Allemansrätten för länsstyrelsen

Länsstyrelsen ansvarar för att leda det regionala arbetet med att förverkliga regeringens friluftspolitik där allemansrätten är en grundförutsättning.
Länsstyrelsen har en viktig roll i att sprida kunskapen om allemansrätten i länet. I detta ingår att samordna och vägleda kommuner, företag, föreningar med flera i länet.
Sidan vänder sig till
Dig som arbetar med allemansrätten på länsstyrelse.
Bra att veta
Vid generella frågor om allemansrätten, kontakta Naturvårdsverket.
Uppsättning av stängsel i naturen
Länsstyrelsen är tillsynsmyndigheten för frågor kring stängselgenombrott enligt 26 kap 11§ miljöbalken:
11 § En tillsynsmyndighet får förelägga den som håller stängsel i ett område av betydelse för friluftslivet eller i närheten av ett sådant område att ordna grindar eller andra genomgångar som behövs för att allmänheten skall kunna komma till mark inom ett sådant område som omfattas av allemansrätten.
Är det uppenbart att ett stängsel endast är avsett att utestänga allmänheten från området, får föreläggande meddelas om att ta bort det. Vad som nu har sagts om stängsel skall tillämpas på motsvarande sätt när det gäller diken.
Länsstyrelsen kan kräva av markägaren att ordna en genomgång om ett stängsel hindrar allmänheten att nå områden av betydelse för friluftsliv. Motsvarande gäller också diken.
Idag finns ingen definition av begreppet ”område av betydelse för friluftslivet”.
I lagkommentarerna till 26 kap 11 § miljöbalken står det:
Frågan om betydelsen för friluftslivet får också bedömas med hänsyn till vilka alternativ som finns för allmänheten i närheten. Är det t.ex. gott om fria badstränder, behöver tillträde till en viss strand inte vara tillräckligt viktigt. Och om en plats normalt bara besöks av enstaka personer, kan den knappast anses ha sådan betydelse som paragrafen talar om.
Stängselgenombrott bör inte kunna användas rörande vilthägn: redan vid dess tillkomst prövar länsstyrelsen om hägnet är förenligt med hänsyn till friluftslivet (jfr 12 kap. 11 §).
Samråd enligt miljöbalken
Verksamhetsutövare, till exempel en arrangör av ett arrangemang, har en skyldighet att anmäla verksamheter och åtgärder som kan komma att väsentligt ändra naturmiljön för samråd. Kravet omfattar dock inte verksamheter som omfattas av tillstånds- eller anmälningsplikt enligt andra bestämmelser i miljöbalken.
Samråd enligt 12 kap. 6 § första stycket bör anses omfatta exploaterande åtgärder och verksamheter som genom sin karaktär innebär en direkt påverkan på naturmiljön, jfr ”väsentligt ändra naturmiljön” och att en direkt konsekvens av åtgärderna blir en förändring av naturmiljön. Sådana verksamheter och åtgärder som räknas upp i förarbetena är bland annat större schaktningar och dräneringar, upptagande av ledningsgator, förvandling av åkermark till skogsmark, dikning, radio- och telemaster, tippning av schaktmassor och vägprojekt.
Organiserat friluftsliv och arrangemang nämns inte i förarbetena bland de verksamheter som kan kräva samråd enligt första stycket. Organiserat friluftsliv och arrangemang skiljer sig också från de uppräknade åtgärderna genom att de inte heller har som syfte att förändra naturmiljön.
Att friluftsarrangemang inte räknas upp i förarbetena till vare sig naturvårdslagen eller miljöbalken innebär dock inte att sådana arrangemang aldrig kan omfattas av kravet på samråd enligt 12 kap. 6 § första stycket miljöbalken. En bedömning måste göras i det enskilda fallet utifrån bland annat vilken typ av påverkan som arrangemanget kan antas medföra och hur pass känslig och värdefull miljön är i området. Ju större arrangemang desto mer troligt är att samråd krävs, särskilt om arrangemanget är återkommande på samma plats.
Eventuella fysiska ingrepp såsom grävningar, byggnationer och så vidare, som krävs för genomförandet av ett arrangemang är exempel på åtgärder som kan kräva samråd enligt 12 kap. 6 § första stycket miljöbalken. Detta kan till exempel gälla grävarbeten för iordningställande av stigar, byggande av broar över vattendrag, byggnationer och grävarbeten vid etablering av tävlingscentrum och så vidare.
Om arrangören bedömer att hela eller delar av arrangemanget kan orsaka väsentlig ändring av naturmiljön ska arrangören anmäla hela eller delar av arrangemanget för samråd enligt 12 kap. 6 § till länsstyrelsen. I det fall en arrangör anmäler hela eller delar av arrangemanget för samråd enligt 12 kap. 6 § kan länsstyrelsen göra bedömningen att något samråd inte behövs.
Utebliven anmälan om samråd
En arrangör som inte gör en anmälan om samråd enligt 12 kap. 6 § och länsstyrelsen vid tillsyn konstaterar att arrangemanget har orsakat väsentlig ändring av naturmiljön kan föreläggas att återställa naturmiljön och även ställas till ansvar enligt miljöbalkens straffbestämmelser.
Arrangören kan vid sidan av detta också bli skadeståndsskyldig gentemot berörda markägare och andra rättighetsinnehavare för eventuella uppkomna skador på fastigheten.
Allemansrätten i skyddade områden
Allemansrätten utgör grunden för tillgängligheten i naturen, men för att tillgodose syftet med ett naturreservat eller nationalpark kan ibland vissa begränsningar behövas. Länsstyrelsen eller kommunen får meddela föreskrifter om rätten att färdas och vistas inom ett reservat samt om ordningen i övrigt inom reservatet om det behövs för att tillgodose syftet med skyddet. Dessa s.k. ”C-föreskrifter” beslutas med stöd av 7 kap. 30 § miljöbalken. Ordningsföreskrifterna kan bland annat reglera sådant som annars kan vara tillåtet enligt allemansrätten.
En inskränkning måste ha stöd i syftet för att kunna meddelas, och får inte gå längre än vad som krävs för att syftet med skyddet ska kunna tillgodoses (7 kap. 25 § miljöbalken). Det är endast det som föreskriften begränsar som inskränks. I övrigt gäller allemansrätten i naturområdet.
Lagstiftning som finns utöver allemansrätten, så som terrängkörningslagen gäller också i skyddad natur. Föreskrifter som begränsar exempelvis terrängkörning i skyddad natur utgör därmed onödig dubbelreglering, vilket ska undvikas.
Friluftslivet är en viktig fritidssysselsättning, den bidrar till livskvalitet och hälsa, har stor betydelse som näringsverksamhet i form av naturturism och som pedagogiskt verktyg i utbildningssammanhang. Det är således viktigt att värdena för friluftslivet och nyttjandet av området enligt allemansrätten beaktas, och att bara de föreskrifter beslutas som behövs för att tillgodose syftet med skyddet. Det finns heller inget stöd i lagstiftningen för att meddela ordningsföreskrifter för att ta tillvara en markägares eventuella intresse av att reglera allemansrätten.
Vanliga frågor och svar om allemansrätten
Får du många frågor om allemansrätten? I vår FAQ om allemansrätten hittar du svar på de vanligaste frågorna. Du kan använda den som ett stöd när du själv ska svara på frågor.

Relaterad vägledning
Om allemansrätten
Allemansrätten gör det möjligt för alla att röra sig fritt i naturen, oavsett förutsättningar. Här har vi samlat allt om allemansrätten och friluftsliv.