Krav på separat insamling av textilavfall
Från 1 januari 2025 gäller krav på utsortering och separat insamling av textilavfall från hushåll och verksamheter. Kommunerna ska ansvara för att samla in textilavfall som är kommunalt avfall. De ansvarar även för informationsinsatser kopplat till de nya kraven.
Sidan vänder sig till
Kommunen som ansvarig för information, insamling och behandling av sådant textilavfall som är kommunalt avfall, och som tillsynsmyndighet.
Verksamheter som har kommunalt avfall som lämnas till den kommunala avfallshanteringen.
Verksamheter som exempelvis tillverkare av textilprodukter eller grossister, som har sådant textilavfall som inte är kommunalt avfall och själva ska ansvara för att textilavfall som uppstår i den egna verksamheten sorteras ut, samlas in och lämnas till behandlingsanläggning.
Bra att veta
Syftet med det nya insamlingskravet är ett led i att främja en mer cirkulär hantering av textilavfallet, det vill säga samla in, sortera och tillgängliggöra materialet på marknaden för förberedelse för återanvändning och materialåtervinning.
Regeringen beslutade om ändringar i avfallsförordningen (2020:614) den 20 december 2023.
Lagstiftning
Följande lagstiftningar är tillämpliga för textil och textilavfall:
Avfallsdirektivet (2008/98/EG) (pdf, europa.eu)
Miljöbalken (1998:808) (riksdagen.se)
Avfallsförordningen (2020:614) (pdf, svenskforfattningssamling.se)
Vilka omfattas av de nya bestämmelserna om utsortering?
Alla som har textilavfall (se definitionen av textilavfall i 1 kap. 4 § avfallsförordningen) omfattas av kraven, det gäller både privatpersoner och verksamheter. Textilavfallet ska sorteras ut och förvaras skilt från annat avfall.
Det här gäller från och med 1 januari 2025
Det har skett förändringar i avfallsförordningen. Definitionen av textilavfall i de nya bestämmelserna finns i 1 kap 4 § där det framgår att textilavfallet som ska samlas in är avgränsat till avfall som består av kläder av textil, hemtextil, inredningstextil, väskor av textil och accessoarer av textil.
De nya bestämmelserna om utsortering och separat insamling av textilavfall samt kommunens informationsplikt har införts i 3 kap. 3 a–c §§ avfallsförordningen (2020:614), och träder i kraft den 1 januari 2025.
Av 3 kap. 3 a § avfallsförordningen framgår att den som har textilavfall ska sortera ut det från annat avfall och förvara det skilt från annat avfall.
I 3 kap. 3 b § Finns bestämmelser om att den som samlar in textilavfall som har sorterats ut enligt 3 a § ska samla in det separat.
Av 3 kap. 3 c § framgår att kommunen också får ett utökat informationsansvar. Kommunen ska lämna information om vikten av att hushålla med råvaror och energi genom att se till att textil återanvänds eller genom att på annat sätt förebygga uppkomst av textilavfall när det är möjligt.
Informationen ska lämnas till hushåll och verksamhetsutövare som producerar sådant textilavfall som är kommunalt avfall, som kommunen ansvarar för att samla in och behandla.
Definitioner och begrepp
Textilavfall
Textilavfall definieras i 1 kap. 4 § avfallsförordningen så här:
– textilavfall: avfall som består av kläder av textil, hemtextil, inredningstextil, väskor av textil och accessoarer av textil.
Allt textilavfall som omfattas av definitionen i 1 kap. 4 § avfallsförordningen omfattas av kravet på separat utsortering och separat insamling enligt 3 kap. 3 a § och 3 b § avfallsförordningen. Det finns inga undantag från detta – bortsett från textilavfall som är farligt avfall eller POPs-avfall (avfall som innehåller POPs-ämnen i halter som överstiger gränsvärdena i bilaga IV till POPs-förordningen 2019/1021/EU).
Avfallsförordning (2020:614) (riksdagen.se)
Förordning (EU) 2019/ 1021 om långlivade organiska föroreningar (pdf, europa.eu)
Under rubriken ”Exempel på textilavfall” här under ges exempel på vad det kan röra sig om för typ av produkter som ska sorteras ut och samlas in för varje kategori textilavfall.
Kommunalt avfall
Kommunalt avfall definieras som avfall från hushåll och avfall från andra källor som liknar hushållsavfall till sin art och sammansättning. Kommunalt avfall kan uppstå inom en rad verksamheter, exempelvis inom detaljhandeln, förvaltningar, skolor, hälso- och sjukvårdsinrättningar, hotell- och restaurangbranschen och andra tjänster och verksamheter.
Läs mer om kommunalt avfall i vår vägledning längst ned på sidan.
Exempel på textilavfall
Exempel på olika typer av textilavfall som ska sorteras
Kläder av textil
Produkter som huvudsakligen består av textil – väv, trikå och non-woven så kallade ”herr, dam, barn och unisex”-kläder.
Hemtextil av textil
Produkter som huvudsakligen består av textil – väv, trikå och non-woven. Exempel på produkter som kan samlas in separat är
- bords- och sänglinne
- köks- och toaletthanddukar
- gardiner och draperier (gardin- och sängkappor)
- res- och sängfiltar
- ullfiltar och liknande.
Se Kemikalieinspektionens råd till privatpersoner om textil:
Inredningstextil
Produkter som huvudsakligen består av textil – väv, trikå och non-woven.
Exempel på produkter som kan samlas in separat är
- sängöverkast
- sängkläder
- mattor.
Väskor av textil
Produkter som huvudsakligen består av textil – väv, trikå och non-woven.
Exempel på produkter som kan samlas in separat är
- handväskor
- textilkassar
- sminkväskor
- fodral
- plånböcker.
Accessoarer av textil
Produkter som huvudsakligen består av textil – väv, trikå och non-woven.
Exempel på produkter som kan samlas in separat är
- kragar
- slipsar
- näsdukar
- hattar
- skärmmössor.
Exempel på hur vissa typer av avfall med textilinnehåll bör bedömas
Avfall som omfattas av definitionen av textilavfall i avfallsförordningen ska sorteras ut och samlas in separat. Det kan konstateras att definitionen ger visst utrymme för olika tolkningar. Naturvårdsverket har gjort den generella bedömningen att även produkter som till en mindre del består av annat material än textil omfattas av definitionen av textilavfall och därmed av bestämmelserna om separat utsortering och insamling.
Nedan ges exempel på hur Naturvårdsverket bedömer några specifika typer av avfall som ofta innehåller textil.
Om visst avfall bedöms falla utanför definitionen av textilavfall finns inget som hindrar en verksamhet eller en kommun från att ändå erbjuda separat insamling av sådant avfall, om det finns tillgång till lämplig behandling av det insamlade materialet. Insamlat avfall ska alltid hanteras enligt avfallshierarkin och i första hand förberedas för återanvändning och i andra hand för materialåtervinning. Fråga gärna din avfallshanterare om vilka möjligheter de har till att hantera olika typer av avfall.
Det kan vara bra att i detta sammanhang känna till att det kan förväntas regelförändringar gällande hanteringen av textilavfall inom de närmaste åren. Det pågår förhandlingar på EU-nivå gällande ett förslag till införande av producentansvar för textil, textilrelaterade produkter och skor och som innebär att producenterna ska ansvara för att bland annat bekosta insamling, sortering och hantering av avfall från sådana produkter. Omfattningen av producentansvaret - de textilprodukter som enligt förslaget är tänkta att omfattas - överensstämmer inte helt med omfattningen av avfallsförordningens definition av textilavfall. Exempelvis omfattar inte det nu föreslagna producentansvaret täcken och kuddar.
Städartiklar
När det gäller städartiklar som moppar, trasor och mikrofiberdukar är det inte tydligt enbart utifrån definitionen av textilavfall i avfallsförordningen om de omfattas.
Naturvårdsverket ser att viss ledning finns att hämta i betänkandet Producentansvar för textil – en del av den cirkulära ekonomin, SOU 2020:72 Det som där föreslogs var att införa ett producentansvar för kläder av textil, hemtextil, inredningstextil, väskor av textil och accessoarer av textil. Med hänsyn till att samma formulering har använts i avfallsförordningens definition av textilavfall finns skäl att anta att avsikten varit att ge textilavfallsdefinitionen samma omfattning som det av utredningen föreslagna producentansvaret. För att underlätta för företagen vid tillämpningen föreslog utredningen i betänkandet att tulltaxans indelning i KN-nummer skulle användas för att definiera vilken textil som omfattas. De tullkoder som då listades i förslaget, för att definiera ”kläder av textil, hemtextil, inredningstextil, väskor av textil och accessoarer”, inkluderar inte städartiklar. Utöver detta kan noteras att städartiklar inte heller omfattas av det nu förslag till producentansvar för textil som lagts fram av EU-kommissionen och som fortfarandet förhandlas på EU-nivå.
Baserat på ovanstående resonemang är Naturvårdsverkets bedömning att städartiklar inte bör omfattas av definitionen av textilavfall i avfallsförordningen.
Skyddskläder
Skyddskläder omfattas normalt av kravet på separat utsortering och insamling. Det kan dock finnas skyddskläder som till största delen består av andra material än textil och därför inte ska omfattas. Det behöver också göras en bedömning av om de innehåller farliga ämnen som gör att de ska hanteras som farligt avfall eller POPs-avfall.
Frågor och svar om insamling av textilavfall
Här finns frågor och svar som handlar om de nya kraven på insamling av textilavfall. Frågorna finns sorterade under tre olika avsnitt.
Ansvar för insamling
Kommunen ansvarar för insamlingen av kommunalt avfall
Kommunalt avfall kan uppstå i både hushåll och verksamheter och definieras i 15 kap. 3 § miljöbalken. Där framgår att kommunalt avfall är avfall från hushåll och sådant avfall från andra källor som till sin art och sammansättning liknar avfall från hushåll. Om avfallet har uppkommit i en verksamhet beror bedömningen av om det är kommunalt avfall eller inte på vilken typ av verksamhet det handlar om. Exempelvis utgör avfall från tillverkning och från storhandel/grossister inte kommunalt avfall. Textilavfall som uppkommer i andra verksamheter och som är kommunalt avfall ska lämnas till kommunens insamling. Textilavfall som inte är kommunalt avfall ansvarar verksamheten själv för att se till att det sorteras ut, samlas in separat och behandlas på lämpligt sätt.
Det finns stora variationer mellan hur olika kommuner organiserar sin insamling och vilka möjligheter som finns att hantera det insamlade materialet. Naturvårdsverket uppmanar er därför att stämma av med den aktuella kommunen för att ta reda på vilken bedömning de gör kopplat till ert avfall.
Naturvårdsverket har tagit fram en vägledning till definitionen och omfattningen av begreppet kommunalt avfall.
Vem ansvarar för textilavfall från verksamheter?
Verksamheter som ger upphov till textilavfall (se definitionen av textilavfall i 1 kap. 4 § avfallsförordningen) träffas av bestämmelserna. Detta innebär att alla verksamheter som har textilavfall ska sortera ut det från annat avfall och förvara det skilt från annat avfall.
Textilavfall som är kommunalt avfall ska lämnas till kommunens insamlingssystem.
De verksamheter som ger upphov till textilavfall som inte är kommunalt avfall, exempelvis från tillverkning av textilier och från grossister, ansvarar själva för att utsorterat textilavfall samlas in. Insamlat textilavfall ska lämnas till behandlingsanläggning och där genomgå en fullständig behandling i enlighet med avfallshierarkin. Verksamheten står för kostnaderna att hantera det avfall som har producerats (15 kap. 11 a § miljöbalken).
Vad är avfallsinnehavarens ansvar?
Det är avfallsinnehavaren som ansvarar för klassificeringen av avfallet. I förhållande till kravet på separat utsortering och insamling av textilavfall innebär det att det behöver göras en bedömning av avfallets innehåll och egenskaper för att avgöra om det är textilavfall som ska sorteras ut och samlas in separat eller om det är avfall som ska samlas in på annat sätt. Avfall ska tilldelas den avfallskod som är mest lämplig för avfallet i fråga.
Stöd till tillsynsmyndigheter och även till verksamheter som ska klassificera och uppge rätt avfallskod för sitt avfall finns här:
Hur ska insamlat textilavfall hanteras?
Insamlat avfall ska alltid hanteras enligt avfallshierarkin och då i första hand förberedas för återanvändning och i andra hand för materialåtervinning.
Det är i sammanhanget viktigt att känna till att det inte är tillåtet att förbränna avfall som omfattas av krav på separat utsortering och separat insamling. Det gäller dock inte avfall som uppkommit vid behandling av det separat insamlade textilavfallet, exempelvis vid eftersortering, om förbränning bedöms vara den lämpligaste behandlingen av det utsorterade avfallet utifrån den avfallshierarki som regleras i 15 kap. 10 § miljöbalken.
Separat insamlat avfall får alltså inte förbrännas om det inte gått igenom en förbehandling där man kan konstatera att förbränning är den lämpligaste behandlingen.
Hur ska textilavfall som är farligt avfall eller POPs-avfall hanteras?
Textilavfall som är farligt avfall ska inte samlas in tillsammans med annat textilavfall. Det ska inte blandas med annat avfall utan ska lämnas till insamling för farligt avfall och hanteras separat.
Hur ska textilavfall som inte är farligt avfall, men som innehåller farliga ämnen hanteras?
Om textilavfall innehåller farliga ämnen, eller på annat sätt är förorenat, men inte kan antas utgöra farligt avfall eller POPs-avfall, omfattas det av kravet på separat utsortering och insamling. Kommuner och andra aktörer kan välja olika lösningar för sin insamling av textilavfall. Vi rekommenderar därför att man kontaktar den som ska samla in avfallet för att fråga hur exempelvis skyddskläder med innehåll av PFAS bäst lämnas till insamling.
För att undvika att textilavfall som innehåller till exempel PFAS, eller på annat sätt är kontaminerat, negativt påverkar möjligheterna till förberedelse för återanvändning och materialåtervinning av övrigt insamlat textilavfall kan en lösning vara att samla in textil i olika fraktioner. En annan lösning kan vara att se till att det identifieras i sorteringen som sker efter insamling och då skiljs från det övriga textilavfallet och hanteras separat. Det kan vara lämpligt att rådgöra om detta med den som ska behandla det insamlade avfallet.
Det är i sammanhanget viktigt att känna till att det inte är tillåtet att förbränna avfall som omfattas av krav på separat utsortering och separat insamling i syfte att förberedas för återanvändning eller för att materialåtervinnas. Det gäller dock inte avfall som uppkommit vid behandling av det separat insamlade textilavfallet, exempelvis vid eftersortering, om förbränning bedöms vara den lämpligaste behandlingen av det utsorterade avfallet utifrån den avfallshierarki som regleras i 15 kap. 10 § miljöbalken. Naturvårdsverket uppmanar aktörer och kommuner att redogöra för vilka behandlingar och bedömningar som genomförts för att komma fram till att förbränning är den lämpligaste behandlingen av det utsorterade avfallet.
Vilket textilavfall från verksamheter är kommunalt avfall?
Vid bedömningen av om avfallet som uppkommer i en verksamhet ska anses utgöra kommunalt avfall har det betydelse inom vilken typ av verksamhet som avfallet uppstår.
Textilavfall som uppkommit vid tillverkning av textil bör exempelvis klassas under kapitel 04 i avfallsförordningens bilaga 3 och utgör då inte kommunalt avfall. Liknande gäller om textilavfall uppkommit inom sjukvården och klassas med en kod under kapitel 18 eller för olika typer av skyddskläder som kan klassas under kapitel 15 02. I dessa fall utgör avfallet inte kommunalt avfall. Detsamma gäller avfall från grossistverksamhet.
En verksamhetsutövare/avfallproducent som är osäker på om avfall är kommunalt avfall eller inte bör rådgöra med tillsynsmyndigheten.
Nedan ges exempel på hur Naturvårdsverket bedömer några specifika typer av textilavfall.
Exempel på hur Naturvårdsverket bedömer några specifika typer av textilavfall
Kuddar och täcken
Kuddar och täcken kan i de flesta fall antas utgöra kommunalt avfall och ska i så fall lämnas till den kommunala avfallsinsamlingen. Här behöver hushåll och verksamheter kontakta sin kommun för att ta reda på vad som gäller i respektive kommun för insamling av kuddar och täcken som utgör textilavfall.
Arbetskläder
De flesta kasserade arbetskläder utgör kommunalt avfall. Vissa kasserade arbetskläder kan däremot inte anses utgöra kommunalt avfall, som exempelvis skyddskläder som omfattas av kapitel 15 02 i avfallsförordningens bilaga 3.
Arbetskläder som till art och sammansättning skiljer sig från sånt avfall som uppstår i hushåll, exempelvis arbetskläder utformade för och avsedda att användas endast i verksamheten och som tydligt skiljer sig från såna kläder som skulle kunna uppstå som avfall i hushåll (genom exempelvis utformning, material, färg, mönster och märkning) bör inte heller klassas som kommunalt avfall. Enbart den omständigheten att ett plagg har en logotyp eller text som kopplar till ett företag innebär normalt inte att det inte ska ses som kommunalt avfall. Det behöver göras en bedömning i det enskilda fallet av om de kasserade arbetskläderna utgör kommunalt avfall eller inte.
Lakan och handdukar
Avfall i form av lakan och handdukar från verksamheter liknar i de flesta fall avfall från hushåll till sin art och sammansättning. Det bör i sådana fall normalt ses som kommunalt avfall om det uppkommit i en verksamhet där det avfall som uppkommer typiskt sett utgör kommunalt avfall (exempelvis detaljhandel, hotell- och restaurangverksamhet och tjänsteverksamhet).
Även textilavfall som uppkommer i tvätterier, som är tjänsteverksamheter, bör anses utgöra kommunalt avfall om det till art och sammansättning liknar avfall från hushåll.
Vilken möjlighet finns för verksamheter att hantera sitt eget avfall om det är kommunalt avfall?
Verksamheter vars avfall bedöms utgöra kommunalt avfall har en möjlighet att söka dispens hos kommunen för att fortsätta hantera den del av det egna avfallet som kan falla under kommunalt avfall. En förutsättning för dispens är att verksamheten har en bättre lösning för hantering av textilavfallet än den kommunen kommer att kunna erbjuda.
Miljöbalken (1998:808):
25 § Kommunen får i det enskilda fallet
- ge dispens från förbudet i 24 § första stycket, om det finns särskilda skäl och den som ska hantera avfallet med stöd av dispensen kan göra det på ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt, och
- ge tillstånd till avfallshantering som avses i 24 § andra stycket, trots att tillstånd inte krävs. Lag (2016:782).
Vem ska hämta textilavfall från verksamheter?
Om det rör sig om avfall som inte är kommunalt avfall från verksamheter, exempelvis textilavfall från tillverkare av textilier och grossister, så kan verksamheten anlita valfri entreprenör för att transportera och hantera avfallet i enlighet med avfallshierarkin.
Verksamheter som har kommunalt avfall ska lämna det till kommunens insamlingssystem.
Hur ska textilavfall som är kommunalt avfall hämtas?
Om det rör sig om kommunalt avfall, så är det kommunen som har ansvar för insamling, transport och behandling av avfallet. Det avfall som kommunen ansvarar för får inte hanteras av någon annan än kommunen eller den som kommunen anlitar (15 kap. 24 § miljöbalken).
Naturvårdsverket har tagit fram vägledning till begreppet kommunalt avfall:
Hur ska insamlingen utföras?
Separat insamling av textilavfall ska ske på ett sådant sätt att det insamlade avfallet inte utsätts för fukt, nederbörd eller annan påverkan som omöjliggör vidare sortering och behandling av det insamlade materialet.
Tänk på att det inte är lämpligt att blanda textilavfall som kläder och hemtextil med mattor eller sängkläder.
Stäm av med sorterings- och behandlingsanläggning för lämplig insamlingsmetod för olika produkter.
Varför införs separat insamling nu?
De nya kraven i svensk lagstiftning på utsortering och separat insamling av textilavfall kommer från avfallsdirektivet som antogs 2018 där det framgår att separat insamling för textilier ska införas från och med den 1 januari 2025.
Avfallsdirektivet innehåller även mål bland annat för förberedelse för återanvändning och materialåtervinning av kommunalt avfall (artikel 11.2 c).
Ansvar för tillsyn
Vem har tillsynsansvar och vad händer om bestämmelserna inte följs?
Kommunen är ansvarig för att bedriva tillsyn enligt miljöbalken och är tillsynsmyndighet för avfallshantering inom kommunen. Detta framgår av 26 kap. 3 § 3 stycket miljöbalken.
Läs mer om tillsynsmyndighetens arbete och på vilka sätt tillsynen kan bedrivas samt vad som kan hända om bestämmelserna inte följs här:
Rapportera uppgifter till Naturvårdsverket
Hur sker uppföljning och rapportering?
Alla kommuner ska årligen lämna uppgifter till Naturvårdsverket om det kommunala avfall som samlas in i kommunen. Det gäller även de aktörer som avser transportera kommunalt avfall utomlands. Naturvårdsverket har tagit fram information inför lämnande av uppgifter om kommunalt avfall.