Når vi generationsmålet?
Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser.
För att nå det övergripande målet ska miljöpolitiken inriktas på att:
- Ekosystemen har återhämtat sig, eller är på väg att återhämta sig, och deras förmåga att långsiktigt generera ekosystemtjänster är säkrad.
- Den biologiska mångfalden och natur- och kulturmiljön bevaras, främjas och nyttjas hållbart.
- Människors hälsa utsätts för minimal negativ miljöpåverkan samtidigt som miljöns positiva inverkan på människors hälsa främjas.
- Kretsloppen är resurseffektiva och så långt som möjligt fria från farliga ämnen.
- En god hushållning sker med naturresurserna.
- Andelen förnybar energi ökar och att energianvändningen är effektiv med minimal påverkan på miljön.*
- Konsumtionsmönstren av varor och tjänster orsakar så små miljö- och hälsoproblem som möjligt.
Generationsmålet är beslutat av riksdagen och fick sin nuvarande utformning 2010. Generationsmålet är vägledande för miljöarbetet på alla nivåer i samhället. De sju så kallade strecksatserna förtydligar målets innebörd och visar vad miljöpolitiken ska fokusera på, de värden som ska skyddas och den samhällsomställning som krävs, för att den önskade miljökvaliteten ska kunna nås. Målet förutsätter en ambitiös miljöpolitik i Sverige, inom EU och i internationella sammanhang.
En analys av generationsmålets utveckling görs av Naturvårdsverket och andra berörda myndigheter vart fjärde år. En fullständig redovisning av myndigheternas analys av utvecklingen för generationsmålet finns i underlagsrapporten Generationsmålet – Fördjupad utvärdering av miljömålen 2023.
*) Generationsmålets strecksats om energi har ändrats och analysen är baserad på strecksatsens tidigare lydelse.
Läs mer på denna sida.
Bedömning av generationsmålet och dess strecksatser
Generationsmålet nås inte till 2030
För att generationsmålet ska kunna bedömas vara uppfyllt måste de 16 miljökvalitetsmålen i huvudsak vara uppnådda och vår andel av den globala påverkan på miljön anpassas till de planetära gränserna. Det innebär att vår globala miljöpåverkan från konsumtion och produktion behöver vara mindre än i dag. Till grund för bedömningen av generationsmålet som helhet ligger en sammanvägd analys och bedömning av de sju strecksatserna, generationsmålets utpekade indikatorer, bedömningar av enskilda miljökvalitetsmål samt förväntad utveckling i omvärlden.
Generationsmålet kommer inte att uppfyllas fullt ut till 2030, vare sig inom Sverige eller med avseende på svensk konsumtions påverkan i andra länder. På viktiga områden som miljö- och klimatpåverkan från konsumtion av material och produkter samt ekosystemens återhämtning och bevarandet av biologisk mångfald, går utvecklingen i många avseenden fortsatt åt fel håll.
Centrala utmaningar för generationsmålet som helhet
Det finns områden där utmaningarna är av sådan karaktär att de påverkar många strecksatser. Samhällsplanering med hållbarhet och kvalitet för miljövärden och sociala värden, där dessa inte underställs kortsiktiga ekonomiska överväganden, är en utmaning som har kopplingar till samtliga strecksatser. En annan gemensam utmaning för strecksatserna är klimatförändringar och de omställningar som krävs. Kulturmiljö och hälsa är två tvärsektoriella områden där det är en utmaning att ytterligare integrera dessa perspektiv i miljömålsarbetet.
Ekosystemen har återhämtat sig, eller är på väg att återhämta sig, och deras förmåga att långsiktigt generera ekosystemtjänster är säkrad
Strecksatsen kommer inte att uppfyllas till 2030, vare sig inom Sverige eller med avseende på svensk påverkan i andra länder. Utvecklingen bedöms vara övervägande negativ med hänsyn till fortsatt förlust av biologisk mångfald, fler invasiva arter och eskalerande klimatförändringar som utgör allvarliga hot mot ekosystemens långsiktiga förmåga att generera ekosystemtjänster. Takten i arbetet behöver öka.
Centrala utmaningar för strecksatsen
Ett inte hållbart nyttjande av mark, vatten och andra naturresurser är huvudorsaken till ett försämrat tillstånd för ekosystemen. Tillräckliga incitament för en omställning till ett hållbart nyttjande av dessa naturresurser saknas för närvarande. Resilienta ekosystem är beroende av att det finns en fungerande grön infrastruktur och gynnsam bevarandestatus för arter och naturtyper. Behovet av att skydda och restaurera natur är fortsatt stort. Landskapsperspektiv vid planering och exploatering är en nyckelfaktor för att motverka habitatförändring och överexploatering samt att möjliggöra anpassning till ett förändrat klimat. Klimatförändringar och de omställningar som krävs innebär hot, risker och avvägningar såväl som möjligheter till naturbaserade lösningar och synergieffekter. Centrala utmaningar är även hoten mot pollinatörer och från invasiva arter som börjar sprida sig snabbt och orsakar allvarlig skada för ekosystem.
Den biologiska mångfalden och natur- och kulturmiljön bevaras, främjas och nyttjas hållbart
Strecksatsen kommer inte att uppfyllas till 2030, vare sig inom Sverige eller med avseende på svensk påverkan i andra länder. Utvecklingen bedöms vara övervägande negativ med hänsyn till att förlusten av biologisk mångfald inte hejdats och att hastigheten med vilken arter försvinner inte heller bromsats upp. Takten i åtgärdsarbetet behöver öka.
Centrala utmaningar för strecksatsen
Nationellt hotas den biologiska mångfalden av habitatförändringar vid till exempel intensivt brukande av jord- och skogsbruksmark, invasiva främmande arter som fortsätter att öka, nya satsningar på gruvor och eskalerande klimatförändringar. Även föroreningar är ett hot men insatser har stärkts och vissa föroreningar har minskat. Konsumtionens påverkan på biologisk mångfald innebär betydande utmaningar såväl nationellt som internationellt.
För goda möjligheter att bevara, främja och nyttja kulturmiljön hållbart på sikt är utmaningarna främst kopplade till en effektiv samverkan, effekter av klimatförändringar samt tillräckliga resurser.
Människors hälsa utsätts för minimal negativ miljöpåverkan samtidigt som miljöns positiva inverkan på människors hälsa främjas
Strecksatsen kommer inte att uppfyllas till 2030, vare sig inom Sverige eller med avseende på svensk påverkan i andra länder. Utvecklingen är svårbedömd. Det finns positiva aspekter kopplat till en ökad samverkan och utvecklingen för miljökvalitetsmålen Frisk luft, Giftfri miljö, Säker strålmiljö, Grundvatten av god kvalitet och God bebyggd miljö till 2030. Positiva aspekter finns även i form av ökad medvetenhet om naturens betydelse för hälsa. Men det finns även negativa aspekter och osäkerhet kopplat till utsläpp och föroreningar i miljön, klimatförändringar, överutnyttjande av naturresurser, förlust av biologisk mångfald och skador på ekosystem som är centrala för vår hälsa och överlevnad.
Centrala utmaningar för strecksatsen
Samhällsplaneringen är kopplad till flera centrala utmaningar för hälsa. Dessa handlar om en hållbar bebyggelsestruktur och ett hållbart nyttjande av naturresurser som minimerar den negativa miljöpåverkan på befolkningens hälsa och som via tillgång till grönområden och infrastruktur stödjer fysisk rörelse och gynnar hälsan. Utsläpp, föroreningar och gifter i miljön samt det förebyggande arbetet avseende kemikalier är centralt för strecksatsen om hälsa. Här har framsteg gjorts men ytterligare insatser behövs. Hälsoperspektivet bör generellt stärkas i miljöarbetet och synergier eftersträvas mellan olika mål för miljö, folkhälsa, jämlikhet och hållbar utveckling.
Kretsloppen är resurseffektiva och så långt som möjligt fria från farliga ämnen
Strecksatsen kommer inte att kunna uppfyllas fullt ut till 2030 utan ytterligare kraftfulla insatser, vare sig inom Sverige eller med avseende på svensk påverkan i andra länder. Men förutsättningarna för att nå strecksatsen är numera mer positiva med hänsyn till de omfattande insatser som planeras att genomföras i Sverige, EU och globalt. Takten i förändringsarbetet behöver öka. Sverige bör aktivt bidra och driva på den internationella utvecklingen.
Centrala utmaningar för strecksatsen
De centrala utmaningarna i arbetet för kretslopp som är resurseffektiva och så långt som möjligt fria från farliga ämnen handlar om att beakta hela livscykeln så att resurser används så effektivt som möjligt och avfallsmängderna minskar. Från att designa rätt från början så att de produkter som sätts på marknaden är anpassade för giftfria och resurseffektiva kretslopp till att öka användningstiden för produkter i samhället genom förlängd livslängd och cirkulära affärsmodeller. Särskilt farliga ämnen behöver fasas ut och tillgången till information om farliga ämnen i material, produkter och varor förbättras. Tillgång och efterfrågan på återvunnet material av god kvalitet behöver öka. Nuvarande lagstiftning bör genomföras fullt ut och de initiativ och förslag med potential att ge stor miljöeffekt som diskuteras bör likaså realiseras.
En god hushållning sker med naturresurserna
Strecksatsen kommer inte att uppfyllas till 2030, varken i Sverige eller med avseende på påverkan i andra länder. För en ökad resurseffektivitet och minskad miljöpåverkan från utvinning och bearbetning av naturresurser krävs ökade insatser både i Sverige och internationellt. Det finns såväl positiva som negativa aspekter som påverkar utvecklingen för strecksatsen. Uttag och användning av naturresurser har stark koppling till växthusgasutsläpp, föroreningar, människors hälsa och förluster i biologisk mångfald.
Centrala utmaningar för strecksatsen
I arbetet med den gröna omställningen finns det flera utmaningar kopplat till en god hushållning med naturresurser i Sverige. Det handlar om möjligheten att frikoppla den ekonomiska tillväxten från materialkonsumtionen, att ställa om från linjära till cirkulära och resurseffektiva material- och produktflöden men även om rättvisa avseende fördelningen av miljöutrymmet globalt. Ohållbart uttag och användning av naturresurser driver på växthusgasutsläpp, förluster i biologisk mångfald, föroreningar och ohälsa. Jordens naturresurser utsätts för allt högre press och den globala konkurrensen om landyta, färskvatten och kritiska råmaterial ökar till följd av globala drivkrafter som befolkningstillväxt och klimatförändringar. Sverige är beroende av tillgång/import av kritiska råvaror i omställningen. I Sverige finns aktuella utmaningar kopplat till frikoppling, elektrifieringen och ett ökat behov av bioråvara.
Andelen förnybar energi ökar och att energianvändningen är effektiv med minimal påverkan på miljön*
Strecksatsen kommer att uppfyllas till 2030. Utvecklingen bedöms vara positiv, men att takten behöver öka för att nå uppsatta mål om 100 procent förnybar elproduktion till 2040 samt att Sverige senast 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären.
*) Generationsmålets strecksats om energi har ändrats och analysen är baserad på strecksatsens tidigare lydelse.
Läs mer på denna sida.
Centrala utmaningar för strecksatsen
De centrala utmaningarna är för närvarande dels att öka takten i omställningen till förnybar energi där trenden är positiv men svag, dels att nå den nya målsättningen om effektivare energianvändning som i nuläget inte nås fullt i någon av Energimyndighetens scenarier.
Omställningen till förnybar energi medför utmaningar och målkonflikter avseende exempelvis utvinning av metaller och mineraler, uttag av biomassa från skog och etablering av ny vindkraft. Elektrifiering av samhället är en nyckelfaktor för ökad användning av förnybar energi. Elektrifieringen innebär ett ökat behov av el.
Konsumtionsmönstren av varor och tjänster orsakar så små miljö- och hälsoproblem som möjligt
Strecksatsen kommer inte att uppfyllas till 2030, vare sig inom Sverige eller med avseende på svensk påverkan i andra länder. Utvecklingen därefter bedöms vara osäker. Förslag som lagts på omfattande insatser kan bidra till en positiv utveckling på längre sikt. Om Sverige vill agera offensivt och visa vägen, att det är möjligt att ställa om till ett miljömässigt hållbart samhälle, behöver kraftiga insatser vidtas.
Centrala utmaningar för strecksatsen
Så gott som all miljöpåverkan kan i slutändan kopplas till någon form av konsumtion. Svensk konsumtion medför i nuläget en alltför hög miljö- och hälsopåverkan i Sverige och andra länder. Växthusgasutsläppen från vår konsumtion minskar alltför långsamt. För centrala utmaningar som förlusten av biologisk mångfald och påverkan på ekosystemen finns det kunskapsbrister avseende konsumtionens påverkan. Information och incitament för konsumenter att göra hållbara val är inte tillräckliga och miljöskadan som konsumtionen orsakar drabbar inte konsumenten personligen. Det är inte sannolikt att konsumenter på eget initiativ ska välja mer hållbara alternativ med liten miljöpåverkan så länge alternativ med större miljöpåverkan upplevs som mer attraktiva. Pågående förändringar av konsumtionsmönster innebär nya utmaningar men också möjligheter för en mer hållbar konsumtion. Omställningen i samhället till mer klimatsmarta alternativ kan ha negativa sidoeffekter och bidra till ökad konsumtion och resursanvändning med ökad miljöpåverkan som följd.
Läs mer
Hitta vidare
- Insatser för miljön ger resultat
- Klimatförändringarna påverkar möjligheterna att nå miljö- och samhällsmål
- Sverige behöver agera proaktivt inom EU
- Den biologiska mångfalden utarmas – globalt och i Sverige
- Det behövs en helhetssyn på vatten i landskapet
- Landsbygden är avgörande för den gröna omställningen
- Miljöarbete är en drivkraft för bättre folkhälsa
- En resurseffektiv cirkulär ekonomi är avgörande för att nå miljömålen
- Når vi miljökvalitetsmålen?
- Når vi etappmålen?
- Underlagsrapporter till den fördjupade utvärderingen
- Om fördjupad utvärdering 2023