Hav i balans samt levande kust och skärgård
Det görs mycket värdefullt arbete för att förbättra Sveriges hav och kustvatten.
Havs- och vattenmyndighetens (HaV) fördjupade utvärdering av Hav i balans samt levande kust och skärgård visar att:
- God miljöstatus enligt havsmiljöförordningen är en förutsättning för att miljökvalitetsmålet ska kunna nås.
- För att på sikt kunna nå miljökvalitetsmålet kommer under de närmaste åren ett betydande arbete att ske. Åtgärder kommer att genomföras och ny kunskap hämtas in genom miljöövervakning och forskning. Insatserna går dock långsamt och återhämtningstiden är lång.
- De nationella havsplanerna är en viktig strategisk process för att uppnå Hav i balans och bidrar även till den energiomställning som behövs för att nå Parisavtalet och miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan.
- En fortsatt utveckling av fiskerikontrollen bidrar till ett korrekt fiskande inom överenskomna kvoter och korrekt fångstrapportering, som i sin tur är viktiga indata till de modeller som ligger till grund för kvoterna.
- Det krävs ofta åtgärder som Sverige inte ensamt ansvarar för. Internationella samarbeten är väsentligt för att lyckas nå miljökvalitetsmålen på sikt.
I den fördjupade uppföljningen av den maritima strategin som genomfördes under 2020 framkommer att bilden för tillståndet i miljön för miljökvalitetsmålet är delad. Positivt är att det marina områdesskyddet har mer än fördubblats och att fler kommuner tar fram planer över sina havsområden. Positivt är också att antalet hållbart nyttjade fiskbestånd ökat mellan 2019 och 2021. Det marina skräpet har däremot ökat och likaså den kustnära exploateringen samt fiske på vissa arter. Utsläpp av kväve, fosfor och farliga ämnen är i flera fall fortsatt för högt i förhållande till beslutade belastningstak. Utbredningen av döda bottnar och syrefattiga områden i Östersjön minskar inte heller.
Den nu avslutade tredje förvaltningscykeln (2016–2021) inom vattenförvaltningen visar att 21 procent av kustvattenförekomsterna uppnår minst god ekologisk status, motsvarande siffra vid förra statusklassningen 2015 var 17 procent. Den vanligaste orsaken (74 procent) till att god status inte uppnås är övergödning. Den senaste klassningen av ekologisk status visas geografiskt i figuren.
Förutsättningarna för att nå målet till 2030
Endast en av de elva preciseringarna för Hav i balans samt levande kust och skärgård kommer att kunna nås till 2030, men sex av preciseringarna bedöms kunna förbättras på sikt. För de övriga fem är trender i samhället så negativa för miljökvalitetsmålet att de inte bedöms kunna förbättras inom överskådlig framtid om inte rejäla samhällsförändringar sker.
Utvecklingen efter 2030
Uppfyllelsen av Hav i balans samt levande kust och skärgård är beroende av att andra miljökvalitetsmål uppfylls, som Giftfri miljö, Ingen övergödning och Ett rikt växt- och djurliv. För kulturmiljövärdena i kust och skärgård är uppfyllelsen av God bebyggd miljö viktig.
Det återstår fortfarande en del hinder på vägen mot måluppfyllelse – till exempel att det ofta krävs åtgärder som Sverige inte ensamt ansvarar för. För att komma åt sådana delade belastningar krävs samarbete inom EU eller internationellt. FN:s årtionde för havsforskning för hållbar utveckling 2021–2030 är ett unikt tillfälle att långsiktigt stärka internationella samarbeten.
EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 innehåller konkreta åtgärder och åtaganden och ska se till att Europas biologiska mångfald börja återhämta sig senast 2030. Även fortsatt åtgärdsarbete på land är av största vikt, framför allt vad gäller tillförsel av näringsämnen och farliga ämnen. Framtida klimatförändringar kan i flera fall förvärra effekterna av vissa belastningar. Återhämtningstiden i havet är lång och alla insatser som är viktiga för att nå miljökvalitetsmålet kommer ta lång tid att genomföra.
Förändringar av insatser
För att nå miljökvalitetsmålet krävs omfattande åtgärder och inte minst internationell samverkan. Mycket åtgärdsarbete för havsmiljön pågår till exempel genom åtgärdsprogrammen enligt havsmiljö- och vattenförvaltningsförordningarna, inom havsmiljökonventionerna Helcom och Ospar, och inom EU:s gemensamma fiskeripolitik. De nyligen beslutade havsplanerna ökar också möjligheterna till att havet används effektivt och hållbart.
Det är avgörande för en framtida måluppfyllelse att alla beslutade styrmedel och åtgärder genomförs. Åtgärdsarbetet behöver också en bättre uppföljning för att kunna besluta om nya åtgärder och styrmedel där befintliga inte räcker till. Nuvarande insatser går långsamt och takten behöver ökas ytterligare, tillsammans med bättre samordning inom många områden. Genom en koordinerad och integrerad förvaltning av både sötvattens- och havsområden ökar möjligheterna att på sikt nå miljökvalitetsmålet.