Hantering av avfall enligt POP:s-förordningen

Det är avfallsinnehavarens skyldighet att känna till om avfallet innehåller POP:s-ämnen och hur avfallet då ska hanteras. Några avfallsflöden som är särskilt relevanta är:

• Rivningsavfall från byggnader och anläggningar
• Elektriskt och elektroniskt avfall
• Avfall från bildemontering
• Textilavfall
• Plast
• Spilloljor
• Askor
• Förorenade massor
• Lager av oanvända kemiska produkter

Även om det stora flertalet av de POP:s-ämnen som omfattas av avfallsreglerna inte längre används vid tillverkning i Sverige så kommer de förbjudna ämnena fortsatt att finnas i omlopp genom att äldre produkter innehåller POP:s. POP:s-ämnen kan även bildas oavsiktligt som biprodukter i olika processer, till exempel vid förbränningsprocesser. Vissa POP:s har även spridits avsiktligt såsom bekämpningsmedel, ämnen i brandbekämpningsskum eller genom läckage och spill. I enstaka fall får vissa POP:s-ämnen genom beslut om undantag fortfarande användas i vissa specificerade applikationer, se bilaga I till POP:s-förordningen. Det innebär att POP:s-ämnen behöver uppmärksammas i avfallsledet. 

Utifrån kunskap om ämnens förekomst i olika material och komponenter, under vilken tidperiod ämnena använts, samt när förbud mot användning införts kan slutsatser dras om vilka typer av avfall som kan förväntas innehålla POP:s. Vissa ämnen kan detekteras i samband med sortering av avfall men provtagning och analys kan i många situationer vara nödvändigt för att upptäcka om ämnena förekommer eller inte. 

I tabellerna nedan anges översiktligt ett antal exempel på användningsområden för POP:s-ämnen och processer där POP:s-ämnen kan bildas oavsiktligt. Mer information om förekomst och användning av POP:s-ämnen finns bland annat i Sveriges nationella genomförandeplaner (NIP) för Stockholmskonventionen samt i vägledningsmaterial på webbsidorna för Basel- och Stockholmskonventionerna.

Artikel 7 i POP:s-förordningen anger att huvudregeln är att avfall som innehåller POP:s-ämnen ska hanteras så att dessa ämnen förstörs eller omvandlas irreversibelt. Det gäller dock inte avfall som innehåller POP:s-ämnen i halter som understiger de koncentrationer som anges i bilaga IV till POP:s-förordningen. Avfall som innehåller POP:s-ämnen i halter som överstiger gränsvärdena i bilaga IV till POP:s-förordningen utgör POP:s-avfall och omfattas av kraven på destruktion eller irreversibel omvandling. Avfallet måste hanteras så att ämnena inte riskerar att spridas eller så att avfallshanteringen inte försvåras. Avfall som innehåller POP:s-ämnen får inte genomgå återvinnings- eller bortskaffningsmetoder som leder till ytterligare kontaminering av avfallet med POP:s-ämnen. Vid hanteringen måste det säkerställas att POP:s-ämnena kan isoleras, separeras och destrueras. 

Det är heller inte tillåtet att späda ut avfall som innehåller POP:s-ämnen i syfte att undvika kraven på destruktion respektive irreversibel omvandling. Det är dock tillåtet att genom förbehandling, ompackning och tillfällig lagring separera POP:s-ämnet (till exempel komponenter, varor, oljor, tillsatser) om ämnet i senare led lämnas för destruktion eller irreversibel omvandling. Ämnet som sådant får heller inte återvinnas. 

Avfall som innehåller POP:s-ämnen i koncentrationer under gränsvärdet i bilaga IV till förordningen behöver inte destrueras eller omvandlas irreversibelt. För sådant avfall gäller att det omfattas av avfallshierarkin om inte nationell lagstiftning eller vägledning säger annat.

Bilaga V till förordningen beskriver de bortskaffningsförfaranden som är tillåtna under förutsättning att POP:s-innehållet destrueras eller omvandlas irreversibelt. För till exempel avfall som innehåller PCB tillåts endast två förfaranden, kemisk-fysikalisk behandling respektive förbränning på land.

Det är avfallsinnehavarens skyldighet att se till att metoder för bortskaffande leder till att ämnena destrueras eller omvandlas irreversibelt.

POP:s-ämnen kan destrueras på olika sätt, till exempel genom förbränning eller processer som omvandlar ämnena kemiskt-fysikaliskt. Genom Baselkonventionen om gränsöverskridande transporter av avfall har det utarbetats tekniska vägledningar som beskriver metoder som med en mycket hög säkerhet destruerar POP:s-ämnen. Av vägledningarna framgår även vilka ämnen som destrueras vid olika typer av förbränningsanläggningar. Vissa ämnen destrueras till exempel vid konventionell avfallsförbränning medan andra ämnen som PCB kräver förbränning i mycket höga temperaturer. 

De tekniska vägledningarna inom Baselkonventionen uppdateras regelbundet och är ett bra stöd för att avgöra eller bedöma hur avfall som består av eller som är kontaminerat med POP:s-ämnen kan destrueras.

Om destruktion eller irreversibel omvandling enligt bästa miljöpraxis och tillgänglig teknik inte är möjlig kan avfallsinnehavaren ansöka om undantag enligt artikel 7.4 b) i POP:s-förordningen.

Beslut om undantag kan dock bara meddelas för de avfallsslag som specificeras i bilaga V till förordningen. Det är framför allt avfall från termiska processer samt vissa typer av bygg- och rivningsavfall, inklusive förorenade jordar som kan vara aktuella för beslut om undantag. De bortskaffningsförfaranden som genom beslut om undantag kan användas är permanent lagring i djupt bergförvar, i saltgruvor eller en deponi för farligt avfall under förutsättning att avfallet är solidifierat eller stabiliserat. Avfallets koncentration av POP:s-ämnen får heller inte överskrida det övre gränsvärdet ”Maximum POP Content Level” (MPCL) som framgår av bilaga V till POP:s-förordningen.

I de fall MPCL-värdet överskrids får avfallet efter beslut om undantag endast bortskaffas i säkra, djupa bergrundsformationer under jord.

POP:s-förordningen innehåller särskilda bestämmelser för hanteringen av avfall. Det är därmed den myndighet som bedriver tillsyn över verksamhetens avfallshantering som genom tillsyn ska kontrollera att verksamheter efterlever bestämmelserna i artikel 7 i POP:s-förordningen.

Av 2 kap miljötillsynsförordningen (2013:11) följer att det är länsstyrelsen eller kommunen som är tillsynsmyndighet.

Straffbestämmelser för överträdelser av reglerna om avfallshantering i POP:s-förordningen finns i 29 kap 3 § miljöbalken. Straffbestämmelserna innebär att den som med uppsåt eller av oaktsamhet i fråga om åtgärder för bortskaffande eller återvinning av avfall bryter mot artikel 7.2 eller 7.3 i POP:s-förordningen kan dömas för miljöfarlig kemikaliehantering med böter eller fängelse i högst två år som följd.

EU:s förordning om långlivade organiska föroreningar (POP:s-förordningen) är EU:s verktyg för att genomföra två olika konventioner. Det rör sig om FN:s luftvårdskonvention (CLRTAP) som innehåller ett protokoll om långlivade organiska föroreningar och Stockholmskonventionen som är en internationell konvention som ska skydda människor och miljö från skadlig påverkan från POP:s. Inom ramarna för Stockholmskonventionen har Sverige tagit fram nationella genomförandeplaner (National Implementation Plans, NIP) för att begränsa eller helt få bort utsläpp av POP:s.

FN:s luftvårdskonvention (CLRTAP)

Stockholmskonventionen - långlivade organiska föroreningar, POP:s 

Stockholmskonventionen (chm.pops.int)