Begränsad klimatpåverkan

Trots att klimatfrågan har fått alltmer uppmärksamhet under senare tid, och effekterna av klimatförändringen blivit alltmer påtagliga, har världens klimatpåverkande utsläpp fortsatt att öka. Den största ökningen har skett i Asien, framför allt i Kina. I EU och i Sverige har utsläppen samtidigt minskat under några decennier, om än i en relativt låg takt.

Om Parisavtalets temperaturmål – och därmed miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan – fortsatt ska kunna vara möjligt att uppnå måste de globala utsläppen omgående börja minska i en mycket snabb takt. I grova drag behöver de globala växthusgasutsläppen halveras från dagens nivåer till 2030 och de globala koldioxidutsläppen nå netto noll kring 2050.

Världens länders samlade befintliga åtaganden under Parisavtalet om utsläppsminskningar till 2030, så kallade NDC:er, är långt ifrån tillräckliga för att realisera en sådan utveckling, och dessutom bedöms många länders styrmedelsbeslut hittills vara otillräckliga för att klara de bidrag man åtagit sig.

Sammantaget är det en mycket stor utmaning att åstadkomma det drastiska trendbrott i den globala utsläppskurvan som behövs för att hejda klimatets uppvärmning vid de nivåer som världssamfundet har enats om. Men åtgärder finns till hands för att kunna klara utmaningen, visar FN:s klimatpanel IPCC i sin rapport från våren 2022.

Enligt IPCC-rapporten finns det åtgärdsmöjligheter i alla sektorer med potential att åtminstone halvera de globala växthusgasutsläppen redan till 2030. Av dessa finns flera som bedöms kunna genomföras till lägre åtgärdskostnader jämfört med tidigare uppskattningar, och i många fall med stora parallella nyttor utöver undvikandet av omfattande och svåröverskådliga klimatskador.

Tillämpningen av klimatramverk och klimatstyrmedel har nu pågått under en tid i allt fler länder, vilket bland annat lett till att allt fler forskningsresultat kommit från praktisk styrmedelstillämpning. Den samlade forskningen tyder bland annat på att väl utformade styrmedelspaket ger större effekt än enskilda styrmedel, och styrmedelspaket som även utformats för att söka åstadkomma synergier med bredare utvecklingsmål har visats ge större effekt än enskilda styrmedel.

Den klimatomställning som Sverige och Europa inlett är i sina huvuddrag en återspegling av vad världen i stort behöver genomföra. Omställningen har samtidigt också särskilda karaktärsdrag utifrån faktorer som geografi, befintliga konsumtionsmönster, befintlig markanvändning och energisystem, samt de gemensamma ramverk som hittills införts på området.

Den europeiska klimatpolitiken, som Sverige är en del av, är under utveckling med pågående förhandlingar i synnerhet kring 55%-paketet (”Fit for 55”), ett lagstiftningspaket som är tänkt att säkra uppfyllandet av unionens skärpta klimatmål till 2030.

När det gäller arbetet med att nå målen i det svenska klimatramverket har flera myndigheter tagit fram, och fortsätter att ta fram, underlag till regeringens kommande klimatpolitiska handlingsplan tillsammans med en analys av hur förutsättningarna för måluppfyllelse bedöms se ut. Detta ska redovisas i en kommande rapport från Naturvårdsverket i mars 2023.

Klimatförändringen är ett globalt miljöproblem och merparten av världens utsläpp kommer inte från Sverige och Europa. Den svenska och europeiska omställningen behöver därför ske som en del i en global omställning – internationellt samarbete på olika arenor kommer att vara avgörande för om målet Begränsad klimatpåverkan ska uppnås. I detta har även små länder som Sverige genom sitt agerande, både i det egna landet och i internationella processer, potential att utöva ett inflytande större än i proportion till vår storlek.

Begränsad klimatpåverkan – Fördjupad utvärdering av miljömålen 2023