Åtgärdsprogram för svartoxe
Om publikationen
Åtgärdsprogrammet startade år 2009 och arbetet med åtgärdsprogrammet pågår. Programmet gäller fortsatt fram till beslut om avslut av Naturvårdsverket.
Åtgärdsprogrammet beskriver svartoxe (Ceruchus chrysomelinus), dess livsmiljöer och bevarandeåtgärder. Svartoxen tillhör en grupp av skalbaggar som har en flerårig larvutveckling i kraftigt brunrötad död ved. Arten behöver kontinuerlig tillgång av liggande död ved i en mängd (ca minst 80–120 m3/ha) som idag i stort sett saknas utanför skyddad natur. Arten är dessutom, sannolikt på grund av en dålig spridningsförmåga och ofta små populationsstorlekar, beroende av en kontinuerlig tillgång på lågor inom någon eller några kilometers avstånd för att kunna överleva i en trakt. Utvecklingen av skogsbruket i Sverige och Europa har starkt missgynnat svartoxen. Dimensionshuggningar, bortförande av nedblåsta träd, utdikningar av sumpskogar och senare även trakthyggesbruk med efterföljande homogenisering av träslagssammansättning och beståndsåldrar är skogsbruksåtgärder som missgynnar arten. I åtgärdsprogrammet föreslås bland annat återbesök på alla kända lokaler samt inventering av potentiella nya lokaler bör också ske för att öka kunskapen om artens utbredning och status. Fokus ligger även på att ta fram metodik för att kvantifiera och kvalitetsbestämma död liggande ved och för att uppskatta populationsstorleken av svartoxe.
För aktuell hotstatus och utbredning se SLU Artdatabanken:
Den senaste programredovisningen finns publicerad här:
Programredovisning svartoxe 2015-2020 (pdf)
En uppdaterad åtgärdstabell är under framtagande och kommer att publiceras här när den är fastställd.
Länsstyrelsen i Gävleborgs län ansvarar för den nationella koordineringen av åtgärdsprogrammet.
