Samordning av miljöövervakningen

För att underlätta samordningen av olika verksamheter inom landet har Naturvårdsverket tagit fram följande verktyg:

• Rekommenderade metoder för miljöövervakning, så kallade övervakningsmanualer.
• Råd om hur man lägger upp, presenterar och utvärderar miljöövervakningsprojekt.
• Gemensamma datalager hos nationella datavärdar.
• Kvalitetssäkringssystem och checklista för kvalitetssäkring.
• Samarbetsformen gemensamma delprogram.

För nationell och regional miljöövervakning styrs dessa verktyg (rekommenderade metoder, upplägg av program, datalagring, kvalitetssäkring och dylikt) genom avtal.

Den kommunala miljöövervakningen är en mycket viktig del av den samlade miljöövervakningen i landet. Samordning mellan olika aktörer är nödvändig för att miljöövervakningen ska fungera som ett heltäckande system.

Kommunerna har ofta andra behov och prioriteringar än de som styr nationell respektive regional miljöövervakning och inkluderas inte i den statligt finansierade miljöövervakningen.

Resurser och miljöproblem skiljer sig mycket mellan olika kommuner. En del kommuner bedriver en omfattande övervakning av det lokala miljötillståndet, medan de flesta mindre kommunerna i stort sett helt saknar långsiktiga miljöövervakningsprogram. Den totala resurs som årligen avsätts för miljöövervakning är dock omfattande. En stor del av den miljöövervakningsliknande verksamheten bedrivs i kortsiktiga projekt och inte långsiktigt enligt något fastställt miljöövervakningsprogram liknande länsstyrelsernas regionala program.

Åtta centrala myndigheter har ansvar för uppföljning och utvärdering av sina respektive miljökvalitetsmål. De genomför därför aktiviteter som är av intresse för måluppföljningen i ett vidare perspektiv. Vissa aktiviteter har stora likheter med miljöövervakning.

Resultaten används för att följa upp egna miljökvalitetsmål samt för att utvärdera effekterna av genomfört åtgärdsarbete. Under förutsättning att de är av viss varaktighet och har en stabil finansiering ger undersökningarna värdefulla miljöövervakningsdata.

De åtta myndigheterna är Naturvårdsverket, Havs- och vattenmyndigheten, Boverket, Jordbruksverket, Kemikalieinspektionen, Skogsstyrelsen, Strålsäkerhetsmyndigheten och Sveriges geologiska undersökning.

För att data ska gå att jämföra kan ibland överenskommelser om samråd vara ett stöd för till exempel val av metodik, ändringar, avtalad rapporteringstid och datatillgänglighet. Sådana överenskommelser kan göras via samarbetsavtal mellan myndigheterna. Det förekommer flera exempel på sådan samordning men även att myndigheter utökar befintliga nationella övervakningsprogram. Exempelvis använder Jordbruksverket miljöövervakningsprogrammet NILS (Nationell Inventering av Landskapet i Sverige) som bas för en del egna undersökningar.

Det finns också andra myndigheter än de som har direkt ansvar i miljömålssystemet som har i uppgift att bevaka och ta fram information som dels beskriver miljötillståndet, dels är helt nödvändig för att tolka, bedöma och förstå orsaken till förändringar i miljötillståndet.

• SMHI gör meteorologiska, hydrologiska och oceanografiska mätningar samt omfattande modellberäkningar som är väsentliga för att beräkna nedfall av föroreningar (så kallad luftdeposition) och vattentransporter.
• Lantmäteriet har data från fjärranalys samt digitala kartdatabaser.
• Sjöfartsverket har en djupdatabas och sjökarteringsverksamhet. 

Det finns flera möjligheter och goda skäl för samordning. Att använda samma undersökningslokaler och dra nytta av varandras organisation för provtagning kan därför vara rationellt. 

Enskilda personer, ofta verksamma i ideella föreningar, bidrar också med värdefull information om miljön. De ideella föreningarna har en viktig funktion att fylla i arbetet med att bevara och övervaka den biologiska mångfalden. Många lokala föreningar, till exempel ornitologiska klubbar och floraväktare samarbetar med kommuner och länsstyrelser och rapporterar fynd direkt till dessa myndigheter.

De ideella föreningarna lämnar värdefull information till ArtDatabankens arbete att bedöma arters hotstatus, den så kallade rödlistningen. Följande föreningar lämnar uppgifter till ArtDatabanken vid SLU:

• Sveriges Ornitologiska Förening (SOF) bidrar med fågelobservationer; årliga häckfågel- och vinterfågelinventeringar, kontroll av häckningar, sträckfågelräkningar. Dessutom driver SOF och Naturvårdsverket ett projekt som ska kopplas upp mot ArtDatabanken och leverera uppgifter om fynd av rödlistade fågelarter.
• Naturskyddsföreningen och vissa av deras lokala föreningar bidrar med speciella arter, till exempel uppgifter om flodpärlmussla, utterinventeringar, projekt om havsörn, pilgrimsfalk, sälinventeringar (främst gråsäl).
• Svenska Jägareförbundet rapporterar framför allt om rovdjur, till exempel lodjursinventeringar. Även gås- och andräkningar, skärgårdsinventering av sjöfågel och specialundersökningar av till exempel ripa. 
• Sportfiskarna bidrar med information om fiskar, bland annat genom analyser av trålfiskerapporter från västkusten, vilket kan peka på populationstrender hos kustfisken.
• Världsnaturfonden (WWF) stödjer många olika artprojekt som skräntärna, jaktfalk, fjällräv och de fyra stora rovdjuren.
• Medlemmar i Sveriges Entomologiska Förening med underföreningar skickar in uppgifter om fynd av ryggradslösa djur samt fjärilsobservationer.
• Floraväktarna är ett nätverk av naturintresserade personer som aktivt övervakar arter och ökar kunskapen om hotade svenska kärlväxter. Svenska Botaniska Föreningen ansvarar för samordningen av Floraväkteriet på nationell nivå.
• Mossornas Vänner och Svensk Lichenologisk Förening deltar på moss- och lavsidan som floraväktare inom respektive organismgrupp.
• Sveriges Mykologiska Förening har sedan länge ett landstäckande inventeringsprojekt och levererar regelbundet uppgifter om svamp, såväl rödlistade som ej rödlistade arter. Även några lokala botaniska föreningar och klubbar sänder in uppgifter, till exempel Ölands Botaniska Förening levererar fynduppgifter av rödlistade kärlväxter, lavar, mossor och svampar, och Västgötabergens svampklubb har lämnat uppgifter om fynd av rödlistade svampar.
• Allmänheten kan rapportera observationer av levande och döda tumlare samt fynd av död säl till Naturhistoriska riksmuseet.

ArtDatabankens artdatabas och metodvägledning är ett gott exempel på det stöd som krävs för att iakttagelser från enskilda ska kunna bidra till miljöövervakningen. Lätt åtkomliga och speciellt utformade metoder samt sakkunnig vägledning gör att jämförbarheten mellan olika observationer ökar. En bra dokumentation leder också till att det är lättare att ge undersökningarna den långsiktighet som också krävs.