Nära 30 kvadratkilometer åtgärdad våtmark 2022

Med enbart Naturvårdsverkets anslag har:

• Blötare vattenförhållanden återskapats för 19 kvadratkilometer våtmark.
• Vegetationsröjningar genomförts på 10 kvadratkilometer – för att hindra igenväxning och återställa vattenförhållanden.

Totalt beräknas all restaurering av våtmarker, finansierat med anslag från även Jordbruksverket och Havs- och Vattenmyndigheten, ha bidragit med minskade utsläpp av växthusgaser om ungefär 4 000 ton koldioxidekvivalenter för år 2022. Sammanlagt med beräkningen över fjolårets restaureringsarbete innebär det att totalt 6500 ton utsläpp stoppas varje år framöver.

Siffrorna ska inte ses som helt exakta. Hur stor yta en åtgärd påverkar kan variera över tid och är svår att avgränsa exakt. Under delar av året är det mer eller mindre vatten i marken vilket kan bidra till att själva beräkningen av ytan skiljer sig åt.

Under 2022 har totalt drygt 172 miljoner kronor finansierat våtmarksåtgärder med hjälp av Naturvårdsverkets anslag för värdefull natur.

I hela Sverige är hydrologisk återställning genom att lägga igen eller plugga diken i skogsmark den vanligaste åtgärdstypen, och det gäller särskilt i norra Sverige. I mellersta och södra Sverige görs mer insatser för att ta bort buskar och träd som annars gör att våtmarken växer igen och gradvis blir torrare.

I lokala våtmarksprojekt (Lona våtmark) är det vanligast att skapa dammar, småvatten eller våtmark (186 pågående projekt under 2022), följt av att lägga igen eller dämma diken (50 pågående projekt 2022). 

Flera av åtgärderna som görs inom skyddade områden eller åtgärdsprogrammen för hotade arter bidrar till att bevara några av Sveriges mest hotade arter eftersom de är beroende av fungerande våtmarker. 

Att anlägga småvatten för groddjur är vanligast längst i söder. Där lever Sveriges mest hotade grodor och paddor som till exempel gölgroda, långbensgroda, lökgroda och strandpadda. 

Inom Naturvårdsverkets våtmarkssatsning ingår även åtgärder för att restaurera rikkärr som är en miljö för hotade arter som större agatsnäcka och orkidén gulyxne. Totalt har Sverige omkring 400 kända hotade arter i våtmarksmiljöer.

Under 2022 har Skogsstyrelsen skrivit totalt 72 avtal med markägare. Avtalen omfattade totalt 237 hektar, där en del kommer att återvätas genom att markägaren avstår från att rensa befintliga diken. Den resterande och större delen, 177 hektar, kommer Skogsstyrelsen att åtgärda genom att plugga igen diken. I slutet av 2022 var 36 hektar färdigställda. 

Skogsstyrelsen har tidigare bedömt att 100 000 hektar skogsmark kan återvätas fram till 2045 vilket skulle motsvara mer än 3 000 hektar per år. 

Återvätningsarbetet är en ny verksamhet inom Skogsstyrelsen och det har tagit tid att bygga upp kapacitet för att genomföra pluggningar samt att nå ut till intresserade markägare med rätt mark för att minska utsläpp av växthusgaser. Framåt finns goda förutsättningar för att växla upp arbetet. 

Att minska nettoutsläppet av växthusgaser från dikad torvmark är en del av Sveriges klimatpolitik. Klimatpolitiska vägvalsutredningen (SOU 2020:4) bedömde att 1 100 kvadratkilometer dikad torvmark kan återvätas till 2045. Utredningen uppskattade att det skulle ge en sammanlagd nettoutsläppsminskning på cirka 1 miljon ton koldioxidekvivalenter per år när allt är åtgärdat. 

För att nå denna effekt behöver ca 1 000 kvadratkilometer skogsmark och 100 kvadratkilometer nedlagd jordbruksmark återvätas. I båda fallen handlar det om torvmark, och på skogsmark är det specifikt nedlagd jordbruksmark som idag är skogsmark som ger störst effekt. För att nå denna nivå skulle Sverige behöva drygt tio gånger större nettoutsläppsminskning av åtgärderna varje år än vad vi fick 2022.

Hur omfattande utsläppsminskningen blir skiljer sig åt markant mellan olika återvätningsprojekt. Att återväta dränerad torvjord på jordbruksmark kan ge en utsläppsminskning på 21 ton koldioxidekvivalenter per hektar och år. Medan att återväta skogsmark i norra Sverige (boreal zon) på näringsfattig mark kan ge en utsläppsminskning på drygt 1 ton per år. 

För att få till större utsläppsminskningar behöver i synnerhet återvätningen av näringsrika torvmarker i södra Sverige öka. Att åtgärda dessa marker kan ibland krocka med andra miljö- och samhällsmål som till exempel Sveriges livsmedelsstrategi.

Av Sveriges inventerade våtmarker beräknas omkring 80 procent ha påverkats de senaste tvåhundra åren. Det tar tid att återställa och återskapa något som har pågått under så lång tid. Enklare och mindre åtgärder kan hinnas med under ett år, medan stora områden eller mer komplicerade åtgärder kan ta flera år innan de är klara. Stora projekt börjar ofta med utredningar och analyser av följdeffekter, som också tar tid att göra. 

Fler aspekter som påverkar arbetstakten är att regler ofta är komplicerade samt att den formella hanteringen innehåller flera steg. Berörda markägare behöver också vilja anlägga eller restaurera en våtmark. När själva åtgärdsarbetet väl kan börja behövs rätt maskiner och personal. Det finns fortfarande begränsningar i denna kedja även om kapaciteten har ökat de senaste åren. 

Under 2023 arbetar Naturvårdsverket med vägledning för att höja kunskapen om befintliga regler samt kartlägger behov av regeländringar som skulle kunna minska hindren och öka takten i restaureringsarbetet. För att höja kapaciteten behövs också entreprenörer som kan satsa. De behöver veta att det finns en långsiktig efterfrågan.

De senaste årens regeringssatsning på våtmarker har gett en förnyad kraft och skjuts till restaureringsarbetet. Bland annat har satsningen öppnat för en bredare myndighetssamverkan, kompetens- och kunskapsutveckling samt förenklad informationshantering mellan myndigheter. Satsningen är viktig för Sveriges fortsatta arbete med att återställa våtmarker på rätt plats i naturen. 

En långsiktigt stabil och tillräckligt hög finansiering för arbetet i alla led är en förutsättning för att nå målen för nettoutsläppsminskning av växthusgaser och ökad biologisk mångfald.