Landsbygden är avgörande för den gröna omställningen

Energiproduktionen på landsbygden är viktig för Sveriges omställning från fossila till förnybara energisystem. Landsbygdskommuner har goda förutsättningar att producera sol-, vind- och vattenkraft. Förnybar energi kan även vara en viktig framtidsfråga på lokal nivå, genom att fler hushåll på landsbygden blir självförsörjande på energi genom solel vilket minskar sårbarheten för strömavbrott. Satsningar på förnybar energi kan också skapa nya arbetstillfällen och affärsmöjligheter.

De areella näringarna är likaså viktiga för den gröna omställningen. Det svenska skogsbruket bidrar i klimatarbetet i form av biobränsle från restprodukter, men också genom att Sveriges skogar binder en stor mängd koldioxid om skogen får stå kvar, eller används i långlivade produkter som till exempel byggmaterial.

Jordbrukets djurhållning är viktig för den biologiska mångfalden i våra ängs- och betesmarker. Jordbruket är också av betydelse i klimatarbetet då ökad mullhalt och produktionen av ny biomassa skapar förutsättningar för kolinlagring. Likaså kan jordbruket bidra till förnybar energiproduktion genom produktion av biogas genom rötning av gödsel.

Landsbygderna rymmer många värdefulla naturtyper som kan leverera ekosystemtjänster som är viktiga för samhället, såväl nationellt som lokalt. Många av dessa miljöer ligger i den norra delen av landet. Skydd av värdefull natur gör att viktiga ekosystemtjänster bevaras men också att natur- och kulturarv bevaras för människors upplevelser nu och i framtiden. Dessa natur- och kulturmiljöer kan skapa förutsättningar för friluftsliv och natur- och kulturturism. Nationella och internationella besökare bidrar till den lokala och regionala ekonomin genom konsumtion i samband med besök. Denna konsumtion sker i flera branscher, såsom hotell och logi, restaurang, transporter, detaljhandel och aktivitetsföretag. Skydd av värdefulla natur- och kulturmiljöer kan alltså ge positiva synergieffekter både för miljön och landsbygdsutvecklingen på platsen. Flera av de styrmedel och åtgärder om våtmarker och biologisk mångfald som presenteras i denna rapport bidrar också till landsbygdsutveckling.

I takt med ett ökat intresse för friluftsliv och naturturism finns ett behov att utveckla fler leder i naturen. Leder kan etableras med tillfälliga projektmedel, däremot saknas långsiktig finansiering för skötsel och underhåll. Det har lett till att det har blivit vanligare med avgifter på olika leder för olika ändamål såsom cykling, vandring och längdskidåkning. Detta gäller särskilt på turistdestinationer med ett högt besökstryck. Samtidigt som det är ett sätt att kanalisera besökare och minska markslitage kan avgifter utgöra en form av inskränkning av allemansrätten och människors tillgång till naturen. Det finns i dagsläget ingen vägledning i gällande lagstiftning eller rättspraxis för vad som utgör en led där huvudmannen har rätt att ta ut avgifter.

Den vanligaste konflikten mellan miljömålsarbetet och det regionala utvecklingsarbetet är enligt tidigare analyser den mellan regionförstoring och hållbar utveckling. Intervjuer med glesbefolkade landsbygdskommuner styrker denna bild och påtalar att nyetableringar, ekonomisk tillväxt och möjligheten till ytterligare arbetstillfällen ofta upplevs gå före miljömålen och kommunernas hållbarhetsarbete.

Etablering av nya industrier kan ha en positiv inverkan på den lokala och regionala ekonomin samt sysselsättningsgraden i bygden. Samtidigt kan det bidra till negativ miljöpåverkan genom ohållbart uttag av naturresurser och utsläpp. Det kan också öka efterfrågan på mark, vilket kan leda till konflikter angående markanvändning. Därför är det viktigt att ha tidsdimensionen i åtanke i hållbarhetsarbetet. Under vilken tidshorisont nyetablerade företag förväntas ge fler arbetstillfällen bör vägas mot den långsiktighet som till exempel bevarande av känsliga naturvärden kräver. Förutom långsiktig påverkan på miljön riskerar mer eller mindre kortvariga och expansiva verksamheter lämna en miljöskuld som blir särskilt svår att hantera kostnadsmässigt i små orter och glesbygd.

På liknande sätt finns det en målkonflikt mellan utbyggandet av vind- och vattenkraft kontra skydd av närområdet eller nyttjandet av platsen för andra ändamål. Rennäringen påverkas negativt av vindkraftutbyggnaden, framför allt när etableringen sker i höglänta områden med topografisk variation. Dessa områden är särskilt viktiga för renskötseln under svåra vinterbetesförhållanden, vilka blir allt vanligare i och med klimatförändringen. Omställningen av Sveriges energisystem medför många gånger målkonflikter när den ställs mot andra näringar eller ändamål på platsen i fråga, varför samverkan mellan olika politikområden är viktigt för att kunna navigera i dessa komplexa frågor och göra avvägningar mellan olika samhällsintressen. En stor utmaning, där miljö ställs mot andra intressen, är att bevara den biologiska mångfalden i skogslandskapet, samtidigt som virkesproduktionen ökar.

Skyddsformer såsom strandskydd eller skydd av värdefull natur är exempel där inte bara miljö- och landsbygdsfrågor möts utan även områden där nyttjande och bevarandevärden ställs emot varandra. Målkonflikter kan uppstå lokalt när till exempel satsningar på naturvård och etablering av skyddade områden innebär att skogsbruket i det utpekade området upphör, vilket har en negativ effekt på lokalt företagande inom skogsbruk och kan minska sysselsättningsgraden i bygden. Likaså kan permanent boendes och besöksnäringens intressen gå isär och på så vis ge upphov till konfliktytor i fråga om ekonomiska intressen, attraktivitet, livsstil, traditioner och kulturarv. Viltfrågor är ett annat exempel, där viltet är en del av bevarandet av den biologiska mångfalden och en resurs som brukas av jägare samtidigt som de skador och olägenheter som vilt orsakar behöver begränsas för att uppnå balans i viltförvaltningen.

Naturvårdsverket har tillsammans med Tillväxtverket gjort en kartläggning av glesbefolkade landsbygdskommuners förutsättningar att främja en hållbar utveckling. Den visar att arbete för en giftfri miljö prioriteras i landsbygdskommunerna i södra Sverige, medan variationen i vilka frågor som bedöms viktigast är större bland landsbygdskommunerna i norra Sverige. Främst lyfts behovet att få till hållbara transportlösningar, kopplat till de stora avstånden som medför långa transporter för både människor, mat och varor. Därtill påtalar kommuner i norra Sverige behovet av att ta fram strategiska planer för markens nyttjande då flera olika aktörer uttrycker ett ökat intresse för kommunens mark. Det kan å ena sidan röra sig om ren- och besöksnäringens intressen som efterfrågar en relativt orörd natur, å andra sidan nyetableringar av industrier som vill nyttja marken för olika ändamål. Landsbygdskommuners förutsättningar att arbeta med miljö och hållbar utveckling påverkas av demografiska och ekonomiska faktorer. Många glesa landsbygdskommuner, särskilt i Norrland, har en liten befolkning med en stor andel äldre. Det gör att behovet av kommunal verksamhet är större än vad invånarantalet och skatteintäkterna möjliggör. Svårigheter att lägga resurser på arbete utöver kärnverksamheten och brist på resurser och rätt kompetens gör att arbetet med miljö och hållbar utveckling ofta prioriteras ned.

Långa avstånd och brist på alternativa transportlösningar i geografiskt stora och glest befolkade kommuner gör att många hushåll är fortsatt beroende av den egna personbilen. Tillgängligheten till alternativa drivmedel och publika laddstolpar för elfordon är mer begränsad i vissa delar av landet, framför allt i norr.

Den pågående industriella omställningen i framför allt Norrbotten och Västerbotten innebär ett ökat tryck på infrastruktur, skolor och service, vilket kan vara en utmaning för vissa berörda kommuner. För glesbefolkade landsbygdskommuner kan även en stor besöksnäring innebära betydande kostnader för att rusta och bygga ut infrastruktur.

Naturvårdsverket, Tillväxtverket och länsstyrelserna har tillsammans identifierat fyra strategier, som kan stärka landsbygdernas förutsättningar att bidra till den gröna omställningen och ge mer likvärdiga förutsättningar för miljöarbetet i hela landet:

• Territoriell anpassning av till exempel nationella bidrag och andra stöd. Glesbygdskommuner kan i dag få avslag på ansökningar för att de har för få invånare och myndigheters stöd och vägledning är ofta anpassad till de större kommunerna. Det behövs en ökad förståelse för de förutsättningar som de glesa landsbygdskommunerna har när bidrag och andra stöd utformas.
• Förstärkt kapacitet, inklusive samverkan över kommungränser. Kommuner uppger i dag att de saknar förutsättningar, såväl personella som ekonomiska, för att investera i hållbara lösningar. De kan inte ta del av nationella stöd fullt ut, på grund av att de inte har resurser för det administrativa arbete som krävs.
• Kunskapsstöd och vägledning. Kommuner efterfrågar till exempel vägledning om hur intresse- och målkonflikter ska hanteras och hur kommunen ska arbeta med klimatanpassning. Man önskar att vägledningen är inspirerande och stöttande snarare än kontrollerande.
• Tydligare nationell styrning. Kommuner vill se en tydligare nationell styrning av miljö- och hållbarhetsarbetet. Det behöver bli tydligare vad kommunen förväntas göra vad gäller miljö och hållbarhet. Även en ökad långsiktighet, vad gäller till exempel nationella bidrag till kommunerna, skulle bidra till ökad tydlighet.