Hantering av bygg- och rivningsavfall

10 § Den som producerar bygg- och rivningsavfall ska, utöver vad som gäller enligt andra bestämmelser i detta kapitel, sortera ut åtminstone följande avfallsslag och förvara dem skilda från varandra och från annat avfall:

1. trä,
2. mineral som består av betong, tegel, klinker, keramik eller sten,
3. metall,
4. glas,
5. plast, och
6. gips.

11 § Den som samlar in bygg- och rivningsavfall som har sorterats ut enligt 10 § ska samla in de avfallsslagen separat.

12 § Brännbart avfall ska sorteras ut och förvaras skilt från annat avfall.

Enligt 4 § i föreskrifterna gäller kravet på utsortering i 3 kap. 10 § avfallsförordningen inte avfallsslag som

1. utgörs av konstruktioner där ämnen eller föremål sammanfogats på ett sätt som gör att separering inte är tekniskt genomförbar med hänsyn till god praxis för avfallsinsamling, eller
2. är förorenade på ett sätt som gör att inblandning i det övriga utsorterade avfallet försvårar eller omöjliggör den lämpligaste behandlingen enligt avfallshierarkin i 15 kap. 10 § miljöbalken.

Av 5 § i föreskrifterna framgår att för de avfallsslag som avses i 4 § gäller inte kravet i 3 kap. 12 § avfallsförordningen (2020:614) att brännbart avfall ska sorteras ut och förvaras skilt från annat avfall.

Enligt 3 kap. 15 § avfallsförordningen ges tillsynsmyndigheten möjlighet att i det enskilda fallet meddela dispens från kraven i 3 kap. 10 § avfallsförordningen på utsortering av bygg- och rivningsavfall och från kravet på utsortering av brännbart avfall enligt 3 kap. 12 § avfallsförordningen. I 3 kap. 16 § beskrivs förutsättningarna för dispens närmare, genom att det definieras under vilka förutsättningar separat utsortering eller separat insamling inte ska anses genomförbar eller inte anses ge fördelar som överväger nackdelarna.  

15 §  Tillsynsmyndigheten får i fråga om bygg- och rivningsavfall i det enskilda fallet ge dispens från kraven på 

1. utsortering i 10 §, och
2. att brännbart avfall ska sorteras ut och förvaras skilt från annat avfall i 12 §.

Dispensen får ges i fråga om avfall där separat insamling inte är genomförbar eller inte ger fördelar som överväger nackdelarna.

16 § Att samla in avfall separat eller fastighetsnära, att skilja förpackningarna från sitt innehåll, att sortera ut avfall eller att hantera avfall på något annat sätt som föreskrivs i detta kapitel ska inte anses genomförbart eller inte anses ge fördelar som överväger nackdelarna, om

1.  det inte är tekniskt genomförbart med hänsyn till god praxis för avfallsinsamling,
2. det skulle bli ett jämförbart återvinningsresultat med en annan hantering,
3.  det inte ger det bästa miljömässiga resultatet med hänsyn till avfallshanteringens sammanlagda miljöpåverkan, eller
4.   det skulle medföra oskäliga ekonomiska kostnader.

4 § Den som har förpackningsavfall ska sortera ut följande material från annat avfall:

1. papper och kartong,
2. plast,
3. metall,
4. färgat glas,
5. ofärgat glas,
6. plastflaskor och metallburkar som är avsedda för ett retursystem enligt 4 kap. 3 § förordningen (2022:1274) om producentansvar för förpackningar,
7.    7. trä, och
8.    8. material som inte avses i 1-7 (övrigt förpackningsmaterial).

Förpackningsavfall som innehåller rester av farligt avfall ska i stället sorteras ut och hanteras som farligt avfall enligt 11 a §.

Om det finns ett beslut om dispens från separat insamling enligt 14 a § som omfattar materialen ska utsortering i stället göras på ett sätt som möjliggör en insamling enligt beslutet. 

11 a § Farligt avfall ska sorteras ut, samlas in och även i övrigt hanteras skilt från annat avfall.

En förpackning som innehåller farligt avfall ska hanteras på samma sätt, om förpackningen underlättar den praktiska hanteringen av avfallet.

19 § Avfall som har samlats in separat för att förberedas för återanvändning eller för att materialåtervinnas får inte förbrännas.

Första stycket gäller inte avfall som har producerats vid behandling av avfall, inbegripet sådan beredning före behandling som avses i R 12 i bilaga 1, om förbränning är den lämpligaste behandlingen enligt 15 kap. 10 § miljöbalken.

I miljöbalken finns ett antal bestämmelser som styr mot en hållbar utveckling och resurshantering av avfall.

• Miljöbalkens inledande kapitel anger att återanvändning och återvinning liksom annan hushållning med material, råvaror och energi ska främjas så att ett kretslopp uppnås (1 kap 1§ 5p).
• Resurshushållningsprincipen säger att alla ska hushålla med råvaror och energi samt utnyttja möjligheterna att minska mängden avfall, minska mängden skadliga ämnen i material och produkter, minska de negativa effekterna av avfall, och återvinna avfall (2 kap. 5 §).
• De allmänna hänsynsreglerna gäller för alla som vidtar en åtgärd eller bedriver en verksamhet. De allmänna hänsynsreglerna är viktiga för att främja en hållbar utveckling. De handlar om att använda rätt teknik, välja lämplig plats med mera (2 kap. 2-5§§).
• Det finns ett uttryckligt krav att alla som hanterar avfall ska se till att hanteringen inte skadar eller orsakar risk för skada på människors hälsa eller miljön (15 kap. 11§)
• Bestämmelser om förorenade områden (10 kap.) 
• Bygg- och rivningsverksamheter är oftast inte anmälnings- eller tillståndspliktig verksamhet men är att betrakta som en miljöfarlig verksamhet (9 kap).

Enligt artikel 8 punkt 8-9 (2024/573) samt artikel 20 punkt 2-3 (2024/590) ska fastighetsägare och entreprenörer säkerställa att utsläpp av fluorerade växthusgaser samt ozonnedbrytande ämnen enligt bilaga 1 till respektive förordning så långt som möjligt undviks. 

Det avser åtgärder som inbegriper avlägsnande av skumpaneler och skumplast i laminerade skivor som installerats i hålrum eller uppbyggda strukturer i samband med renovering eller rivning. Destruktion av gaserna får endast utföras av personer med lämpliga kvalifikationer.

Om det inte är tekniskt möjligt att avlägsna skumplasten ska fastighetsägaren eller entreprenören upprätta dokumentation som styrker att avlägsnande är omöjligt i det specifika fallet. Dokumentationen ska bevaras i fem år och ska på begäran göras tillgänglig för tillsynsmyndigheten.

Dessa bestämmelser träder i kraft 1 januari 2025.

Inom detaljplanelagt område krävs ofta rivningslov för att riva byggnader eller delar av byggnader. Kravet kan begränsas genom kommunala bestämmelser. Utanför områden med detaljplan eller områdesbestämmelser krävs ofta en anmälan till byggnadsnämnden i stället för rivningslov. Vid dessa rivningar ska byggnadsnämnden underrättas om när arbetena avses påbörjas genom en så kallad anmälan om rivningsåtgärd eller en ansökan om rivningslov. Rivning får inte starta förrän byggherren fått ett startbesked. Detta upphör att gälla efter två år från dagen för utfärdandet.