Åtgärdsprogram för violgubbe
Om publikationen
Åtgärdsprogrammet startade år 2006 och arbetet med åtgärdsprogrammet pågår. Programmet gäller fortsatt fram till beslut om avslut av Naturvårdsverket.
Åtgärdsprogrammet beskriver violgubbe (Gomphus clavatus), dess livsmiljö och bevarandeåtgärder. Violgubbe är en mykorrhizasvamp som är kantarellik, köttig och kompakt, trattformad svamp med violett till brunviolett färg. Den släta översidan är smutsigt brungul, ofta med inslag av violett. I Sverige bildar violgubbe mykorrhiza med huvudsakligen gran och till viss del även med bok. Svampen växer huvudsakligen under gran i örtrika barrskogar på mullrika brunjordar. Marken som svampen trivs på utgörs normalt av kalkhaltig morän, lerbotten eller kalkberggrund. Moränen kan ibland vara ganska blockig. De örtrika barrskogsbestånden har ofta hög bonitet, är flerskiktade, gamla och har tidigare använts för skogsbete. Vanligen ligger violgubbens växtplatser på frisk, mossrik mark i svaga sluttningar eller i småkuperad terräng och ofta i övergångszonen mellan den torrare och fattigare risvegetation på mer bergig mark och den mer fuktiga och näringsrika örtvegetationen i lägre liggande fuktstråk eller sumpskog. Rörligt markvatten och kalkhaltig jord är viktiga ståndortskrav.
Det största hotet idag mot violgubben är skogsavverkning. Slutavverkningar av violgubbens växtmiljöer, äldre betespräglade granskogar och ofta med lång trädkontinuitet, är den huvudsakliga orsaken till artens tillbakagång. Arten överlever inte en slutavverkning och har svårt att etablera sig i nya skogsbestånd. Violgubben förekommer främst i äldre skogar och mycket få fynd är gjorda i yngre bestånd.
Skogar med rikliga förekomster violgubbe bör inte tillämpa trakthyggesbruk. Livsmiljöerna är i stort behov av skydd för artens långsiktiga överlevnad. Alternativt kan skogsbruk tillämpas med förstärkt naturhänsyn. Det behöver utredas om någon form av försiktigt hyggesfritt brukande, plockhuggning, kan ske på lokaler med mindre förekomster violgubbe och om dessas mycel då kan fortleva. Violgubben förefaller dock vara känslig och det rapporteras att fruktkropparna inte återkommer efter att en skog har gallrats. Historiskt har kalkbarrskogar varit en mycket betespräglad miljö. Skogsbete i lämpliga skogar är exempel på en åtgärd som tros förbättra violgubbes förutsättningar i skyddade områden.
För aktuell hotstatus och utbredning se SLU Artdatabanken:
Beslut om förlängning av åtgärdsprogrammet pågår. Programredovisningen är genomförd innan 2018 och finns inte i rapportformat, därför publiceras den ej på denna sida. Programredovisning kan fås på begäran från koordinerade länsstyrelse. Vid beslut om förlängt program kommer en ny åtgärdstabell för att publiceras.
Länsstyrelsen i Uppsala län ansvarar för den nationella koordineringen av åtgärdsprogrammet.
