Klassificering och kodning

Rester av kemikalier med farlighetsmärkning klassas som regel som farligt avfall. Märkningen kan till exempel vara farosymboler på förpackningen. En tom förpackning klassas oftast inte som farligt avfall, utan bara om den innehåller rester.

För att undersöka om avfallet innehåller, eller är kontaminerat med, något ämne som gör att avfallet har en farlig egenskap, kan verksamheten göra följande:

• Kontrollera märkning på gods, förpackningar med mera.
• Sök information i säkerhetsdatablad. Avsnitt 2 i databladet innehåller information om ingående ämnens klassificering. Om avfallet innehåller ett ämne som är klassificerat som farligt är det sannolikt att avfallet kan vara farligt avfall.
• Avsnitt 3 i databladet beskriver sammansättningen och avsnitt 13 handlar om avfallshantering.

Det finns 15 farliga egenskaper som gör att avfall ska hanteras som farligt avfall och klassificeras med en avfallsskod som markerats med en asterisk (*). Även förekomst av vissa POPs-ämnen (persistena organiska föroreningar) kan göra att avfallet ska klassificeras och hanteras som farligt.

Explosivt: Avfall som genom kemisk reaktion kan alstra gaser med sådan temperatur och sådant tryck samt med en sådan hastighet att de kan skada omgivningen. Pyrotekniskt avfall, explosivt organiskt peroxidavfall och explosivt självreaktivt avfall ingår.

Oxiderande: Avfall som, vanligtvis genom att avge syre, kan förorsaka eller bidra till förbränning av andra material.

Brandfarligt: brandfarligt flytande avfall: flytande avfall med flampunkt under 60 °C eller avfall i form av gasolja, diesel och lätta eldningsoljor med flampunkt > 55 °C och ≤ 75 °C

• brandfarligt avfall i form av pyrofora vätskor och fasta ämnen: fast eller flytande avfall som även i små mängder antänds inom fem minuter vid kontakt med luft.

• brandfarligt fast avfall: fast avfall som är lättbrännbart eller som kan förorsaka eller bidra till brand genom friktion.

• brandfarligt gasformigt avfall: gasformigt avfall som är brandfarligt i luft vid 20 °C och vid standardtryck på 101,3 kPa.

• vattenreaktivt avfall: avfall som vid kontakt med vatten avger brandfarliga gaser i farliga kvantiteter.

• annat brandfarligt avfall: brandfarliga aerosoler, brandfarligt självupphettande avfall, brandfarliga organiska peroxider och brandfarligt självreaktivt avfall.

Irriterande – hudirritation och ögonskador: Avfall som vid kontakt kan orsaka hudirritation eller ögonskada.

Specifik toxicitet för målorgan (STOT)/Aspirationstoxicitet: Avfall som kan orsaka specifik toxicitet för målorgan vid enstaka eller upprepad exponering, eller som orsakar akut toxiska effekter vid inandning.

Akut toxicitet: Avfall som kan orsaka akuta toxiska effekter vid förtäring eller hudkontakt, eller vid exponering genom inandning.

Cancerframkallande: Avfall som orsakar cancer eller ökar dess incidens.

Frätande: Avfall som vid kontakt kan orsaka frätskador på hud.

Smittfarligt: Avfall som innehåller levande mikroorganismer eller deras toxiner och som enligt vetenskap eller grundad misstanke förorsakar sjukdom hos människor eller andra levande organismer.

Reproduktionstoxiskt: Avfall som orsakar negativa effekter på sexuell funktion och fertilitet hos vuxna män och kvinnor samt utvecklingstoxicitet hos avkomman.

Mutagent: Avfall som kan orsaka en mutation, dvs. en bestående förändring, till mängd eller struktur, av en cells genetiska material.

Avger en akut giftig gas: Avfall som avger akut giftiga gaser (Acute Tox. 1, 2 eller 3) vid kontakt med vatten eller syra.

Allergiframkallande: Avfall som innehåller ett eller flera ämnen som är kända för att orsaka sensibilisering av hud eller andningsorgan.

Ekotoxiskt: Avfall som omedelbart eller på sikt utgör eller kan utgöra en risk för en eller flera miljösektorer.

Avfall som kan ha en farlig egenskap som förtecknas ovan men som inte direkt uppvisas av det ursprungliga avfallet. Används oftast för avfall som kan vara indirekt explosivt.

Ett avfall som uppkommit i en process kan vara svårare att bedöma. Men även här är kunskap om vilka ämnen som har tillsatts i processen och vilken farlighet dessa ämnen har som avgör hur avfallet ska klassificeras.

I de svåraste fallen kan det handla om avfall som uppstått under okontrollerade förhållanden, som till exempel förorenade jordar, askor, slam och filtermassor. I dessa fall kan verksamheten behöva ta prover och analysera avfallet för att avgöra vad det innehåller och i vilka koncentrationer.

Den inledande bedömningen bör göras med hjälp av:

• kända fakta om avfallets innehåll och beståndsdelar som finns i produktinformation, säkerhetsdatablad eller i vägledningar från branschorganisationer och myndigheter
• bedömning om avfallet innehåller farliga ämnen eller komponenter som innehåller farliga ämnen
• definitionerna av de farliga egenskaperna (HP) i bilaga 3 till avfallsdirektivet
• den verksamhet där avfallet har uppkommit
• den process, åtgärd eller förfarande som gett upphov till avfallet
• beskrivning av om avfallet består av en eller flera fraktioner.

Avfallskoderna är i stor utsträckning indelade efter olika verksamheter eller en viss typ av process. Koderna finns i bilaga 3 till avfallsförordningen. Avfallskodernas två inledande siffror, kallas kapitel, och motsvarar bransch eller process. Det finns 20 kapitel. Kapitlen är i sin tur indelade i underkapitel, de fyra första siffrorna, och slutligen de sexsiffriga avfallskoderna.

1. Börja med att hitta rätt kapitel. I första hand utgår du ifrån vilken verksamhet du har. Kapitel 1 – 12 och 17 – 20 är indelade efter verksamheter.

2. Om du inte hittar din verksamhet utgår du från avfallstyperna i kapitel 13 – 15.

3. I sista hand går du till kapitel 16.

Identifiera de avfallskoder som kan beskriva avfallet. Flera koder kan vara aktuella inledningsvis. Verksamheter med olika delprocesser kan behöva använda avfallskoder från olika kapitel i bilaga 3 till avfallsförordningen.

Hela listan med avfallskoderna i bilaga 3 till Avfallsförordningen 

Flera avfallstyper är alltid farligt avfall. Men ibland uppstår avfall som kräver en bedömning om det är farligt avfall eller inte, som till exempel efter att en byggnad har rivits. Därför finns två typer av koder som är markerade med asterisk i avfallsförteckningen:

1. koder för avfall som definieras som absolut farligt avfall

2. koder med tillägget ”som enligt 2 kap 3 § ska anses vara farligt avfall”. Koder som innehåller denna text används för avfall som efter en utvärdering visat sig vara farligt avfall. 

Kapitel 20 används för kommunalt avfall (hushållsavfall och liknande handels-, industri- och institutionsavfall), även separat insamlade fraktioner. Ett rengöringsmedel som innehavaren avser eller är skyldig att göra sig av med är avfall. Här är två avfallskoder möjliga. Valet av kod får göras först efter en utvärdering som visat om avfallet är farligt eller inte: 

• 20 01 29* Rengöringsmedel som innehåller farliga ämnen och som enligt 2 kap. 3 § ska anses vara farligt avfall. 
- Koden används om utvärderingen visat att avfallet är farligt. 

• 20 01 30 Andra rengöringsmedel än de som anges i 20 01 29.
- Koden används om utvärderingen visat att avfallet kan betraktas som icke-farligt avfall. 

Avfallskoder för kabel är exempel på speglade avfallskoder och då krävs alltid en fullständig utvärdering av farliga egenskaper. 

I bilaga 3 till Avfallsförordningen (202:614) anges för kablar följande koder: 

17 04 10* Kablar som innehåller olja, stenkolstjära eller andra farliga ämnen och som enligt 2 kap. 3 § ska anses vara farligt avfall. 

17 04 11 Andra kablar än de som anges i 17 04 10.

Avfallsinnehavaren måste här utvärdera de farliga egenskaperna dels utifrån innehåll av olja och stenkolstjära, men även enligt 2 kap. 3 § i avfallsförordningen. 

Naturvårdsverket har i nedanstående yttrande, NV-01420-23, väglett angående klassificering av kabel. I vägledningen finns länkar till utredningar och internationella vägledningar där bland annat avfall i form av kablar ingår.

Vägledning om klassificering av kabel, NV-01420-23 (pdf 1,4 MB)

I Naturvårdsverkets vägledning ”Behandling av elavfall, Vägledning för tillämpning av föreskrifterna (2018:11) om yrkesmässig lagring och behandling av elavfall som omfattas av producentansvar” tas också avfall i form av kablar upp. Även här konstateras i att elkabel som regel bör betraktas som farligt avfall.

Se dom från Mark- och miljööverdomstolen, MÖD (pdf 10 MB) 

Vägledning om behandling av elavfall

Vi har också i yttrandet väglett kring när Naturvårdsverket bedömer att det är lämpligt att testa avfall i enlighet med 2 kap 2 § avfallsförordningen (2020:614). 

Naturvårdsverkets samlade bedömning är utifrån ovanstående att avfall som utgörs av kablar, som regel, om man inte kan visa annat, utgör ett farligt avfall.  

El-avfall från hushåll, kontor, industrier, underhållsreparationer eller insamlingssystem ska kodas från kapitel 16 eller 20 beroende på verksamhet. Till exempel ska en livsmedelsbutik använda avfallskod 16 02 11* för att rapportera avfall med gamla frys- eller kylboxar. Medan kommunalt insamlat avfall med gamla frys- och kylboxar ska använda avfallskod 20 01 23*. Gamla frys- och kylboxar kan innehålla klorflourkarboner. 

Om avfallet istället uppstått efter att el-avfallet har behandlats vid en anläggning ska koder från kapitel 19 användas, till exempel avfall från fragmentering som finns i underkapitlet 1911. Men komponenter som sorterats ut under behandling på avfallsanläggning ska klassificeras med koder som beskriver de utsorterade komponenterna, till exempel 16 02 15* farliga komponenter som avlägsnats från kasserad utrustning. 

Förpackningsavfall är farligt avfall endast om förpackningen innehåller rester av farliga kemikalier som inte kunnat avlägsnas (15 01 10*) eller om själva förpackningen tillverkats av ett farligt material som till exempel asbest (15 01 11*). Även tryckbehållare är exempel på förpackningsavfall som är farligt avfall (15 01 11*). En tom förpackning klassificeras som icke-farligt avfall med koder beroende på vilket material förpackningen består av till exempel 15 01 02 plastförpackningar. 

Kapitel 15 innehåller huvudsakligen koder för förpackningar men omfattar även avfall i form av förbrukade trasor och skyddsutrustning som kan vara farligt avfall om avfallet är kontaminerat med farliga ämnen, som till exempel spillolja (15 02 02*).  

För rivningsavfall krävs det ofta en utvärdering av avfallet innan kodning eftersom materialet ofta är gammalt eller okänt. Flera avfallskoder för bygg- och rivningsavfall är så kallade ”speglade” eller dubbla ingångar. Det innebär att det finns en kod som ska användas om en utvärdering visat att avfallet ska vara farligt, respektive en kod som gäller om utvärderingen visar att avfallet inte ska vara farligt. 

17 02 04* är en kod som ska användas för glas, plast och trä som är förorenat med eller innehåller farliga ämnen. Målat eller impregnerat trä kan vara exempel på sådant farligt avfall. Ett annat exempel kan vara plaströr, avlopp- eller dräneringsrör som innehåller tillsatser i plasten, såsom mjukgörare eller flamskyddsmedel, vilket gör att avfallet kan vara farligt. Obehandlat trä som inte heller är förorenat och som inte ska vara farligt avfall klassificeras med kod 17 02 01 och plast som inte innehåller farliga ämnen och som är icke farligt avfall klassificeras med koden 17 02 03. 

Metaller och legeringar i massiv form, förutom amalgam, är inte farligt avfall. Ett målat eller behandlat metallobjekt kan dock vara farligt avfall. Koden 17 04 09* används i dessa fall. 

Koden 17 05 03* används för jord och sten som är förorenat av farliga ämnen. Halten av farliga ämnen avgör om avfallet är farligt avfall eller inte. Om utvärdering av halterna av farliga ämnen visar att avfallet inte är farligt ska koden 17 05 04 väljas. 

Främst blir det avfall med gamla datorer, telefoner och liknande som innehåller batterier som är märkta som farliga. De kodas med 20 01 35 * annan kasserad elektrisk och elektronisk utrustning. Ett annat vanligt avfall är gamla lysrör som kodas 20 01 21* lysrör och annat kvicksilverhaltigt avfall.