Hantering av bygg- och rivningsavfall

Cellplast är ett samlingsnamn, och ofta används även begreppen skumplast eller frigolit. Cellplast kan delas in mjuk och hård cellplast. Mjuk cellplast används till exempel i madrass- och möbelstoppning medan hård cellplast används som isoleringsmaterial. Hård cellplast kan i sin tur delas in i EPS, XPS och PUR. De cellplaster som innehåller CFC och HCFC är oftast XPS eller PUR, se beskrivning nedan. XPS består av skivor i olika grälla färger, ofta lila eller rosa, medan PUR består av skivor eller fogtätning som skummas på plats och har ofta en gul färg.

Isolermaterial innehållande PUR (polyuretan) och XPS (extruderad polystyren) är ofta fastsatta på eller inneslutna i andra material, till exempel i så kallade sandwichskivor (där isoleringen sitter mellan två bärande skivor av ett annat material, som exempelvis gips eller plåt (se bild ovan)). PUR kan även vara insprutad i till exempel byggelement eller som skummad fogtätning.

EPS-skivor (typ frigolit) har tydliga små kulor i snittytan medan PUR och XPS har en tät snittyta. PUR-isolering är ofta gul till färgen och återfinns bland annat i så kallade sandwichelement i markskivor, kylrum, väggar, tak, och yttertak och runt rörsystem. Isoleringen är oftast metallbeklädd eller limmad med bitumenklister som var mycket vanligt på 1970-talet. XPS-skivor varierar i färg men har ofta grälla färger som till exempel lila eller rosa och har oftast används som mark- eller källarisolering men även för till exempel vindisolering. För att säkert kunna identifiera CFC krävs dock laboratorieanalys. Man kan annars välja att betrakta avfallet som farligt avfall och klassa och hantera det som sådant.

I vissa fall kan sanering av CFC-haltigt material som sitter dolt behöva göras i omgångar allteftersom de byggdelar som döljer materialet demonteras. Detta ställer speciella krav på beställarens kontroll – det kanske inte är möjligt att göra besiktning efter varje saneringsetapp.

Då CFC-innehållande isolering ofta är dolda i konstruktioner kan dessa lätt missas vid provtagning. Förstörande prover innebär håltagning i vägg, tak eller golv för att lättare kunna se vad som finns i dolda konstruktioner. Problemet är dock att det inte alltid går att ta förstörande prover vid en rivningsinventering då den sker långt innan rivningen påbörjas och det fortfarande är verksamhet kvar i lokalen.

Detektion med en bärbar ”sniffer”-utrustning är en enkel metod som indikerar om ytterligare provtagning behövs. Denna metod lämpar sig egentligen bäst för läcksökning i ett kylaggregat som innehåller CFC men den går att använda för indikation förutsatt att man bryter sönder materialet vid mätningen. För att klargöra vilka specifika blåsmedel som förekommer i ett material samt i vilken halt, behöver en provbit skickas till ett laboratorium för kemisk analys.

Om man inför rivning misstänker att det blivande avfallet innehåller farliga ämnen och att dessa kan finnas i sådana halter att avfallet ska klassas som farligt avfall, bör man göra en närmare undersökning i samband med inventeringen, till exempel genom provtagning och analys. Vid osäkerhet om ett avfall är farligt avfall eller inte ska man följa försiktighetsprincipen vilket innebär att man klassificerar det som farligt innan motsatsen bevisats genom till exempel kemisk analys.

Transport av CFC-haltigt material ska göras av transportör med tillstånd att transportera farligt avfall. Transport och destruering av skrymmande rivningsmassor som CFC-haltiga byggelement medför ökade kostnader. Vid ombyggnader och rivningar är det viktigt att beställaren ser till att kostnaden för omhändertagandet inkluderas i den totala budgeten för ombyggnaden eller rivningen, på samma sätt som kostnader för annan sanering.

Rivningsmaterial som innehåller CFC går, i de fall materialet är intakt, utmärkt att mellanlagra. Materialet behöver inte väderskyddas så länge det inte skadas.

Det finns ett antal anläggningar i Sverige som tar hand om och destruerar bygg- och rivningsavfall som innehåller CFC. Det kan vara avfallsförbränningsanläggningar med tillstånd till förbränning av det farliga avfallet ”17 06 03* Andra isolermaterial som består av eller som innehåller farliga ämnen” eller avfallsbehandlingsanläggningar som tar emot CFC-haltigt farligt avfall från rivning och separerar samt tar ur/extraherar CFC som därefter skickas till en anläggning som har tillstånd till att destruera CFC i gasform.

Undersökningar tyder dock på att avfallet inte alltid når dessa anläggningar utan i stället felaktigt hamnar på en deponi eller förs till fragmenteringsanläggningar. Det kan bero på att avfallsförbränningsanläggningar med tillstånd i regel inte tar emot isoleringsmaterial som är limmat på metall och att det finns få behandlingsanläggningar som kan hantera detta material på ett korrekt sätt. För att undvika att CFC frisätts obehandlat till atmosfären ska dock detta avfall alltid lämnas till avfallsbehandlingsanläggningar med tillstånd för att behandla avfallet.

Det är byggherren/fastighetsägarens ansvar att ta reda på om farligt avfall kommer att uppstå vid en rivning. Denne ska också se till att detta avlägsnas, transporteras och omhändertas på ett korrekt sätt. Som ett led i det ingår det att genomföra en materialinventering av byggnaden, eller byggnadsdelen, som ska rivas. Rutiner för att säkerställa att omhändertagande av CFC sker på ett korrekt sätt är viktigt. Beställaren ska vara tydlig mot entreprenören med att mottagningskvitton kommer att följas upp.

Information för byggherrar och entreprenörer på boverket.se

Rutiner för uppföljning kan exempelvis specificeras vid upphandlingstillfället.

Observera att det vid mindre omfattande åtgärder inte krävs rivningslov eller anmälan och därmed inte heller ett formellt krav på en materialinventering. Ett kylrum som rivs vars konstruktion inte har en bärande funktion är ett sådant exempel. Fastighetsägaren och/eller entreprenören ansvarar dock för att det farliga avfallet exempelvis CFC-haltigt material hanteras enligt gällande regler.

Byggherren ska utse en kontrollansvarig som för byggherrens räkning ska se till att kontrollplanen följs. Det innebär exempelvis att kontrollera att rivningsentreprenör hanterar det farliga avfallet vid rivning och sanering på ett korrekt sätt enligt gällande lagstiftning. Detta ska den kontrollansvarige intyga och verifiera inför slutsamråd.

I rapporten ”Resurs- och avfallshantering vid byggande och rivning” finns en översikt över de handlingar och dokument som är lämpliga att inhämta från entreprenören innan en rivning inleds. Se länk nedan.

CFC-haltigt farligt avfall ska identifieras, separeras och hanteras separat. Entreprenören ska svara upp mot beställarens kvalitetskrav och följa gällande regelverk för hantering, transport och destruering av farligt avfall. En korrekt hantering av CFC-innehållande isolering i rivningsskedet innebär inte bara att materialet distribueras till rätt avfallsmottagare, utan även att isolerskivorna inte bryts sönder. Skivorna ska hanteras så hela som möjligt vid demontering eftersom varje brottyta frigör och släpper ut CFC.

Huvuddelen av kontrollen sker genom entreprenörens egenkontroll, vilken ska dokumenteras, kontrolleras och överlämnas till beställaren. Egenkontrollen bestäms med fördel i samarbete med beställaren innan arbetena påbörjas. Dokumentation av hur det farliga avfallet hanteras ska göras enligt lagkrav (4 kap. 10-11 §§ och 6 kap. 1 och 11 §§ avfallsförordningen). Entreprenören ska även kontrollera att transportörer och avfallsmottagare har erforderliga tillstånd och redovisa dessa för beställaren.

Övriga krav på entreprenörens redovisning framgår av rapporten ”Resurs- och avfallshantering vid byggande och rivning” (branschnorm, Sveriges Byggindustrier).

Resurs- och avfallshantering vid byggande och rivning, med bilagor (branschnorm, Sveriges Byggindustrier)

Det finns ett delat tillsynsansvar mellan kommunens miljönämnd och dess byggnadsnämnd när det gäller tillsyn över avfallshantering i bygg- och rivningsverksamheter. Detta är en komplicerande omständighet när man ska bedriva tillsyn på dessa verksamheter. För att tillsynen ska bli effektiv och ändamålsenlig krävs att samverkan mellan nämnderna inom respektive kommun fungerar på ett bra sätt.

När byggnadsinspektören granskar en ansökan om rivningslov ska denne säkerställa att det finns en materialinventering som är aktuell och heltäckande. Ifall det finns tveksamheter bör denne kontakta miljökontoret som kan bistå vid granskningen. Vid det tekniska samrådet ska man gå igenom hur inventeringen genomförts och man kan då lyfta hur man inventerat om det finns isolering innehållande CFC i byggnaden.

Inför slutsamråd ska underlag redovisas som ska visa hur man följt kontrollplanen. Om det saknas en redovisning för hur det farliga avfallet tagits om hand kan byggnadsnämnden överväga att inte utfärda ett slutbesked.

Den kommunala miljöinspektören har enligt miljöbalken möjlighet att utöva tillsyn mot miljöfarliga verksamheter inom kommunen till exempel rivningsverksamheter, transportörer av avfall, behandlingsanläggningar med mera. I tillsynen har inspektören rätt att begära in den dokumentation som behövs för att följa upp att det farliga avfallet hanterats på ett korrekt sätt. Om det vid en rivning inventerats CFC-innehållande isolering (= farligt avfall) så kan miljöinspektören begära att byggherren ska kunna redovisa hur detta tagits om hand. Om det finns misstanke om miljöbrott är inspektören skyldig att anmäla misstanke om miljöbrott till Åklagarmyndigheten.