Jämförande studie om sättet att redovisa skyddad natur
Naturvårdsverket slutredovisade den 18 juni 2021 ett regeringsuppdrag som har jämfört och beskrivit hur Sverige och ett urval av länder redovisar skyddad natur (land och sötvatten) i internationella sammanhang till Europeiska miljöbyrån (EEA).
Uppdraget har också syftat till att ta fram förslag på hur Sverige framöver, om möjligt, kan rapportera skyddsformer enligt Internationella naturvårdsunionens (IUCN:s) kriterier på ett sätt som blir mer jämförbart med andra länder.
De länder som har ingått i jämförelsestudien är Estland, Finland, Storbritannien, Tyskland och Österrike.
Slutredovisning
Områden där naturvärden är av stor betydelse för biologisk mångfald
Ett skyddat område enligt IUCN är ett område där områdets naturvärden är av stor betydelse för biologisk mångfald och där skyddet är utformat så att naturvärdena bevaras inom området, det vill säga att områdets syfte, mål, regleringar och förvaltning ska avse biologisk mångfald och bevarandet av biologisk mångfald ska ha prioritet mot andra värden över tid. Det är dessa områden som ska rapporteras till EEA.
Det finns många instrument som skyddar natur utan att vara skyddade områden enligt IUCN, men som likväl har stor betydelse för biologisk mångfald. I den svenska modellen för naturvård i skogen ingår till exempel både formellt skydd, frivilliga avsättningar och generell hänsyn som en helhet. Hela denna areal ingår inte i rapporteringen om skyddade områden.
Generella förbud eller hänsynsregler skiljer sig från skyddade områden genom att de inte avser specifika ytor, inte tydligt definierar vilka naturvärden som är viktiga inom området eller inte ger ett tillräckligt skydd för naturvärdena i ett område.
Stora likheter men också väsentliga skillnader mellan ländernas rapportering
Stora likheter men också väsentliga skillnader mellan ländernas rapportering gör en helt jämförbar rapportering svår att uppnå.
Samtliga jämförda länder rapporterar skyddade områden med stöd av nationell lagstiftning som skyddar särskilt utpekade områden med specifika bevarandevärden. Sveriges skyddsformer och rapportering är i dagsläget mest jämförbar med Finlands och delvis med Estlands men mycket olik Tysklands, Österrikes och Storbritanniens rapporteringar.
Vilka områden som skyddas och hur man skyddar dessa beror ofta på i skillnader i naturförutsättningar, befolkningsstorlek, ägarförhållanden, tillgång till mark för rekreation, markanvändningshistoria och naturvårdstraditioner.
Det finns skillnader i hur väl IUCN:s definition av skyddad natur följs i de respektive länderna. Både Tyskland och Österrike rapporterar områden med andra huvudsyften än naturvärden och som enligt Naturvårdsverkets bedömning inte uppfyller IUCN:s definition av ett skyddat område. Även Storbritannien rapporterar områden som Naturvårdsverket bedömer inte uppfyller definitionen. Det är också mer ovanligt att det finns inskränkningar i markanvändningen inom de skyddade områdena i dessa länder.
Mot denna bakgrund bedömer Naturvårdsverket att det inte är möjligt att lämna förslag som innebär att Sveriges rapportering blir helt jämförbar med de andra ländernas.
Hur skiljer sig rapporteringen åt mellan olika länder?
Tyskland, Storbritannien och Österrike rapporterar att en väsentligt högre andel av landarealen omfattas av skyddade områden än Finland och Sverige medan Estland ligger där emellan.
- Tyskland cirka 32 procent
- Storbritannien cirka 25 procent
- Österrike cirka 24 procent
- Estland cirka 19 procent
- Sverige cirka 11 procent
- Finland cirka 10 procent
Förhållandet är omvänt när det gäller landareal med strikt skydd där markanvändning är reglerad och där bevarande av naturvärdena har prioritet. Tyskland, Storbritannien och Österrike har en jämförelsevis lägre andel av landarealen skyddad jämfört med Finland och Sverige.
- Finland cirka 9,6 procent
- Sverige cirka 10 procent
- Estland cirka 3,7 procent
- Österrike cirka 2,5 procent
- Tyskland cirka 1,4 procent
- Storbritannien cirka 0,5 procent
Rapporteringar - framtida och andra områden
Framtida rapporteringar
I kommande rapportering till EEA avser Naturvårdsverket att i samverkan med berörda myndigheter, rapportera följande bevarandeinstrument som skyddade områden enligt IUCN:
- nationalstadsparken,
- samtliga biotopskyddsområden,
- samtliga Natura 2000 områden, utöver befintlig rapportering för art- och habitatdirektivet,
- naturvårdsavtal.
Naturvårdsverket har analyserat bestämmelserna i 4 kap. miljöbalken och finner att när det gäller lågfjäll och kalfjäll i de obrutna fjällområden som räknas upp i 5 §, så finns det ett starkt skydd för bevarandet av naturvärden i dessa områden. Det finns ett behov av att närmare avgränsa de uppräknade fjällområdena så att den areal som kan anses skyddad också motsvarar IUCN:s definition av skyddade områden. Naturvårdsverket föreslår därför att både avgränsning i stort och exkludering av skogsmark utreds närmare innan rapportering kan ske.
Även hur vattenområden som är utpekade enligt 4 kap 6 § miljöbalken kan rapporteras behöver utredas vidare.
Rapportering av andra områden
De internationellt unika och för svensk naturvård mycket viktiga bevarandeinsatser som görs av skogsägare genom frivilliga avsättningar fångas idag inte upp av rapportering till EEA. Relativt nyligen beslutades det, inom arbetet med konventionen för biologisk mångfald, hur sådana här bevarandeinsatser ska kunna rapporteras som så kallade Other effective area-based conservation measures (OECM).
Naturvårdsverket avser att framöver i samverkan med Skogsstyrelsen rapportera de områden inom frivilliga avsättningar som markägare väljer att öppet redovisa på ett sätt som möjliggör rapportering som OECM.
Även övningsområden som skyddats genom en överenskommelse med Fortifikationsverket kommer att rapporteras på detta sätt. Naturvårdsverket avser också att tillsammans med Skogsstyrelsen och Havs- och vattenmyndigheten närmare undersöka hur förutsättningarna ser ut för att rapportera andra bevarandeinstrument som OECM.
Naturvårdsverket konstaterar att en rapportering som blir helt lik övriga jämförda länder inte är möjlig att genomföra, men att de revideringar som planeras kommer att öka andelen internationellt rapporterad skyddad natur. I förlängningen kommer därmed Sveriges nationella statistik avseende skyddade områden att mer fullständigt avspeglas i den internationella rapporteringen.
Fakta
Skydd av natur bidrar till att värdefulla skogar och vatten, fjäll och myrar, ängar och hagar och alla dess arter bevaras och tillgodoser vårt grundläggande behov av upplevelser av oförstörd natur – nu och för framtiden. Naturen behöver skyddas för att säkerställa att en variationsrik natur med stor artrikedom, det vill säga den livsviktiga biologiska mångfalden, bevaras.
Att skydda och sköta natur är även del i både ett internationellt åtagande för att bevara naturen och det nationella arbetet för att nå miljökvalitetsmålen. I Sverige görs flera insatser för att skydda natur som har betydelse för bevarande av biologisk mångfald. Resultat av myndigheternas arbete med att bilda skyddade områden redovisas nationellt i SCB statistik om skyddade områden.
Stor ökning av skyddad havsareal (statistiknyhet från SCB och Naturvårdsverket 2021-05-27 på scb.se)
Hur statligt skyddade områden sköts och förvaltas redovisas årligen till regeringen. Det finns idag ingen samlad rapportering av alla sektorer och frivilliga organisationernas insatser. När det gäller skog så görs det årligen en sammanställning av SCB om arealer skogsmark inom formellt skyddade områden, frivilliga avsättningar, hänsynsytor samt improduktiv skogsmark.
Formellt skyddad skogsmark, frivilliga avsättningar, hänsynsytor samt improduktiv skogsmark (scb.se)
Europeiska miljöbyrån (EEA) sammanställer årligen statistik om skyddade områden i EU:s medlemsländer samt Norge och Schweiz. Rapporteringen omfattar internationellt skyddade områden, däribland Natura 2000-områden enligt art- och habitatdirektivet, och nationellt skyddade områden. Nationellt skyddade områden kan dels rapporteras enligt Internationella naturvårdsunionens IUCN:s definition för skyddade områden, dels som så kallad Other effective area-based conservation measures (OECM).
Begreppsförklaring
Other effective area-based conservation measures (OECM)
Inom Konventionen om Biologisk mångfald (CBD) lyfts värdet av andra områden än de som omfattas av IUCN:s definition. Så kallad OECM, är en viktig komponent för att bevara natur och förväntas utgöra ett betydande bidrag och tillgodoräknas i såväl de globala målen inom ramen för CBD som inom EU:s mångfaldsstrategi. Definitionen av OECM antogs på partsmötet för CBD 2018.
OECM ger utrymme för frivilliga åtaganden och naturvårdande insatser inom ramen för verksamheter som har ett annat primärt syfte än biologisk mångfald och naturvård. De skiljer sig därför från skyddade områden där verksamheten har detta som sitt primära syfte.
Frivilliga avsättningar
En frivillig avsättning är ett område som markägaren frivilligt och utan ekonomisk ersättning undantar från vanlig skogsproduktion.
Den frivilliga avsättningen ska bestå av sammanhängande produktiv skogsmark. Den ska rymma höga naturvärden, kulturmiljövärden eller områden med betydelse för rekreation och friluftsliv, det vill säga sociala värden.
EEA
European Environment Agency, Europiska miljöbyrån. EEA har till uppgift att förse de politiska beslutsfattarna och allmänheten med information om miljötillståndet i Europa och att följa upp effekterna av den europiska miljöpolitiken. Syftet är att ge stöd till arbetet med att utforma och genomföra miljöpolitiska åtgärder i EU och dess medlemsstater.
IUCN
International Union for Conservation of Nature and Natural Resources (IUCN), på svenska Internationella naturvårdsunionen, är ett internationellt organ för naturskydd, hållbar utveckling och biologisk mångfald med över 1000 medlemsorganisationer. IUCN samordnar arbetet med att ta fram Rödlistan över hotade växt- och djurarter.
Kontakt
Olle Höjer, olle.hojer@naturvardsverket.se