Myllrande våtmarker

Våtmarker har försvunnit eller skadats av utdikning eller annan mänsklig påverkan under lång tid.

Störst andel våtmark har försvunnit i slättlandskapen i södra Sverige. En stor andel av de kvarvarande våtmarkerna är negativt påverkade av mänskliga ingrepp och för merparten av våtmarkstyperna i boreal och kontinental region bedöms bevarandestatusen som otillfredsställande eller dålig.

De senaste årens våtmarkssatsningar har framför allt ökat takten för restaurering av torvmarker, vilket har stor betydelse för den biologiska mångfalden, ekosystemtjänster och för att minska växthusgasutsläpp. De stora insatser som har gjorts för våtmarker under de senaste åren har lett till att trenden för Myllrande våtmarker bedöms som neutral i stället för negativ.

Samtidigt fortsätter våtmarker att påverkas av historiska dikesföretag, markanvändning, upphörd hävd och klimatförändringar som bland annat leder till sänkta grundvattennivåer och igenväxning. Många av våtmarkernas djur och växter missgynnas av igenväxningen, och ekosystemtjänster som vattenrening, vattenhushållning och kollagring riskerar att gå förlorade.

Arealen för restaurerade torvmarker har ökat kraftigt mellan år 2010 och 2021, från drygt 100 till närmare 6 000 hektar
Hydrologisk restaurering av torvmarker. Figuren visar ackumulerad areal (hektar) restaurerad torvmark mellan 2010 och 2021. Källa: Naturvårdsverkets indikatoruppdatering 2022.

Förutsättningarna för att nå målet till 2030

Trenden för målet bedöms som neutral, men målet kommer inte att nås till 2030, främst på grund av att de positiva förändringarna ännu inte är tillräckliga för att uppväga den negativa påverkan som sker genom befintlig markavvattning, luftföroreningar samt bristande hänsyn från jord- och skogsbruk. Naturvärden riskerar att minska genom igenväxning och restaureringsbehoven ökar.

Den pågående våtmarkssatsningen är av stor vikt för att motverka pågående igenväxning. Den bidrar även positivt till bland annat ekosystemtjänster och ökad biologisk mångfald. Fortsatta insatser inom restaurering, skydd och skötsel är avgörande för utvecklingen i miljön.

Utvecklingen efter 2030

Preciseringarna om främmande arter, friluftsliv och buller, samt mål för skydd av värdefulla myrar i myrskyddsplanen är möjliga att nå på längre sikt. För övriga preciseringar är trenden på längre sikt svårare att bedöma då den är beroende av framtida klimatutveckling, exploateringstakt och utvecklingen inom andra miljökvalitetsmål i förhållande till de förbättrande insatser som sker. Fortsatt hög åtgärdstakt i form av restaurering, skydd och skötsel är avgörande för att på sikt ha kvar livskraftiga våtmarker.

Förändringar av insatser

I rapporten lyfts särskilt behovet av långsiktighet i de satsningar som görs. Speciellt för restaureringar, eftersom många projekt är fleråriga och har en lång planeringsfas. Långsiktighet och kontinuitet i finansiering skapar förtroende och kan vara avgörande för att ett projekt ska bli av.

Regelverk som berör markavvattningsföretag behöver reformeras och villkoren i tillståndsbeslut för markavvattning behöver tydliggöras. Kunskapen om miljöbalkens regler kring omprövning, återkallelse och tidsbegränsning behöver lyftas och konkretiseras för att öka kunskapen kring hur dessa miljöbalksverktyg kan användas hos tillsyns- och prövningsmyndigheter.

För att öka hänsynen inom skogsbruket anses stärkta resurser för rådgivning och kunskapshöjande insatser vara viktiga.

Läs mer

Hitta vidare