Levande skogar

Granskad: ‎den ‎12‎ ‎december‎ ‎2023

Det pågår många åtgärder för att förbättra miljötillståndet i skogslandskapet. Långsiktigt formellt och frivilligt skydd av skogar med höga naturvärden, liksom miljöhänsyn vid avverkning, är exempel på viktiga insatser vars värde ökar över tid.

Åtgärder som genomförs ger positiva effekter, men är inte tillräckliga för att stoppa förlusten av viktiga livsmiljöer i skogslandskapet.

Förlust av naturvärden som inte går att återskapa under överskådlig tid är ett problem av särskilt brådskande karaktär. Marginaleffekten när miljöerna förstörs blir hög eftersom förekomsten är starkt begränsad. Förlusten har en stor negativ påverkan på Sveriges möjligheter att bevara biologisk mångfald i skogslandskapet samt nå internationella mål. För att bevara biologisk mångfald krävs kraftfulla åtgärder. Situationen är allvarlig för arter knutna till lång kontinuitet och för arter som behöver livsmiljöer som i dag är ovanliga i skogslandskapet.

Det behövs ökad kunskap och medvetenhet om att många naturvärden inte kan återskapas under överskådlig tid och att värdena går förlorade om dessa skogar avverkas. Annars finns det risk för en övertro på skogens biologiska ”läkningsförmåga”, där komplexa ekosystem förväntas nybildas i en takt som påminner om skogsbrukets skogsodlingscykel. Många av de hotade arterna som påverkas negativt av avverkning är beroende av lång kontinuitet, inte bara att träden blir gamla. Komplexa ekosystem kräver lång tid för att utvecklas. Arealen kontinuitetsskogar är förhållandevis liten och minskar till följd av avverkning. SLU Artdatabanken bedömer att cirka 400 arter är hotade på grund av det gängse trakthyggesbruket.

Sveriges gröna infrastruktur har stora brister. Arbetet med att skapa en funktionell grön infrastruktur brådskar. Med pågående klimatförändringar är det extra viktigt att säkerställa spridningsvägar för arterna i landskapet.

Med undantag för produktion av virkesråvara och bioenergi saknas monetär värdering av det 20-tal ekosystemtjänster som knyts till skogarna i Sverige. Denna brist försvårar möjligheten att styra konkurrerande och samverkande ekosystemtjänster i riktning mot en samhällsekonomiskt optimal balans.

Cirka 6 000 kulturlämningar uppskattas utifrån Skogsstyrelsens inventering ha fått irreversibla skador vid föryngringsavverkning under den senaste tioårsperioden.

Andelen kulturlämningar som fått grova skador vid föryngringsavverkning har ökat något mellan år 2012 och 2021
Andel kända kulturlämningar som fått skador vid föryngringsavverkning. Efter skadegrad, procent och år. Källa: Skogsstyrelsen.

Förutsättningarna för att nå målet till 2030

I dag saknas tillräckliga styrmedel för att bland annat säkerställa en bevarad biologisk mångfald i skogen och vidmakthålla skogens ekosystemtjänster över tid. Främsta förklaringen till detta är att det finns starka företagsekonomiska incitament i form av virkespriser som styr mot ett produktionsinriktat skogsbruk, men svaga eller inga ekonomiska incitament att inrikta verksamheten mot andra nyttor som exempelvis biologisk mångfald, eftersom ett marknadspris saknas. Den svenska modellen med frihet i val av brukande och förvaltande haltar på grund av att incitamenten i praktiken innebär att det enda rationella företagsekonomiska alternativet är en inriktning på virkesproduktion.

De politiska styrsignalerna om hur skogar med höga naturvärden ska hanteras är otydliga och motstridiga. Dessutom saknas ett fungerande system av styrmedel på området. Konsekvenserna blir att det är fortsatt möjligt att avverka skogar med höga och mycket höga naturvärden, vilket innebär en fortsatt förlust av naturvärden som inte går att återskapa inom överskådlig tid.

Utvecklingen efter 2030

Det föreligger en alltför stor osäkerhet för att bedöma utvecklingen efter 2030. Hur den kommer att se ut beror exempelvis på resultatet av flera pågående processer, omfattningen av resurser som regeringen tillhandhåller prioriterat miljöarbete, vilka styrmedel som revideras och hur styrmedel tillämpas.

Förändringar av insatser

Det föreligger en obalans mellan det skogspolitiska miljömålet och det skogspolitiska produktionsmålet, i och med att det bara existerar företagsekonomiska incitament för det ena målet. En åtgärd som föreslås är nya marknader för biologisk mångfald via fler affärsmodeller för skogsägare. Förslagen ska ge ökad valfrihet genom fler företagsekonomiskt intressanta skötsel- och förvaltningsinriktningar och på så vis göra det lönsamt för skogsägare att bevara och utveckla naturvärden. Att bevara och utveckla biologisk mångfald ska kunna vara en lönsam affärsmodell för markägare på motsvarande sätt som ett virkesproduktionsinriktat brukande är i dag.

Några andra exempel på åtgärdsförslag är ersättning för bildande av formella skydd utifrån behov, så att markägaren i realiteten har valfriheten att välja ett formellt skydd, samt omfattande resurser till rådgivning för att öka bidraget till bevarandearbetet när formella skydd till större del ska ske på markägarinitiativ. Utöver att bevara befintliga skogar med höga naturvärden behöver omgivande produktionsskogar brukas med ändamålsenliga hyggesfria metoder i större utsträckning. I de pågående regeringsuppdragen om skog med fokus på styrmedel kommer Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket att ta fram förslag både på utvecklade former för skydd av skog med höga naturvärden och på incitament för hållbart brukande av skog.

Hitta vidare