Åtgärdsprogram för stortapetserarbi, storkägelbi och Thomsonkägelbi
Om publikationen
Åtgärdsprogrammet startade år 2010 och arbetet med åtgärdsprogrammet pågår. Programmet gäller fortsatt fram till beslut om avslut av Naturvårdsverket.
Åtgärdsprogrammet beskriver stortapetserarbi (Megachile lagopoda), thomsonkägelbi (Coelioxys obtusispina) och storkägelbi (Coelioxys conoideus), deras livsmiljö och bevarandeåtgärder. Stortapetserarbi är det största tapetserarbiet med en kroppslängd på 14–17 mm. Stortapetserarbiets livsmiljöer består av solvarma, sandiga eller steniga torrmarker, oftast med riklig förekomst av väddklint. Stortapetserarbi uppträder ofta på eller i anslutning till ruderatmarker, vägkanter och militära övningsområden där den markstörningen erbjuder goda möjligheter till bobyggnad och rika bestånd av de störningsgynnade värdväxterna. Arten är värmeälskande och bocellerna anläggs under stenar och i grävda eller existerande håligheter i marken, företrädesvis i sydlänta sluttningar som vägslänter, erosionshak och täktsluttningar. Storblommiga tistlar och väddklint är huvudsakliga pollenkällor och arten tycks även nyttja trädgårdar med växter som bergklint och ulltistel. Det största hotet mot dem utgörs av minskad förekomst av värdväxter i synnerhet väddklint och brist på lämpliga boplatser. Thomsonkägelbi och storkägelbi är boparasiter på stortapeteserarbi och är helt beroende av värdarten stortapetserarbi. I Europa finns thomsonkägelbiet endast känd från Gotland, vilket gör att Sverige har ett internationellt ansvar för denna art. Storkägelbiet däremot finns bara på Öland.
Ett antal åtgärder rekommenderas i åtgärdsprogrammet, bland annat restaurera förekomsten av den ekologiska nyckelarten väddklint. Detta kan ske genom information, införande av skötsel, frösådd och transplantation, och genom anpassad markanvändning samt gräsbekämpning. En skötsel som gynnar väddklinten och andra värdväxter för bina behövs på mark längs vägar och järnvägar, vid bebyggelse och fornminnen och i täkter. I tätorternas närmiljöer kan planteringar, med lämpliga värdväxter anläggas. Dessa kan gynna ekosystem, artrikedom, faunavård, kunskap och närmiljö inklusive pollination och skapa en vacker närmiljö.
För aktuell hotstatus och utbredning se SLU Artdatabanken:
En uppdaterad åtgärdstabell är under framtagande av ansvarig länsstyrelse och kommer publiceras här. Den senaste programredovisningen avser 2015–2019 och finns att läsa här:
Programredovisning stortapeserarbi, storkägelbi och thomsonkägelbi 2015–2019 (pdf)
Länsstyrelsen i Södermanlands län ansvarar för den nationella koordineringen av åtgärdsprogrammet.
