Miljöarbete är en drivkraft för bättre folkhälsa

Kommuner och regioner behöver i dag hantera styrning från flera olika myndigheter som använder sig av olika typer av styrmedel. Såväl kommuner och regioner som länsstyrelser vittnar om bristande horisontell samordning på nationell nivå. Miljörelaterade hälsofrågor behandlas ofta separat hos varje myndighet, trots att hälsoaspekter och åtgärder många gånger är gemensamma för flera miljökvalitetsmål. Ökad helhetssyn och bättre samverkan mellan myndigheter kan skapa effektivare arbetssätt och vara ett sätt att hantera målkonflikter och dra nytta av de synergier som finns. Det kan också leda till mer samstämmig vägledning till kommuner och regioner och mer kostnadseffektiva insatser. Miljömålsrådet avser att arbeta vidare med programområdet Hälsa som drivkraft för miljömålen och hållbar utveckling under åren 2023–2026.

En analys av miljöproblemen har visat att den särskilda kombinationen av höga bullernivåer, dålig luftkvalitet och mindre andel aktiv transport är mest framträdande i och omkring större tätorter. Med aktiv transport menas gång- och cykeltransport samt kollektivtrafik där gång och cykling är en del av resan. Ur ett miljö- och hälsoperspektiv vore det önskvärt att minska personbilstrafiken i dessa områden till förmån för en ökad gång- och cykeltrafik och goda ljud- och luftmiljöer.

Rådande nationell styrning inom bullerfrågan med riktvärden vid bostäder har inneburit att åtgärdernas fokus ligger på att minska exponeringen genom ändrad vägbeläggning, bullerplank eller fasadisolering. Styrningen mot tillåtna högsta halter av olika luftföroreningar har i sin tur lett till en teknikutveckling av fordonen och deras avgassystem samt väg- och hjulegenskaper, eller dammbindning och gatustädning. Men inom inget av dessa miljöområden arbetas med att minska källan till problemen, det vill säga, att begränsa vägtrafiken. Genom att fokusera på uppkomsten av problemet ges bättre förutsättningar för att samtidigt uppnå ren luft, god ljudmiljö och trafiksäkerhet med mer attraktiva gaturum för fysisk aktivitet i våra städer.

Samhällsplaneringen har en viktig roll i att skapa förutsättningar för att nå miljömål och andra samhällsmål. Vårt boende och de miljöer som vi till vardags vistas i påverkar den sociala miljön, som i sin tur påverkar de människor som bor där. Närhet och tillgänglighet till service, kultur, mötesplatser och utomhusmiljöer som främjar hälsa är viktiga faktorer. En utgångspunkt i tidigare regerings Strategi för levande städer – politik för en hållbar stadsutveckling är att den fysiska miljöns utformning inte bara bidrar till förutsättningarna att nå de nationella miljö- och klimatmålen utan också kan bidra till att minska segregation och öka social inkludering. Sociala konsekvensanalyser kan vara ett bra verktyg för kommuner och regioner för att integrera den sociala dimensionen i samhällsplaneringen.

Trots att det finns lagstöd för att arbeta med social hållbarhet, både i plan- och bygglagen (PBL) och miljöbalken, finns en otydlighet i vilka sociala aspekter som bör beaktas vid fysisk planering och stadsutveckling och hur det ska göras. Verktyg och metoder för sociala konsekvensanalyser har utvecklats de senaste åren av kommuner och privata aktörer för att synliggöra och mäta sociala värden i till exempel plan- och tillståndsprocesser. Trots det har social hållbarhet ännu inte fått ett tydligt genomslag i samhällsplaneringen. Det är problematisk eftersom många investeringar i social hållbarhet på kort sikt kan ge negativa ekonomiska utfall, samtidigt som de på längre sikt kan ge positiva ekonomiska utfall.

Att skapa hållbara livsmiljöer med förutsättningar för en god och jämlik hälsa är en långsiktigt lönsam investering både för den enskilda individen och för samhället.

Eftersom många vanor grundläggs i tidig ålder är hälsofrämjande insatser i barns miljöer särskilt viktiga för att förebygga ohälsa. Barn påverkas mer än vuxna av sin närmiljö och deras möjligheter att påverka i vilka miljöer de vistas är små. Barns begränsade rörelsefrihet ställer helt andra krav på närhet jämfört med vuxnas behov, där barn med funktionsnedsättningar kan bli särskilt begränsade beroende på miljöns utformning. Många åtgärder som skyddar och gynnar barn skyddar och gynnar också andra grupper, exempelvis äldre och personer med funktionsnedsättning. Barnperspektivet blir därför centralt att beakta i en social konsekvensanalys. Boverkets vägledning om implementering av barnkonventionen i fysisk planering är viktig att beakta i stödmaterial för sociala konsekvensanalyser, men även EU:s barnrättsstrategi och EU:s barngaranti.

Sambandet mellan grönområden och människors hälsa är komplext, men det finns tydlig evidens för att grönska, framför allt i närmiljön, har positiva hälsoeffekter. I den byggda miljön bidrar naturen med många nyttor – den renar luften, tar hand om dagvatten, ger skugga och skapar miljöer för rekreation och fysisk aktivitet. Grönstrukturen har därför en nyckelroll för att möta en rad olika utmaningar som samhället står inför. Förlust av biologisk mångfald, klimatförändring och ojämlik hälsa är utmaningar där grönområden kan göra stor skillnad på ett kostnadseffektivt och hållbart sätt.

Samhällsplaneringen är avgörande för att säkerställa att alla grupper i befolkningen har tillgång till vardagsnära natur. Ett regionalt underlag för grönstrukturen är ett viktigt underlag för den regionala planeringsnivån. Den kommunala grönplanen är på motsvarade sätt ett viktigt underlag för översiktsplanen och kan vara ett stöd i detaljplaneringen. För att fler kommuner ska arbeta fram grönplaner och genomföra dessa kan den regionala nivån, genom länsstyrelserna, fungera som kompetensstöd.