DNA-baserad övervakning av arter i akvatisk miljö

DNA-baserade metoder för att identifiera och upptäcka arter kommer att få en allt större betydelse i miljöövervakningen. Flertal studier visar på att de kan ersätta traditionella metoder som provfiske, elfiske och visuella observationer. DNA-baserade metoder kan idag användas för att påvisa förekomst av art/arter, men ännu inte för skattning av populationers exakta storlek, spridning och reproduktiva förmåga. Detta är dock aktiva forskningsområden. Fiskar är generellt stora och rörliga, vilket leder till att de släpper ut mängder med DNA, arter som är mindre och mer stationära släpper ifrån sig mindre DNA. Det leder till att man kan få både falska positiva och falska negativa resultat med DNA-baserade metoder. 

Forskarna har genom jämförande studier, försök i fält och mesokosmexperiment undersökt hur många prover som behöver tas, hur provtagningen ska gå till samt hur lätt arter kan identifieras genom att fånga upp dess DNA. Studierna har genomförts både i den limniska och marina miljön och berör flera olika arter och djurstammar. 

Forskningen visar att eDNA som metod är bättre på att hitta arter i vissa fall, medan traditionella metoder är att föredra för andra arter då dessa är svåra att upptäcka med eDNA. Att förstå när och hur DNA-baserade metoder kan användas är viktigt ur ett bevarandeperspektiv för de som arbetar med miljöövervakning. 

Projektet har finansierats med medel från Naturvårdsverkets miljöforskningsanslag som finansierar forskning till stöd för Naturvårdsverkets och Havs- och vattenmyndighetens kunskapsbehov.