Hållbara lekytor i en levande stad

Fråga: Har lekotoper påverkat utformningen av förskole- och skolgårdar också? Utöver offentliga lekplatser? 

Svar: Det är tyvärr oklart om det påverkat det kommunala bolaget Futurum som är förvaltare av många av våra förskole- och skolgårdar. Däremot är det flera tjänstemän inom Barn- och utbildningsförvaltningen som i stort delar Urbios målbild och vill se en förändring i den riktningen.  

Fråga: Har även pedagoger varit med i framtagningen av "instruktionsboken" för lekotoper? 

Svar: Nej. 

Fråga: Vem beställer man lektoper av? 

Svar: Bra fråga! Urbio ser gärna se att det kommer in nya aktörer på marknaden som skulle kunna vara specialiserade på att bygga den här typen av lekmiljöer. Det ställer ganska annorlunda krav på kompetens och byggprocess. I Örebro har vi team som består både av anställda på kommunen (som projektledare t.ex.) och olika konsulter på ramavtal eller specifika objektsupphandlingar. 

Fråga: Jag ska träffa vår nämnd för att sälja in lekmiljö/lekotop idé för vår kommun. Finns det "pressbilder" från Urbio och Örebro man kan få använda? 

Svar: Kontakta Emma Simonsson på Urbio eller Mimmi Beckman på Örebro kommun så kan de dela med sig av bilder. 

Fråga: Hanterar man säkerhetsperspektivet (besiktningar med mera) annorlunda i dessa lekplatser jämfört med andra mer klassiska lekplatser? 

Svar: Svaret är nog både ja och nej. Örebro kommun besiktigar alla sina lekmiljöer med besiktningsmän som utgår från EN-1176 och -77 precis som alla andra. Men besiktningsprotokollet är snarare än riskidentifiering än en att-göra-lista. Man går igenom besiktningsprotokollen och för de betydelsefulla anmärkningarna görs i regel mer fördjupade riskbedömningar än vad som kanske är vanligt – så kallade balanserade riskbedömningar.

I bedömningen ingår bland annat:  

• vad syftet med ett visst element i lekmiljön är och dess lekvärden, 
• bedömning av sannolikhet och allvarlighet för den identifierade risken 
• hur stor avvikelsen är från rekommendationen i standarden och vad vi vet om evidens och vad som är ursprunget bakom olika siffror och mått i standarden  
• trolig användning i praktiken och av vem  
• var platsen ligger och om vuxna kan förväntas vara med barn på platsen 
• om risken är dold eller lätt att uppfatta och om den är valbar och alltså kopplad till beteende snarare än mer tekniska aspekter osv.  

För kluriga frågor stämmer vi ofta av med en expert på lekredskaps-standarden, och vi strävar efter att ha lekträffar på plats med olika pedagogiska verksamheter för att observera hur platsen kan användas i praktiken och höra pedagogernas bedömning av vad ”deras” barn klarar eller inte, samt vad de ser som värden och eventuella risker. 

Fråga: Hur fungerar dessa miljöer utifrån leksäkerhetsbesiktning? Har erfarit projekt där vi fått nedslag i besiktning när vi föreslagit att flytta befintliga naturmaterial inom skolgården ex en större sten eftersom den då enligt lekbesiktningsman anses vara lekutrustning och fallskydd behövs. 

Svar: Se ovan. Att få en anmärkning om avvikelse från standarden på ett visst element betyder inte nödvändigtvis att det är en oacceptabel risk för en viss plats. Om du har en riktigt stor sten på en skolgård är det förmodeligen lämpligt att göra en balanserad riskbedömning. Den bedömningen avgörs av många plats/kontext-specifika förutsättningar. Utifrån vad bedömningen landar i kan det vara aktuellt med fallskyddsmaterial eller inte, och det kan vara aktuellt att göra avsteg från rekommendationer i standarden eller inte.   

I Örebro har det varit väldigt viktigt att öka kunskapen om riskbedömning. I detta ingår flera olika frågor. Att förstå lek och lekvärde bättre, att förstå risk inom lek bättre, att förstå riskbedömning i allmänhet bättre, att förstå den juridiska kontexten bättre, samt att förstå standarden EN-1176 bättre. Det finns mycket osäkerhet i de här frågorna, samtidigt som många har tvärsäkra uppfattningar om vad ”som gäller”. I praktiken finns en hel del missförstånd och också okunskap. Som beställare är det nog tyvärr nödvändigt att lägga tid och resurser på kunskapshöjning i de här frågorna, så att man kan ta ändamålsenliga beslut. Standarden för lekredskap är ett viktigt verktyg och har flera styrkor, men den har också svagheter och är inte svaret på allt – precis som med alla verktyg.  

Fråga: Kan man få tips på litteratur eller personer att kontakta gällande balanserade riskbedömningar? 

Svar: På brittiska Play Safety Forum finns en resource-sida med fyra användbara dokument. Det fjärde är ett så kallat High level Statement från den högsta myndigheten (HSE – Health and safety executive) i England för de här frågorna.

Det är ett jätteintressant dokument: 

https://playsafetyforum.wordpress.com/resources/ 

Play Wales och Play Scotland har också publicerat ett antal olika guide-dokument. På engelska är Risk Benefit Assessment ett bra sökord. 

David Ball är professor i riskmanagement och anlitades av HSE för att göra en utredning om risk i lekmiljöer 2002.

Rapporten går att läsa här: 

https://eprints.mdx.ac.uk/4990/1/crr02426.pdf 

Sedan dess har David Ball publicerat en hel del artiklar om frågan. Tim Gill har också skrivit om risk i lek. Mariana Brussoni i Canada är en annan forskare som intresserat sig för frågan och publicerat ett flertal artiklar, liksom Ellen Sandseter i Norge som studerat risktagande i barns lek. 

Fråga: Hur löser ni tillgänglighet med naturlek? För oss är det en återkommande konflikt. Vi har som policy inget gummi, men vill ändå ha tillgängliga spännande element och har ännu inte hittat något optimalt tillvägagångssätt 

Svar: Det finns sällan några universallösningar som blir perfekta för alla, utan det finns fördelar och nackdelar med alla val. Vissa delar av de lekmiljöer vi jobbat med på sistone är tillgängliga för barn som sitter i rullstol, andra delar är det inte. Precis som att vissa lekmiljöer eller platser fungerar bättre eller sämre för barn i förskoleålder eller andra åldrar, för barn med vissa typer av autism, för barn med ADHD, för barn med olika intressen osv osv. I Örebro kommun har man ansträngt sig för att förstå vilka olika behov som kan vara aktuella för barn med olika sorters funktionsnedsättningar och haft en del samarbeten med olika grundsärskolor. Tillsammans med Västerås kommun jobbar man med att formulera hur en inkluderande lekmiljö kan förstås.  

Fråga: Är små utrymmen ett hinder för att använda sig av naturbaserade lösningar istället för plast- och gummiytor? 

Svar: Paris Oasisprojekt är ett bra exempel på att det går att skapa naturliga lekmiljöer även där det är trångt om utrymme och mycket barn. Observatoire des Cours Oasis - Observatoire des cours Oasis (observatoire-oasis.fr) En liten utemiljö får aldrig bli ursäkt för att använda hårdgjorda material. Det är ju framför allt i den trånga staden som barnen verkligen behöver naturupplevelsen och en föränderlig plats där de kan bygga relation till vår natur. Sen behövs yta också för att barnen ska få tillräckligt med rörelsefrihet, men det är en annan fråga.  

Passa på att ta del av erfarenheter från det globala projektet för gröna skolgårdar och lärande utomhus som Emma Crawley deltagit i under förra året, där finns 13 case studies från hela världen:

School Ground Greening | Children and Nature Network  

Fråga: Är det någon som har ett bra inventeringsverktyg för lekvärden, naturvärden och ekosystemtjänster på platser där man vill utveckla lekmiljöer? Jag är också intresserad av metoder för att få in barnperspektivet i projekt. 

Svar: I Örebro har några verktyg för bedömning av lekvärde tagits fram. Några ligger längst ner på den här sidan:

https://www.orebro.se/kultur--fritid/natur--parker/lekplatser--lekmiljoer.html 

Fråga: Finns det något nätverk för att fortsatt utbyta erfarenheter? 

Svar: Emma Crawley samordnar ett nationellt nätverk för gröna och pedagogiska skolgårdar. Maila gärna om du vill delta: emma.crawley@vasteras.se 

Det finns även en maillista som heter BUB, Barn och Unga i Byggd miljö:

BUB - Barn, unga och byggd miljö