Det behövs en helhetssyn på vatten i landskapet

Vattnet är i ständig rörelse i ett kretslopp mellan olika delar av landskapet. Det når marken som nederbörd, bildar grundvatten och rinner vidare ut i sjöar och hav. När vatten avdunstar bildas moln och så småningom faller det åter till jordytan som nederbörd. I förvaltningen av våra vatten behöver vattnets kretslopp vara utgångspunkten. Det behövs ett helhetsperspektiv eftersom vattnet rör sig i landskapet oberoende av de administrativa gränser vi skapar. I Sverige hanteras vattenfrågorna av flera olika myndigheter och insatser i vattenfrågor är ofta separerade mellan markvatten, grundvatten, ytvatten samt hav. Detta ställer mycket stora krav på samverkan och samordning. Bristande helhetssyn och samordning gör det svårare att förvalta vattenresurserna på ett sådant sätt att både naturens och samhällets vattenbehov säkras, nu och i framtiden.

I arbetet med den fördjupade utvärderingen av miljömålen 2023 har Havs- och vattenmyndigheten och Sveriges geologiska undersökning gjort en samlad analys av vad som krävs för att vi ska kunna nå de fyra vattenanknutna miljökvalitetsmålen Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag, Grundvatten av god kvalitet och Hav i balans samt levande kust och skärgård med sikte på 2030. Analysen har gjorts utifrån ett helhetsperspektiv med utgångspunkt i vattnets flöde genom landskapet.

Syftet med analysen var att lyfta fokus från miljöproblemen och i stället beskriva vägen till ett vattenlandskap där miljökvalitetsmålen är uppnådda. Centrala slutsatser i analysen är behovet av gemensamma mål, kunskapshöjande aktiviteter samt samordning av det praktiska arbetet med vatten i landskapet. Grunden är ett systemperspektiv som utgår från vattnets kretslopp, och som underbyggs av tydliga och konkreta politiska mål som accepteras av samhällets berörda aktörer. Ökad kunskap om vatten i landskapet kan nås genom en rad aktiviteter, bland annat inom utbildningsväsendet. Bildandet av expertråd och utvidgade forskningssatsningar är andra exempel. Avgörande för ett bra resultat är att den praktiska samordningen fungerar. Koordinerat arbete med miljöinformation, digitalisering och visualisering, att gemensamt säkerställa samhällets olika behov av vatten samt att samverka kring kostnadseffektiva åtgärder är några viktiga åtgärder som behövs.

I analysen lyfts också tre prioriterade miljöproblem som behöver hanteras för att vi ska ha en möjlighet att nå miljömålen:

Grön infrastruktur är ekologiskt funktionella nätverk av livsmiljöer som bidrar till att biologisk mångfald bevaras och för samhället viktiga ekosystemtjänster främjas i hela landskapet. Konnektivitet är möjligheten för djur, växter, sediment och organiskt material att förflytta sig och spridas i naturen. De senaste 200 årens utveckling inom jordbruk, skogsbruk, industri och infrastruktur har i grunden ändrat vattenlandskapet i stora delar av Sverige. Markavvattning i stor skala och ett allt intensivare jord- och skogsbruk har inneburit att landskapet har blivit mindre variationsrikt och att livsmiljöer har försvunnit. Detta har i sin tur medfört en omfattande förlust av ekosystemtjänster som näringsretention, översvämningsskydd och koldioxidbindning. Även under havsytan har mänskliga aktiviteter lett till stora förändringar i undervattenslandskapet. Muddring, broar, bottentrålning och havsbaserad vindkraft är exempel på verksamheter som har påverkat den gröna infrastrukturen i havet.

Förlusten av grön infrastruktur och konnektivitet i landskapet har utarmat våra ekosystem och påverkat deras förmåga att förse oss med ekosystemtjänster. Ekosystemtjänster är alla produkter och tjänster som ekosystemen ger människan och som bidrar till vår välfärd och livskvalitet. Samhället är beroende av att våra vattendrag, kustzoner och hav kan förse oss med bland annat rent vatten, områden för rekreation, livsmedel som fisk och skaldjur och reglering av näringsämnen. Välfungerande ekosystem är också avgörande för att kunna stå emot olika störningar och effekten av klimatförändringar, till exempel ökad nederbörd och översvämningar.

Sveriges omgivande hav är påverkade av övergödning, särskilt gäller detta Östersjön. Jordbruket är den viktigaste källan till övergödande ämnen i ytvatten. Utsläpp av vissa näringsämnen har visserligen minskat men äldre utsläpp som har legat lagrade i sediment påverkar fortfarande genom så kallad internbelastning. Tillförseln av näringsämnen bidrar till algblomning vilket påverkar ekosystemen och kan begränsa möjligheterna till bad och andra fritidsaktiviteter. I många sjöar och havsområden finns stora bottenområden där djurlivet är svårt utarmat eller helt utslaget på grund av syrebrist vilket får allvarliga konsekvenser för fiskbestånden.

I våra vattensystem förekommer också ett stort antal miljögifter som kan skada människor, djur och växter. Utsläpp av vissa miljögifter har minskat, men nya ämnen med okänd miljöpåverkan tillkommer hela tiden. Det finns två huvudsakliga grupper av miljögifter: metaller och organiska ämnen. Organiska ämnen är ofta svårnedbrytbara vilket gör att de kan finna kvar länge i mark och vatten.

Utifrån den samlade bilden av de mest prioriterade miljöproblemen inom havs- och vattenområdet har Havs- och vattenmyndigheten och Sveriges geologiska undersökning identifierat flera områden där förändrad statlig styrning kan förbättra förutsättningarna att nå de vattenrelaterade miljökvalitetsmålen.

I dag finns stora brister i informationsförsörjningen om miljöfarlig påverkan på våra vattenmiljöer samtidigt som vi vet att miljötillståndet på flera sätt är bristfälligt. För att kunna minska belastningen av förorenande ämnen behövs tillförlitlig kunskap om utsläppens storlek och effekter i vattenmiljön. Förvaltningen av miljödata behöver vara sammanhållen, med lättillgänglig information som kan användas för bedömning av miljötillståndet. Informationen ska kunna utgöra underlag för utveckling av effektiva åtgärder och styrmedel samt vid prövning och tillsyn. En bättre kunskapsförsörjning om utsläpp och deras påverkan på vatten krävs också för att Sverige ska kunna uppfylla kraven inom vattenförvaltningen, bidra till EU:s handlingsplan om nollförorening av vatten samt bidra till att fullfölja de rapporteringskrav som följer av EU-taxonomin.

Dagens övervakning av grund- och ytvatten har brister. Detta får till följd att det saknas tillförlitlig kunskap om miljöstatusen i de akvatiska miljöerna, vilket försvårar effektivt åtgärdsarbete och förvaltning av Sveriges grund- och ytvatten. Havs- och vattenmyndigheten, Naturvårdsverket och Sveriges geologiska undersökning bedömer att brister i dagens akvatiska övervakning i förhållande till behovet för grund- och ytvattenförvaltning till stor del beror på att det saknas en strategi för finansiering av övervakningen och att ansvarsfördelningen av övervakningen inte fungerar.

Det finns ett stort behov av en helhetssyn på vatten i landskapet för att öka möjligheterna att nå miljömålen. Ansvaret för vattenfrågor är i dag splittrat och fördelat på flera departement, många myndigheter och andra aktörer på nationell, regional och kommunal nivå.

Det behövs nya former för att på ett effektivt sätt samordna arbetet med vatten i landets avrinningsområden. Detta skulle kunna åstadkommas genom att utveckla en tvärgående samordningsfunktion inom befintliga organisatoriska strukturer. En sådan samordningsfunktion kan förslagsvis inrättas hos länsstyrelserna. Även andra organisatoriska lösningar är möjliga, och lokaliseringen kan behöva anpassas till olika avrinningsområdens varierande förutsättningar och utmaningar.

En samordningsfunktions huvuduppgift skulle vara att i samverkan med olika kompetenser och berörda aktörer underlätta genomförande av de mest angelägna insatserna gällande vatten inom avrinningsområdet. En grundläggande utgångspunkt är att bygga vidare på existerande lokala processer för samverkan och insatser som redan finns i merparten av landets huvudavrinningsområden. Detta skulle innebära en förstärkning av det arbete som redan genomförs inom ramen för vattenförvaltningsförordningen.

Det behövs stärkta incitament för att förbättra konnektivitet, retention och rening av vatten. Länsstyrelserna har tagit fram handlingsplaner för grön infrastruktur som kan användas som stöd vid dialoger och beslut som påverkar mark- och vattenanvändning. Handlingsplanerna skulle behöva kompletteras med ett tydligare vattenresursperspektiv som bland annat inkluderar vattnets kvantitet och kvalitet. Särskilt fokus bör ligga på grundvatten och grundvattenberoende ekosystem som i dag helt saknas i handlingsplanerna för grön infrastruktur. Ett tydligare inkluderat vattenperspektiv skulle ge ett bättre beslutsunderlag i arbetet med fysisk planering.

Det finns ett behov av alternativa metoder för att ta hand om de sediment som tas upp genom muddring av hamnar och farleder. Många av de sediment som tas upp innehåller föroreningar. De två alternativ som är tillgängliga i dag, dumpning i djuphålor eller deponering på land, löser inte miljöproblemet utan förflyttar det vidare i naturen. För att hitta innovativa metoder för hantering av förorenade muddermassor utforskar Havs- och vattenmyndigheten, Sjöfartsverket och Naturvårdsverket möjligheterna till ett samarbete om en utlysning av forskningsmedel inom miljöforskningsanslaget. Nya metoder som tas fram genom ett sådant initiativ kommer förhoppningsvis även att kunna tillämpas på förorenade massor med ursprung på land.