverket.se)

För information om underlag för bedömning av översvämningsrisk vid skyfall: 

Översvämning skyfall - PBL kunskapsbanken (boverket.se)

Boverkets vägledning för tillsyn av översvämningsrisk i detaljplan:

Stöd till Länsstyrelsen vid riskbedömning - PBL kunskapsbanken (boverket.se)

Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) har tagit fram en vägledning för skyfallskartering. Den beskriver hela processen från planering till uppföljning för att hitta vägen mot den skyfallståliga staden.

Vägledning för skyfallskartering - Tips för genomförande och exempel på användning (msb.se) 

Länsstyrelserna i Stockholm och Västra Götaland har tillsammans tagit fram Rekommendationer för hantering av översvämning till följd av skyfall. Faktabladet innehåller en vägledning för hantering av översvämningsrisk i fysisk planering. Vägledningen beskriver hur översvämning till följd av skyfall konkret kan hanteras i enskilda detaljplaner och i samtliga skeden i planprocessen. Vägledningen hanterar inte översvämning från havet, sjöar eller vattendrag. 

Rekommendationer för hantering av översvämning till följd av skyfall – stöd i fysisk planering (lansstyrelsen.se)

Länsstyrelserna har även tagit fram en Checklista för klimatanpassning i fysisk planering som beskriver hur ökad nederbörd och förändrade flöden kan beaktas i översiktsplan och detaljplan:

Checklista för klimatanpassning i fysisk planering – ett verktyg för handläggare på kommun och länsstyrelse (lansstyrelsen.se)

Exempel på skyfallsplaner:

Skyfallsplan för Malmö (mynewsdesk.se)

Skyfallsplan för Vellinge kommun (pdf, vellinge.se)

Skyfallsplan för Mörbylånga kommun (pdf, morbylanga.se) 

Då markens vatteninnehåll kan påverka markstabiliteten så finns risk för skred i samband med snösmältning, tjällossning och under perioder då det regnat mycket. Skred är en naturlig process som kan påverkas genom människans ingrepp och med det kan markstabiliteten försämras.

Avverkning av träd/skog medför att nederbörd som tidigare stannat på trädkronor och därifrån avdunstat, når markytan. Vatten som tidigare sugits upp av trädens rötter, rinner av på markytan istället för att sugas upp. Risken för erosion ökar då på slänter och i sluttningar. Ökad tillrinning till vattendrag kan bland annat leda till ökad erosion i strandzonen. 

Inom arbetet med att nå en hållbar dagvattenhantering kan det behöva beaktas hur infiltration av dagvatten och dagvattenflöden kan påverka risken för skred och erosion. 

Ett antal myndigheter har tillsammans tagit fram vägledning och en webbaserad karttjänst för bedömning av risker för skred, ras och erosion. Underlagen bidrar till en säker och långsiktigt hållbar markanvändning och samhällsplanering. Karteringarna är oftast utförda på en översiktlig nivå. De ger indikationer på områden där det kan behövas mer detaljerade undersökningar av dagvattnets påverkan på risken för skred och erosion.

I vägledningen har myndigheterna samordnat informationen i sina underlag och beskrivit hur de kan användas. Underlagen består av rapporter, kartor och GIS-data och visas i den webbaserade kartvisningstjänsten. 

Skred och ras (sgu.se)

Vägledning: Kartunderlag om ras, skred och erosion (sgi.se)

Dagvatten från den bebyggda miljön avleds ibland via befintlig markavvattningsanläggning. Därför är det viktigt att ta med enskilda och samfällda markavvattningsanläggningar tidigt i planeringen av ny bebyggelse. Dels för att mängden vatten och föroreningar inte får öka, dels för att få rätt till att avleda dagvatten via markavvattningsföretaget och hantera påverkan tillsammans med de som äger anläggningen.

Om dagvatten ska avledas till ett befintligt markavvattningsföretag behöver markavvattningsföretagets krav beaktas. Ofta är de kraven som ställs svåra att uppnå i bebyggelsemiljön varför dagvatten från nya planområden behöver fördröjas och utflödet anpassas. I vissa fall kan det vara aktuellt att ändra på ett markavvattningsföretag i andra fall kan markavvattningsföretaget behöva inaktiveras.

För att undvika svårigheter i detaljplaneringen kan det vara bra att utföra en kommunövergripande inventering av befintliga markavvattningsföretag och markera dessa på en karta med information om de begränsningar som finns. I länsstyrelsens planeringskatalog finns vattenarkivet med information om markavvattningsföretag:

Planeringskatalogen (lansstyrelsen.se)

Nedan hittar du länkar till ytterligare information om markavvattning. 

Naturvårdsverkets vägledning om markavvattning

Jordbruksverkets information om Vattenverksamhet och vattenanläggningar (jordbruksverket.se)

Jordbruksverkets rapport om Konsekvenser för jordbrukets vattenanläggningar i ett förändrat klimat (jordbruksverket.se) 

Dagvatten och åkermark - Tips och råd (lansstyrelsen.se)

En säker avledning i öppna diken eller rörsystem är ofta en del av den hållbara dagvattenhanteringen. Det kan därför finnas behov att utföra en översyn av det kommunala avloppsledningsnätet och andra avledande funktioner. Ledningsnätet kan utgöras av ett kombinerat system med dagvatten och spillvatten i samma ledning eller ett system med separerade ledningar där dagvatten avleds i egen ledning. När dagvatten avleds i separerat ledning skapas bättre möjligheter för exempelvis öppna dagvattenlösningar så som diken, dammar och liknande. 

Va-huvudmannen behöver ha god kännedom om sitt ledningsnät och tillhörande avledande funktioner, t.ex. om var problemområden finns och vilka åtgärder som behöver vidtas inom den allmänna va-anläggningen. En åtgärd kan vara att förhindra mark- och källaröversvämningar eller att bidra till minskat antal bräddningar från kombinerade ledningsnät.  

I varje kommun ska det finnas en aktuell vattentjänstplan. En vattentjänstplan ska innehålla kommunens långsiktiga planering av hur behovet av allmänna vattentjänster ska tillgodoses. En vattentjänstplan ska också innehålla kommunens bedömning av vilka åtgärder som behöver vidtas för att de allmänna va-anläggningarna ska fungera vid en ökad belastning på grund av skyfall. 

Kommunerna avgör om det finns behov av och möjlighet att utföra ledningsnätsmodelleringar eller andra kapacitetsutredningar för nulägessituationen och framtiden med hänsyn till klimatförändringen och planerade exploateringar. Initiativet till och finansieringen av dessa utredningar kan komma från såväl va-huvudmannen som andra kommunala förvaltningar.  

I samband med sådana utredningar kan även åtgärdsförslag tas fram, så som vilka fördröjningsåtgärder som behövs, hur stora volymer det rör sig om och var de fysiskt ska lokaliseras. Utredningarna kan även identifiera områden där ledningsdimensionerna behöver ses över, där kombinerade avloppsledningsnät kan separeras eller där lokala dagvattenlösningar kan anläggas för att avlasta ledningsnät. Resultaten från dessa utredningar kan vara användbart underlag till den fysiska planeringen. 

I planeringen och utbyggnaden av avledningssystemen kan det finnas behov av att ta hänsyn till och bedöma vid vilka förhållanden maximal kapacitet på befintligt ledningsnät nås. Vidare kan det vara lämpligt att analysera vilka konsekvenser ett tillfälligt överskridande av kapacitetstak innebär, t ex avseende framkomlighet eller samhällsviktiga funktioner. Bebyggelseutvecklingen behöver ta hänsyn till kapaciteten på dagvattensystemet och dagvattensystemets utbyggnad. Ibland uppstår behov av provisoriska lösningar, vilka kan innebära en utökad investeringskostnad och under en viss period utökat underhållsbehov. Hur ansvaret och kostnaderna fördelas behöver lösas och överenskommas.  

Det är viktigt att komma ihåg att va-huvudmannen är en verksamhetsutövare med befogenheter och ansvar enligt olika lagrum. Va-huvudmannen har egen budget och egna tidplaner att förhålla sig till. Va-huvudmannen ställer även egna funktions- och miljökrav vilka beskrivs i kommunens ABVA och/eller i tekniska handböcker. 

Genom grönplanering bidrar vi till god hälsa, biologisk mångfald och förutsättningar för en hållbar dagvattenhantering. Grönplanering, grön infrastruktur, naturbaserade lösningar är frågor där vatten och dagvatten kommer in och behöver samordnas. Kartläggning av grönstrukturen är en av grundstenarna inom grönplanering. Den visar på befintliga värden och förutsättningar i hela landskapet, både i och utanför den bebyggda miljön. Grönplanen med dess kartläggningar kan vara underlag för kommande strategier, prioriteringar, avvägningar och åtgärder, liksom kunskapsunderlag för översiktplane- och detaljplanearbete. 

I en grönplan kan kommunen beskriva hur grönstrukturen kan användas för att främja ekosystemtjänster. De kan vara stödjande, kulturella, försörjande eller reglerande. Kartläggningarna inom de olika kategorierna kan användas för att identifiera mark- och vattenområden som är viktiga att bevara eller återskapa, för att främja betydelsefulla/grundläggande funktioner i ekosystemen.  

De reglerande ekosystemtjänsterna bidrar till bland annat reglering av vattenflöden, markstabilisering och erosionsskydd, vilka är viktiga frågor att arbeta med i dagvattenplaneringen. Kartskikten som tas fram inom grönplanering visar vilka mark- och vattenområden som kan vara en resurs för hantering av dagvatten. Det kan ge en indikation på hur områdena behöver värnas eller utvecklas och vilka lösningar som kan vara användbara utifrån de lokala förutsättningarna.  

Kartläggningarna kan behöva omfatta förutsättningarna i hela kommunen. De kan också behöva kompletteras med mer detaljerade kartläggningar i vissa geografiska områden som exempelvis tätorter. Val av skala görs utifrån kommunens ambition och målsättningar, men också utifrån de naturliga förutsättningarna i landskapet.  

Underlagen och kartläggningarna som tas fram inom grönplaneringen kan vara användbara underlag i dagvattenplaneringen. Genom att arbeta samordnat med utvecklingen av mark- och vattenområden så kan mångfunktionella lösningar med flera nyttor skapas.  

Nedan finns exempel på kommuner som arbetat integrerat med grönplanering, där såväl blåa och gröna värden har beaktats som en helhet: 

Vägledning om grönplanering

Botkyrkas grönstrukturprogram

Grönplan - Eskilstuna kommun 

En handlingsplan för hållbar dagvattenhantering kan även benämnas som dagvattenplan och den kan vara styrande och/eller stödjande för hur dagvattenarbetet ska bedrivas i kommunen. 

Kartläggningar och utredningar som tas upp i denna vägledning, eller annat material som kommunen redan har tagit fram, kan utgöra underlag för framtagande av en handlingsplan. Exempel på material som redan kan finnas framtaget hos kommunen är lokala åtgärdsprogram, va-plan, vattenplan samt olika dagvattenutredningar. Om det redan finns tillräckliga underlag framtagna, som möjliggör ett strukturerat arbete med genomförande av åtgärder för att nå en hållbar dagvattenhantering, så kan kommunen själv bedöma om ytterligare handlingsplan behövs eller inte.  

Handlingsplanens huvudsakliga fokus bör ligga på vilka specifika dagvattenåtgärder som behöver genomföras, i vilken prioriteringsordning, av vem eller vilka och fram till vilket målår. Handlingsplanen kan även beskriva förutsättningar och villkor för de åtgärder som behövs.  

En handlingsplan för dagvatten kan också användas som ett kommunikationsverktyg internt, till exempel i verksamhets- och budgetplanering. Handlingsplanen kan även utgöra underlag i kommunikation och samverkan med externa aktörer, så som andra kommuner och verksamhetsutövare inom ett avrinningsområde. 

Nedan beskrivs vad som kan vara lämpligt att ta med i en handlingsplan. Fundera på vad som är relevant att ha med i just din kommun och om det kan underlätta att dela upp planen i flera delar. En första del kan vara en bakgrundsdel som redogör för förutsättningar så som recipientstatus, översvämningsområden, områden med kombinerat avloppsnät, områden känsliga för skred och erosion etc. Finns ett sådant material redan framtaget så kan det vara lämpligt att fokusera på en andra, mer konkret handlingsplan som beskriver de faktiska dagvattenåtgärderna som behöver genomföras.  

En handlingsplan kan innehålla följande delar: 

• Syfte – varför tas handlingsplanen fram? 
• Mål – vilket mål vill ni uppnå med handlingsplanen? 
• Kortfattad beskrivning av kopplingen till andra kommunala styrdokument, planer och program. 
• Vem som är ansvarig för handlingsplanen, var den beslutas och vilken version det är. 
• Beskrivning av målgrupp, som kan vara både intern och extern. 
• Planens geografiska avgränsning. 
• Kortfattad beskrivning av kommunens recipienter, recipientstatus och dess avrinningsområden. 
• Beskrivning av problemområden idag och framtida utmaningar kopplat till exploateringsplaner och ett förändrat klimat.  
• Beskrivning av strategiska vägval så som att välja naturbaserade lösningar framför rörsystem.  
• Organisation och ansvar för olika dagvattenfrågor om det inte redan finns en kommunal överenskommelse kring ansvarsfördelning. 
• Beskrivning av hur samverkan med andra aktörer i avrinningsområdet ska gå till, både upp- och nedströms. Det kan bli aktuellt med gemensamma prioriteringar av åtgärder och samfinansiering av åtgärdsarbete.  
• Beskrivning av konkreta åtgärder för att nå målen är den viktigaste delen i handlingsplanen. Vem som är ansvarig för att åtgärderna utförs. Tidplan och uppskattad kostnad för åtgärden samt beskrivning av förväntad effekt. 
• Eventuellt kan finansieringsprinciper för åtgärdsarbetets olika aktiviteter behövas. Beskriv då vilka aktiviteter som behövs, inkludera behovet av fördjupningskarteringar, utredningar, projekteringar och utbyggnad, så gott det går även om osäkerheterna är stora. 
• Beskrivning av hur åtgärder prioriteras och prioritera åtgärderna. 
• Beskrivning av hur kommunen systematiskt ska arbeta utifrån planen. 
• Beskrivning av hur planen ska följas upp, om och i så fall vad som ska mätas och hur ofta. Det kan även vara lämpligt att beskriva på vilket sett resultatet av uppföljningen ska användas. 
• Beskrivning av hur erfarenhetsåterföring ska gå till samt hur planen kan användas i kommunens verksamhetsplanering.  

Nedan finner du exempel på handlingsplaner för hållbar dagvattenhantering. 

Dagvattenpolicy och dagvattenplan | Vatten och avlopp | NSVA 

Dagvattenplan för Eskilstuna kommun

Exempel på hur en första del i en dagvattenplan kan se ut.  

Dagvattenplan, Sundsvalls kommun

Dagvattenplan, Karlstads kommun

LIFE IP Rich Waters och länsstyrelsernas handbok för Strategisk kommunal vattenplanering som innefattar hela den kommunala vattenplaneringen: 

Handbok för strategisk kommunal vattenplanering

För att kommunen i översiktsplanen ska kunna skapa förutsättningar för en hållbar dagvattenhantering behövs underlag och utredningar som beskriver problembild och åtgärdsförslag. Mycket av detta underlag kan redan finnas framtaget om kommunen sedan tidigare arbetat med till exempel en kommunal handlingsplan om hållbar dagvattenhantering, VA-plan, grönplan eller klimatanpassningsplan. För att utnyttja kommunens resurser på ett effektivt sätt är det viktigt att tillvarata befintlig kompetens och framtagna underlag. 

Det underlag som kommunen behöver ha för att lägga grunden till en hållbar dagvattenhantering i översiktsplanen beskriver bland annat hur vatten rör sig i tätorter och landskap. Underlagen kan beskriva rinnvägar för vatten i avrinningsområden, identifiera lågpunkter där dagvatten kan ansamlas, identifiera bebyggelse som är utsatt för översvämningsrisk, redogöra för kapacitet av befintligt dagvattensystem eller beskriva sårbara vattenförekomster som behöver särskilt skydd. 

I länkarna nedan kan du läsa mer om hur kommunen i översiktsplanen kan arbeta med dagvattenhantering och miljökvalitetsnormer för vatten.

Vägledning om dagvatten i översiktsplaneringen:   

Dagvatten i den översiktliga planeringen - PBL kunskapsbanken - Boverket 

Hantera miljökvalitetsnormer för vatten i översiktsplaneringen - PBL kunskapsbanken - Boverket 

Om klimatrisker i översiktsplaneringen: 

Översvämning skyfall - PBL kunskapsbanken - Boverket  

Klimatrisker i översiktsplanering - PBL kunskapsbanken - Boverket

Utgångspunkten i plan- och bygglagen, PBL, är att marken som ska tas i anspråk för bebyggelse ska vara lämplig för det ändamål som detaljplanen anger. Vid detaljplaneläggning behöver kommunen visa hur dagvattenhanteringen avses att lösas. Med planbestämmelser kan kommunen skapa de förutsättningar som behövs för att genomföra en viss dagvattenlösning.

Är dagvattnet ett problem som behöver lösas för att marken ska anses vara lämplig ska kommunen visa att ett genomförande av detaljplanen klarar av att lösa problemen, exempelvis avseende översvämning och hantering av miljökvalitetsnormer. 

I vissa fall kan det räcka med att kommunen i planbeskrivningens genomförandedel visar hur lösningarna ska genomföras. I andra fall kan kommunen behöva införa särskilda planbestämmelser för att nödvändiga dagvattenåtgärder ska kunna genomföras och därmed göra att marken blir lämplig för bebyggelse. Planbestämmelser kan exempelvis avse:

• Byggandets omfattning
• Markens höjdläge och lutning som skapar förutsättningar för avrinning
• Reglering av markens egenskaper, exempelvis genom bestämmelse om markens genomsläpplighet.
• Reservation av mark för dagvattenhantering på allmän platsmark eller, om den allmänna va-anläggningen inte ska vara allmänt tillgänglig, på kvartersmark via E-tekniska anläggningar, se vidare i planbestämmelsekatalogen.
  
  Planbestämmelsekatalogen - PBL kunskapsbanken - Boverket
• Bevarandet av befintlig vegetation, exempelvis träd.
• Plats för skyddsåtgärder mot översvämning. 

Parallellt med detaljplanearbetet kan kommunen behöva utreda behovet av ett verksamhetsområde för dagvatten utifrån lagen om allmänna vattentjänster, LAV. Vid behov kan kommunen besluta om ett nytt eller utökat verksamhetsområde för dagvatten.

Mer om dagvatten i planering finns på Boverkets PBL kunskapsbanken:  

Dagvatten i detaljplan - PBL kunskapsbanken - Boverket 

Översvämningsrisk vid planläggning - PBL kunskapsbanken - Boverket

Att följa miljökvalitetsnormer i detaljplanering - PBL kunskapsbanken - Boverket

Vattenrening - PBL kunskapsbanken - Boverket 

Fördröjning och minskning av dagvatten - PBL kunskapsbanken - Boverket 

Parker och grönområden reglerar vatten vid skyfall och översvämning - PBL kunskapsbanken - Boverket 

Utformning av allmän plats - PBL kunskapsbanken - Boverket

Med dagvatten i projekteringen avses senare skeden av stadsbyggnadsprocessen. Beroende på utformning av aktuell detaljplan, vad som gjorts inför antagande, eller vad som behövs i den aktuella detaljplanen, kan utredningar, förstudier och förprojekteringar ha kommit olika långt. Ibland krävs långtgående fördjupningsutredningar för att en detaljplan ska kunna antas. Ibland blir en antagen detaljplan startskottet för en systemhandlings- och senare en detaljprojektering.

Efter att kommunen har beviljat bygglov, om dagvattenanläggningarna är bygglovspliktiga, och givit startbesked kan utbyggnaden påbörjas. Markarbeten och byggnadsarbeten utförs. Under det här skedet kan dagvatten, dagvattenhantering och befintlig grönstruktur påverkas negativt om nödvändiga skyddsåtgärder inte vidtas. Under produktionen kan uppföljning behövas av hur riktlinjer, tekniska lösningar och föreskrivna skyddsåtgärder från projekteringen följs.

Väl fungerande drift (skötsel) och underhåll är en förutsättning för att upprätthålla fungerande anläggningar över tid. Det är av stor vikt att så tidigt som möjligt tydliggöra ansvarsförhållandena för förvaltningsskedet. Ansvaret för skötseln av dagvattenanläggningar delas ofta mellan flera kommunala förvaltningar vilka har egna krav, rutiner och budgetar för sina respektive delar i anläggningen. Ansvaret för underhåll av en anläggning ligger hos ägaren av anläggningen.

Redan i den fysiska planeringen och projekteringen av anläggningar skapas förutsättningar för ett effektivt och arbetsmiljömässigt säkert drift- och underhållsarbete. Exempelvis behöver fordon och maskiner som behövs för slamsugning och rensning kunna komma åt en anläggning. Det kan även behövas körbara upplagsytor för slamavvattning för att ge några exempel.

En fördel är att den som projekterar en anläggning också tar fram driftinstruktioner (skötselplan) där det tydliggörs vilka aktiviteter och insatser som är nödvändiga för att upprätthålla anläggningens funktion över tid. Att ha en nära dialog och förankring med driftspersonal i samband med framtagandet av skötselplanen är ett viktigt moment för att skapa engagemang och tillvarata kunskap och erfarenheter. Park- och vägförvaltarna, miljöplanerare samt va-driften är de som oftast berörs. Utförs driften inom egen regi kan det behövas återkommande utbildningsinsatser och kunskapsåterföring.

En skötselplan är ett viktigt kommunikations- och styrdokument för alla som är inblandade i driften av dagvattenanläggningen. Vad som behöver kontrolleras och skötas, hur ofta och när på året, varierar mellan olika anläggningar varför det ofta behövs anläggningsspecifika skötselplaner med instruktioner. En skötselplan kan med fördel innehålla information om vem som gör vad och hur, hur ofta och varför en viss åtgärd ska utföras. I vissa fall kan det finnas behov av avstängning eller andra skyddsåtgärder för att skapa en god arbetsmiljö. 

Följande kontroller av funktion och skötselåtgärder kan behöva beskrivas i en skötselplan:

• Inlopp, utlopp/bräddutlopp, dämmen, förbindelseledningar och rännor i exempelvis seriekopplade anläggningar.
• Skräp och ogräsrensning.
• Vegetationsbeskärning och återplantering.
• Spol- och rensbrunnar samt dränerings- och täta anslutningsledningar.
• Erosionsskydd och erosionsskador.
• Sedimenttillväxt/föroreningsansamling. Borttagande av ”svål” av ansamlat material mellan hårdgjord yta och yta där översilning ska ske. Exempelvis mellan asfalterad körbana och angränsande gräsyta.
• Infiltrationskapacitet och behov av byte av ytligt filtermaterial samt luckring.
• Bevattning.
• Gödsling efter etableringsskedet bör utföras med försiktighet så att läckage av näringsämnen från anläggningen undviks.
• Extrema väderhändelser så som långvarig torka eller skyfall. 

Hur ofta sedimentrensning i en dagvattenanläggning behöver ske kan variera mellan olika anläggningar och kan behöva beskrivas i såväl drift- som underhållsplaner. För att få en god kännedom om behovet krävs regelbunden kontroll av slamtillväxten. I vissa fall kan behovet av en skötselåtgärd beskrivas som en viss funktion som ska uppnås. Det kan till exempel handla om att i stället för att ange ett tidsintervall, ange en viss genomsläpplighet eller en maxnivå för sedimenttillväxt. 

Oberoende av vem som utför skötseln, om den görs inom den egna organisationen eller om den handlas upp, så utgör skötselplanen ett viktigt verktyg. Skötselplaner kan ligga med i förfrågningsunderlag för upphandling av driftentreprenad både för lokala och uppsamlande dagvattenanläggningar. Olika aktörer har olika kunskap om skötsel av dagvattenanläggningar och därför är skötselmetodik och frekvens viktiga att beskriva. 

Utöver skötsel och skötselplanering för den löpande driften så behövs även underhåll och underhållsplanering för att behålla en anläggnings avsedda funktion på lång sikt. Underhåll är ett samlingsbegrepp för akuta eller långsiktiga åtgärder. Det kan handla om att reparera eller byta en trasig anläggningsdel, så som ett sönderkört alternativt åldrande brunnslock eller byte av ett murket skibord i en damm.  

För att skapa ett väl fungerande förvaltningsövergripande samarbete inom dagvattenfrågorna krävs ömsesidigt intresse, engagemang, tillit och ett öppet samarbetsklimat i såväl formella som informella sammanhang. 

Flera kommuner har bland annat tillsatt centralt, samordnande nyckelpersoner så som vattenstrateg, dagvattenstrateg eller klimatanpassningsstrateg. Tillsammans med, eller med mandat från, ledningsgrupper är dessa nyckelpersoner sammankallande i olika forum för dialog, erfarenhetsutbyte och exempelvis vid framtagande av strategiska handlingar. Dessa personer kan även ha ansvar för att lärdomar, behov och initiativ lyfts till rätt styrgrupper. 

Förutsättningar skiljer sig åt från kommun till kommun. Det är inte ovanligt att tjänstemän i större kommuner och organisationer har snävt definierade roller inom sin profession, med specifika intressen, budgetar och ansvarsområden. Dessa kan behöva breddas för att se till helheten och vad man tillsammans kan förändra för att nå en hållbar dagvattenhantering. I mindre kommuner och organisationer kan situationen vara det motsatta, att en personresurs har en bred roll vilken även kan omfatta mer än ett sakområde. 

Det är viktigt att skapa forum för dialog kring dagvatten även utanför projekten. Personal behöver då ges både tid och mandat för att delta i dessa samverkansmöten. Förutom en plats för kunskapshöjning och kunskapsåterföring så blir dessa samverkansforum mötesplatser, vilket förbättrar samarbetet och bidrar till en öppen organisationskultur. 

Många kommuner har förvaltningsövergripande mötesplatser så som dagvattengrupper med resurser från plan, exploatering, bygglov, miljöplanering, miljötillsyn, va, anläggning samt park- och vägförvaltning. Utöver det finns exempel på mer specialiserade dagvattengrupper där komplexa sakfrågor inom dagvatten, recipienter, va och skyfall kan diskuteras i detalj. Det kan även finnas andra bredare specialistgrupper där även tjänstemän med kunskap inom grönplanering och grönförvaltning ingår. Oavsett mötesforum så är en framgångsfaktor i samarbetet en upprätthållen kontinuitet och regelbundenhet. 

En viktig del i att öka förståelsen för dagvatten och de behov av hantering som finns är att öka kunskapsnivån bland tjänstemän, politiker, medborgare och andra i kommunen verksamma aktörer. Liksom i samverkan på andra områden kan det vara effektivt att gå ihop med flera kommuner inom samma avrinningsområde för att nå ut med tydliga gemensamma budskap till fler samtidigt. 

Nedan följer förslag på aktiviteter som kan utföras som förvaltningsövergripande eller regionala samarbetsinsatser:

• Interna seminarier för tjänstemän och politiker. 
• Byggherrseminarier. 
• En kort presentation på ett nämndsammanträde.
• En kort presentation på tjänstemannagruppernas enhetsmöten.
• Pedagogiska temadagar
• Guidade turer inom kommun eller inom avrinningsområde för att tillsammans titta på dagvattenlösningar.

Här hittar du en presentation som du kan ladda ner, anpassa och använda vid framtagande av en egen presentation om hållbar dagvattenhantering.

Hållbar dagvattenhantering och etappmål (pptx 60 mb)

Inför en kunskapshöjande aktivitet kan det vara bra att definiera målgruppen, vem eller vilka kommunikationen är riktad till. För att hitta en lämplig nivå på insatsen kan det vara bra att tänka efter vilka förkunskaper och vilken inställning till ämnet målgruppen har. Sedan kan det vara bra att definiera målet med den kunskapshöjande aktiviteten. Vad ska målgruppen känna till eller agera på efter den riktade insatsen, är det kunskapshöjning, attitydförändring, motivationshöjning eller uppmaning att göra något? 

Formulera ett tydligt huvudbudskap och fundera på vilka frågor som kan komma från målgruppen. Efter genomförda insatser kan det finnas behov av att utvärdera om målgruppen nåddes av budskapet, vad som fungerade bra, mindre bra och vad som kan behöva utvecklas till nästa gång. 

Kommunikation är ett viktigt verktyg för hållbar förändring. Målet med kommunikationen är att få berörda att tillsammans skapa den förändring som behövs. Med god kommunikation skapas förutsättningar för att dagvattenfrågan ska värderas och prioriteras högt. 

Med kommunikation kan politiker, tjänstemän och allmänhet nås av information om fördelarna med en hållbar dagvattenhantering, om utmaningar inom vattenförvaltning och om klimatanpassningsarbetet. Relevant och tydlig kommunikation bidrar till att sprida kunskap och kan öka allmänhetens intresse och engagemang för dagvattenfrågor. 

Nedan följer exempel på olika kommunikationsaktiviteter och verktyg som kommuner kan arbeta med:

• Dagvattenwebb - en kommunal webbsida där relevant dagvatteninformation kan samlas. T.ex. en gemensam webbsida för kommunen, inkl. va-huvudmannen.

• GIS-skikt för intern användning. Det kan vara bra att tillgängliggöra vissa kartunderlag som ger viktiga förutsättningar för att planera. Kommunicera internt vilka underlag som finns, var de hittas och hur de kan användas.  
• Sociala medier - olika kommuner nyttjar olika kanaler för att nå olika målgrupper, till dessa kanaler hör bl a Twitter, LinkedIn, Facebook, Instagram, Youtube.
• Temafilmer, reportage och intervjuer som sprids i olika kanaler, t ex lokaltidningen.
• Utställningsbås med informationsmaterial i samband med andra kommunala arrangemang. Se exempelvis Edsvikens dag: Edsviken Vattensamverkan
  
  Edsvikens dag
• Informationsfoldrar – ta fram skriftlig information, till exempel i broschyrer eller faktablad som kan spridas i samband med arrangemang, utskick eller personliga möten.

Exempel på dagvattensidor:

Malmö:

Tillsammans gör vi plats för vattnet, VA SYDs satsning på skyfallshantering

Falun:

Dagvatten - Falu Energi & Vatten (fev.se)

Exempel på informationssatsningar:

Täby:

Dagvattendammen i Ängsholmsparken - YouTube

Göteborg:

Regnkonstverk av Bea Szenfeld - en del av jubileumssatsningen Rain Gothenburg - YouTube

Exempel på informationsfoldrar till byggherrar och fastighetsägare:

Ystad:

Dagvatten för byggherrar - Ystads kommun

Norrköping:

Fastighetsägaren, regn och dagvatten - Norrkoping

Oxundaåns vattensamverkan:

Dagvatten på din fastighet - Viktigt att veta för dig som fastighetsägare

För att visa på hur genomförandet av miljöarbetet går så följs miljökvalitetsmål och etappmål upp genom en årlig uppföljning på nationell och regional nivå. För de två beslutade etappmålen om dagvatten finns inte några fastslagna indikatorer att följa upp inom den årliga uppföljningen utan en bedömning görs om etappmålen kan nås. 

Mer om den årliga uppföljningen av miljömål och etappmål finns att läsa på;

Miljömålen (naturvardsverket.se)