Ozonnedbrytande ämnen

Granskad: ‎den ‎13‎ ‎januari‎ ‎2025

Delprogrammet bidrar till att följa tidsmässiga förändringar av halterna av ozonnedbrytande ämnen i atmosfären över nordliga delen av norra halvklotet. Resultaten används vid uppföljningen av miljökvalitetsmålet Skyddande ozonskikt.

I samband med att hotet mot ozonskiktet blev alltmer uppenbart 1970–1980 tillkom Wienkonventionen till skydd av ozonskiktet samt Montrealprotokollet och dess tillägg. Inom ramen för dessa behövdes nationella och internationella mätningar av halterna av ozonnedbrytande ämnen.

Syftet med delprogrammet är att göra det möjligt att följa de ozonnedbrytande ämnenas utveckling, bidra till det internationella utbytet av kvalitetssäkrade data samt bidra till att ge information om tillståndet över nordliga delen av norra halvklotet.

Snabbfakta

Viktigaste resultaten på området

Minskning av stratosfäriskt klor (Cly): Sedan 1995 har den ackumulerade mängden stratosfäriskt klor, som bryter ner ozon och härstammar från CFC och HCFC, minskat med 0,22 % per år.
Ökning av stratosfäriskt fluor (HF): Sedan 1995 har den ackumulerade mängden stratosfäriskt fluor, som härstammar från CFC och ersättningsämnen såsom HCFC och HFC, ökat med 1 % per år.
Ökning av ozon i övre atmosfären: Ozonhalten i den övre atmosfären har ökat signifikant med 0,17 % per år enligt mätningarna i Programområde Luft vid Harestua, medan ingen tydlig trend syns i de lägre atmosfärslagren.
Framgång med Montrealprotokollet: Den starkaste och dominerande klorfluorkarbonen, CFC-12, har minskat med 0,65 % per år sedan 2005. Samtidigt har trenden för den dominerande ersättningsgasen, HCFC-22, avtagit från 2015, där ökningen saktade ner från 2,56 % till 1,33 % per år.
Ökande metan och lustgas: Dessa växthusgaser orsakar också direkt nedbrytning av ozon och halterna har ökat stadigt sedan 1995 (0,35 % per år).

Viktigt att ha koll på framöver

Trender av reservoarämnen som innehåller ozonnedbrytande substanser som klor, kväve och väte.
Klorfluorkarboner och kopplingen till emissioner. Det är viktigt att upptäcka oväntade utsläpp av förbjudna ämnen, såsom CFC-11 under det senaste decenniet.
Ersättningsämnen för CFC, såsom HCFC och HFC, har en stark global uppvärmningspotential och kan spåras genom reservoarämnet HF.

Visste du att?

N₂O utgör ett allvarligt hot mot ozonskiktet. Dagens antropogena utsläpp orsakar motsvarande 20 % av den ozonnedbrytning som utsläppen från CFC gjorde när de var som störst 1987 (uttryckt som ozonnedbrytningspotential).
Halterna av klorföreningar är fortfarande höga trots minskade emissioner, på grund av deras långa livslängd (90 % kvarstår). Fram till år 2100 beräknas endast 50 % av alla klorfluorkarboner att ha försvunnit.
Halogeninnehållande kolämnen, såsom klorfluorkarboner, har idag nästan samma växthusgaseffekt (80%) som metan.

Mätningar

Mätningar av den atmosfäriska kolumnen av väteklorid, klornitrat, ozon, dikväveoxid, HCFC-22 och flera andra ämnen genomförs vid Harestua solobservatorium (60^oN,11^oO).

Data rapporteras årligen till det globala nätverket NDACC (Network for the Detection of Atmospheric Composition Change).

Utförare är Chalmers/IVL.