Stöd och information

Allemansrätten för organiserad verksamhet

Granskad: ‎den ‎18‎ ‎oktober‎ ‎2023

Här hittar du information om vilka lagar och regler som gäller för organiserat friluftsliv och kommersiell verksamhet i naturen.

Organiserat friluftsliv och kommersiell verksamhet på annans mark är möjligt tack vare allemansrätten. Allemansrätten är dock knuten till den enskilde individen, inte till grupper. Därför har du som arrangör av organiserade aktiviteter i naturen ett särskilt ansvar. 

Sidan vänder sig till

Dig som jobbar med organiserat friluftsliv ideellt eller kommersiellt eller i övrigt använder dig av allemansrätten i kommersiell verksamhet - organisationer, företag, naturguider, entreprenörer, föreningar, kommuner, besöksmål med flera. 

Bra att veta

Denna sida ger enbart en överblick kring de lagar och regler som du som arrangör behöver har koll på när du planerar aktiviteter och verksamheter i naturen. I stödet Arrangemang i naturen kan du som arrangör fördjupa dig i frågan kring vilket ansvar du som arrangör har när du anordnar arrangemang i naturen, ideellt som kommersiellt.

Allemansrätten  

2 kap. 15 § regeringsformen Alla skall ha tillgång till naturen enligt allemansrätten oberoende av vad som föreskrivits ovan. Lag (1994:1468). 

Forsränningsmålet  

Allemansrätten kan användas kommersiellt. Den kan också användas av många personer samtidigt. Det visar en dom i Högsta domstolen från 1996

Forsränningsmålet, NJA 1996 s. 495 (lagen.nu)

Allmänna hänsynsregler 

Miljöbalkens allmänna hänsynsregler ska förebygga negativa effekter av verksamheter och öka miljöhänsynen. Reglerna återfinns i 2 kap. miljöbalken. De allmänna hänsynsreglerna riktar sig främst till verksamhetsutövaren, dvs i detta fall den som planerar och genomför ett arrangemang. 

Miljöbalk (1998:808) 2 kap. Allmänna hänsynsregler (regeringen.se)

Samråd enligt 12 kap. 6 § miljöbalken 

Verksamhetsutövare, till exempel en arrangör av ett arrangemang, har en skyldighet att anmäla verksamheter och åtgärder som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön för samråd.  

Organiserat friluftsliv och arrangemang nämns inte i förarbetena bland de verksamheter som kan kräva samråd enligt första stycket. Att friluftsarrangemang inte räknas upp i förarbetena till vare sig naturvårdslagen eller miljöbalken innebär dock inte att sådana arrangemang aldrig kan omfattas av kravet på samråd enligt 12 kap. 6 § första stycket miljöbalken. En bedömning måste göras i det enskilda fallet utifrån bland annat vilken typ av påverkan som arrangemanget kan antas medföra och hur pass känslig och värdefull miljön är i området. Det är arrangörens ansvar att bedöma om samråd krävs för hela eller delar av det planerade arrangemanget. Men det är länsstyrelsen som beslutar om samråd krävs i ett enskilt fall.   

Samrådsområden enligt 12 kap. 6 § andra stycket 

Inom samrådsområden är det obligatoriskt att i förväg anmäla alla i beslutet angivna verksamheter eller åtgärder i förväg, alldeles oavsett den potentiella skade- eller störningseffekten i det enskilda fallet.  

Anmälningsplikten kan inte användas för att hantera eventuella konflikter mellan olika friluftsintressen eller för att tillgodose markägarens eller rättighetsinnehavarens intresse då samrådsområdet endast kan hantera eventuell skada på naturmiljön som sådan. 

Artskydd och fridlysning 

Alla växter och djur som är fridlysta i Sverige finns listade i artskyddsförordningen (2007:845). Dessutom är alla vilda fåglar fridlysta. Däggdjur är fredade utom när de får jagas enligt jaktbestämmelserna. De fridlysta arterna i artskyddsförordningen är uppdelade i två bilagor.  

  • Bilaga 1 omfattar arter som är skyddade enligt EU:s art- och habitatdirektiv.  
  • Bilaga 2 omfattar alla arter som är fridlysta nationellt i Sverige. 

Rennäring

Rennäringslag (1971:437), 93 och 94 §§ (regeringen.se)

Avser verksamhetsutövaren att förlägga ett arrangemang till ett område inom vilket renskötsel då är tillåten krävs att arrangören visar tillräcklig hänsyn. Enligt bestämmelser i rennäringslagen är det bland annat förbjudet att avsiktligt eller av oaktsamhet skrämma, störa eller driva bort renar. Hundar ska utan undantag hållas i koppel. 

5 § Jaktlagen 

Var och en skall visa viltet hänsyn och idrottstävlingar och annan liknande friluftsverksamhet i marker där det finns vilt skall genomföras så att viltet störs i så liten utsträckning som möjligt.  

Detta innebär att verksamhetsutövaren är skyldig att utforma arrangemanget för att minimera störning på viltet och vid behov anpassa arrangemanget – plats, varaktighet, storlek, utformning etcetera.

Jaktlag (1987:259) (regeringen.se)

Fördjupning kring nämnda lagar ovan, se:

Arrangemang i naturen

Vägledande dom

Domen ger vägledning om hur allemansrätten ska tolkas vid kommersiell användning av annans mark, exempelvis för turism. Om verksamheten ger skador på naturen eller besvär för markägaren får arrangören inte längre använda marken på det viset. Högsta domstolen (HD) har i sitt avgörande i Forsränningsmålet närmare klargjort var de faktiska gränserna går rörande skador och störningar:  

"När det gäller enskildas bruk av allemansrätten angav HD att nyttjandet inte får ske så att det medför nämnvärd skada eller olägenhet för fastighetsägaren eller annan rättsinnehavare."  

HD uttalade vidare att även om allemansrätten tillkommer den enskilde så finns det inget som hindrar att den också utövas kollektivt, i organiserad form och även på kommersiell grund. Detta under förutsättning att envar som deltar i det kollektiva nyttjandet håller sig inom ramen för allemansrätten. Vidare tillade HD att skulle ett sådant kollektivt nyttjande innebära påtaglig skada eller olägenhet, så kan det innebära att allemansrätten inte längre får nyttjas på det viset. Vad gäller risken för skada och störning definierar HD alltså två nivåer:  

  1. Nämnvärd skada eller olägenhet, vilket gäller vid enskilt nyttjande.  
  2. Påtaglig skada eller olägenhet, vilket gäller vid kollektivt nyttjande, i organiserade och/eller kommersiella former. 

Arrangörens ansvar

Du som arrangerar organiserade aktiviteter på annans mark har skyldighet att:  

  • Hämta in kunskap om; allemansrätten, förutsättningar i området där arrangemanget planeras, vilka är markägare i området, vilka rättighetsinnehavare finns i området.  
  • Genomföra skydds- och försiktighetsåtgärder för att undvika skador och störningar.  
  • Välja lämplig plats samt tid på året för arrangemanget för att förebygga risken för skador och andra besvär.  
  • Ta reda på om arrangemanget eller dess kringaktiviteter kräver någon form av tillstånd, till exempel dispens från naturreservatsföreskrifter, terrängkörningslagen, artskyddsreglerna eller ifall samråd enligt miljöbalken 12 kap. 6 § krävs.  
  • Om inte arrangemanget kan genomföras inom ramen för allemansrätten träffa överenskommelse med, eller skaffa medgivande från, markägare och/eller rättighetsinnehavare.  
  • Ta hänsyn till andra utövares verksamheter i naturen. 
  • Informera deltagarna om allemansrätten och det ansvar som följer av den, både generellt men särskilt vid just detta arrangemang och på denna plats. 

Dialog är ofta värdefullt för att genomföra ett arrangemang i naturen där många aktörer och intressen samspelar. Att skapa en god relation med länsstyrelsen, kommunen, markägare eller rättighetsinnehavare kommer underlätta och förbättra ditt arrangemang. 

Tre avgörande faktorer

En gemensam nämnare för organiserade aktiviteter i naturen är att de alltid utövas någonstans ute i landskapet. Landskapet i sig är också ofta mångbrukat vilket innebär att till exempel jord- och skogsbruk, renskötsel, naturskydd, friluftsliv, jakt och fiske samt andra intressen bedrivs på samma yta eller i samma landskap, något som innebär att många olika intressen behöver samsas.

Beroende på var och när en viss aktivitet ska genomföras kan förutsättningarna för arrangemanget vara väldigt olika. Platsen, tiden och aktiviteten - avgör vilken hänsyn och vilka förutsättningar som gäller för varje enskilt arrangemang.

Vid organiserade aktiviteter på annans mark är alltid tre parter involverade, det allmänna, markägare/ rättighetsinnehavare och arrangören. Som arrangör har man alltså två olika parter att ta hänsyn till vid genomförandet av ett arrangemang – det allmänna och markägaren/rättighetsinnehavare. Det allmänna företräds i de flesta fall av länsstyrelsen, men även andra myndigheter kan vara aktuella. Rättighetsinnehavare kan vara en jakträttsinnehavare, sameby eller annan som utan att äga fastigheten ändå innehar en rättighet knuten till fastigheten. 

Påverkan på mark och natur- och kulturmiljö i det enskilda intresset rör i huvudsak ekonomiska intressen för markägaren, det kan exempelvis handla om skada på växande gröda eller skogsplanteringar, markskador, smittor som sprids från besökare till tamdjur eller annan påverkan kopplat till äganderätten. Påverkan på det allmänna intresset innebär främst skada på natur- och kulturvärden i sig och värdefulla och skyddsvärda natur- eller kulturmiljöer, eller som kan påverka biologisk mångfald och ekosystemtjänster. 

Störning kopplat till det enskilda intresset kan omfatta bland annat påverkan på jakt, fiske, hemfridszon, renskötsel, djur som skräms eller parkerade bilar som omöjliggör passage eller vändning av breda lantbruksfordon. Störning på det allmänna intresset rör främst störning på djurliv i allmänhet och skyddsvärda eller hotade arter i synnerhet, till exempel häckande rovfåglar, säl mm. 

Sammanfattningsvis kan konstateras att ett arrangemang kan ha olika påverkan och/eller störning på det allmänna respektive det enskilda intresset. En åtgärd som kan ha negativ påverkan och/eller störning på det allmänna intresset behöver nödvändigtvis inte innebära detsamma för det enskilda intresset, och tvärtom. 

Exempel på organiserat friluftsliv och kommersiell verksamhet

Arrangörer av organiserad bärplockning har ett stort ansvar och det bästa är att arrangören pratar med markägaren i förväg. Att plocka bär är tillåtet enligt allemansrätten, även i stor skala och för försäljning. Men det får inte innebära orimliga problem för markägaren. Kommersiellt organiserad bärplockning är tillåten så länge det sker utan annan skada eller andra besvär för markägaren än att bären plockas. För att inga problem ska uppstå är det värdefullt att arrangören pratar med markägaren, länsstyrelsen och kommunen innan verksamheten startar. 

Du får rida i naturen enligt allemansrätten. Det är viktigt att du som ansvarar för ridskolan eller hyr ut boxplatser har en dialog och eventuellt skriver avtal med berörda markägare. Om avtal finns om hur verksamheten ska skötas går det att undvika skador och störningar. Avtalet kan även ta upp hur uppkomna skador ska regleras. Det är inte orimligt att en markägare kräver ersättning för exempelvis skador eller slitage på en enskild väg.  

Rider du ofta längs samma vägar eller stigar så gäller samma regler för dig som för den som driver en ridskola eller hyr ut boxplatser. 

Alla ska ha tillgång till naturen enligt allemansrätten. Så står det i regeringsformen. Naturvårdsverket menar därför att det inte är möjligt att ha tvingande avgifter för längdskidåkning på mark där allemansrätten gäller. För att kunna ta ut avgifter måste skidspåret vara en anläggning i juridisk mening. Då upphävs allemansrätten.

Naturvårdsverkets ställningstaganden 

  • För att kunna ta ut avgifter bör skidspåret vara en anläggning i juridisk mening. Detta skulle då göra att allemansrätten upphävs. En sådan anläggning präglas av att större investeringar gjorts, till exempel  konstsnötillverkning. Dessa anläggningar finns mest för tävlings- och träningsverksamhet. De är inte sällan inhägnade eller avspärrade områden.
  • Det finns inget hinder för frivilliga avgifter. Inte heller för avgifter i anslutning till skidspåren, exempelvis parkeringar, vallabodar, omklädnings- eller bastulokaler.
  • I naturreservat bör man vara försiktig med att ta ut tvingande avgifter. Frågan bör bedömas utifrån varför reservatet bildades.

Dom från Högsta förvaltningsdomstolen (HFD)

Det finns en dom från Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) från november 2012. Det är en prövning om ett beslut av Mora kommun strider mot ”lag och författning”. Domen handlar om ett skidspår som kommunen tar ut en avgift för. Domstolen kommer fram till att beslutet inte står i strid mot allemansrätten. 

HFD lyfter fram att avgifter bara är möjliga om arrangören lagt ner betydande kostnader i form av arbete och material vilket var fallet i Mora. Det innebär ingen generell rätt att ta ut tvingande avgifter. Man lyfter också fram situationen i området där det finns stora arealer som även fortsättningsvis är allemansrättsligt tillgängliga.

Det är inte en dom i en allmän domstol. Uppstår konflikter kring allemansrätten mellan allmänheten och en markägare är det en civilrättslig fråga som hör hemma i en allmän domstol. Det finns inga sådana avgöranden ännu.

Orientering förutsätter kontroller att söka upp. Om kontrollerna ska finnas kvar en kortare period, till exempel vid ett tränings- eller tävlingstillfälle bör det kunna ske utan samråd med markägaren. Om de ska sitta ute under längre tid bör du dock samråda med den som äger marken. När verksamheten upphör är det viktigt att den som är ansvarig plockar bort kontrollerna. 

Relaterad vägledning