Styrmedel för att öka kolsänkor i skogssektorn

Kolsänkor innebär att det sker en nettokolinlagring i skogen. Kolsänkor kan öka genom åtgärder som ökar tillväxten alternativt minskar förlusten av kol genom minskad avverkning eller naturlig nedbrytning. Rapporten har valt att fokusera på följande åtgärder: kvävegödsling av skogsmark, beskogning av nedlagd jordbruksmark, energiskogsodling, förlängning av omloppstid och permanent skydd av skog. Åtgärder för ökad kolsänka kan ha både positiva och negativa effekter på andra delar av samhället såsom skogsproduktion, biologisk mångfald och livsmedelssäkerhet.

För att åtgärder för ökad kolsänka i skogen ska komma till stånd krävs incitament för aktörerna på marknaden, framförallt skogsägare, som leder till att de väljer att bruka sin skog på ett alternativt sätt. Idag saknas till stor del direkta incitament för att binda in mer koldioxid i skogen. Det leder till att de flesta skogsägare inte prioriterar skogsbrukets effekter på kolförråden i skogen. En konsekvens av detta är att nettoinlagringen av kol i skogen är lägre än vad som är optimalt ur ett samhällsperspektiv.

Denna rapport fokuserar på att lösa problemet med avsaknaden av incitament för att öka kolsänkorna i skogen och hur man bäst utformar styrmedel utifrån givna kriterier. Rapporten analyserar och jämför direkta stöd, omvända auktioner och utsläppshandel som styrmedel och landar i att omvända auktioner kan vara det bästa alternativet på lite längre sikt.

Förstärkta kolsänkor kan vara en kostnadseffektiv klimatåtgärd, och ett komplement till andra tekniska lösningar för negativa utsläpp. Kolsänkor och andra negativa utsläpp kan dock aldrig ersätta utsläppsminskningar i övriga sektorer som nyttjar fossila bränslen eller där fossila utsläpp idag är en biprodukt i produktionsprocessen.